Senaste kommentarerna i forumet

Haha, i dag hände något riktigt kul slash pinsamt...

Bakgrundsinfo: Jag använder en nagelbandskräm som heter Creme Abricot.

Pratade med en tjej som är nagelteknolog och hon frågade om jag använder någon produkt till naglarna. "Ja" , svarar jag direkt, "Apricot Brandy" ? Hjärnan har tydligen alkoholtankar lättillgängliga fortfarande, även om jag själv inte är med och tänker dem.

När jag ändå är i gång med pinsamheter... Läste igenom mitt förra inlägg, svenskläraren i mig granskar fortfarande, och undrar: Vad i hela fridens namn är "ritualiskt"? ? Alltså, jag dör lite när jag läser och förstår att det är jag som skrivit det. Rituellt ska det förstås vara... Joråsåatte...

Vill förtydliga att jag aldrig lägger mig i andras stavning eller ordval, men som vanligt är jag stenhård mot mig själv. Fröken duktig bör ju vara fläckfri, eller hur...

Tack för alla kommentarer och påminnelser om att jag inte är eller har varit ensam om alla förnedrande påhitt i alkoholens tjänst.

Två kritvita veckor i dag, upptäckte jag av en slump. Och det har inte varit det minsta jobbigt. Jag njuter av framgången, men är ödmjuk inför bakslagen. Jodå, någon gång kommer de att komma. Men jag rustar mig för fullt, laddar med strategier och är uppmärksam på minsta varningssignal. Den här gången ska A-djävulen få på moppo.

Kram till den som vill ha och behöver

Detaljmetoden, mycket intressant. Tänker att vi med panikattacker kan ha nytta av den. Istället för att "andas i fyrkant" försöka hitta någon positiv detalj att fokusera på. Det ska jag pröva nästa gång. När den nu kommer. Längesedan nu det var riktigt illa och ännu bättre är det när livet är helvitt.

Tack för inspiration och skönt att höra att du har sagt ja till dig själv och tackat nej till något du egentligen inte orkade just nu. Det där med att bara göra är bra så länge det handlar om långsiktigt viktiga saker som jobb (och därmed ekonomi) och familj (om man vill ha gubben kvar...) Allt annat kan man åtminstone tillfälligt högaktningsfullt skita i. Sådeså.

Kram till dig

"Som när någon pratar om sin frimärkssamling eller något annat som inte gångar mitt intresse." Wow, dit vill jag komma.

Ses om några veckor då. Ska bli så kul.

Kram

Du är så stark nu. Trots att du inte mår bra, klarar du av att fortsätta att göra dig av med det som länge varit en (trist) tröst och (falsk) vän. Det kallar jag styrka på riktigt.

Att sluta när man mår bra och allt bara flyter på utan motgångar eller när man måste efter en fruktansvärd ångest laddad fylla är inte så svårt. Däremot att hålla dag efter dag, vecka efter vecka...

Åh, vännen, du gör det så bra.

Önskar att det vänder snart och att livet får kännas lite enklare.

Tack för att du finns för så många här. Trots eget dåligt mående peppar och lyfter du andra. ?

Kram till dig

Värda att lyftas fram. Tänker att det är många som känner lika. Särskilt om man inte är en partymänniska utan, tvärtom, en blyg person med dålig självkänsla alternativ dåligt självförtroende eller båda. Själv är jag mycket social och har aldrig tyckt att det varit jobbigt att vara nykter på fester. Har ofta erbjudit mig att köra. Men, som sagt, förstår att det kan vara jobbigt för andra.

Hoppas att du slipper känslan av att uppfattas som jobbig på grund av din nykterhet och att festen blir riktigt rolig.

Kram

Herrejisses. Tårarna rinner på mig! Vad de där anfäderna kan bete sig... Det är ledsamt ja, fast det humoristiska inslaget kan åtminstone inte jag bortse från1
Kram!

ska vi vara nyktra :)
Det låter väldigt klokt som du resonerar om AA. Och precis som Rolf skriver så vill en del få oss att tro att en MÅSTE blanda in AA om det ska funka men se hur det blev för mig då! Jag gick till AA och fick reda på att det inte dög utan att jag "måste gå 90 möten på 90 dagar"! Tänk att jag inte kan släppa det än....blev så irriterad....men nu försöker jag släppa det (igen) :-D

Du skrev om din pappas reaktion när du berättade om ditt nya jobb. Jag kan berätta vad min pappa gjorde när jag berättade för honom att jag fått chansen att bli doktorand (2016) - han GAPSKRATTADE i flera minuter i telefonluren, och det var inget snällt skratt heller. Gubbjävel tänkte jag och lade på. Efter en stund ringde han upp igen och sa (lite spakt)...- Det bröts visst....samtalet...? Mmm....sa jag bara och jag tror han fattade vinken. Han lever fortfarande och nu frågar han hur det går osv. men det sitter så långt inne för honom att berömma mig för något. Det är lite ledsamt, mest för dem själva.
Kram
svagis

90 dagar, tre månader och dessutom snart 100... Vilken resa du har gjort. Du, precis som jag, har ju fallit så många gånger. Kanske behövde du det då, för att få nya insikter och komma vidare.

I vilket fall som, stort GRATTIS! ???

Håller med övriga, du är en sann förebild och forumvän. Viktig för så många.

Kram till dig

Vilket hoppingivande inlägg. Du verkar ha landat helt i nykterheten. Det där naturligt vita liv jag eftersträvar och eftertraktar.

Har inte heller hört uttrycket Sandwichgenerationen, men har deltagit i diskussioner kring innebörden.

Precis så är det för många. Dessutom förväntas man ha det lugnt, då barnen är utflugna och man "bara har sig själv att tänka på". Jo, pyttsan, ställer mig helt bakom det du beskriver.

När min ena förälder till slut somnade in för några år sedan blev det mitt i all sorg en stor lättnad. Under flera år hade jag gått med en ständig oro angående denne. Hjälpt och stöttat, hälsat på, varit med på sjukhusbesök, ja, listan kan göras lång. Hur stor oron varit förstod jag inte förrän efteråt, då när jag började kunna släppa allt.

Hoppas att du vill/vågar komma på träffen, skulle vara så kul att ses. Jag var där förra året och det var bara pirrigt på ett positivt sätt.

Kram

Tack för era kommentarer svagis, Rolf och Vinäger! Jag tror jag kör på min modell för nu då. Skulle jag framöver uppleva att det inte är tillräckligt så finns det ju då ytterligare artilleri att ta till i form av AA (och tabletter som jag tänkte försöka undvika också).

I dag har jag varit med min flicka på skolan. Behöver se hur hon har det, då hon inte är bra på att berätta själv hur hon upplever saker och ting. Jag kommer att skicka ett mail med mina reflektioner till flickans mentor. Men, det får bli i morgon. Blir bra att sova på saken tänker jag. Arbetade min fyra timmar i eftermiddags i stället. Så denna dag har varit full tid för mig. Jag är inte knäckt vilket känns toppen. Bra steg på vägen ur utmattningen!

Vinet då? Jo, jag tänker på vin. Ganska ofta faktiskt. Har inte varit sugen egentligen, men jag kan gå och tänka på vin ungefär så här "Det ska bli gott med "ett" glas på fredag" "I dag är det tisdag, Dagen har gått bra. I morgon VAB eftersom jag ska på ett läkarbesök med flickan. Sovmorgon. Kanske kan ta ett glas vin i kväll?"

Gamla före detta tankar spökar alltså i min hjärna. Märkligt som det snurrar runt på ren rutin.... Jag ska INTE ta ett glas vin och inte heller flera. I dag ska jag vara NYKTER!

KRAM!

Tack för de fina orden alla. Jag ska kolla upp detta med SOAS. Jag känner inget sug av att dricka. Jag vet att det bara är skit. Jag har ju ett bra liv egentligen men det har varit för många orosmoln som hänger över en som ett tungt åskmoln som skall explodera. Jag har en famil, ett ok jobb, hus, husvagn, kärlek ja allt vad man egentligen kan önska sig. Det är de där jäkla osäkra molnen som hänger över en. Jag är van att ha kontroll, nu ligger det i andras händer och det gillar jag inte. De där resorna gäller ca 6500kr och jag har erbjudit mig att återbetala allt. Det gjorde jag så fort jag förstått att det blivit galet. Alla som känner mig vet att jag aldrig skulle mygla med pengar. Jag har för mycket samvete för detta. Imorgon ska jag ha telefonmöte med min advokat. Hennes ord efter första förhöret ekar än. "Du kan ju inte bli dömd för mänskliga misstag" "Ja hade andra fått samma granskning på sig som du, då hade inte många klarat sig." Jag tar mig igenom detta också. Jag är starkare nu än för fyra år sedan.

Jag kör med forumet och har haft en husläkarkontakt för drygt ett år sedan då jag fick Naltrexone utskrivet. Har inget emot AA, men tror inte att det passar mig.

En idé är att först prova som du gör nu, så länge det funkar. OM du skulle bli väldigt osäker på dig själv och din planerade nykterhet, går det alltid att ta kontakt då.

Men, ett stort men, jag vill inte påverka dig åt något håll. Många menar ju att AA nästan är en förutsättning för att lyckas, medan andra fixat det på egen hand. Som rubriken lyder: Känn efter själv.

Tack för en intressant tråd och peppande kommentarer hos andra.

Kram

Du beskriver det så väl, det där eländiga tillståndet man finner sig i emellanåt, när allt är mörker... Och då finns ingen annan råd än att göra som du gör. Fortsätta gå till jobbet. Fortsätta vara gift. Fortsätta vara sin egen bästa vän så gott man kan. Och vänta på att det jävliga går över, för det gör det, även om det känns som att det ska vara för evigt. Jag har redan planerat kvällens detalj att fokusera sinnet på... Ett varmt bad med skum och levande ljus. Längtar! Kram

Mitt engagemang går lite i vågor, men tro det eller ej så är det väldigt sällan de senaste veckorna som jag tänkt på alkohol över huvud taget. Inte ens när folk pratar om det. Det glider förbi, lite som när någon pratar om sin frimärkssamling eller något annat som inte fångar mitt intresse. Då blir det inte riktigt att jag hittar hit. Har hur som helst tänkt komma på träffen, men inser nu att jag inte anmält mig. Ska ordnas. Jag håller tummarna för dig!

Kram själv :)

Men mest grattis till att du verkar komma på plats med hur du vill ha det. Det är så viktigt! Jag är i ungefär samma mående som du och det är skitjobbigt att man känner och tänker så mycket men som du skriver är det en stor win att man håller nykterheten.

Hoppas du får en fin dag!

Kram ❤️

Tänkte på din kommentar om AA eller inte. Det är världens mest framgångsrika rörelse för nykterhet utan motstycke. Så det finns goda poänger att ta sig dit. Jag läser en bok av Annie Grace, "Tänka klart" som jag fick råd här på forumet om att läsa. Den boken beskriver rörelsen i både goda och reflekterande termer, hon menar att det finns anledning att vara lite försiktig med förklaringsmodeller till alkoholism som är baserade på 100 år gamla skrifter. Med det sagt så tror jag att likt religion att oavsett agnostiker eller ej så finns det poänger med trosuppfattningar som vetenskapen i alla lägen inte kan ge substitut för. Mitt råd är: Läs boken, fortsätt besök på beroendeklinik, skriv här, gör det som fungerar för dig. Om du fortfarande inte lyckas med att bli nykter, gå till AA, prova något nytt.

Vi ger oss inte så länge vi hittar nya vägar som till slut fungerar, eller hur? det är min plan, du får gärna låna den :)

Stor-Babs: Sedan jag skaffade mitt inlog här, är mitt längsta i följd 2 månader ca. Hade 5 riktigt bra veckor i slutet av hösten, men drogs med/in i alkoholens förljugna löften om lugn och mer kraft i julstressen.. men nu väljer jag att inte blicka bakåt på det. Det gör mig inget gott annat än att jag vet att jag kan hålla uppe och hur bra jag mår då, respektive mina triggers; trötthet och stress. Som jag skrev i din tråd; utan det vi har bakom oss hade vi inte haft de erfarenheter och den visdom, styrka och vilja, eftertänksamhet och försiktighet, som vi har med oss in i processen nu ☑️ ! Inget är ogjort arbete! Och kanske är det just nu som vi är redo att på riktigt inte hälla vin på såren. Låta saker och ting få va öppet och läka på naturlig väg. Det gör ont. Mer eller mindre. Det går i vågor. Men vi dämpar inte med gift. Nä, nu är den tiden förbi när vi la på kompresser med gift, som bara fick såren att blöda ännu mer..
Eller hur - nu kommer det äntligen lite friskt syre till allt det sköra och trasiga. Nu tar vi oss igenom ?!

Nu läker vi - en gång för alla?❤️?!
Kram!
/Fibblan ?.

Men tycker att man också skall prata om detta som blir lite av ensamhet.
Älskar att vara nykter men kan även se vissa mindre problem med det. Skulle aldrig vilja bryta min nykterhet, men som sagt vill inte heller byta alla mina vänner. Jag har både kul och trevligt på tillställningar men har känslan av att andra kan tycka det är lite jobbigt med en nykter person i närheten.
Kram Strulan

lyfter din tråd och hoppas på ett inlägg igen <3
Kram !!

absolut bästa festerna jag varit på är när alla är nyktra !! Och framförallt de fester där deltagarna själv vet vad det innebär med fylla och har jobbat med sig själva !
För en del år sen var jag på en föreläsning med en känd skådespelare/producent och i sällskapet var bara nyktra alkoholister och anhöriga. Nån frågade honom om hur det kändes att "showa" framför en massa alkisar och han blev först tyst för att sen allvarligt säga att det var bland de bästa gig han hade gjort nån gång :-O
Förklaringen löd att han fick sån respons från oss med direkta skratt utan att vi kollade om andra skrattade och att vi verkligen sögs med i hans snack <3 Han hade kört samma sak för ett gäng bankanställda där vd'n var med och inte nån tordes skratta utan att kolla om chefen skrattade och stämningen blev ju helt fel eftersom han på scenen fick spela andra fiolen, han var ju inte rummets huvudperson.

Min första upplevelse av nyktra alkisar med anhöriga på fest var på Gotlandskonventets middagskväll med dans !!!! Satan i gatan vilket drag !!!! Hade jag inte vetat vilka deltagarna var så hade ju absolut trott på dyngfylla hos de flesta ! Och många såna tillfällen har det blivit !! Kommer ihåg en krog på stranden i Skåne där vi vällde in och käkade finmat och drack vatten men vi var det klart mest högljudda sällskapet så de andra sneglade och nickade...joråminsann så går det med för mycket sprit :-))) Och kör bil gör de :-O

Nåja, en gammal mans minnen bara ... :-)

om vi kunde använda vår kreativitet på ett för samhället positivt sätt ??? Vilka framsteg som skulle ske då :-)

Jag hittade en sexpack nåt år in i nykterheten som jag gömt väl :-))

Och hon som gick rundan i parken i i Helsingborg och hade flaskor gömda i buskarna ?! :-)) Funkade bra tills hon märkte att nivån sjönk i vissa flaskor :-)) Och ja ! Det var en annan alkis som kommit på den bästa idén :-)) De träffade varandra senare i livet och kunde skratta gemensamt åt det hela !!

Får väl vara glad att man bor i en stuga på en kulle, annars hade väl stugan flutit bort.
Till helgen är det fest i glada vänners lag, har en känsla av att man är lite av en bromskloss inte uttalat men en känsla jag har. De flesta vuxna människor har inte några längre tid av total nykterhet, förutom kvinnor när de är gravida.
Så har känslan av att de tycker det är rätt skönt när jag går hem och festen kan börja.
Mkt jobb som gör att även regniga dagar går fort som tur är.
Ha en fin dag och löftet är detsamma även idag// kram Strulan ❤️???

med prickarna, menar jag?☺️! Blev i sig en viktig påminnelse om att det oftast är bra "att bara göra", även om det känns motigt i stunden.. Som nu, jag mår inte heller särskilt bra. Skyr allt; jobbet, mannen, mig själv. Men jag gör ändå. Jag går till mitt jobb, fortsätter vara gift, och försöker tycka om mig själv så gott det går.. väljer precis som i din metod, att fokusera på ngn liten detalj. En detalj som iofs inte är så liten utan tvärtom, ganska viktig i sammanhanget, nämligen att jag iaf håller mig nykter..☑️. Men det är lustigt det där. Hur något positivt bara kan försvinna in i det mörka och det tunga.. Tack för påminnelsen Mirabelle?! Ska också försöka plocka med mig lite mer av din metod i min vardag nu framöver?. Välja att fokusera på de små positiva detaljerna. De finns ju där, men man måste själv välja att ta på sig rätt glasögon för att se dem..??!
Du gör ett fantastiskt jobb??!
Tack för inspirationen ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Du är välkommen här. Tack för dina ord. Jag suget var övergående igår. Jag hittade triggers. Varit stressad under dagen och ätit dåligt. Efter lite vila, åt middag, drack en energi dricka. Då mådde jag mycket bättre igen. Sen gick jag på AA möte och det kändes bra. Tack för att ni finns här och ger stöd. Kram!

Godmorgon! Jag snubblade över en till Meme eller ja en bild iaf med bra text. Översätter.
"Våga känna smärtan utan det bandage som alkoholen innebär.
Låt dig själv känna stinget, så att såren kan andas och läka på naturlig väg.
Så att såren kan läka på riktigt."
Jao... det är inte det lättaste kan man ju säga... Men du! 2 veckor idag! Hur länge har du gjort som mest i rad? Jag gjorde 7 veckor. Men då gick inte maken på Antabus så en dag satt vi bara utanför ett köpcentrum och sa: Jamen du vad gott det vore... och sen var det kört.