Senaste kommentarerna i forumet

Du är grym!

Det är bara sanningen, lova att berätta hur det gått för dig på loppet.

Jag är så sjukt impad

Lycka!

Om jag lär mig något på måndag så ska jag självklart dela med mig Mirabelle.. tror vi är många här som har problemet med att gå från en extrem till en annan, eller beroende till beroende.. eller att stressen är ett faktum.

Dagen har varit minst sagt mixad, började med att jag hade allmänt ont, var trött och just nu mår jag ganska bra, fortfarande ont i nacken men överlever. Fick lite besök en timme, det var så skönt att få prata lite men nu känner jag mig mest ensam. Sådär ensamt ensam liksom, sådär ensamt så man bara vill dricka och glömma hur ensamt det är. Har tänkt på A flera gånger i dag, har inte haft någon ingivelse att dricka direkt men tanken ploppar upp. Det har den inte gjort på ett bra tag förutom när jag tvingar fram den.

Jag har verkligen inget roligt att göra i helgen, eller nästa helg heller för den delen. Har ju lovat mig själv att ta det lugnt men blir så stressad av det också. Och så fort man kikar på facebook, alla utflykter, bullbak, VINGLAS... varför har jag facebook ens? Varför har någon det? Det är ju bara till för folk som ständigt vill visa hur bra de har det/låtsas ha det eller för folk som ständigt gnäller/vill ha sympati. En av livets stora frågor ;)

Facebook ger en jädra nidbild av det perfekta livet, spyr på det. Men jag är ju inte bättre, så fort jag ska hitta på något lägger ju jag också upp om det. Pust!

Tror det känns lite extra meningslöst då jag inte äter normalt heller, så kan inte "unna" mig heller, det får en att inse vad som verkligen är viktigt.

Önskar jag bara kunde hitta en tv-serie som jag kunde obsessa runt och streckse så denna helg var över. Jesus, jag längtar till jobbet. Nu får jag väl ändå lägga av.

Har beställt tid för att fixa håret på en riktigt svinit dyr salong den 20:e, det blir min belöning efter detox och helgen därefter ska jag och några vänner på kryssning. Är inte otrolig alls för att jag ska dricka på kryssningen, men är orolig för om jag kommer kunna ha kul, jag är ju ganska stel ibland, speciellt i möten med nya människor, om det inte är i en roll jag är bekväm i såsom jobbet. Det ska bli intressant i vilket fall, och kul med såklart - det kommer bjuda på många skratt, det vet jag.

Vilken resa du har gjort och gör! Du inspirerar!

Tror säkert vi med erfarenhet av endera sidan av problemet är mer känsliga för att träffa någon ny med samma problematik i bagaget.
Men det är ju kul spännande att träffa någon ny oavsett. Det finns ju alltid risk att bli sårad eller chans att bli superlycklig oavsett vad man träffar för typ. Charmen med dejting :)

Gud vad skönt att livet har rytm igen.
Jag har halkat ur under sommaren. Jag var inne på en bana mot ett helare liv, kampen mot ångesten, jag minns inte hur målbilden såg ut. Det är som att livet bara är att försöka hinna ifatt.
Idag försöker jag att vila. Jag försökte det en gång under sommaren och det blev kaos. Idag blir det sorgset. När paniken över att jag inte producerar eller servar någon lagt sig kommer ledsenhet. Det är väl okej. Här ligger jag i sängen och är ledsen.
Jag försöker tänka att hösten ska bli fin och bra, men det jag egentligen tänker är att jag ska prestera. Att jag ska orka massor och vara duktig. Jag hittar inte tillbaka till den där känslan av vad det var jag ville, hur jag föreställde mig kanske frid, lugn, vakna och vilja gå upp. Jag föreställer mig lyckan som att jag producerar och känner mig nöjd med det jag producerar. Det är okej, jag kan surfa på det för det håller mig flytande.
Jag har äntligen kommit in i vårdspiralen och snart drar det igång. Jag ska få utredning, samtalsterapi och behandling för ätstörning. Just nu känns det avlägset och ouppnåeligt, men jag tror att det kommer bli jättebra. Nånstans här inuti är jag ju jävligt motiverad och redo att möta mig själv mot ett helare liv. Måste bara väcka lite livsgnista. Snart. Imorgon.
Puss

Det var en riktigt besvärlig vecka... Jag ska verkligen unna mig all tröst och belöning jag kan komma på, utom den med promille. För så gör inte vi längre ? kram

Känn dig såå stolt över hur du fixar detta utan alkohol ?!
Det är i sådana här lägen som vi verkligen blir testade i vår förmåga att klara av att stå emot..!
Klart man hade velat gjuta lite olja på de här vågorna..och förr hade vi gjort.. MEN INTE NU och INTE DU!
Jag tycker du har gjort ett fantastiskt jobb dessa dygn..??! Och nu är harmen på hyllan till sist, där den hör hemma??!
Och du kan ha go lördag! Jag tycker du är värd ngt extra som belöning för hur väl du hanterat allt detta✨!
Stor kram
/Fibblan ?

Chefen var inte på plats igår, så jag lade harmen på hyllan och moved on. Närmsta kollegan tyckte jag gjorde rätt som ilsknade till och visade det med all önskvärd tydlighet. Hen blev också störd av handledningen. Hela sessionen handlade egentligen om att på ett litet fint sätt tala om för en (vikarierande) kollega att hen inte lever upp till sitt uppdrag och behöver ”se och lära” av oss andra. Men det blev så subtilt att budskapet gick människan helt förbi. Jag och den närmsta kollegan började tala klarspråk flera gånger under sessionen, men blev genast dämpade av handledaren. Hen satsade sin empati på fel jävla häst ?

/ mt

Åh gud så bra! Snälla dela med dig av verktygen du får! Jag är också en sån som blir medberoende till jobbet, mörkar och sopar efter andras tillkortakommanden, håller kollegor under armarna på bekostnad av mig själv... allt för ”för verksamhetens bästa”. Nu försöker jag att inte fastna i samma mönster på nya jobbet, men det är en marig balansgång... var går gränsen mellan sund gränsdragning och själviskhet? Var går gränsen mellan empatisk laganda och självutplåning?

Både med sjölivet och det mesta. Jag förstår, involverade mig för många sedan med en kaninkokerska, initialt fantastisk spännande person. Karismatisk, initiativrik, och attraktiv på alla sätt. Senare urartade det och blev riktigt obehagligt när jag bröt. Hoppas du hämtat dig och att du kan ya livet på lagom stort allvar. Allt behöver ju inte vara på liv och död.
Jadu alkoholen finns i livet, skillnadenr att jag inte nyttjar den. Kanske hittar K tillbaka en dag?! Är så onödigt att så många går under. Snart 6 år nu, tiden flyger
Ta vara på dig!
//PP

De är ett spännande liv, det här att vara nykter. Plötsligt börjar man söka kickar utanför de invanda ramarna. Komfortzonen vidgas i rasande takt ? Lycka till!

Och pokalen får du oavsett placering ?! Det viktiga är ju verkligen inte det, utan precis det du beskriver ovan!
ATT DU GÖR DET - det är vinsten?! Häftigt!
Hör våra hejar-rop vid kanten, om det känns kämpigt..?.

Du växer och inspirerar oss andra att göra detsamma, iaf mig?!

Stort lycka till idag?! (Ska nog ta mig en liten löprunda jag med nu bara för det..?)
Kram
/Fibblan ?

...som passerar och du somnar nykter måste kännas som en vinst ??! Kramar till dig ?

...säger jag bara! Helt fantastiskt att du ska springa ett lopp ??! Blir så glad och inspirerad när jag läser dina texter. Jag önskar dig all lycka till på loppet och jag tror regn eller inte regn spelar någon större roll. Dina steg kommer att klippa marken oavsett! Kram ?

Mitt nya jag bokar in mig, det gjorde mitt gamla jag också men struntade i det och var hemma och drack vin istället. Mitt nya jag envisas att göra det hon bestämt, så idag skall jag springa mitt livs första lopp i troligen ösregn ??????
Mitt gamla jag är både trött och stolt över henne, men tycker hon är knäppare än den gamla upplagan.
Är så förundrad över mig själv och hoppas så att denna utveckling fortsätter och att jag hittar den människa jag vill vara.
Hon som kan vara trygg i sig själv, slippa rösten som säger att hon är kass och inte duger.
Så idag gör jag det jag inte vågar och växer en liten bit till.
Väljer idag att vara nykter vad som än händer, mod, styrka och vilja till er// kram Strulan ??❤️

Tack Strulan, jo jag gissar att det är detsamma för mig, eller att jag är beroende mer kanske. Mitt problem är ju att jag har så kul,att jag vill, att jag är så inne i det när jag är där, men när klockan ringt 16.00 så är jag död av utmattning.

Turligt nog (är det ett ord?) ska jag faktiskt till en kurator på måndag redan och just tala om trötthet, hur jag fördelar min energi osv. så förhoppningsvis kan jag få strategier för hur jag gör med det.

Fick höra av terapeuten att jag var medberoende till jobbet? så nu jobbar vi med detta. Går så där, men han har inte gett upp att bota mig ifrån det med.
Så mitt råd är att försök sätta dig själv först, sätt regler för jobbet.
Inte lätt men nödvändigt för att inte krascha tror jag.
Så kramar och styrka till dig// Strulan ??❤️

Gick och lade mig tidigt i går, det var skönt, men är fortfarande helt slut, känner mig stressad och kan inte koppla bort jobb, förpliktelser, måsten som jag alltid brukar. Detta är absolut inte bra. Lovar mig själv att jag inte ska göra något i helgen, bara vila - och då menar jag just det. Ska gå ut och ta ett par promenader för att få luft om vädret tillåter men annars ska jag bara försöka stressa ner.

Har obehag i nacken, det bara knakar, börjar undra om det var efter den där olyckan i förra veckan. Känner att jag inte riktigt orkar med en sak till snart. Känner igen denna känsla, saker "måsten" samlas på hög och jag vill snart bara gråta och ha en kram, samtidigt som jag absolut inte vill ha en kram - den berömda väggen. Har jag bytt ett beroende mot ett annat? Flaskan mot jobbet... sen är det så att de senaste 2 veckorna har varit mycket, ja har inte kunnat välja det, nästa vecka är detsamma, sedan lugnar det sig allt något. Och jag vet att man kan ju sjukskriva sig om man inte orkar, problemet är att ingen annan gör mitt jobb, det finns bara kvar. Jag är den enda på hela arbetsplatsen som gör just mitt jobb.

Nu ska jag inte fokusera på jobbet, det är helg.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka få sinnesro och mycket vila.

Jag vill att just du ska känna dig välkommen hit och om du är här för din egen skull, någon annans skull eller helt enkelt bara är nyfiken på att lära dig mer inom ämnet spelar mindre roll. Du är välkommen vem du än är och om du vill vara delaktig så ska jag göra mitt bästa för att svara på din fråga.

Mitt namn är inte av någon större betydelse och egentligen heller inte min ålder. Men jag har lagt ett liv kantat av både alkohol, svek och droger bakom mig. Jag är precis som väldigt många andra behandlad i 12 stegsprogrammet. För mig har det fungerat men idag väljer jag att plocka ut endast delar av det som hjälper just mig. Har du nyligen klivit av ett missbruk och befinner dig i en 12 stegsbehandling just nu så ska du absolut suga åt dig så mycket du bara kan.

Jag kommer säkerligen att reta upp många. Men jag kommer också att kunna stötta många. Vi lever idag i ett väldigt inrutat mönster och valmöjligheterna är ibland inte särskilt stora. Men man får vända och vrida lite till på allt så kan man ofta se andra möjligheter även om det ibland känns hopplöst.

Här inne kommer jag använda mig av just mina erfarenheter och jag kan bara säga vad som hjälper mig och funkar för mig. Vi är alla egna individer och ja. Endast du äger just din känsla, den har ingen rätt att ta ifrån dig.

Välkommen än en gång!

Finaste Lim ❤️Jag är en fisk .. en konstnärssjäl .. att skriva har aldrig varit min starka sida .. Ibland när jag läser det jag skriver så låter det fyrkantigt o stelt .. Min grej är att prata .prata, prata .. att finnas där .. Som jag önskar att vi satt på café ... med varsin kaffe ... o pratade o pratade ... Hur som .. nu är det som det är .. Känns bra att höra att du har anförtrott dig till en vän i v l .. ❤️ Fortsätt på din väg ... Vet inte om du orkar .. men vill tipsa dig om en podcast .. Beroendepodden .. alla avsnitt är värda att lyssna på .. Men Avsnittet med Edvin Nilsson .. uppvuxen med beroend förälder .. Ärligt .. Knivar gick genom mitt hjärta ... Jobbigt att höra .. o såå tacksam att jag har lyckats ta mig ur denna hemska beroende .. Lyssna och tror att det kan hjälpa dig i ditt beslut ... Livet kan bli annorlunda ❤️ Kramar i massor .. från mig som Ler igen

Har hållt på och haft lite mailkontakt på dejtingsida med några män..Det är väldigt många som super för mycket eller har andra beroenden..Många erkänner inte..Sen finns dom som har blivit nykterister efter att ha druckit för mycket och blivit beroende..Har funderat mycket på hur det skulle vara att leva med en nykter alkoholist..Tyvärr så har många sug och oro inför alkohol..Jag störs av det..Jag märker när folk vill ha ”sin” drog..Lite jobbigt blir det..Nu har jag träffat en man som aldrig har druckit och som inte är beroende! Det har inte slått gnistor än..Men allt känns enkelt när jag hypotetiskt tänker på en framtid med honom..Jag har kollat ordentligt så han inte har annat beroende..Det verkar inte så..Kan tilläggas att hans pappa var alkoholist..Därför avskyr han alkohol..Passar mig perfekt..Det gör jag med, eller vad alkoholen fördärvar och förstör..Fortsättning följer..

Tack för skratt mitt i sorgen Mirabelle?!
"Det aset har aldrig något nytt att komma med.." precis så är det.
Vi skiter i den?!

Ska försöka komma till ro nu. Känner mig lite lugnare i kroppen. Pratat lite, gråtit desto mer och sammantaget lättat på trycket.

Somnar nykter?!
Hela jag väldigt stolt och nöjd över det?.
Kram
/Fibblan ?

Låt ingen trampa på dig..Framförallt inte han som ska stötta och bära dina bördor när du själv inte orkar..En stund i taget..Det kan kännas skakigt emellanåt, men det finns alltid en chans till återförening..Men då måste partnern förstå och ha insikt om sitt eget beroende..Du är stark, du är bra, och du och barnen är värda ett gott liv utan alkohol och konsekvenserna av det..Massor av Styrkekramar och energi till dig❤️?????

Du låter bestämd och stark, tycker jag. Du har ju kunnat bearbeta allt och förbereda dig på det här under lång tid och även om det kanske blev tidigare än du tänkt låter du redo. Visst är det ångestfyllt! Det är ju ett stort, livsomvälvande beslut. Men jag tror att det är helt rätt. Det är inte okej att göra våld på sig själv, och det gör du ju om du upplever att du är helt fast, ofri och olycklig i förhållandet du är i.
Det kommer ordna sig med barnen! Prata med din familj och få stöd och hjälp. Det borde också vara uppenbart att din man inte är lämpad att ta hand om dem - i alla fall inte när han lever som han gör just nu.
Tror att du gör helt rätt. För dig och för barnen.
Skickar all styrka och massor av kramar! ???