Senaste kommentarerna i forumet

Helluhs! Hejja dig!!! Jag tror på att man ska fylla sin ryggsäck med framgång för att kunna nå till vidare framgångar. Har man för bråttom så misslyckas man samtidigt på flera fronter och då är risken stor att man lägger ner även det sista. Typ som att maken min har tagit tag i först rökningen för många år sedan. När det lyckats så gick han vidare med snusen. Sedan har han gått i en terapigrupp för att lära sig behärska sig och förstå våld (han har misshandlat mig psykiskt i många år) och även om det var tufft så till slut så har han lyckats. Nu när vi ska tillsammans lägga ner alkoholen för gott så har han riktigt goda chanser att lyckas. Jag som å andra sidan har bantat, misslyckats om och om igen hela livet. Som alltid börjat med träning, maten, äta vitaminer, sluta med sovapiller och andra vanor samtidigt, har alltid lagt ner då jag falerat på en kant. Så det känns som att jag har lite sämre förutsättningar på så sätt. Men jag har tagit beslutet att åtminstone de 6 första veckorna som nykter (tar 6 v för att befästa en ny vana sägs det) så ska jag inte gå på någon diet eller begränsa kosten, inte väga mig, inte ha något tvång att träna osv. Inte heller ska jag försöka hålla i pengarna mer än nödvändigt. Jag ska bara koncentrera mig på en enda sak, att hålla uppe motivationen så att jag lyckas med EN sak först och främst. Jag medger att jag på något sätt föreställer mig att det, med en sådan framgång som att sluta dricka i bagaget, skulle bli betydligt lättare att lyckas med nästa uppgift.

Tänker att det är ju ditt hem, då borde din vilja och ditt beroende vara viktigt..I mitt hem nuförtiden är det ingen som dricker. Jag tycker att både jag och ”ungarna” sett tillräckligt med elende pga substansen alkohol..Prata med det barnet som står dig närmast. Förklara hur du känner..Byt till en vardag eller Söndag annars för kalas..Då borde alkoholen inte vara given..Sätt gränser, som du mår bra av..Så starkt att du lyckats sluta med alkohol..Vara ett föredöme..Lycka till?

Om hur det eventuellt påverkar. Ska jag tala från egen erfarenhet så tog jag en sak i taget.

Efter att ha varit nykter och utan alkohol i 7 månader så slutade jag med nikotin. Det gick hur bra som helst. Har försökt sluta tidigare men då bara lyckats med kortare perioder så som 2 veckor.

När jag hade varit utan nikotin i ca en och en halv månad så slutade jag även med socker, har varit utan det nu i 3 veckor.

Har som sagt ingen aning hur det kan påverka hjärnan men jag tror att det kanske kan bli för mycket att sluta med allting på samma gång. För egen del var det bäst att dela upp det.

Härligt att livet rullar på. Man ska ta vara på alla glada stunder i livet..Att få insikt om alkoholens verkan på mig och andra ger oss en förståelse, varför människor i alla tider bytt det mesta mot alkohol..Menar att många förlorat jobb, familj, hus och hem för en substans som förändrar våra sinnen och gör oss beroende..Skönt att allt är mer än väl med dig..Kram?

Jag lider så med dig... finns ju inga tröstande ord att säga.
Du kropp måste avvänjas. Hur göra?
Det finns några få vägar att gå. Söka hjälp? Om du inte vill söka hjälp bör du i.a.f uppsöka
en läkare för att få effektiva preparat att ersätta alkoholen med och för att lindra
abstinensfasen. För vissa kan Gabapentin vara bra då det går på nervsystemet.
Lyrica är en förädlad medicin från Gabapentinet. Tyvärr är båda dessa vanebildande.
Men varför inte...? Det är ju värre med A. A sabbar för mycket.
Jag skulle föreslå Imovane till natten och Lyrica dagtid. Ibland räcker lyrica
även för natten. Har du någon bra läkare som du går hos och har förtroende för är det ju en fördel.
Man kan gå till en privatpraktiserande om man inte vill ha A-stämpeln resten av livet.
Sjukskrivning någon vecka tillsammans med ovan gör underverk.
Märthan... allvarligt, du måste ur detta för din och familjens skull. Du är inne på en farlig väg nu..
Har jag rätt om det var Amsterdamresan som triggade din nuläges
situation? (Det var en resa i alla fall kommer jag ihåg?)
Hoppas, hoppas att du ser allvaret i detta. jag har läst dina inlägg tidigare om resan du är inne på nu
och mått dåligt varje gång jag läst inläggen.. Jag vet hur det är att må dåligt av A.. hu så hemskt
det är... Ingen dömer dig här, men det har du väl märkt redan. Försök ta tag i detta så fort du kan..

Styrkekramar

John

Låter väldigt jobbigt för dig just nu och jag vill bara skänka en tanke. Och jag hoppas du kan finna nog med kraft att förändra din situation.

Blom09 tack för ditt inlägg. Jag brukar också bli ledsen på mig själv att jag behöver försöka om och om igen och att jag ännu inte nått dit jag vill. Men jag har faktiskt äntligen lärt mig att börja bli lite snällare mot mig själv med och inte klanka för mycket på mig själv när jag åter är tillbaka i en svacka. För så länge jag inte ger upp helt så har jag lärt mig något varje gång jag försöker på nytt, så jag har faktiskt börjat känna att det blivit lättare att resa mig varje gång.

En av sakerna som hjälpt är att föra dagbok. Där kan jag i efterhand läsa om hur måendet blir bättre dag för dag - att det blir bättre efter fler vita dagar har jag ju glömt några veckor senare då allt kanske är svart igen om jag inte hade kunnat läsa det där i dagboken svart på vitt. Dag för dag försöker jag anteckna något.

Fenix och Kristina78 för era kommentarer. De fick mig att känna att det jag skrev inte bara slukades i ett svart hål någonstans utan att någon fanns där och tog emot mina meddelanden:)
Kristina78- visst är det så, det blir plötsligt mer verkligt när man skriver. Men jag har vart in och smygläst ett tag och det har hjälpt mig när det vart svårt, så skönt att känna igen sig i andras berättelser, framför allt de mörkare - och känna att man inte är ensam. Styrkekramar till dig!

Alla här vet hur svårt det är att sluta dricka. Men det finns ingen annan väg. En dag i taget. Du kommer att fixa det.

Det är en känsla av både lättnad och skrämande att erkänna att man har problem. Jag har inte berättat för någon förutom här då och det kändes skönt. Men efter jag skrivit så gick jag ut och festa inte bra men jag vill bli nykter. Idag o idag är något jag har sakt flera gånger. Men med era inlägg kanske jag också ha en lång vit period.

Självklart kommer det att funka. En dag i taget. Å så hjälps vi ju åt här på forumet! ??

Så glad jag blir ?
???

Vet inte om jag druckit för mycket kaffe, men vad är ens poängen med att jämföra? Om man anser sig ha tillräckliga problem för att skapa ett konto på ett alkoholforum så lär väl inte problemen bli mindre för att man upptäcker någon annan som man subjektivt anser har mer problem? Och vad är ingångsvärdena? Att man inte dricker lika mycket? Att man inte mår lika dåligt av det? Att det inte får lika stora omedelbara konsekvenser? Nä, alkohol är en tillräckligt stor problemkälla för mig för att jag ska anse mig tvungen att ta tag i det. Om nån sitter på perrongen i Akalla och silar T-dojja genom en tennissocka i detta nu har ingen som helst bäring på mina problem. Kul att det går bra och vi fick ett livstecken!

och ta ditt skrivande i lugn och ro. Ingen kan ana vem du är, men vi vill alla att du delar med dig av din resa. Det är det som är det fina med detta forum!

Första gången jag skrev på det här forumet så fick jag också jöttemycket ångest, för mig handlade det främst om att det blev verklighet för mig först när jag skrev att jag hade problem med alkohol.
Nu är jag gör igen för 4e gången, och sen när gången vill jag verkligen att det ska gå vägen.
Jag har lärt mig så mycket av att läsa här, och man får så underbart med stöd från alla här....så välkommen☺

....denna tråd o dina funderingar. Samt följande kommentarer!!!

Fick ångest så fort jag postade mitt inlägg, känns så utelämnande trots att det är anonymt. Och trots att jag inte nämnt detaljer än något av de hemskheter alkohol orsakat i mitt liv, det är så mycket...
Men jag har haft vita perioder för första gången jag minns de senaste 6 månaderna (sommarsemestern var bland annat helt vit) och sedan dec har jag främst druckit på helger. Men nu vågar jag ta steget till längre nykterhet och kanske borde jag även våga behålla min tråd, vi får se... ;)

Det är inte lätt för mig att skriva dessa första rader, kan inte riktigt svara på varför. Här kan jag vara anonym, men jag har aldrig för någon erkänt att jag har problem att hantera alkohol. Det kom såklart smygandes och har också sett olika ut i olika perioder. Första klunken kom som 13:åring. Första gången någon kommenterade att jag ibland kunde bli för full/bete mig illa på fyllan var när jag var ca 24. Men då drack jag aldrig i veckorna och tänkte att det nog skulle reda sig med tiden.

Åren gick och först efter en svårare livskris där jag tog mig ur ett förhållande med psykisk och fysisk misshandel började det eskalera, iallafall i perioder. Jag hade svåra obearbetade minnen som ledde till panikångest som ofta inte hjälpte på annat vis än med alkohol. Förlorade därefter min bästa vän efter år av depression och jag slutade bry mig om att ta hand om mig själv. Det började tidvis handla om överlevnad - att överleva ångesten och att orka leva.

Med antidepressiva blev jag fri från depressionen och ångesten minskade. Men nu hade alkoholen blivit en vana. Inte till en början okontrollerat - första gången jag någonsin tog en återställare var 2018. Men då kunde jag dricka en flaska vin om dagen och på helgen ännu mer.

Varför vill jag bli bra? Mitt liv har generellt rett sig ganska ok efter jag blev kvitt depressionen, jag är 30+ men har ett jobb jag trivs bättre med idag, en stabil inkomst, börjar återfå lust att umgås med folk och lära känna nya människor, jag borde egentligen inte klaga - helt plötsligt är alkohol mitt största hinder. Den tar ner min sociala förmåga, blir mindre rolig, kvicktänkt, sämre på mitt jobb och ökar min ångest avsevärd.

Har på egen hand försökt få bukt med alkoholen - har lärt mig många knep för varje gång jag försökt, men först nu börjar jag känna att jag har en ryggsäck full med kloka erfarenheter - det enda jag kan sakna är stöd - då jag ju aldrig vågat erkänna för någon att jag har problem, annat än numera - mig själv.

Så hej, hoppas få klokheter och råd från er andra - verkar finnas många underbara människor här på detta forum, hoppas några vill vara med och följa min resa.
Idag är dag 3. Målet vågar jag ännu inte säga högt, börjar med en dag i taget.

Bra skrivet!! Reagerade också på någon som skrev att denne inte har lika stora problem
som du har. Hur vet skribenten det? "Inte just nu i alla fall" skriver du.. Stämmer. Lite så är det.
Man ser inte sina egna problem i ljuset av vad de egentligen är i magnitud.
Du har många följare här som hoppas mycket på dig :-)
Fint att du mår bra min vän... :-)

Kram

John

Det smärtar att läsa din text, men ingen här dömer dig, vi har alla erfarenheter av att vara nere på botten och en känsla av hopplöshet. Som jag ser det behöver du hjälp med att bryta mönstret i ditt liv och få till en period av nykterhet, under vilken du kan bearbeta hjärnspöken och annat som ligger bakom. Jag hoppas du finner motivation och kraft att söka den hjälpen. Det liv du lever nu är inget värdigt liv och framför allt kommer du inte att få vara en del av dina barns liv så länge som du vill. Hårt skrivet kanske, men det är den krassa verkligheten och något du måste besluta dig för att acceptera eller göra något åt.

Var inne i Friskus tråd, och vi bollade de olika vägarna och strategierna när man tar tag i och/eller vill förändra sitt drickande..hos mig väcktes många frågor angående hjärnans belöningssystem..

Jag har denna gång valt att ta en lite snällare väg i mitt tillfrisknande. Startat lugnt med prio 1: bort med alkohol, lättare träning i form av promenader, tillföra kroppen nyttigt, men heller inte några förbud kring glass och godis etc. Och kanske har det blivit lite mer av den varan..?. Också snusat mer..
Jag märker ju att det blivit så, men tycker inte att jag liksom ersatt ett beroende med ngt annat. Nikotinberoendet hade jag ju innan alkholberoendet. Med detta sagt skulle man kanske ändå kunna ge sig på en liknelse; att om alkoholen var nappen så var snuset snuttfilten.. Nu är ju inte jag ngn bebis, och i så fall en bebis som började med napp sent och efter snuttfilten.. ?! Men kan inte sticka under stol med att snuset känts skönt att ta till även när suget efter alkohol kommit.. Hursomhelst, nu till saken jag undrar över..:

Nikotin, socker och alkohol är väl alla där och ställer till det i våra dopaminreceptorer?!
Tror ni att jag försvårar tillfrisknandet och skulle vinna mer på att ta tag i även dessa bitar? Är inne på dag 16 och har varit "fine" med att ha det som jag har det fram till nu. Det viktigaste är ju nykterheten! Och känner mig stolt och nöjd över att jag lyckats med så många helnyktra dagar i följd??!

Men kanske om jag gav mig på att sluta snusa också nu, så skulle det gynna mig och öka mina chanser till balans i hjärnan?

Jag kanske upprätthåller det som är förstört i systemet s.a.s genom att fortsätta?

Jag tar dessutom naltrexon mot alkoholsuget, som väl laborerar med just dopamincentrat..och om jag slutar snusa nu, så fortsätter jag nog med dem, men annars känns det också fel att ta dem om jag ändå samtidigt tillför nikotin. Det kanske tar ut vartannat?

Socker är jag inte så orolig för.., kan va svårt o stå emot onyttighter ibland, speciellt vid viss tid av månaden, men har verkligen ingen beroendeproblematik, kring detta☺️.

Finns det ngn ute där, som kan hjälpa mig fylla på med kunskaper och/eller erfarenheter kring detta?

Mitt mål och förhoppning i längden är ju att bli en frisk, fri människa - utan beroende och med ett hållbart leverne generellt s.a.s.
Råd/tips på vägen?

Tack på förhand!
Kram/Fibblan?

Hej Märthan!

Har inte skrivit till dig innan men följt dig både i denna tråd och tråden kring förändra ditt drickande.

Det smärtar och väcker minnen i mig när jag läser ditt inlägg ovan. Där du är nu var jag också för tre år sedan.

Hur ditt dygn ser ut nu liknar på pricken mitt liv då och väcker så mycket känslor inom mig

I likhet med dig har jag en underbar partner och barn, ansvarsfullt jobb med höga prestationskrav.

Skammen du känner har jag också upplevt så många gånger.

Be inte om förlåtelse för att du finns, just i detta nu finns det så många "klanderfria" medborgare som är i din situation.

Det finns vägar ut, massa kärlek till dig

Ok tack för återkoppling.. Kan vara något nu när A är borta. Ska läsa på först :-)

John

Kanske borde jag sjukskriva mig resten av veckan, säga att det är calici som härjar hemma, bara för att klara av att bryta den onda cirkel jag befinner mig i som jag inte vågat berätta för någon om, ingen alls, känner mig så ensam!

En vanlig dag, here we go... klockan ringer 05, huvudvärk och förhandlingarna börjar i huvudet. Gör morgonbestyren och 2 glas vin hälls upp och göms i badrummet (att ha till smink o hår). Fixar frukost till barnen, packar matlådor och kokar ägg, te oxå givetvis så att jag kan dölja drickandet (hyckleri). Snuttar i mig 1-2 glas vin till innan färden till jobbet går (kör givetvis inte). Framme på jobbet, har packat med mig 6dl vin i väskan, tar en snutt. Har sprit i skåpet (95%). Häller upp en kopp te, spetsar den rejält. Under arbetsdagen, då jag givetvis utför alla sysslor korrekt och med bravur sänker jag mina 6dl vin och ca 1,5 del 95%. Sen är det hemgång. Väl hemma, då ör det vin igen, stora glas. Många glas. Kanske 1,5-2 flaskor, beroende på vart jag är i cykeln. Sen somnar jag, ofta i soffan. Vaknar mellan 00-02, lägger mig i sängen. Hade det varit fredag hade jag fyllt på med mer vin men ska jag jobba går jag raka vägen. Sover uselt, ibland inte alls mer... avskyr mig själv.

Förlåt, förlåt att jag finns. Hoppas jag inte förstör för någon men jag ska ut ur det här, jag vill men vet inte hur.

You go girl!!! ??????