Senaste kommentarerna i forumet

Saknar dina texter, glömmer att gå in här och läsa.
Mördarsniglar har jag hört om men terrosniglar har jag missat??Hoppas nu du får en riktigt fin helg utan sniglar// kram Strulan ??❤️

Starkt jobbat???❤️

Så roligt att du lyckas med det du föresatt dig :) Och skönt att a-suget lämnar dig ifred!

Jävlar i min låda vad förbannad jag är! En uslare än uslast vikarie på helt fel plats klampar runt på mina nerver dagarna i ända. Hen har noll intresse eller fallenhet för de arbetsuppgifter hen förväntas kunna sköta. Tror hen är litet dement eller nåt (förbi pensionsålder men vägrade sluta jobba tills arbetsgivaren lagligt kunde sparka ut hen, och tog då tjänst som vikarie hos oss). Man förklarar vad som förväntas, eller hur hen ska göra något. Fem minuter senare virrar människan runt utan mål eller mening iallafall. Medans man pratar med människan och förklarar saker går hen iväg och muttrar om det ena och det andra, helt ovidkommande saker, tex hur innehållet i skåpen är dåligt organiserat. Hen är då helt omedveten om att runt omkring hen pågår riktigt kritiska situationer. Situationer som innebär verklig fara för någons hälsa, väl och ve, utan ögonblickligt ingripande. Ingripande denna männska ska ansvara för. Hela jävla dagarna är hen såhär bortkopplad från verkligheten som pågår runt hen. Och så förbannat långsam så till och med sniglar får magsår av att vänta in hen. Försöker man väcka hen ur den självinducerade koman och peka med hela armen känner hen sig påhoppad och tänker gå hem. Nu till det som fick mig att bränna propparna. Idag har hen suttit i möte med chefen och en annan (duglig) kollega pga samarbetssvårigheter och att hen inte sköter sitt uppdrag (pga inkompetens, ointresse eller demens eller what ever). Då skyller människan på MIG. Det är uppenbarligen mitt fel att hen såsar omkring som en dement snigel på valium. Jag är inte tillräckligt tydlig. Hur kan man bli tydligare än att förklara samma saker femtioelva gånger??? Chefen har inte sagt ett pip till mig om saken, utan det var den dugliga kollegan som berättade (hen hade protesterat å det bestämdaste under mötet mot senildementa snigelns bortförklaringar). Jag fick inte enns tillfredsställelsen att konfrontera fanskapet. Dugliga kollegan hann före och det blev en jätte-explosion mellan de två, som slutade med att snigeln packade ihop och satte en jävla fart hem. Jag har aldrig sett hen röra sig så fort i något annat sammanhang. Hen kan gärna stanna hemma för min del.

Det är rätt praktiskt att sjuda av oförlöst ilska (Förutom att det var sjukt nära att jag pep in på systemet på vägen hem då). Väl hemma städade jag hela huset i rasande fart. Det var visst den ilskna inre glöden som behövdes för att orka ta tag i sånt tråkgöra. Glad och harmonisk ids jag inte bry mig om sådana värdsliga ting som att tvötthögarna växer, dammråttorna förökar sig och nya livsformer odlas i så väl badrum som kök... Men jävlar anåda vilken fart det blev med raseri som bränsle.

Hej starkt jobbat 4 dar?
Jag har valt att aktivera mig med mer natur ut å gå och så klart vara här inne å läsa
Allas kamp sedan lysnar jag på alkispoden
Med jämna mellanrum

Hej starkt jobbat 4 dar?
Jag har valt att aktivera mig med mer natur ut å gå och så klart vara här inne å läsa
Allas kamp sedan lysnar jag på alkispoden
Med jämna mellanrum

Herregud vad du är duktig som både fixar att vara utan alkohol och chips. Jag ger mig själv total fri lejd på allt förutom alkohol just nu, men jag har heller inte kommit lika långt som du. Ligger prick 30 dagar efter. :)
I kväll blir det kombucha i soffan för mig.

I dag är det fredag, älskade fredag. Är så sugen på chips, ser det överallt. Det är min drog no.1, tror dock aldrig jag kommer bli kvitt dem helt.

Men går in på detox dag 15/21 i dag, har ätit ett par mål mat för att testa och vara social, nyttig mat, och det har funkat bra. Skönt att veta. Har annars hållet på med detta i 2 veckor nu, helt sjukt ju.

Inget sug efter A men en A-fri öl o chips hade varit.... NEJ inget sånt denna helg. ? jag ska fixa det

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag ha mysigt i soffan utan A och tilltugg ??

Tack för ditt inlägg #1441. Verkligen. Tack. Jag låter dina varningsord gå rakt in i mitt hjärta. Jag själv är inte fysiskt beroende ännu. Men jag kan lätt bli och jag vet inte hur lång/kort tid det skulle ta. Tack för att du delar med dig. ?

Nu har minnena bestämt sig för att komma tillbaks. Året/åren kring min separation, alkoeskaleringen ner i katastrof innan jag bröt, ligger som en ryckig dimma. Hatar när folk ställer frågor för jag kan inte svara, hur längesen är det, hur länge hade jag det så, ehm ingen aning.
Nu kommer det tillbaka, alltid lagom tills jag ska somna. Spelar upp filmerna, tvingar mig att se vem jag var, vad jag gjorde. Det är väl givet, hjärnan har gått och väntat på lite lugn och ro för att få bearbeta all skit som bara tryckts ner. Men jag vill inte. Jag flyr i panik. Det där är inte jag.
Jag antar att jag borde använda mitt team av fantastiska psykologer till att bearbeta det här. Rensa såret så det inte blir långvarig inflammation. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte. Jag vet ju att min styrka är mitt mod. Jag kan, jag ska, jag vågar. Men brrrrrrrrrr jag vill inte!!!
Nu ska jag till gymet.

Våra är rätt bra på att driva oss båda över kanten. Men visst mig lite extra. Jag brukar tro att mina är extra ”vilda” men jag har eg ingen bas för jämförelse. Men ja barnen är nog det som snabbast kan driva mig längst över kanten. Sura situationer kan accelerera snabbare än en Ferrari ibland. Och det händer då att jag känner att jobbet är emot mig, barnen är emot mig och hela jävla universum är inställt på att utplåna mig. Och då kan ju alkoholen kännas rätt nära till hands. Men några djupa andetag senare och en liten paus från dem så inser jag att det enda som KAN utplåna mig i den ekvationen är just alkoholen. (Okej, universum också)
Ha en trevlig kväll! (Det lilla som är kvar).

6800 låter dock lite billigt att sälja sin nykterhet för.
Men jag känner allt för väl igen känslan. Känns alltid så onödigt när man råkat göra en sån grej. Men några dagar senare är det glömt. Lite som en p-bot.
Skit i sprit.

Herre Gud i himmelen vad trött jag är. Så trött att jag inte orkar släpa mig i säng. Kände det är läge att skriva några rader här. Jag ska ut och resa med mitt gäng hobby-entertainers över helgen. Det brukar drickas rätt friskt på samkväm med detta gäng och likar. Till och med just innan vi ska inta scenen kan det slinka ner ett glas vin eller så... Stön! Nu känner jag inte alls för att vara ”en sån som inte dricker” ☹️ Men det ÄR jag ju. Baske mig. Jag ÄR en sån som inte dricker.

Jag fortsätter att nobba första glaset med alkohol. Utan det är jag bara jag. Jag trivs med det. Trivs fortfarande med att synas och höras. Men nu förtiden kommer jag ihåg allt jag gjort. Sårar och förolämpar ingen i fyllan. Tänker fortsätta med att låta första glaset förbli orört. Kämpa på alla på forumet.

Klart att det är sorgligt. Att skriva under skilsmässopapper är ju inte det man hoppas på när man gifter sig med varandra. Men det verkar nästan som att han också inser att det inte är bra som det är. Att du ens behövde vakna med hjärtklappning... Jag tror precis som du, att det är sorgligt och overkligt men framförallt bra och rätt. ❤️

Skönt att du är igenom och jag håller tummar och tår för att du slipper en nästa gång.
Kramar
???

Vilken jävla skit vecka! I kväll råkade backa in i en stolpe vid gymmet med fruns bil. Buckla på bakdörren och intryckt sparklåda. Den är typ nästan ny och har vagnskada. Trodde det inte skulle bli så dyrt men självrisken är på 6800 kr. Skit oxå! Känslan av att bedöva sig med nån bira är stark. Tänk va skönt och få sitta och tycka synd om sig själv en stund. Tyvärr blir det bara en tanke för jag vet att alkoholen inte löser några problem.
/Mrx

Hej Fenix! Letade upp din tråd och ser ju att du varit här länge, men sista inlägget 27.e maj. Ska ärligt säja att jag inte läst alla 1300 inlägg :-) men glad att du tagit dig tid i min tråd. Värdefullt för mig som ny, när någon av er gamla rävar tar sig tid! Tack! sista inlägget skriver du att "nykterheten inte varit spikrak". Nej, det ska gudarna veta! Själv börjar jag bli ett proffs på både att sluta och börja igen.
Jag har precis som du, funderat på om man blir lite för fixerad vid alkoholen genom att alltid vara på forumet. Å andra sidan har jag varit fixerad vid alkoholen ändå.
Då genom att dricka. Bättre att vara fixerad och skriva om det!
Kram på dig!

IronWill! Jag börjar nästan undra om det är en ”pappa-barn-grej” det där med att stödda och medvetet trycka på alla knappar och dra i alla spakar för att driva herr Sr till vansinnets rand. Samma här i huset. Gubben är vanligtvis lugn, godmodig och from som en fetlagd ko, men ungarna kan driva in honom i ass hat mode. Helt medvetet. Som om vore det en VM-värdig sport. Mig ifrågasätter de däremot aldrig. Någonsin. De är helt medgörliga och samarbetsvilliga. De har nog fattat visdomsorden ”If mum is happy - everyone is happy” ?

..så absolut en tankeställare att ta på högsta allvar..?.
Glädjer också mig att höra att ljuset får sippra in igen?!
Stor kram
/Fibblan ?

Instämmer helt med dig vinäger. Sånt sjukt helvete man trillar ner i när man blir fysiskt beroende. Om det nu är så det går till. Vill aldrig tillbaka till smygandet, smusslandet. Även för mig gick det ohyggligt fort sista ”delen”.

Underbart att du är ute i ljuset igen vännen ❤️❤️❤️ Jag tar ditt råd till hjärtat. Aldrig i livet vill jag behöva ha den kampen mot fysiskt beroende. Kram

Jag mår sådär, håller mig flytande, varken mer eller mindre. Utan a än så länge ?. Men det känns verkligen mer som en tidsfråga än en om-fråga eller det jag helst av allt egentligen vill ha det som, alltså en icke fråga..
Jag är glad nu över att jag inte visste eller tänkte så mkt på vad framtiden skulle ha att komma med när jag gick in för helvitt. Det har gjort att jag under en månad ca, endast druckit två öl och det är väldigt, väldigt lite och också något att faktiskt va nöjd över..! Som jag skrev i Pellis tråd så tror jag på att räkna in de många små positiva förändringarna snarare än att hela tiden ha ögon på om och när vi inte fixar det vi förutsatt oss..givetvis finns det massor med lärdomar i detta och inte minst i "hur;et", att göra. Hur det gick till och vad man kan tänka på till nästa gång..i mitt fall verkligen se till att det inte finns något hemma, så man inte plötsligen springer på stället där det visst fanns..
Och nu ska jag alltså ut o flyga.. i nästa vecka är det Pellis ?, men jag kan ha sagt fel.
Jag vill inte skylla på min chock, men jag tror att hade inte detta med min man och hans svek uppdagats, då tror jag faktiskt att jag hade varit mer rustad att försöka utan. Alltså, jag är extremt flygrädd och har aldrig flugit utan rätt nivå av "lull-lull" i hjärnan.. men när jag "gick av alkohol-medicineringen" den här gången, så tänkte jag verkligen att det var möjligt att försöka klara att flyga utan. Jag såg framför mig hur jag hade en hel månad, minst, att bygga upp min styrka på. Jag tänkte att jag kanske kunde ordna med ångestdämpande bara för dessa två flygtillfällen. Då hade jag ju iaf inte druckit och hade haft den erfarenheten i bagaget att det går utan. Väl på plats har jag inte varit så orolig för att inte kunna stå emot varken tidigare eller i nuläget. Jag har trott på mig själv, trott mig klara av.. men nu känner jag mig alldeles för skör och svag i mig själv för att anta en sådan utmaning som nästa vecka kommer att innebära..?.
Summa-kardemumma och krasst som bittermandel..jag får börja om veckan därpå helt enkelt..men som sagt de här "börja-om-scenariona" är ju tärande i sig. Och jag vet ju att flygresan kommer dra igång begäret. Så länge jag håller mig ifrån helt och hållet är det mkt bättre..men som sagt det får bli upp på hästen igen efter resan..
Så håll nu i både Pellis och FinaLisa och så kommer jag två veckor bakefter sedan..??!
All kärlek och pepp till er!
Och resten av kvintetten..?
Och all ni andra, som kanske just läst ett inlägg av Fibblan, och tycker som jag, att det är synd och rätt tydligt egentligen, att kämparglöden sakta men säkert rinner henne ur händerna..
Kram
/?

Tack för du delar denna stund med oss, du är så värd denna känslan ❤️ Många kramar Strulan ??❤️

Japp. För den här gången är det över.

Tvångsdrickandet.

I dag blev det tydligt. Komp på em, ensam hemma, men inga tankar alls på att dricka. Så j-a skönt. Tårarna trillar av lättnad. Jag slipper låta mitt liv styras av A - åtminstone just nu. Kampen, smygandet, planeringen, ångesten...

Förhoppningsvis var det sista gången. Är dock ödmjuk inför alkoholens kraft. Har tvingats bli det.

Ingen visste den här gången, inte ens M. Vet inte varför jag aldrig berättade. För att skydda, kanske. Vem i så fall, honom eller mig? Skam? Ja, knappast av stolthet.

Just nu vill jag inte analysera för mycket, utan bara njuta. Äntligen, äntligen, äntligen...

En sak vill jag i alla fall få fram, kan inte släppa det annars. Ni som känner att ni dricker för mycket på något sätt, men ännu inte är fysiskt beroende, snälla, försök stoppa innan ni blir det. Det är ett rent helvete, det är vi många som kan skriva under på. För bara ett par år sedan kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag någonsin skulle dricka för att jag är tvungen. Men det kan gå fort att komma dit. Ruggigt fort. Detta sagt enbart av omtanke och utan något som helst mästrande. Ni kämpar så bra och är värda något mycket bättre. ?

Men, som sagt, nu njuter jag av att det är över.

En textrad ur Freestyles "Vill ha dig" dök upp från ingenstans:

Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
Låt det aldrig ta slut...

Kram på er