Senaste kommentarerna i forumet

Se till att ha ett stoppkort eller ett verktyg att ta till om suget kommer. Tänk på all skit som A drar med sig och allt bra du har nu utan A.

Vet du, jag får redan "kickar" utav andra saker som insikter från AA möten när folk delar med sig. Jag får kickar utav frånvaron av ångest, utav att känna livslusten komma tillbaka. Inte helt fel, det heller! ?

Fantastiskt jobbat.
Dina funderingar delar även jag. Sagt det förrut men känns som jag gör samma resa som du med mycket liknande tankar och timing i nykterheten. Det är ”kickarna” jag saknar mest i nykterheten. Men fördelarna med nykterheten är så ofantligt många. Jag ser framför mig ett liv som ett EKG eller en mer rak linje med lite små vågor på. Men allt mörker och ångest som finns i dalarna leder ju till katastrof så vi får försöka hitta vänner som inte bara dricker och hitta kickar på annat sätt tänker jag?

Vi behöver både andlighet och gemenskap i våra liv för att fortsätta hålla oss nyktra. Du hittar den kombinationen hos AA. Tänk att dem du möter där är där av samma anledning som du. Ingen är bättre eller sämre. Alla är lika. Det heter Anonyma Alkolister utav en anledning. Anonymiteten är jätteviktig. En trygghet för alla som går dit. Hoppas du vågar prova.

Först vill jag bara gratulera dig till 100 dagars nykterhet, men sen vill jag även replikera över dina tankar om ensamhet och tristess.

Jag läser ofta att man efter en periods nykterhet, då den första förtjusningen över hur fint livet blivit när man sluppit alla negativa konsekvenser av sitt drickande, börjar kännas trist. Då tänker jag att det ju delvis var det som gjorde att man drack lite för ofta och lite för mycket. Eller så mycket som dagliga karatefyllor där abstinensen och ångesten driver en till fortsatt drickande. Välj själv vilken nivå du känner igen dig i. Hursomhelst. Det finns ingen som börjat dricka för mycket som inte gjort det för att man vill ha extra guldkant, för att känna sig mer ledig och cool med andra människor, eller för att hantera svåra känslor som ensamhet och otillräcklighet.

Ensam och nykter, skriver du...... hon som tackar nej till folk. Så måste det väl inte bli?? Själv har jag märkt att nykterheten i sig har varit ett tillfälle att hantera just de där tankarna och känslorna. Du skriver också; Går det att leva såhär och vara lycklig, eller kommer det att saknas något?

Jag vet inte. Men klart är att om livet utan alkohol känns grått och aldrig får det bli färg och glans i tillvaron, ja, då är det nog livet självt som ska hanteras. Att använda alkoholen som färgspruta och glittermaskin, har ju många provat förr! Funkar kanonfint tills man blir för full och känner sig som en tönt dagen efter.

Du som är en sån varmhjärtad kämpe, Strulan! Ta ett nappatag om livet, skaka om det och var inte en passiv människa som blir bitter!! Nu känner du dig ensam och rädd, men det kommer inte alltid att kännas så. Det är starkt av dig att ge hela bilden, inte bara jublet över nykterheten i sig. Tack!!

Jag önskar dig en fortsatt fin resa på din väg och hoppas att de svåra känslorna också får ta tid och plats hos dig. Jag vill också tacka för ditt stöd, när jag själv kände mig eländig. Ta hand om dig!!

Gratulerar till 100 dagar! Jag tror att livet så småningom blir kul igen. Men man måste nog ersätta situationer då man brukade dricka med nya situationer... Jag tror att jag behöver göra det iaf. Min man slutade till min stora förvåning att dricka helt i höstas. Jag har aldrig uppfattat det som att han har ett problematiskt förhållande till alkohol... Det kröp fram senare att det hade hänt en allvarlig grej när har var berusad på grabbfest (och sådant festande i sig händer väl ned några års mellanrum sådär...) Nu pladdrar jag. Nåväl, pga den händelsen, som hängde ihop med kontrollförlust, bestämde han sig för att aldrig någonsin röra alkohol igen. Han har hållt det löftet till sig själv, utan problem. Han går spiknykter till alla tillfällen då han vanligtvis skulle druckit ett par öl. Det stör honom inte. Nu är ju han en osedvanligt tjurskallig människa (jag om någon vet, eftersom vi varit gifta i 20 år). Han bestämmer sig för något, och sedan ÄR det bara så. Jag är mer flexibel i mitt tänkande. Haha. Övertänkande, second guessing...Det är min melodi. Jag glömmer väldigt fort bort fasta övertygelser, som tex att alkohol är djävulen själv och inte ska förtäras, när humöret ändras. Så jag kommer att behöva undvika situationer som kan ändra mitt humör, och ägna mig åt situationer som stöttar min övertygelse istället. Hänger du med? Önskar dig en fin måndag och en klartänkt vecka! Kram.

100 dagar ett mål eller bara 100 dagar av mitt liv.
Stolt jo det är jag, men känner mig ganska ensam och rädd.
Går det verkligen att leva så här och vara lycklig, eller kommer det alltid att saknas något.
Är fortfarande fast övertygad om att hålla mig ifrån alkohol, men funderar mycket över hur mitt liv kommer bli.
Ensam och nykter, hon som tackar nej för hon inte tycker att folk är jobbiga.
Men hur det än blir så är dessa 100 dagar mitt val och just nu styr jag livet och draken.
Önskar er en fin dag med styrka och mod// kram Strulan

...har snart gått och nykterheten har bestått. Midsommarhelgen närmar sig och jag tror det är därför jag hänger här igen. Rädd för vad som komma skall. Var står jag nu i tanke och handling?

Skönt att du är här ♥️ Någon jag känner igen. Du är bra du ✨ bara så’ru vet det ✨

Tack för glada tillrop, right back at yah ??
Vad roligt att du tycker om hur jag skriver, det värmer!
Underbart att få vakna till dina rader, speciellt idag när jag sovit riktigt dåligt med konstiga drömmar som jag inte hann reda ut innan klockan ringde i vanlig ordning runt klockan 5 imorse! Tack ??

Idag är jag tacksam över:
* Ditt inlägg
* Att jag vaknar nykter
* Att jag haft drömmar jag minns kristallklart från natten.

Dee.

Du är faktiskt helt grym! Ett halvår nykter, och en oerhört skicklig skribent! Jag tycker dina historier är väldigt givande och stärkande. Det är fint att se en person växa så som du har gjort.

I 10 år höll jag upp med alkohol sen började suget eller längtan efter ruset.

Ett halvår har gått, det har blivit oftare och oftare, har varit hemma från jobbet, tappat humöret på jobbet, prioriterat att dricka en helg istället för att umgås med barnen.

Nu i helgen skulle det inte slutat som det gjorde... Tappade kontrollen mer än någonsin, kände att jag skiter i allt, då i fyllan. Har gjort bort mig rejält och inser att mitt liv inte kommer fungera om jag fortsätter dricka. Ångesten är total. Samtidigt känner jag att bättre att insikten kommer nu även om det gör ont och känns pest. Vad vill livet mig? Varför får jag chansen att få ordning på livet när inte andra får det?

Ett halvår passerades i torsdags.
Jag fattar inte hur det gått till.
Var det jag som gjorde det här?
Va det verkligen lilla jag?
Jag hade en riktigt tuff period under 1,5 månader strax innan halvåret passerades. Den var inte tuff i den bemärkelsen att jag var nära att ta något återfall, men den var tuff för att jag hamnade i en tankebana som ifrågasatte meningen med det hela. Lika snabbt som de tankarna dök upp, försvann de bara en dag igen.
Jag är så tacksam över att få njuta av lugnet inombords just nu.
Jag känner mig trygg i mig själv. Bekväm. Umgås med mina känslor.
Jag drack på känslor tidigare. Jag drack för att fira. Jag drack för att lugna ner mig. Jag drack för att stå ut. Jag drack för att få bort ångest. Jag drack för att jag var ledsen. Jag drack för att det var dystert, muntert, sorgligt, enastående. Jag drack för att jag var nervös, arg, glad, lugn, stressad, trött och pressad. Jag drack för att jag inte orkade. Jag drack för att orka. Jag drack hjärtekrossad. Jag drack för att jag var så jävla kär. Jag drack för att jag var ensam. Jag drack för att vara social.
Jag drack för att jag trodde att jag inte kunde fungera som en normal människa utan alkoholen.
Hur sjukt beteende?

I helgen var jag bortrest på jobb. Ett "ex" om man kan kalla det så, vi dejtade runt lite i somras och höstas, dök upp på den platsen jag befann mig i. Mitt i mitt jobb.
Vi var inte bra för varandra någonstans, dels för att han också har problem (det var väl typ sånna killar jag valde för att själv kunna dricka utan att behöva höra "oj, va du dricker!") men också dels för att jag, när jag drack, hade ett jävla humör (har jag insett när jag blickar tillbaka på alltihop med nyktra ögon) och han inte kunde tolerera att en kvinna sa ifrån. Han har aldrig varit dum med mig på ett fysiskt sätt, men jag borde ha dragit tidigare än va jag gjorde, eftersom han jobbade med en form av härskarteknik som inte var okej någonstans.
När jag klippte i höstas så hördes vi ett par gånger via telefonen, i samma veva som jag blev sjukskriven för min ångest så slutade jag också dricka i vintras, vilket han på håll hörde av en gemensam vän och började höra av sig igen. Vänligt men bestämt bad jag honom att backa och sluta höra av sig, men det fortgick. Det blev tillslut lite stalker-feeling på det hela när han tog sig in i mitt trapphus och lämnade små presenter utanför min dörr osv. Där någonstans tog det verkligen stopp för mig och jag blockerade honom för inkommande sms och samtal, på all social media och sen har det varit tyst.
Naturligtvis så hade han sett till att ha en position i helgen på min arbetsplats som gjorde honom till min högra hand.
Jag fick en riktigt olustig känsla i kroppen av detta och det dröjde ju naturligtvis inte längre än till klockan 8 på lördag morgon tills jag exploderade av ilska på honom och det liksom bara rann ur mig saker som jag normalt aldrig skulle säga till en person, men när han vevade igång med sin nedlåtande översittarattityd om att en ung kvinna som jag inte kan göra mitt jobb korrekt, då brast dammen kan man väl lite lugnt påstå.
Hade detta varit Dee för 6 månader sedan hade dammen också brustit och vattnet hade forsat fram, med den skillnaden att jag hade låtit den brista och sedan försvunnit iväg och halsat en flaska vin i syfte att "lugna ner mig" och sedan fortsatt arbetsdagen full och med en jävla attityd och varit så sjukt jävla långsint tills dess att jag typ översköljts av skuld och skam och druckit på den känslan också.
Men suget efter alkohol dök aldrig upp och när dammen brustit såg jag till att få honom bortflyttad från mig och jag fick en ny högerhand som inte tryckte ner mig och min kompetens och arbetsdagen fortskred i en riktigt god stämning och min hjärna ältade aldrig mitt vredesutbrott som förmodligen för en utomstående som inte känner mig eller denna "man" (ja, "man" - en riktig man behandlar inte en ung kvinna på det sättet som han behandlar mig) såg riktigt awkward ut.

Den nya Dee gillar jag. En tuff brud i lyxförpackning med jädra skinn på näsan som inte tar vad som helst, men som också handlingskraftigt i den där situationen såg problemet, tillät sig faktiskt med befogenhet att reagera, och löste situationen.
Och det bästa av allt? Att få reagera och känna att det var okej att bli så jävla arg utan att för den sakens skull vara full eller bli ännu fullare. Det var liksom helt genuint och faktiskt jävligt befriande på något vis. (även om jag inte vill bli arg på någon såklart, det var bara befogat i denna situation)

#me2

Helgen började redan på torsdag för oss. Både jag och frun lyckades biba för mycket vin på kvällen. Vi hade det mysigt men tyvärr glömde vi dricka varannan vatten. Vi blev ej tok fulla men vi var båda rejält trötta på fredagen. Sen har vi spolat kröken resten av helgen och mått kanon bra.

Hej vitutanvin

Grattis till dina nu 100+ dagar, starkt jobbat!!
Hade själv 14 vita månader och mådde kanon bra. Den jobbigaste delen var alla tillställningar, ”men eeettttt glas vin kan du väl ta”
Till slut blev det eeetttt glas, för jag hade ju klarat 14 mån, som resulterade i att jag snabbt kom in i tråkiga rutiner. Uppenbarligen klarar jag inte eeetttttt glas...

Under dessa månader så tog det mig 6, 7 månader innan kroppen började svara på träningen. Så ge det lite tid innan du förväntar dig underverk på konditionen. Jag menar hur lång tid tog det för dig att bryta ner den? Föreställ dig att det tar lika lång tid att bygga upp..
Känner också så väl igen mig när det kommer till tröttheten. Fick då tipset ”lyssna på kroppen och ge kroppen vad den behöver”
Sömn, mat, vatten, ro, vila, aktivitet. Allt utom A..... fungerade för mig då och skall nu göra samma resa igen. Inne på dag 2 och har lång väg kvar.

Styrke kramar till er alla!

Hörreni... Vad långa helgerna blir utan alkoholdimma. Man hinner hur mycket som helst. Lustigt, jag trodde vinet var vägen till vila. Men jag hinner vila så mycket mer utan det. Och måndagsångesten är svagare än vad den brukar vara när söndagen närmar sig kväll. Inte ser jag fram emot att släpa mig till jobbet ytterligare en vecka. Uppsägningstid är plågsamt meningslöst. Särskilt som ångesten sprider sig i kollegiet när de inser att allt de tagit förgivet att jag gör nu kommer att förbli ogjort. Kanske kan de hitta någon som kan utföra delar av mitt ansvar. Men allt? Knappast. Om de mot all förmodan hittar någon med kompetensen så är jag rätt säker på att människan inte ställer upp på det. Så... jag förbereder mig mentalt för ytterligare en vecka av att lugnt lyssna på gnäll, beklaganden och farhågor om framtiden. Men jag får inte den vanliga ”hur-i-helvete-ska-jag-ORKA” paniken.

Åh så glad jag blir av att läsa det ni skriver till mig för att peppa! Det hjälper verkligen. Jag är peppad ?

Glasögon Smurfen - du har så himla rätt! Har aldrig tänkt på tanken som räknas på det viset. Smart!!! ?

Strulan - du har antagligen också rätt. Att det är nyttigt att känna den destruktiva "draken" sätta in då och då. Så man inte får för sig att det går att hantera alkohol intaget. Tack för dina ord. Jag rätar på ryggen! ?

Adde - det ligger mycket i det du berättar också. Det förklarar varför mitt (än så länge enda) återfall blev så tokigt. Det stämmer precis, att jag försökte dricka ikapp och lite i förskott också. ?

Åter igen tusen tack!!!!
Att ni skriver hjälper mig väldigt mycket.

Ha det fint!

Oh ja, det har jag onekligen varit.
Dagarna går, senaste breakdown var i oktober förra året. Efter det har det ändå varit mer stabilt. Sista pusselbiten som verkligen landade och förändrade mitt mående är nog ändå tryggheten med lägenheten. Det är skönt.
Hoppas du också mår bra ???

Det låter som om ditt liv rullar på. Skönt att sonen naturligt kommer bort från sin pappa ett tag. Distans brukar hjälpa tankarna i rätt riktning. Hoppas du vågar satsa på kärleken. De som dricker sparsamt har ju sällan svårt att låta bli om man ber dem i en viss situation. Om man nu skulle önska det.

Kram till dig

Jag känner mig lika tacksam precis varje morgon jag vaknar pigg och utan baksmälla.

De börjar bli många nu. De baksmällefria dagarna alltså.

Dock glömmer jag aldrig att påminna mig om hur det var. Då - i mitt tidigare liv.

Sömnen är så mycket bättre.

Tänk att jag i så många år drack bland annat för att jag hade sömnproblem. När jag slutade så visade det sig vara precis tvärtom. Alkoholen gav mig många mer oroliga nätter.

-----

Kloka ord från er, G-S och miss lyckad, som vanligt. Tack!

-----

Tänker lite extra på er som just nu utkämpar den värsta striden - som senare kommer att mynna ut i den bästa.

I dag är jag nykter. Hoppas att ni orkar och väljer att hänga på.

Kram på er

Jag och sonen hade bastuinvigning i vår nya bastu..Det var så härligt. Nästan overkligt. Vi bastade och drack bubbelvatten. Gick ner till sjön, men för kallt för ett dopp..Mysigt ändå..Livet känns bra..Jag har en del nya planer..Sonen ska ju gå i skolan i en annan stad till hösten..När han inte behöver mig så mycket mer har jag funderingar på att flytta närmre havet..Vi får se..På kärleksfronten är det ganska lugnt..Finns en man som dricker sparsamt..Kanske funkar, hellre det än att vara i någon annans sug..Dvs. någon som lider av sitt beroende men har inte gjort en inre rensning..Och har då sug och psykisk obalans..Kanske försöker hantera beroendet med jobb, skärm, spel..Sonens pappa frågar om hjälp för sitt alkoholmissbruk av mig..När han är full..Jag rekommenderade honom till forumet..Jag bryr mig inte så mycket om honom..För min del kan han supa så mycket han orkar men hade varit bättre för barnen om han kunde välja ett nyktert liv..Tänker prata med honom och säga att han smsar mig nykter hädanefter...Nu är det snart semester?. Kram

Många av oss har närstående eller vänner vi kunde använt som varnande exempel. Vissa av oss vet när det börjar gå utför, ändå är det svårt att tvärnita..Vi småbromsar istället och gör uppehåll från alkohol, som kanske går bra.Det var ju inte så farligt, påt igen..När omgivningen reagerar då är vi ute på väldigt svag is..När konsekvenser märks av drickandet, känslomässigt och tidsmässigt,att vi tänker på substansen flera gånger om dagen, planerar, längtar..Då är det dags för långsiktig förändring..Med kunskap och medvetenhet,kan vi göra goda och livsviktiga val igen..Kram ?

Nykter. Dagen har varit så bra. Vaknade fräsch och fick massor uträttat. Orkat mig ut på promenad ett par timmar. Lagade god (kolhydratfattig och grönsaksspäckad) mat tillsammans med gubben och vi lyckades få alla ungarna att äta middag tillsammans vid köksbordet. Det händer inte så ofta. Men idag hade alla energi och ro i sinnet att sitta ner och bemöta varandra. Annars brukar det alltid vara någon som lider av stimuli-overload och behöver få vara ifred. Och de åt maten. I en familj med diverse diagnoser brukar det annars mest ätas enligt konceptet ”var och en blir salig på sin egen fason”. Till och med ungen som endast ätit mamma scans köttbullar i nära nog ett års tid smakade litet av det mesta. Halleluja, plötsligt så händer det! Jag börjat läsa en ny bok och har fem Wordfeud matcher pågående. Allt tipp topp. Och ändå känns det så jobbigt just nu. Rastlösheten kryper i både kropp och själ. Men det är trots allt bara just nu, och det går över så småningom. Oavsett hur det känns just precis nu i denna stund, så har det varit en perfekt dag. Och fler sådana ska det bli.

Skönt att läsa din lägesrapport. Har varit orolig ibland för att du känns så instabil i ditt mående.
Är jätteglad för att du mår bättre och trivs med livet???

Kramar
???

Jo, somnade direkt. Och kom upp men det var snurrigt på morgonen. Kom även iväg med bussen nu så nu är jag i Brno. Idag har jag mest vilat. Tror det blev stressigt igår. Sådant kan påverka mer än man tror. Jag behöver ju mina stunder där jag inte gör något alls. Viktigt ta hand om sig själv.

Men det går super på resan totalt. Blev lite snedsteg igår men ingen större skada skedd som tur är. Kram!

Hur går det på resan? Lyckades du sova? Kom du upp? Var försiktig där ute i världen... Kram