Senaste kommentarerna i forumet

Ni som lyckats vara nyktra efter att ha tagit det beslutet. HUR har ni gjort för att inte bli manipulerade av A-mentaliteten? Jag vill så gärna hålla mig nykter hädanefter men är så rädd att falla när ångesten lagt sig.
Den här gången var jag så rädd. Jag hade väldigt hög puls i ett dygn efter att ha druckit sprit och rödvin, vet inte exakt hur mycket. Rumlade omkring hemma hela natten tydligen, vet inte vad jag gjort. Kunde inte sova inatt, svettades och hade mycket ångest. Känner mig äcklig som människa, kvinna, mamma.... ? Jag vill ju vara den där sunda, sportiga, fräscha, positiva människa som jag varit innan A tog över.
Mitt liv rasar, jag har ingen mer ork. Jag måste sluta med A.

Du kommer att fixa det här! Det tror jag eftersom tillochmed jag som nått botten antagligen har en chans. Jag är på ruta ett. Men den stora skillnaden är att jag går i terapi. Jag erkänner att jag är alkoholist.

Jag påminner mig själv om min främsta anledning till att välja nykterheten- mina barn❤️

Du om någon ör så värd det som du kämpat! Du peppar kommer med upplyftande ord - o ja har märkt det själv man mår bra av att peppa andra o ännu gladare av att se att det ibland har effekt! Sånt värmer!! Vi kämpar vidare vännen o helt övertygad om att 2019 blir ett toppenår för oss alla! Vi har fått insikt finns så många dör ute som lider o inte har det! Vi ligger lite före o vi kämpar för att bli vårt alla bästa jag! O vet du jag tycker vi gör det bra för oss o för våra nära o kära! Vi har insikt peppar varandra o kämpar! Vi är värda ett toppen 2019 o helt övertygad om att vi kämpar kommer få det! En riktigt stor nyårskram till dig ??!!

Jag är övertygad om att 2019 blir ett fantastiskt år för dig!
Du har kämpat så hårt och fått så många insikter om vad alkoholen gör för skador.
Samtidigt peppar du så många andra här på forumet.?

Lycka till dig underbara Vinäger???
Och många innerliga kramar ???

Du skriver så naket och känslosamt, en gåva att kunna uttrycka sig på det sätt du gör.

Din smärta går rätt in.

Hoppas att du kan hitta strategier för att orka och kunna stanna kvar i ditt starkare jag. "Någonting helt annat bortom kontroll som tar över", skriver du. Går det verkligen inte att ringa in något som utlöser detta som du upplever vara utom kontroll? Vad/när/hur startar det? Risksituationer?

Önskar så att du får må lite bättre snart. ?

Kram

Å vad jag känner igen mej i det du skriver "Den här gången".
Stor kram till dej.
Jag har börjat om igen.....dag två efter senaste dippen.
Önskar så att det skall gå bättre den här gången. För dej och mej.
Väck med dig satans ångest!!!!

Har inte gått spikrakt ens nu. Ingen fara alls, men besvikelsen har varit övermäktig och jag har inte ens orkat formulera några ord angående den.

Vill i alla fall säga att jag är helt övertygad om att 2019 blir det år allt reder upp och ut sig. Är så otroligt stark inombords nu även om sårbarheten och allt det sköra ännu inte riktigt hunnit läka färdigt.

I morse kände jag på allvar att urkraften och det logiska tänket tog över svagheten, vilken i vanlig ordning var förklädd till A-tankar.

Köpte ett par tetror i går - eller terror, som de också kan kallas - men hällde faktiskt ut dem. Kände ingen sorg, endast lättnad. Då detta aldrig tidigare har inträffat, blev det en skön seger som avslutning på året.

Fylld av tillförsikt och hopp vill jag önska alla ett fint slut och ett gott nytt. ???

"All of the bells ringing out for Christmas.
I'm singing goodbye to the year before.
I know that the next one will be different so much more." (Hurts)

Den stillsamman lyckan och välbefinnandet i att vara nykter, kunna röra sig fritt i tanke och kropp är svårslagen...!

Jag har inte vaknat bakfull på flera dagar och idag har jag tagit mig ut på en tidig löparrunda. Lyckan att orka ta sig upp o lyckan att orka springa, den går inte att beskriva! Jag kommer aldrig komma tillbaka till det som jag har varit tidigare men jag hoppas att denna känsla av nöjdhet kommer att komma i första hand och att inte alkoholen kommer stå i vägen, som den brukar göra...

Jag känner och lider med dig, samtidigt som jag är full av respekt för dina ansträngningar att få ordning på saker och ting. Nykterhet är en avgörande del för att ärligt kunna möta sina demoner, men problemet för mig har varit att kampen mot dem då förefallit så hopplöst ojämn till min nackdel att jag gett upp på förhand.

Utan att på något sätt jämföra min historia med din så vill jag ändå lyfta fram vad som för några år sedan innebar en vändning för min del. Efter några mindre lyckade försök att få hjälp i primärvården hamnade jag hos en läkare som äntligen hade koll på läget. Hon remitterade mig till en beroendemottagning där jag svart på vitt fick alkoholberoende som beskrivning av min problematik och en behandling med Antabus inleddes. Jag hade redan själv mäktat med att hålla mig nykter 20 dagar innan, så det var ingen stor grej. Vad som däremot blev avgörande var remissen till en terapimottagning. Där fick jag prata med en helt ok terapeut som till viss del hjälpte mig bearbeta bakomliggande faktorer till mitt beroende. Viktigare var att han var en stark förespråkare av mindfulness och efter en tids samtal erbjöd mig en plats i en mindfulnessgrupp. Jag var klart tveksam, trodde inte så mycket på "new age", meditationer och flum, men mina negativa förväntningar kom på skam direkt gruppen började. Att få träffa andra som hade sin beroendeproblematik och bara fokusera på verktyg att läka, det var energigivande. Instruktören var också verkligen duktig och lade upp övningarna på ett avslappnat och enkelt sätt. Jag har läst forskning som visar att regelbunden meditation förändrar hjärnan och jag kan skriva under på det. Efter en tid kunde jag sluta med antidepressiva och upplevde för första gången på väldigt länge verklig glädje i vardagen.

Med allt detta sagt vill jag inte inpränta mindfulness och meditation som någon mirakelmedicin, men jag tycker det är värt att prova. Det finns en hel del resurser i välfärdssystemet som man kan komma åt utan att betala dyrt, men det krävs att man hittar någon som kan lotsa en rätt. För mig var det det läkaren på vårdcentralen i kombination med beroendemottagningen.

Under de senaste två åren har jag tyvärr varit i en nedåtgående spiral, där jag inte jobbat tillräckligt med mig själv utan åter gått in i alkoholmissbruk. Nu är jag nykter sedan 12 december och får väldigt mycket stöd och inspiration av detta forum, med berättelser som din. Jag önskar dig framgång i ansträngningen att hitta vapen som rustar dig för kampen mot demonerna. För mig var det avgörande att sluta tro jag kunde arbeta upp en sköld som skulle hålla mot även de tuffaste anfallen. Istället hittade jag i mindfulness ett sätt att leva i nuet, ta emot, acceptera och övervinna negativa tankar och känslor och till slut hitta något av kärlek till mig själv. Därmed försvann en stor del av källan till missbruk, men jag bommade som sagt att arbeta bort en del bakomliggande faktorer som ledde till problemen ursprungligen. Det blir min nästa utmaning!

Klokt av dig att ta din tid, göra detta på ditt sätt!
Du är stark, när dig av din inre styrka, va i nuet, som är det enda vi har.
Sara

Rosenhill och Sara... vilka fantastiska människor ni är! Inser ni det!

Så mycket klokskap på en gång, jag är alldeles stum, det är ovanligt. Nykterheten är så svår att ta in men när man är där är det de finaste stunderna. Jag har aldrig ångrat en nykter dag men flertal onyktra.

Jag ska sätta upp tydliga målbilder och hitta verktyg att hantera ångest, rastlöshet, prestationskrav, förväntningar mm...

Era inlägg säger så otroligt mycket, jag är oerhört tacksam! Behöver lite tid att ta in, smälta, reda i. Tack ❤️

Jag la hela dagen igår på att bygga upp mig själv, kände mig stark, tyckte att jag lyckats med förändring.
Kvällen slutade ändå med total panik-kollaps, självmordshjärna, en triljon tårar.
Det är precis samma mönster som när jag drack. Jag ska inte, jag ska inte - oj, vad hände. Samma dagen efter, samma overklighet, någonting helt annat bortom kontroll som tar över. Och jag lovar att det ska bli bättre, jag ska inte låta det hända, jag är ju starkare. Pang.
Jaha, så här kan det visst också vara, det visar sig att nykterheten är helt meningslöst. Ingenting blir ändå annorlunda.
Jag känner inget sug att dricka igen, det känns om möjligt ännu mer meningslöst än att låta bli.
Jag blir så förtvivlat ledsen för att jag gör såhär mot mig själv. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

På vad jag kan och vill och inte på vad jag inte kan och inte vill.
Njuter av luften utomhus och ger min kropp näring.
Lagom har inte inneburit noll tolerans mot alkoholen. Två glas vin har det blivit.
Den stora skillnaden är att jag inte vill ja mer sedan alls!
Känns som om jag bit för bit tagit tag i vad som var grunden till att jsg hällt i mig vin.
Ändrat livssituation helt. Jobbat mig igenom tuffa stunder och vill mig själv väl!
Alla har vi olika resor att göra!
Ibland har jag helt stopp mot alkohol och ibland något glas vin.
Känslan av att må bra finns där som en stabil grund.
Kommer aldrig förstöra för mig själv som jag en gång så destruktivt gjort. Väljer människor runt mig med omsorg och inget i världen är värt att leva i en dålig relation!
Kram?

En ny dag med nya möjligheter väntar på mig. Vaknade tidigt även idag. Jag har alltid varit morgon pigg men alkoholen gjorde mig till en trött individ som ofta sov till lunch efter en kväll/natt med A. Igår gav jag bort allt mitt rödvin som fans hemma till en svärson. Känner mig stolt och glad eftersom det innebär en vit nyårshelgen för mig.

Hej Märthan!

Jag är också en högpresterande yrkeskvinna (som behöver hög sekretess), en "röd" personlighet med 300 (tusen) bollar i luften, två underbara barn (den äldsta tjejen närmar sig tonåren), och en make som är nykter sedan i somras. Jag har haft långa bra perioder, helt vita, sedan jag började skriva här.

Men har också fått återfall, så jag känner igen mig så väl i det du beskriver. Efter en bra lång period utan A, från februari till juni, började jag dricka igen, lite för ofta. Min man och jag beslutade oss att börja "den riktiga helt vita perioden", utan att säga "för evigt" men inte heller bara 1 månad, och vi startade nästan samtidigt i somras. Det var underbart. Han förändrades och jag förändrades, och vi gjorde det tillsammans.

Men då jag hade hållit mig ett par månader började jag lite igen (inte min man), jag kallar det sällskapsdrickande dvs med andra... men det tar inte länge tid till att det tillkommer "bara" ett glas för att varva ner, eller kanske två, osv. SÅ det är just det jag inte kan kontrollera eftersom jag var upp i en flaska vin/kväll efter några veckor. Det är så tydligt att jag använder alkohol som ångestdämpande självmedicinering!

Så hel vitt igen i en månad (typ oktober). Men november började med många kongresser och jag "passade på" liksom när jag var borta, drack också dagtid; vilket jag inser att det var idiotiskt. Endast 1-2 dagar nykter / vecka fram till den 21 december. Under fyra "julmiddagar eller fester" i december samt just den 21a skulle jag bara dricka lite, skärpa mig liksom varje gång, men jag kan inte det. Jag gillar vin, och efter 3-4 glas tar jag till starkspritt av någon form och ballar ur eller somnar. Får minnesluckor och ångest dagen efter. Det har varit hemskt.

Så den 22:a sa min man STOP, och som i Paul Simons sången:
"... you better look around
How long you think that
You can run that body down?
How many nights you think
That you can do
What you been doing
Who, now who you foolin'?"

Vägen till nykterhet är krokig.
Nya tag... och nu hel vitt i nästan 1 vecka (tack vore tips i någon annan tråd har jag nu installerat Sober time appen som håller koll.

Vill bara dela med mig av min upplevelse av närvaro under julen, vilken bra present vi gav till våra barn och våra familjer, och igår hemma under en middag med vänner. Det var flera som avstod från att dricka och de som drack glögg och vin gjorde det med måtta (det var våra meditations- och andliga vänner med respektive så det är logiskt att det skall vara så).
MEN SÅ skönt under dessa dagar att inte vara den (dem) som skämmer ut sig eller är onyktra när man skall säga adjö eller ta sig hem.

Jag går i en meditationskola och terapi av två olika typer, och jag har andra former för att kanalisera ångesten, och har underbara ljudinspelningar för att somna när jag är mer uppe i varv och tror att det blir svårt; men jag är också mer full av energi dag och kvällstid, och får många saker gjorda; läser böcker, studerar andliga texter, och som nu, har tid att skriva här!

Nu kommer nästa storhelg, nyårsafton.
Jag vill gärna säga de bästa och klokaste orden till dig (och alla läsare och mig själv).
Ett par saker vet jag med säkerhet.
1. Det gäller att planera och att fokusera. Vi har berättat till värdparet (våra bästa vänner) att vi inte dricker A alls (jag har hittat en A-fri sparkling whine som verkar helt ok för att skåla). Det blir tydligt att vi väljer att avstår, och då blir det inte hemligt.
2. Att starta det nya året NYKTER kommer att vara som ett omen för mig. Detta 2019 blir året jag förblir nykter och återtar makten, och hittar mig själv.

Stora kramar
Sara

Jag har försökt sluta flera gånger. Men fallit tillbaka. Går i beroendeterapi och har fått en massa insikter men ännu inte kunnat sluta.
Idag är jag rädd och inser att det är NU det gäller. Därför skriver jag inte mer i ”förändra drickande”-forumet utan inser att det vidare livet ska vara utan alkohol. Idag trappar jag ned, med fruktansvärd rädsla och ångest. Nu vill jag förbli nykter.

Stark av dig. 10 nyktra dagar. Det var du som tog ett beslut att ta antabus. Du gjorde ett bra val. Om du fortsätter och kämpa så kommer sidovinsterna bli fler. ?

Tyvärr är minnet kort, men natten hade kunnat vara roligare helt klart...

En fråga du ställer mellan raderna är varför och jag vet inte. Jag har SÅ fina barn, stolt! Älskar min hälft ❤️ Och känner dito tilllbaks. Bra jobb, bra löner. Fint hus. Yttre attribut är gott.

Men jag har en tråkig jobbhistoria, mkt vuxenmobbning som numer är löst, jag styr skeppet på ett sätt som ska motverka. Men det finns i bakhuvudet.

Idag jag jag förstått vad benzo gör för mig, den tar bort förhandlingarna... det är det enda... jag får inga fler, är ju mkssbrukare och därmed i en annan klass... litar aldrig mer på vården...

Ha en fin söndag alla lovely

10 dagar nykter. Igår var det åter dags för antabus på mottagningen. Det har kommit attacker med sug från och till hela tiden men igår var det starka impulser som svepte igenom kroppen som vågor. Men dom försvann lika snabbt. Det är som att beroende-djävulen i hjärnan gör allt för att vinna med kraftfulla slag. Jag snabbförhandlade med mig själv om jag skulle försöka smussla undan tabletten ur vattnet när kuratorn tittade bort. Men det gjorde jag inte. Direkt efter jag svalt det skämdes jag för mig själv att jag ens tänkte tanken.
Fördelar med nykterheten hittills:
Sover såå mkt bättre
Är piggare
Inte samma vätskefyllda ansikte
Känner mig "vaken" i hjärnan på ett annat sätt.
Glad och stolt.

Det dåliga med nykterheten:
Rätt långtråkigt att inte ha sin "bästis " vid sin sida.
Saknar bedövningen från och till samtidigt som den äcklar mig.
Lite deppigt att veta att jag inte kan dricka som Normala nån gång mer.

utan alkohol, så skönt! Efter nyår väntar släktsamling och jag är inte bekymrad över alkoholen. I går var min fru o jag hos ett par goda vännner vi känt i säkert 40 år, och jag körde i och för sig bil, men ändå insåg jag att det var ingen orsak jag behövde för att var nykter. Den här kvällen hade varit så mkt sämre om jag druckit, inte minst för att jag hela tiden varit jättenervös för att inte få i mig tillräckligt. (För ett par år sedan var jag på samma träff, och hade laddat upp i bilen med alkohol för att då och då kunna gå ut och hälla i mig. Frun körde den gången.)
Avslappnade? Knappast.
Hade hur roligt och trevligt som helst i går och jag kände bara att det är alkohol som förstört allt. Inget som helst vi behöver för att livet ska kännas bra.
Gott nytt år alla från Fenix

Tack för snabbt svar och omtanke Rosenhill ❤️

Jag fattade beslutet att ändå ta ett glas vin, men håller det där, pulsen är lägre igen men svettningarna är där, natten kommer bli tuff men det är mitt eget fel detta så det får jag ta. Har svårt för sjukvården och deras generella attityder till oss med denna problematik. Är rätt säker på att det är magkatarr och inget magsår, har haft det otal gånger sedan tonåren, väldigt ångestframkallande.

Jag vill leva, inte dö eller bara överleva, leva.

Tänk om någon hade vetat hur mycket jag kunnat dricka på en dag, det som för mig har normaliserats är chockerande för andra. Det ska bli skönt med anonmym samtalskontakt framöver. Behöver få ur mig allt utan att känna skuld eller dömande.

Jag ska sluta, jag SKA vidare! Natten till idag låg jag i kramper, kräkkramper av vad jag gissar är magen.... idag ingen alkohol alls förutom en glögg, vilket är betydligt mycket mindre än annars, har druckit dygnet runt i ett par veckor igen. Det måste få ett slut, NU.

Frågan är nu, abstinensen.... den har redan börjat med pulsen och svettningarna, jag är lite rädd. Är det fysiologiskt bättre att dricka lite och trappa ner så att säga, åtminstone för att slippa den värsta abstinensen och nej denna gång försöker jag inte lura mig själv jag är rädd.

Kram

Men när jag tänkte efter så var det mest alkoholen som jag ökade på. Jag rökte måttligt, snusade måttligt, och socker och mat måttligt..Trodde ett tag att jag var allt eller inget, men kom på att det bara gällde alkohol när jag väl blivit beroende..Bra jobbat förresten ??en stund i taget..