skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp

Idag kom tankar jag nog inte haft på ett par år minst.

Det var ett speciellt väder ute. Som påminner mig om andra tider. När vi grillade och drack vin. Jag och min man försökte hitta tillbaka till oss som par efter att fått två barn tätt. Det var på det där mysiga sättet. Jag kände mig väldigt lycklig och fri. Men det där övergick ju till något annat med tiden och när jag drack sedan ville jag göra det utan honom... för att slippa bråk.

Men idag tänkte jag på den där tiden innan. När vi hade det trevligt och roligt och framförallt måttfullt. Min man drack mycket i förrgår och nu idag igen. Det var plötsligt så jävla sorgligt att inse att han är som fast i tiden. Medan jag är nån helt annanstans och har gått igenom en stor inre resa, utan att han förstått det? Han har inte kommit nånstans. Och så kände jag plötsligt en sorg över våra förlorade mysiga kvällar. Alltså jag vet ju sanningen men känslan kom ändå. Kanske för att jag fick en sådan stark känsla av att vi är på olika stigar i livet.

Pga anonymiteten kan jag ju inte skriva så mycket men jag kan i alla fall säga att vi har gått igenom mycket tillsammans. Alltså positiva saker. Vi har en historia bakom oss som skulle kunna bli en bok eller en film. Vi har vandrat sida vid sida sedan jag var tonåring. Vi har gjort så mycket och varit med om så mycket. Att inse att vi lever så olika liv under samma tak är förkrossande. Han satt i soffan ikväll och drack öl. Jag sitter aldrig i samma rum som honom när han dricker men ibland går jag in dit i nåt ärende ungefär. Idag såg jag att han såg trött ut och det syntes att han inte ens hade kul. Men där satt han flera timmar ensam medan jag och barnen gjorde massa saker som en familj. Sedan gick han ut. Och jag kan pusta ut för då vet jag att jag slipper vara med honom när han druckit. Hoppas han inte stör mig när han kommer hem inatt.

Jag ser ju i hans ögon att nåt inte är bra.

Jag såg filmen A star is born med Lady Gaga och Bradley Cooper för någon vecka sedan på bio. Bradleys karaktär är ju alkoholiserad. Och i filmen väldigt sympatisk. Men jag kände verkligen att jag vet hur det är att leva med någon som dricker. Och det finns inget romantiskt med det... det är inte en vacker saga att man som partner gör allt för den som dricker. Jag kan faktiskt tänka mig att det satt många i biosalongen som skulle vilja rädda honom och vara den som får honom att må bra osv. Men de har ingen erfarenhet. Det finns inget romantiskt med alkoholism eller att vara anhörig till någon som dricker. Tvärtom kan jag inte tänka mig något mer oromantiskt.

Jag stack ut och sprang idag på sena eftermiddagen. Jag kände mig så stolt. faktiskt. Jag klarar mig! Jag dricker inte och jag mår bra så och jag står för det.

Känslan jag fick angående min man idag är en känsla jag gissar förstör för många andra som försöker sluta dricka men har en partner som dricker. Att man tycker att man gör det tråkigt för den som vill dricka och sådär. Jag har ju aldrig nånsin känt så tidigare. Tvärtom.. jag har aldrig tyckt att jag gör min man nån otjänst. Men idag kände jag nåt... Men samtidigt skulle han aldrig fråga mig om jag vill dricka. Jag vet att han är stolt över mig. Och antagen glad åt att barnen har en nykter mamma. Och jag vet att jag är hans förebild i detta. Men ja... inget ändras ju. Hur många år kan det pågå innan man glider ifrån varandra så mycket att det är kört för alltid. Det kändes helt absurt idag att vi lever så olika och har helt olika moraliska kompass i livet. Vi värdesätter helt olika saker (inte i teorin men i praktiken och det är det som räknas tycker jag). Hans önskan är att leva mer som jag gör. Men jag lever nästan som hans motsats....!!

Hmm känns konstigt att skriva sånt här. Om någon jag älskar. Och bryr mig om. Men det är tärande det här. Samma visa år efter år.

Alla ni som är i början av er nykterhet; på riktigt nu, ge inte upp. För man måste ta sig igenom många månader innan man förstår hur alkoholen har sabbat hjärnan och känslorna. Kasta inte bort de nyktra dagarna ni har utan försök samla fler. Låt inte alkoholen ta hela ert liv. Det är bara sånt slöseri. Önskar så mycket att min man fick prova känna hur det känns i mig nu... om han visste hur BRA det är att vara nykter länge och fick ett smakprov på det skulle han sluta direkt tror jag. Jag tror alla skulle sluta om de fick känna hur det är att vara helt nykter. Jämfört med mig som drack är livet 1000 procent bättre. TROTS problem och bekymmer så mår jag oftast bra. Jag som såg mig själv som en ångestfylld person förr... jag trodde det var min personlighet liksom men det var det ju inte. Det var bara alkoholen. Nu kan jag vara vemodig och sånt ibland men förr var det bara ångest nästan varenda dag.

Nu har jag hoppat hit och dit mellan ämnen tror jag. Ibland är det rörigt att skriva ner saker när man tänker många tankar samtidigt.

Godnatt allihop och njut av en vit natt och vit och pigg morgondag ❤


skrev AL i Ett ärligt försök!

skarpt...i din otillräcklinghet ger du hopp till oss som kämpar.


skrev Denhärgången i Återfall

Ångest igen, sliter sönder hjärnan, herre helvetes jävla kuksatan varför kan det aldrig bli tyst där uppe.
Hade sån jävla lust att stänga av det med lite a, bara några folköl, det kan jag ju (NEJDETKANJAGINTE)-
Men jag gick inte till affären. Jag hade en starkare röst som målade upp en bild av personen jag vill vara. Okej. En sekund i taget, andas genom ångesten, acceptera tjatet i skallen, sätta igång middagen, drömma om kärleken.
Hoppas ni andra också tar er genom helgen.


skrev Anders 48 i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Skulle gärna läsa din teori om olika typer av alkoholism! Du får mer än gärna skriva en lång text!?. Du skriver alltid så tänkvärda inlägg. Och kloka! Tack för det.....


skrev John-Erik i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Du är en favorit bland skribenter.. Skitbra nick. :-)
Finns lite grejer med F-skatt som kan röra till det. Var försiktig. Om du samtidigt har inkomst av tjänst
kan det bli lite problemo..
Ett förslag är då istället att bolagisera . Ta in allt i ett bolag.
Bolaget tar risken. men din arbetsgivare måste vara med på att du fortsatt fakturerar istället för att uppbära lön.
Fiskalen vill inget annat än att ta den lätta vägen och beskatta fullt ut.
Viktigt: kontakta någon som är insatt så att du inte får konsekvenser.
Du skriver tokbra och ger inspiration :-)

//John


skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Med intensivt vardagsdrickande menar jag inte att det skulle vara mindre allvarligt eller underskatta svårighetsgraden. Mer dryckesval och dryckessätt och om det är hetsdrickande eller vanliga klunkar, äh du fattar


skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Finns säkert mellanvarianter och alla möjliga individuella mönster. Om jag inte minns fel om hur det sett ut för din del tänker jag att ditt mönster kan vara periodiskt och sättet att dricka i perioderna mer liknar intensivt vardagsdrickande. Typ mest jämn berusning som kan ’balla ur’ då och då under själva perioden. Alltså inte lika brant utförslöpa som mitt eget (rätta mig om jag har fel) eller att hälla i ren sprit på kort tid som jag har.
Tror att det kan utvecklas mot periodiskt hårdsupande om man fortsätter dock.
Har lite andra teorier om olika typer av alkoholism också, men det blir mycket text ?


skrev Tomen i Fyller ångest

Hej.
Bra att du så snabbt går tillbaka till en vit dag. Bio på fyllan är ju trots allt något av det mest meningslösa som finns :)
Så då har vi vår hatade o älskade alkohol. Can’t live with or without it. Ett jäkla moment 22. Hoppas du och frun får en bra kväll.


skrev Mrx i Fyller ångest

Igår bestämde jag mig för att köpa hem öl och vin enligt mitt gamla mönster. Jag ville nog testa mig själv lite grann. Fick väldigt mycket gjort både ute och inne med några öl i kroppen. När det var totalt slut på energi i kroppen öppna jag vinflaskan och satte mig i köket. Vaknade på en köksstol några timmar senare. Förflyttningen till sängen gick bra. Nu ligger jag här och reflekterar över mitt beteende och funderar om gårdagens fylla. Var den värd sitt pris? Nja inte riktigt skulle nog egentligen inte jobbat så mycket hör hemma efter jobbet. Måste lyssna bättre på min kropp och själ. Idag fortsätter jag på den nyktra vägen. Frun och jag ska gå på bio ikväll.


skrev Rosa-vina i Ett ärligt försök!

##redigerat##
Vinäger, du är helt rätt ute att L-glutamin kan göra stor skillnad i kampen mot nykterher.


skrev Gamlahäst i Ett ärligt försök!

Tack för kramen , den mottas tacksamt .
Så bra jobbat med alla vita dagar du haft under detta året !
Undrar oxå var du köper L- glutamin ?
Låter som en dundermedicin.
Så underbart att få goda med barnbarn ❤️
Kram tillbaks


skrev Sannah i Några steg senare

Bland det värsta och bästa jag vet. Som en kamp, vinna eller förlora. Kampen pågår i några minuter men känns som en vecka.
Vilken resa att göra med sig själv. 40 år och håller på att lära känna mig själv.


skrev Sannah i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Är jag en klassisk periodare. Uppehåll på 1-2 månader sedan rätt ner och det med full kraft. Sedan kravlar jag mig upp och med livet som insats helt nykter igen Sean börjar jag om. Tack för att du lyfter de olika begreppen.
Kanske åter en nyckel för mig att ta med på denna väg vi alla vandrar.


skrev Sannah i Några steg senare

Kommer som ett brev på posten så som det ska vara när hösten anländer. Träden tappar sina löv och går in i vila, varför skulle det vara annorlunda för oss?


skrev Surkärring i Det är ju så jäkla tråkigt!

...så småningom hittar du andra sätt att ha kul, kanske också med andra människor.
Du kommer att få tillbaka energi som tidigare gick åt att bota bakfylla.
Du kanske upptäcker sidor hos vänner som är nya för dig?

Själv tycker jag det är enormt trist att gå på krogen och dricka läskeblask. Så det har jag slutat med. Istället njuter jag av lördagar o söndagars tidiga morgnar, då jag antingen bara ligger och läser, eller ger mig ut i skogen, bars för att jag kan, och för att jag mår så bra!

Vad säger din fru?
Kanske kan hon stötta dig, så ni gör saker tillsammans?

Att bara komma ut, andas frisk luft och lyssna på ingenting är helt fantastiskt, men det är vad jag tycker.. Du kan prova ju, om du vill. Kanske funkar det för dig, kanske behlver du något annat?
Men testa, om du orkar!
Din grej väntar där ute, och någon dag kommer du att känna dig glad över att vara nykter, för då kan du göra det där andra, som du inte hade gjort annars.
Och om det deppiga inte går över, varför inte träffa en läkare? Du kan ju behöva hjälp, och det är varken farligt eller fel.
Lycka till! Jag tror på dig.


skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Jag sa upp mig från mitt jobb i förrgår.
Efter en känslomässigt galen vecka.
Pendlande mellan sorg, ilska, rädsla, högmod, förvirring, upprymdhet (lite spännande att hoppa utan fallskärm, typ)
Nådde stressgränsen ett tag. Kände att jag förlorade greppet om tillvaron.
Självklart dyker tanken på en rejäl bläcka upp. Tanken är inte laddad, utan bara en signal om att livet är svårt just nu och att jag tvivlar på min existens, tvivlar på att jag klarar vara kvar som gäst i normaliteten. Vad spelar det för roll att byta arbetsplats när det är just arbetsplats som sådan, att styras, som jag inte klarar av.
Tar mig själv i handen och tröstar. Ser alla känslorna och bara är i dem. Pratar med vänner, skriver, tränar, gosar med barnen, spelar piano.
Allt detta kan göras samtidigt som världen gungar. Det är så den blir stadig igen.
Nu ska jag registrera F-skatt och planera för enskild verksamhet vid sidan om. Söker även ”vanliga” jobb. Känns skönt att ha satt ner foten.


skrev Surkärring i Nykter!

Jag tänkte jag kunde ta ett glas vin till middagen ute, men skippar det.
Åt en fantastisk, gigantisk, jättegod sallad!
Sen en otrolig konsert och nu hemma, yr av lycka, rusig av rock och spik nykter.
Så gött.
Jag ångrar INTE att jag inte drack ikväll.
Livet är najs.
God natt


skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Plockboxar, ni vet de där lådorna som har hål i olika former där klossar med motsvarande form och storlek ska stoppas in. Kuber i det kvadratiska, klot i det cirkelformade och tetraeder i det trekantiga.
Klossarna är olika i form och ibland färg, men ändå kan man se att de hör ihop.
Alla kommer in i boxen på något sätt, kan man säga.
De flesta skulle säga att plockboxen som metafor beskriver en viss flexibilitet och vidsynthet då hänsyn tas till variationen i form och mångfalden av färger.
Kan så vara.
Bortsett från att det råkar bli lite fel i plockboxfabriken då och då.
Eller vid paketeringen.
Och det hamnar ett ojämt och spretigt föremål bland kuberna, kloten och tetraederna.

Om uppgiften nu är att få in alla lösa föremål i plockboxen skulle nog den målmedvetne iallafall försöka även med den spretiga avarten.
Först genom att skruva och lirka. Att pressa in den provas kanske, men är svårt, för den är lite vass i kanterna och svår att få grepp om.
Hmm. Bekymmersamt.
Beroende på hur gärna man vill ha även den udda biten i sin låda - är det inte så noga kan man ju nöja sig med variant nummer ett här nedan - finns det lite olika sätt:
1. Konstatera att det inte går att få in alla klossarna eftersom en uppenbarligen är defekt eller felpaketerad.
2. Fila bort alla kanter och ojämnheter på måndagsexemplaret. Vissa kan modifieras, andra är svårare att putsa och forma.
3. En ny öppning kan sågas, alternativt en befintlig utvidgas så den missanpassade passar.
4. Man kan förstås lyfta på locket och därmed tillåta alla möjliga former och varianter.
Äh, nummer fyra räknas inte, det är väl ingen sport, kan man ju tänka. Fusk!
Beror på nog på vad målsättningen är.
Om man uppfattat det som att bitarna ska i lådan, punkt.
Eller om man uppfattat det som att bitarna ska in i lådan på rätt sätt, nämligen genom de formade hålen.
Ett av mina barn löste hela plockboxuppgiften mycket snabbt, genom att först prova en rund bit i ett fyrkantigt hål och sedan titta en stund på hela lådan varpå han resolut öppnade locket och skyfflade in samtliga bitar.
Mamman konstaterade nöjt att den pojken är inte dum.
Han tröttnade visserligen på just den leksaken ganska fort, men det finns ju pussel och lego att leka med.

Inget av sätten är rätt eller fel. Det viktiga är att förstå att det finns mer än ett sätt att tänka. Och bestämma sig för vad man har för målsättning.


skrev Anxiete i Ensam i gemenskapen

en kommentar om vad du skrev i Granits tråd: Inte många som fått diplom av sin lever ?!!
Ensamhetskänslan när man är bland andra slår till ibland, alkohol eller ej. Det är en känsla man har inom sej .... vissa gånger vill man egentligen inte, andra gånger är sällskapet fel man får inte den ” varma känslan” ... det är så många aspekter som spelar in för en bra kväll ihop med andra.Jag tror man är extra känslig när man slutat med alkohol ( vet ju när jag varit gravid t.ex hur fruktansvärt tråkigt det varit med fester) Folk blir ju ”korkade” när de dricker....
Ville egentligen bara säga att det handlar inte bara om att du slutat dricka, det handlar mycket om hur man är eller mår
Kram ?


skrev MondayMorning i Tankar på 163:e dagen

Har du kollat CBD olja? ;-)
Vet ej om det stoppades i Sverige men..
Du får kolla själv var hur det finns.
Har hört bra om denna; Charlotte’s Web
(finns en historia på nätet bakom flickan Charlotte)
Annars får du ta en tripp till Canada :)

Och hatten av för ett otroligt bra kämpande.
Way to go

MM


skrev Ignoramus i Tankar på 163:e dagen

Har haft svår ångest under så lång tid nu, jag vill ha Stesolid mot ångesten, men det får jag inte.
Snälla, kom inte med någonting "motion är bästa ångestdämpande" för det handlar inte om det.

Bara för att jag är stämplad som alkoholist i mina papper så får jag ingenting.
Har blivit erbjuden 2x2mg stesolid mot att jag går och tar Antabus tre dagar i veckan, det känns som ett skämt.
Här har jag hållit mig nykter i tio månader, och inte bara ger de mig en så låg dos att jag inte ens kommer känna det, jag måste ta en medicin som jag inte ens behöver.

Vad kan jag göra åt detta?

Jag letar upp någon som säljer morfin snart.
Har förklarat så gott jag kunnat för psyk att det verkligen inte funkar längre snart men de lyssnar inte.

Jag är ingen drogsökande person, det enda jag ber om är tillfällig lindring.
Problemet är att jag tål mediciner väldigt bra, så även vid tillfälliga perioder så går toleransen upp extremt snabbt.

Kan jag få dom att lyssna eller ska jag bara ge upp?

Jag vill inte börja dricka igen, men köper snart småflaskor med sprit jag kan ta under dagen, och då är jag tillbaka på ruta ett inom kort.

Har någon ett råd att ge mig, snälla - snälla kan någon hjälpa?


skrev Rosa-vina i Ett ärligt försök!

Tack för att du delar med dig av din historia. Det ger så mycket att få ta del av så ärligt, naket inlägg. Jag är helt tagen och mina tankar fladdrar kring både min och makens historia.
Stort tack och kram till dig. Kan inte skriva mer, det bara snurrar i huvudet av tankar. Jag ska försöka dela min historia i min tråd.

TACK!


skrev Manda i Ett ärligt försök!

Härligt att du mår bra och är på ”G” ?. Du är verkligen en kämpe ? Vad intressant med L-glutamin, det kanske är något för mej också. Finns det att köpa i hälsokostaffärer? Jag ska googla på det iaf.
Ha en riktigt fin helg du med ? Kram


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Tack för som vanligt fina kommentarer. ♡ Det slog mig att jag varit borta ett tag och kände att jag ville hinna skriva innan ni "gamla" forumvänner funderar. Har ju en tendens att försvinna vid sämre perioder, men nu ska jag berätta något positivt.

Efter förra helgens vodka-incident höll suget i sig, det klamrade sig fast och släppte inte vad jag än använde för motattacker. Ville verkligen inte gå ner mig i det svårkontrollerade starkspritsträsket, men klarade från början inte av ångesten, så vid två tillfällen köpte jag folköl, det var just då en kompromiss för att inte kapitulera helt.

Suget och ångesten fortsatte att angripa mig, men som så ofta vid dessa tillfällen satt jag på mina vita knogar och bara väntade och väntade. Fattade inte alls varför suget kommit tillbaka med så full kraft, det vita livet har ju periodvis varit riktigt behagligt och utan kamp. Nåväl, läste tillbaka lite i min tråd och hamnade i en beskrivning av en bra period i våras, där jag berättar om hur förundrad jag är över att suget är borta. Sedan kommer förklaringen: L-glutamin!

Det hade jag helt glömt bort. Det är väl som det mesta, när det rullar på tänker man inte på hjälpmedlen. Hade t o m kvar av det hemma så gick direkt och tog ett glas (L-glutamin alltså...) och, tro det eller ej, suget försvann! Förra gången tog det flera veckor innan jag insåg att det var det som hjälpt mig. Nu kan jag andas ut och tänker då rakt inte göra något uppehåll igen. En helt naturlig produkt - en aminosyra - som vetenskapligt bevisat hjälper mot sug. Så tacksam att jag återupptäckt den. (Och nej, jag har inga intressen i försäljningen av denna.)

-----------

I dag är det ett år sedan jag tog det slutgiltiga beslutet att bli nykter. Ca 50 dagar har A-hjärnan lyckats övertala mig, dock sällan till extrema fyllor, vilket bara det är en vinst. En enkel summering ger 315 vita dagar av 365! Ger mig själv en klapp på axeln. Jag är ännu inte där jag vill vara, men helt klart en bit på väg. Dessutom har jag fortfarande målet i sikte.

Nu ska jag göra mig klar för AW. Tar det säkra före det osäkra och tar bilen, trots gångavstånd. Varför chansa vad gäller de strategier som är lätta att genomföra...

Ska läsa ifatt i trådarna i helgen. Har lite viktiga saker att utföra först, som t ex att gosa med ett nyfött barnbarn. ❤

Trevlig helg och kram till den som vill ha och behöver.