Senaste kommentarerna i forumet

Läser era hälsningar och blir lite tårögd. Tack snälla, ni betyder så mycket för mig, mer än ni kanske anar. ?

Jag mår bra, men når fortfarande inte upp till mitt "Ett ärligt försök", så jag stoppar här vad gäller mitt liv.

Dock hejar jag på er alla andra. Ni gör det så himla bra. En dag är jag också där igen, det är jag övertygad om.

Kram på er

..att ha skitdagar. Det har jag idag också. Har jobbat. Och nu ligger jag i sängen och gör ingenting mer än kolla på serie. Mat? Nja, en tallrik yoghurt med müsli. Och massor av choklad. Men idag är det okej. Imorgon nya tag.

En reflektion, jag har ännu inte kommit igång riktigt idag, men jag har säkert tänkt tanken att gå till bolaget kanske 10 ggr redan i dag, det brukar inte va så mycket. Det som känns bra är att jag hinner bara fundera någon sekund på å vad gott med... ska gå, vad köpa... sen kommer tanken - "är det värt det? seriöst, kom igen... ska du festa själv? Vad är det du ska fira? Om du ska dricka och göra dig själv besviken så får det tusan vara när du ska ha kul och umgås med andra. Om du dricker nu börjar du på noll. Du gör dig själv besviken och kan inte vara en förebild för någon där ute nån gång".

De tankarna kommer så snabbt nu, och det ultimata svaret "NEJ, i dag tänker jag inte dricka" hjälper och framförallt RÄCKER för att jag ska lämna tanken och inte fortsätta tänka och försöka hitta kryphål och undanflykter. Det känns så skönt, tankarna försvinner inte, är lite mindre än i början, men nu efter drygt en månad har resonemanget ändrats. Fasiken vad stolt jag är över mig själv nu. Ska leva på det lite och faktiskt njuta av det, att jag är så jädra grym. Trodde inte det var möjligt.

Är väl medveten om att jag inte har utsatts för någon riktig testning ännu, såsom gå ut med vänner, något jobbig händer, stress osv. Men skiter rent ut sagt i det nu. Jag lever nu i dag och kan inte kontrollera vad som sker i framtiden utanför min sfär.

Tack alla ni som skriver, för det är enbart ni (och jag själv) som har lyckats förändra mig på dessa dagar. Utan er hade jag aldrig fixat det :) Och jag hade nog inte fattat att det faktiskt är värt att leva lite också :)

I dag är en sån där dag då jag hade planerat saker, men så blev det inte så för att en annan person drog sig ur. Jag tycker inte sånt är jobbigt, men blir så villrådig och hjärnan bara snurrar, vad ska jag göra nu? Det snurrar bara i huvudet, både fysiskt och spirituellt

Har ingen jag måste göra, saker som jag skulle kunna göra och saker som jag borde göra. Men jag kommer inte upp ur soffan bara. Så här har det varit ett par år nu, men det här fastnande... som handbromsen ligger i. Trodde det skulle bli bättre när jag började käka Levaxin efter att jag fick reda på att jag hade Hypoterios, men icke...

Har i alla fall bestämt mig för att i dag blir den 4:e nyktra fredagen på år och dag :) Det ska firas i kväll med en kall A-fri öl på balkongen.

Ska försöka komma igång och spackla lite nu, fixar köksluckorna :)

Vilken resa du har gjort! Du slutade dricka alkohol för flera år sedan och är glad och stolt över det beslutet. Fantastiskt! Nu prioriterar du dig själv och barnen och jobbar för att skapa hållbara rutiner som kan ge lugn. Samtidigt blir du påverkad av din mans förhållande till alkoholen. Du drar ett stort lass för att få allt att fungera och känner oro för var han befinner sig när han är berusad. Inte konstigt att det dyker upp mörka stunder och att det finns tillfällen då du känner dig instängd. Imponerande att du trots allt som händer omkring dig håller fast vid dina värderingar och fortsätter att känna in vad du behöver och önskar! Du är ansvarsfull. En fin egenskap som bidrar med trygghet och stabilitet för dig och dina barn. Vad skulle du vilja ha mer av i ditt liv? Vad ger dig kraft och energi? Dela gärna med dig om du vill.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Sweatpea och FinaLisa, tack båda för era ord ♥️ ja visst stämmer citatet väldigt bra FinaLisa!

Jag har börjat spara pengar ett antal gånger men det kommer alltid saker som behöver betalas i vägen och min mans beteende gör inte ekonomin lättare. Jag har tack och lov ett mkt bra skyddsnät av andra anhöriga som jag vet kommer att hjälpa mig om jag behöver det. Inte för att jag själv inte tänker göra mig beredd på olika sätt men jag vet att de kan hjälpa mig på många sätt och de är måna om mig och mina barn ♥️ tack och lov.

Jag vaknade runt 5. 30 imorse av att solen sken i mina ögon genom persiennen. Pustade ut när jag insåg att det betydde att det var morgon och han inte väckt mig full. Faran över liksom. Gick ut med hunden. Lättad. Tittade runt lite hemma och insåg att han inte var hemma. Ingen big deal. Så gör han ofta också.

Nyss ringde han. Han har blivit tagen till en annan stad för att sova natten i fyllecell. Det var fullt här tydligen (tragiskt va). Han verkade vilja att jag skulle bli upprörd å hans vägnar över att polisen varit idioter som kört honom till en annan ort. Men jag tycker att det är han som är en idiot. Håll dig nykter, håll dig hemma. Ser han någon köra mig till fyllecell genom landet? Behöver han vakna av att jag fylleäter eller bråkar på nätterna? Vaknar han och inser att jag inte kommit hem på hela natten? Alltså herregud. Vore rollerna omvända hade han lämnat mig DIREKT. Tanken är absurd att han skulle ha en fru som är som han är.

Innan han hinner hem idag tänker jag sticka ut med barnen och hunden. Vill inte höra honom anklaga polisen för det ena och det andra. För min del får polisen gärna behålla honom. Jag är glad att de tog honom så att jag fick sova ostört. Hoppas de vet det... Att trots fylleristernas gap och skrik och ouppskattning så finns det anhöriga hemma som de räddar genom att inte låta fullisen åka hem. Anhöriga som är tacksamma för jobbet de gör.

Kram till er alla. Drick inte!!!

Jag börjar få till mina rutiner med pw och meditation. Jag går och lägger mig före 22 och upp vid 5. Rutinerna ger mig lugn och jag känner mig stabilare, mer grundad. Jag vore väldigt tacksam om den besvärliga tinnitusen kunde försvinna. Det är så jobbigt när det konstant tjuter i skallen ?
Jag går idag in på dag 19 som nykter. Igår dagdrömde jag (som vanligt när jag är ute och går) att jag köpte en stor villa med pool. Jag såg vig själv vid poolen med ett glas vin och gäster. Jag bler jätte rädd och tvärstannade. NEJ, jag ska ha alkoholfritt i mitt glas, även i dagdrömmar! ?
Tänk att jag ska behöva vara på min vakt även i drömtillstånd ??????

Vad du är stark du är. Fick en tanke när jag läste ditt inlägg om att du känner dig som i ett fängelse. Har du funderat på att bygga upp ett fuck off kapital? Även om det kanske är en liten summa du kan lägga undan regelbundet så är den till hjälp den dagen det är dags. Planera för ett liv i frihet för dig och barnen. Fortsätt kämpa

Vilket bra citat! En mening som faktiskt säger allt?

Du kämpar så och jag hoppas verkligen att du får en förändring i ditt liv snart.
Fantastisk och bra att du valt bort alkoholen.
Du är värd att få vara lycklig varje dag?

Kramar
???

Vilket bra citat! En mening som faktiskt säger allt?

Du kämpar så och jag hoppas verkligen att du får en förändring i ditt liv snart.
Fantastisk och bra att du valt bort alkoholen.
Du är värd att få vara lycklig varje dag?

Kramar
???

Nu har det gått någon timme sedan jag skrev.

Jag gick ut med vår hund på en promenad och kastade soporna samtidigt. Kände mig plötsligt så himla bra och stolt. Här går jag med 902 nyktra dagar i ryggen. Jag!! Som medicinerade ångest med öl var och varannan dag för några år sedan. Som inte kunde se en nykter framtid hur mycket jag än desperat önskade mig en.

Jag kan möta folks blickar till och med en sommarkväll under semestern kl 22.30 utan att behöva dölja något. För här går jag och lever varje dag och natt fri från gift.

Lite längre bort hörde jag hysteriska gapskratt från någons baksida. Vuxna människor som har sovande barn där inne. Jag är så stolt över att jag inte gör så längre. Så lättad att slippa all skam och allt självhat.

Jag tycker det är så häftigt att tänka tillbaka och liksom inse vilket jobb jag gjort. För jag menar, jag FÅR ju dricka. Jag har en inkomst, jag är över 30. Alkohol säljs. Jag hade ett beroende jag kunde fortsätta med för evigt. Men trots det gör jag det inte. Ingen har ställt ultimantum till mig. Ingen i hela världen vet om att jag hade ett beroende utom ni. Min egen vilja och insikt räckte för att jag skulle klara det här. Därför tror jag att alla på det här forumet som kommer till den punkten där de VÅGAR se sanningen i vitögat kan sluta om de vill. Men som många andra som varit nyktra länge så tror jag att man absolut måste ge upp alkoholen helt. Det går inte att göra den här resan halvhjärtat med en önskan om att dricka igen. Så fort den tanken får fäste och ni inte bestämmer er för att glömma den snabbt så kommer det att skita sig igen. Förr eller senare. Det är så alkoholen jobbar.

Det är så jag klarat mig hittills. Jag har sagt hejdå för alltid till alkohol. Förr i tiden sa jag hejdå men i mitt undermedvetna lade jag till "vi ses senare" och det gjorde vi också. Sågs och led tillsammans tills jag sa hejdå och dra åt helvete.

You can't keep dancing with The devil and wondering why you're still in hell.

Finalisa och knaskatten- tack fina ni ♥️♥️♥️

Jag har lite ångest ikväll. Pga min relation. Jag känner att jag sitter fast i ett äktenskap där ENBART min mans behov blir uppfyllda. Det finns ingen omtanke för mig eller knappt barnen längre. Men han har det bekvämt. Han är omhändertagen och lever dessutom lika fri som en ungkarl.

Han är ute och dricker. Jag har en klump i magen av ovissheten kring när och hur han ska komma hem. Jag är så trött på att inte kunna slappna av inombords här hemma. Längtar tills nåt händer som gör att vi bryter upp från varandra. Jag har ibland stark tilltro till att det ska hända. Men ikväll känner jag mig rädd för att det aldrig kommer ske. Jag har blivit expert på att hålla husfriden i shack. Jag ger honom inga anledningar att vilja lämna mig...

Jag vet att jag kommer lämna en dag men just ikväll känns det som att jag är i ett fängelse. Det är bara när barnen är tillräckligt stora som jag kommer våga röra upp husfriden. Just nu klarar jag inte ens av att vara osams med min man för jag orkar inte med påfrestningen. Och dessutom leder det ändå aldrig till att jag blir fri. Inte än i alla fall.

Jag är så sjukt glad över att jag bygger upp mig själv däremot hela tiden. Vad tragiskt det vore om jag drack under den här tiden för att försöka må bättre. Vilken misär det hade varit. Jag kan åtminstone rent logiskt se mitt värde och veta att jag förtjänar bättre. Om jag drack nu skulle jag förlora det. Då skulle jag förlora mig själv. Barnen skulle förlora allt vad trygghet innebär. Och jag med. Fast när jag tänker efter är det trygghet jag saknar. Lugn. Förutsägbarhet och rutiner som fungerar i en familj. Jag är så ensam. Ensam om att försöka skapa en normal ö i ett hav av öl och bakfylla.

Jag älskar min man allt mindre för varje dag som går. När vi är nära varandra och jag ligger i hans famn känner jag att jag behöver det men samtidigt tänker jag för mig själv att jag hatar honom och att han förstör mitt liv. Samtidigt som han pussar mig så tänker jag att han skiter i mig. När han kramar mig gör han det för sin egen skull och inte min. Så är det med allt. Allt är för hans egen skull.

Mycket går att stå ut med. Så länge alkohol inte är i bilden. När min man var nykter för länge sedan nu så var jag lycklig och lugn. Jag älskade honom varje dag och blev glad av att se honom. Nu ser jag en stor mansbebis som behöver mig till allt men samtidigt aldrig vill umgås med mig eller lyssna på mig när jag pratar om något. Jag är ointressant för honom. Jag är nykter, sansad och ansvarsfull. Tråkigt va? (önskar jag hade en så tråkig man isåfall).

Sorgligt inlägg ikväll. Men det är så jag känner just nu. Såhär känner jag varje gång han är ute och dricker. En stor klump av ångest och svärta inombords. Jag hoppas han aldrig kommer hem igen. Så känner jag just nu.

Den eventuella dag han blir nykter är det nog redan försent. Det har gått för långt när man börjar hoppas på att ens egen man inte ska ta sig hem efter en natt ute. Sånt går inte att reparera. Just nu är allt en väntan för mig på rätt tid. En evig väntan känns det som just nu.

Hoppas ni andra mår bättre än vad jag gör ♥️ Ett ljus i allt är att jag aldrig nånsin skulle få för mig att dricka bort det här. Jag har lärt mig till 100 procent att det är okej att känna alla känslor. Man överlever alla känslor och tack vare att jag inte dricker så kommer jag att må bra imorgon igen och ha en fin dag trots att jag är ledsen just nu. Det går snart över. Med alkohol går inget över. Med alkohol tillåter man all skit i livet gro fast och inget blir löst och bearbetat. Min man till exempel ältar mkt gammalt. För han känner aldrig färdigt något. Jag är i nuet och tänker framåt. Och imorgon är en ny dag ♥️

Jag mår bra och har koll på läget men har valt att dricka alkohol under senare delen av semestern. Nu skulle jag vilja påstå att jag är normal drickare. Har inga fyllekalas men njuter av öl och vin. Vet att öl och vin inte är bra för mig. I min vardag med ett jobb och stress ska jag inte alls nyttja dessa drycker. Jag lever just nu på farligt vatten. Den sociala situationen under semestern gör att jag väljer fel väg. Jag har ju haft som målsättning att bli normal drickare. Ja visst, det funkar när jag har semester och inga krav på mig. Jag har dock en klar målbild av att dra ner rejält på alkoholen när semestern är över. Hur går det för dig?
/Mrx

Visst är det en kamp,och den får man göra själv. Men här kan vi i alla fall stå sida vis sida när vi kämpar, så det ser ut som en lång rad med människor som slåss med tomma luften. Lite skuggboxning så där. Tack för uppmuntran.

Sticker in huvudet här eftersom jag kom att tänka på dig och hur det går för dig!
Hoppas sommaren är härlig för dig!

Mod och styrka,
Dee

Jag tycker du är otrolig faktiskt. Så många nakna, smärtsamma sanningar du ser rakt i vitögat och bara utmanar. Rakt upp och ner. Inga krusiduller. Inget självbedrägeri. Respect! Vilken häftig resa i personlig utveckling det här blir för dig! Sedan det här med att vara en imperfekt människa... Jag läste ett tänkvärt meme någonstans. Minns inte exakt hur den löd, men kontentan var att om man är bekväm och öppen med sina svagheter så kan ingen använda dem mot en... Jag brukar tänka på det ibland när jag känner mig frestad att dölja mina tillkortakommanden, osäkerhet eller brist på kompetens inom något. Det är rätt skönt att ta det där aktiva beslutet att vara ärlig istället. Det brukar fungera förlösande för omgivningen och bidra till ett öppet och tolerant klimat där man hjälper varandra. Så man kan tänka så, att man gör gruppklimatet en tjänst när man vågar vara rudis ?

Hej!
Kämpar på med mina livskrisdemoner eller vad de nu är. De demoner jag tystade ner med alkohol är ju nu frisläppta och jag har inte lärt mig leva med dem eller hantera dem än.
Kämpar på! Gör det ni med!

Har ingen aning om vad som händer, om det inte är jobbångesten som spökar förstås. Jag är sjukt sugen på vin och jag var det i går samt att det har fortsatt i dag.
Det känns inte så bra. Den förrädiska alkoholhjärnan väser i örat, bara ett glas... jomenvisst. Som om jag tror på det. Sedan väser den att det är inte så farligt, du klarar att dricka som alla andra...
så idag väljer jag bort det första glaset igen, och det känns som dag ett, fast det är dag 90 +.
Undrar när mitt beroende ska sluta väsa åt mig. Undrar om jag kommer att falla till föga för den. När kan jag börja slappna av?

För övrigt så verkar det mesta gå ut på att konsumera alkohol. Allt från kvällstidningarnas bästa vintips till godmorgontv, aw, grillkvällar och mysfredag. Just nu känns det som hela samhället är drog och alkoholförgiftat.
Kanske har jag en surt sa räven moment, men ändå.
Alkoholen har tagit över och ska finnas mer och mer i vardagen, ex tv och filmer. Vinglaset är alltid framme.

Min plan i dag för att vara i verkligheten blir att baka glutenfritt bönbröd. Det var en utmaning att hitta skrädmjöl, det kan jag lova.

Jag har varit härinne till och från i ett par år nu och du har länge varit en sådan inspiration och hjälte. Jag längtar tills jag är där i min nykterhet där du är, men jag är fortfarande på minus - börjar (för sista gången, har jag bestämt mig för) på lördag.
Vill bara skicka kärlek och styrka och beundran - och framförallt tacksamhet för att du finns på andra sidan och visar att det går att komma dit.
?

Mirabelle, du har som vanligt så sant. Det triggar så mycket när fokus läggs där.

Att fokusera på något annat än sig själv är svårt för mig då jag faktiskt inte har något annat än mig själv att fokusera på. Anledningen - har aldrig vågat eller velat dra in någon i min imperfektionism och kanske skada någon. Och så är jag ganska självcentrerad och har svårt för att andra ska bestämma vad jag ska och inte ska göra.

Men nu ska jag inte hitta bortförklaringar. Nu ska jag försöka hitta det som kan ta upp min tid, men jag är i mångt och mycket "the center of the universe" i min värld. Bryr jag mig för mycket om andra så får ju de en överhand gentemot mig. Usch vad det låter sorgligt, men det är jag...

I vilket fall, i dag har jag bestämt mig för att inte dricka. Ska istället försöka sälja lite prylar så jag inte har riktigt lika mycket att bära när jag väl flyttar :)

stor mjuk kram till dig !

Kom till Jesus. Han sade till den lame, ta din säng (rullstol) och gå... ? Förlåt. Nu tror jag jag lyckades stöta mig med varenda människa på forumet. De okristna känner att de blir tvångsfrälsta och de troende känner att jag driver. Förlååååt men jag var bara tvungen... Själv är jag ju troende (till mina ateistiska religionsfobiska föräldrars stora förtvivlan). Så litet halvt allvarlig är jag när jag säger kom till Jesus. Fast jag menar mer att hitta något som är större än en själv. Något som är så viktigt att det där med mat, vikt och kroppsnoja (till och med det egna jaget öht) hamnar ute i periferin. Om du har läst min tråd så vet du att jag också tampats med ätstörningar i livet. För mig är enda sättet att hålla de demonerna utanför mitt liv att fokusera på något annat än mig själv. Nu ska jag bry mig om mig själv, träna, äta rätt, må bra... Allt sådant fokus på me myself and I kickar igång ätstörda tankeverkstaden. Trist, men ändock min sanning jag måste förhålla mig till.

Sitter uppe och kan inte sova.. kom på en sak som jag bara måste skriva ner.

Hoppas ingen tar illa vid, det är en metafor för mitt liv.

Så här går tanken, typ:

"Jag känner att jag alltid haft ett handikapp, ja ett fysiskt handikapp, fast det är ju självklart bara mentalt. I hela mitt liv, sen jag var ca 9 år har jag haft ett osunt förhållningssätt till mat. Har jag inte ätit för mycket så har jag ätit för lite, spytt, heltsätit, unnat mig för mycket, bantat, svält mig själv. Ja allt i större och mindre former. Allt har kretsat kring detta - ALLT. Det känns som att detta problem och kroppshetsen som detta har varit orsaken till, är och har alltid varit mitt största handikapp, som en krycka. Var alltså typ från början lite halt på ena benet. Det funkar ju att gå med en krycka, men klart det är jobbigt.

När jag började röka så var det också en krycka. Att försöka gå på två kryckor är väldigt jobbigt som ni alla vet, speciellt eftersom man måste skutta om man är halt på båda benen. Det blir med tiden så jobbigt att man måste åka rullstol, som sedermera är nästa steg.

Rullstolen är alkohol för mig. Allt annat förlorade viktighet. Jag slutade röka, men satt fortfarande i rullstol. Jag började äta hälsosamt, men satt fortfarande i rullstolen så inget höll lägre än någon månad. "

Kanske väldigt mycket babbel, och det känns som att jag borde fila på denna, men fick bara ett infall och skriver utan att tänka.

Det finns även någon metafor för att ta sig ur detta och sitta i rullstol medför att man aldrig tränas för att gå, som kan kopplas till mitt liv och att jag aldrig ahr tränats till djupa sociala relationer pga. att jag aldrig känner mig tillräcklig för andra... det tar vi inte nu :)

Fortsätter i morgon, nu bör det sovas,

Såg din favoritleksak jag undrat vart den tagit vägen under byrån ikväll när jag låg på golvet och stretchade efter löpträningen.
Den måste ha åkt in där under när vi lekte sist.
Det är så tomt här hemma utan dig.
Så förbannat tomt. Och tyst.

Igår hämtade jag hem dig från djursjukhuset.
Det satt fullt med hundar, mattar och hussar i väntrummet när jag gick fram till receptionen.
- Jag ska hämta min hund, sa jag och fick lämna mitt personnummer och ditt namn.
Efter en stund kom sköterskan ut med en liten pappkasse med din urna i, jag vill sprida dig på din favoritplats. Hela väntrummet drog en suck av vad jag tror var medlidande sorg, om de ändå hade kunnat låta bli att stirra så storögt på mig när jag stod där med kassen i handen och tårarna som trillade nerför mina kinder.
När jag kom hem gjorde jag en egen liten plats till dig på min byrå, tände ett ljus och viskade att jag älskar dig. Idag satte jag dit din favoritleksak också, en gul anka som piper när man klämmer på den, som har två stora blå ögon och ett fånigt leende som nu står där och ler mot mig där jag sitter i soffan med mitt sova-gott-te och datorn i knät, snorpapper bredvid.

Jag saknar dig.
Jag saknar din doft i din lurviga päls.
Jag önskar att jag kunde få borra ner mitt ansikte i din stora krage och andas dig.
Jag saknar ditt sällskap, det där trygga, rofyllda sällskapet som skänkte mig en mening med min tillvaro.
Jag saknar att kunna få känna att min tillvaro gick ut på att ge dig det bästa, att med omsorg och ren, villkorlös kärlek kunna få älska dig kravlöst.

Min absolut bästa och mest trofaste vän har jag förlorat, men jag vann en sån ren och oförstörd kärlek och vänskap.
Min allra längsta vänskapsrelation som började som ett litet frö och som slutade mitt i en sådan vacker blomster den där dagen i början på juli, vårt band var nått alldeles extra och du har stått vid min sida i vått och torrt och aldrig vikit, aldrig dömt, bara älskat.
Och för dig blev jag så stark.

Vila mjukt.

Jesus Kristus...

I dag skulle ju bli en bra dag, det blev det inte, men har en stor ljusglimt ändå.

Massa saker gick emot mig och jag kände mig extremt stressad och pressad på förmiddagen pga. olika orsaker.Mådde verkligen piss, och ville bara ge upp om mig själv och sova.

MEN, nu till det som var bra (och som jag inte kom på förrän nu), jag tänkte inte på A en enda gång. Tanken om att jag behöver A för att försvinna kom inte ens upp i mitt huvud. Det kan ju bara vara en tillfällighet eller så börjar min mentala reboot faktiskt funka. Hoppas så innerligt att det börjar funkar, även om jag inte riktigt är uppe i nästa level ännu ;)

Nu känner jag mig glad, har hunnit med det jag skulle göra i dag och känner glädje över att faktiskt kunna se små framsteg som detta.