Acceptans handlar om att våga se verkligheten så som den är, våga känna allt den för med sig, och utifrån det välja riktning. Inte fly.
En liknelse. Vidöstensimmet. Mer än 22 km simning fågelvägen, från norr till söder. Stark motvind hela vägen från start till mål.
Höga vågor. Iskallt vatten.
Verkligheten så som den var just den dagen. Inte stilla och varmt som året innan, inte så som jag hade önskat. Men jag ville i mål. Kunde inte påverka väder, vind eller vattentemperatur. För att komma i mål var jag tvungen att först förstå vad utmaningen bestod av. Se verkligheten. Bestämma mig för om jag skulle vika ner mig och avstå från alltihop, och därmed inte komma i mål. Värdera målet. Hur viktigt var det? Hur mycket ville jag?
Bedöma vad som krävdes för att klara det. Anpassa mig för rådande förhållanden. Om jag blundat för verkligheten, målat upp en fantasi om varmt, stilla vatten, skulle jag inte varit rustad för det jag hade framför mig.
Jag visste vart jag ville. Tog riktning. Vågorna var höga. Vinden mot mig. Ibland slet jag hårt men stod nästan stilla. Fast jag rörde mig hela tiden i riktning mot målet. Om jag slutat kämpa hade vinden och vågorna dragit mig bakåt. Varje armtag fyllde ett syfte. Antingen det tog mig en bit närmare målet, eller hindrade mig från att driva bort från det. Det hade varit lättare att simma en annan dag. Eller åt andra hållet. Eller stannat på stranden. Men då hade jag inte kommit i mål. Likaså behövde jag förstå att jag inte behövde använda min energi till att hålla mig flytande. Lita på att vattnet bar mig. Genom att rikta kraften framåt orkade jag.
Det är så jag måste tänka.
Livet och dess utmaningar är så. Och alla steg i riktning mot det som är värdefullt räknas. Och förstå vad som bär av sig självt för att inte rikta kraften åt fel håll. Våga vila mitt i kampen.

AlkoDHyperD

Jag har förändrats på djupet.
Gillar inte uttrycket att man skulle bli hel, som om man varit trasig på något sätt. Hittar inte något bättre. Kontakt med mig själv kanske.
Det där som i somliga teorier benämns som ”falsk själv”, precis så är det när man blivit skevt speglad eller har otrygga/desorganiserade anknytningsmönster. Bilden av ett ”falskt själv” är för mig diffusa konturer, suddiga skuggfigurer som ligger lite snett över varandra så de inte riktigt passar ihop.
Så skulle jag ritat mitt inre förut.
Nu är skuggfigurerna osynliga.
Eller kanske snarare obetydliga.
Jag behöver inte definiera eller kunna greppa känsloslajmet. Det får vara suddigt, undanglidande, diffust.
Tomhetskänslan behöver inte fyllas med något för den är inte hotfull och därför känner jag den knappt.

Det som skulle kunna sänka mig nu är ett återfall. Fast det idag känns så långt borta och trots att jag gått igenom situationer som tidigare varit triggers, faktiskt situationer där det tidigare varit oundvikligt, är jag medveten om tidigare tvärkast och fortsätter förebygga.

Man behöver inte fylla ett hål som krymper ihop av sig själv. Det är ju själva fyllandet som hindrar läkandet.
Låt bara vara.

Så vilsamt det är att inte jaga.

AlkoDHyperD

Jahapp. Ska hålla en föreläsning om alkohol i 1 1/2 timma för en massa läkare om två månader.
Självklart tackade jag ja till frågan (som jag fick utifrån yrke och representant i en grupp inom hälsofrämjande arbete och alltså inte på grund av egna erfarenheter inom området)
Vilken chans att förändra/förbättra något från grunden!
Hur man frågar, vad man ska fråga, hur viktigt det är med rätt bemötande inom vården, hur vanligt det är med riskbruk/dolt missbruk, och framför allt belysa omfattningen av alkoholens följder och vikten av att inte förminska problemet.
Och självklart skrattar jag lite åt ironin. Just i det här sammanhanget är jag faktiskt kvar i garderoben än så länge. Men vem vet vad som plötsligt kan improviseras fram under en föreläsning. ”Hej, jag heter... och är alkoholist”

Anders 48

Tror att det kommer att bli en mycket intressant föreläsning för dessa AT-läkare! Och ingen är väl bättre att berätta än den som har egna erfarenheter att krydda med. Kanske inte finns någon anledning med att "komma ut" i det sällskapet - det får väl situationen avgöra. Kanske avsluta efter avslutad föreläsning med: By the way, jag är själv en av alkoholisterna! Men det kanske inte påverkar hur de tar emot budskapet. Svårt att veta? Hur som helst. Lycka till med föreläsningen!!!

AlkoDHyperD

Är på träningsläger med klubben vilket alltid är lika härligt. Träning och utomhusaktiviteter hela dagarna och myshäng på kvällarna. Ikväll ska vi samlas i en av stugorna för lite avslutning. En av kompisarna har köpt dryck. När vi stod och snackade lite mellan passen sa hon att hon även köpt några alkoholfria öl och cider till mig. Gulligt. Fast jag dricker nog helst mineralvatten. Nåja, omtänksamt ändå.
Det är egentligen den självklara tonen jag vill förmedla, men märker att det är svårt att beskriva så här.
Jag har aldrig erfarit något negativt med att vara öppen med mig själv. Diagnoser och beroenden har aldrig minskat respekten.
Det är lättare att stå rak i rätt omgivning

AlkoDHyperD

Föreläsningen är inte förrän om en månad, men hade gärna haft dig med som sällskap :)
Massa saker som händer här. Kunde varit nog för att få mig på fall, men jag står stadigt och är vän med mig själv. Återkommer med mer om ett tag

Hade gärna hängt med. Väldigt intressant. Kanske något du ska satsa på?
Extremt kunnig + taskiga erfarenheter. Bra kombination.

Jag håller själv på att starta upp ett miniföretag för föreläsningar
kring alkoholproblemen för unga i rest/bar branschen.
87% riskerar alkoholmissbruk. Vi toppar listan för cancerrisk.
Dessutom har väldigt många NPF av de som arbetar på krogen.

Fakta och erfarenhet har jag och prata kan jag.
Har inte alls någon tanke på att tjäna några
pengar på det men kan jag få en ungdom att tänka till
så är det bra.

Skönt att du är stabil trots allt. Det är toppen.

Kram

Vaniljsmak

Kikar in här hos dig för att se hur det går. Har saknat dig och dina texter när jag varit borta. Skönt att se att du hänger kvar och att det verkar gå så bra för dig!

AlkoDHyperD

Kom på att det var över ett år sedan jag höll på att trilla dit ordentligt. Vet inte om jag vill kalla den vändan för ett återfall. Drack då några helger och lyckades bryta innan det gick åt helvete. Men jävlar vad svårt det var. Har alltså inte druckit på ett år och skulle därigenom passera testerna för alkoholberoende.
Men vi vet ju bättre, eller hur.
Kanhända är inte längre diagnosen aktuell, men beroendet får vi leva med resten av livet.
Vilket i dagsläget inte bekommer mig. Att inte kunna dricka alkohol är inget funktionshinder.
ADHD däremot. Funktionsnedsättning som inte syns. Ansträngningarna för att klara enkla vardagssysslor.
Jag har en chef som inte accepterar min diagnos. Den finns inte. Bara påhitt. Hånskratt när jag nämner arbetsanpassning utifrån funktionshinder.
Så nu har hon startat ett drev. Hon är besatt av att knäcka mig. Sprider lögner och bildar allianser med de kollegor som inte förstår vad som pågår eller vågar ifrågasätta henne.
Mina regelbrott är egentligen strategier och symptom på just det funktionshinder som hon inte tror existerar.
Men jag är nöjd med mig själv. Står rak. Det är hon som är rädd för mig. Därav den orimliga ilskan och besattheten. Jag väntar och ser henne skjuta sig själv i foten gång på gång. Begår övertramp. Visar sig omdömeslös. Snart kommer hon göra bort sig rejält.
Och under tiden söker jag andra jobb.
Hoppas nästan att hon är dum nog att ge mig sparken. Så jag kan stämma henne. ?

Ja den där vodkavändan kom ju helt oförberett. Hur jäkla vanskligt är det inte?
Tror att det kan hända alla med beroende (när som helst och hur som helst),
därav bör man ha en fet boxhandske uppsatt framför fejset. Konstant.
När man läser att någon har tagit ett återfall efter 20 år nykter ..... då
fattar man att man aldrig går fri och ledig.

Och det du skriver har jag funderat på:
Okey jag har inte haft något sug eller vilja och dricka på typ ett år.
Är jag fortfarande beroende?

En annan fundering är:
Vad är skillnaden på ett återfall och periodarens "sätt att dricka"?
Är det supar mönstret om man inte har satt upp ett mål att vara nykter
och ett återfall om man har ett mål att vara nykter?

Om jag ser till mitt eget haltande under ett par år där det
var 1-2 månader helt utan och sen drack jag i en vecka.
Innan jag fattade att jag var periodare så tyckte jag att detta
var att ta ett återfall men egentligen är det ju det mönstret vi har i
sjukdomen.

Ja nu blev det svamligt med ADHD snurr i huvudet (innan
intaget av medicin).

Ska träffa en kompis snart så ska gå och peta i mig mina 40 mg.
Hon tycker jag är skitjobbig om jag missar att ta den.
Hon ringer innan och dubbelkollar om jag har tagit
Elevanse när vi ska ses.

Ska vi ses under längre tid än 3-4 timmar så försäkrar hon sig att jag har medicinen med
mig...OM den skulle gå ur kroppen.

:D

Knäcka dig? Hur då? Känner dig inte personligen men jag känner spontant att du är
nog en av de sista man ska försöka knäcka. Hej Hopp - Fördel ADHD.
Styrkan. Din snabba hjärnan som har hittat lösningar långt innan
kärringen ens har börjat funderat.

Tips om du inte läst:
Fördel ADHD av läkaren Anders Hansen.

Beskriver bl.a. hur vi med dessa hyperkänsliga hjärnor hade mycket
större chans att överleva som jägare när vi var på grottstadiet.
Det var vi med den hypersensitiva hjärnan som såg och hörde
kaninen långt in i busken långt före alla andra.

Upplever ofta att jag hör allt - ser allt.

Folk reagerar ofta med:
Hur fan kunde du uppfatta det där? Kan ex vara nån gäst som sitter 2 meter
bakom i barsorlet och diskuterar med sällskapet om att beställa något mer.

Jag uppfattar det. Allt registreras. På gott och ont.

Nu ska jag ut och jaga snabba kaniner i buskarna.

Kram och jag behöver inte ens skriva "stå på dig och ta fan ingen skit"
För det vet jag intuitivt att du gör/inte gör.

AlkoDHyperD

Men eftersom jag förstått lite mer hur min hjärna funkar så vill jag vara observant på mig själv. Att ta på krigarutrustningen och gå all in är förenat med vissa risker. Även om jag har 99% chans att segra har jag inte råd med den sista procenten och fightingmood är energikrävande. Bränner jag hjärnan är jag närmare spriten.
Alltså tillåter jag mig känna sorg och rädsla. Stannar upp för att tänka. Planerar och håller mig på defensiven.
Det betyder inte att jag backar eller på något sätt är passiv.
Strategisk snarare.
Och ärligt talat. Då vill man inte bråka med mig, nej.

Anxiete

Kunde varit min man som skrivit tidigare inlägg både från MM och ADHD.
Svaret han fick från psykiatrin var att han var för ” socialt kompetent” för att ha ADHD
Önskar så att han fick hjälp med sin underliggande problematik och självmedicineringen!
Stor eloge till er ?

AlkoDHyperD

Plockboxar, ni vet de där lådorna som har hål i olika former där klossar med motsvarande form och storlek ska stoppas in. Kuber i det kvadratiska, klot i det cirkelformade och tetraeder i det trekantiga.
Klossarna är olika i form och ibland färg, men ändå kan man se att de hör ihop.
Alla kommer in i boxen på något sätt, kan man säga.
De flesta skulle säga att plockboxen som metafor beskriver en viss flexibilitet och vidsynthet då hänsyn tas till variationen i form och mångfalden av färger.
Kan så vara.
Bortsett från att det råkar bli lite fel i plockboxfabriken då och då.
Eller vid paketeringen.
Och det hamnar ett ojämt och spretigt föremål bland kuberna, kloten och tetraederna.

Om uppgiften nu är att få in alla lösa föremål i plockboxen skulle nog den målmedvetne iallafall försöka även med den spretiga avarten.
Först genom att skruva och lirka. Att pressa in den provas kanske, men är svårt, för den är lite vass i kanterna och svår att få grepp om.
Hmm. Bekymmersamt.
Beroende på hur gärna man vill ha även den udda biten i sin låda - är det inte så noga kan man ju nöja sig med variant nummer ett här nedan - finns det lite olika sätt:
1. Konstatera att det inte går att få in alla klossarna eftersom en uppenbarligen är defekt eller felpaketerad.
2. Fila bort alla kanter och ojämnheter på måndagsexemplaret. Vissa kan modifieras, andra är svårare att putsa och forma.
3. En ny öppning kan sågas, alternativt en befintlig utvidgas så den missanpassade passar.
4. Man kan förstås lyfta på locket och därmed tillåta alla möjliga former och varianter.
Äh, nummer fyra räknas inte, det är väl ingen sport, kan man ju tänka. Fusk!
Beror på nog på vad målsättningen är.
Om man uppfattat det som att bitarna ska i lådan, punkt.
Eller om man uppfattat det som att bitarna ska in i lådan på rätt sätt, nämligen genom de formade hålen.
Ett av mina barn löste hela plockboxuppgiften mycket snabbt, genom att först prova en rund bit i ett fyrkantigt hål och sedan titta en stund på hela lådan varpå han resolut öppnade locket och skyfflade in samtliga bitar.
Mamman konstaterade nöjt att den pojken är inte dum.
Han tröttnade visserligen på just den leksaken ganska fort, men det finns ju pussel och lego att leka med.

Inget av sätten är rätt eller fel. Det viktiga är att förstå att det finns mer än ett sätt att tänka. Och bestämma sig för vad man har för målsättning.

AlkoDHyperD

Jag sa upp mig från mitt jobb i förrgår.
Efter en känslomässigt galen vecka.
Pendlande mellan sorg, ilska, rädsla, högmod, förvirring, upprymdhet (lite spännande att hoppa utan fallskärm, typ)
Nådde stressgränsen ett tag. Kände att jag förlorade greppet om tillvaron.
Självklart dyker tanken på en rejäl bläcka upp. Tanken är inte laddad, utan bara en signal om att livet är svårt just nu och att jag tvivlar på min existens, tvivlar på att jag klarar vara kvar som gäst i normaliteten. Vad spelar det för roll att byta arbetsplats när det är just arbetsplats som sådan, att styras, som jag inte klarar av.
Tar mig själv i handen och tröstar. Ser alla känslorna och bara är i dem. Pratar med vänner, skriver, tränar, gosar med barnen, spelar piano.
Allt detta kan göras samtidigt som världen gungar. Det är så den blir stadig igen.
Nu ska jag registrera F-skatt och planera för enskild verksamhet vid sidan om. Söker även ”vanliga” jobb. Känns skönt att ha satt ner foten.

Sannah

Är jag en klassisk periodare. Uppehåll på 1-2 månader sedan rätt ner och det med full kraft. Sedan kravlar jag mig upp och med livet som insats helt nykter igen Sean börjar jag om. Tack för att du lyfter de olika begreppen.
Kanske åter en nyckel för mig att ta med på denna väg vi alla vandrar.

AlkoDHyperD

Finns säkert mellanvarianter och alla möjliga individuella mönster. Om jag inte minns fel om hur det sett ut för din del tänker jag att ditt mönster kan vara periodiskt och sättet att dricka i perioderna mer liknar intensivt vardagsdrickande. Typ mest jämn berusning som kan ’balla ur’ då och då under själva perioden. Alltså inte lika brant utförslöpa som mitt eget (rätta mig om jag har fel) eller att hälla i ren sprit på kort tid som jag har.
Tror att det kan utvecklas mot periodiskt hårdsupande om man fortsätter dock.
Har lite andra teorier om olika typer av alkoholism också, men det blir mycket text ?

AlkoDHyperD

Med intensivt vardagsdrickande menar jag inte att det skulle vara mindre allvarligt eller underskatta svårighetsgraden. Mer dryckesval och dryckessätt och om det är hetsdrickande eller vanliga klunkar, äh du fattar

John-Erik

Du är en favorit bland skribenter.. Skitbra nick. :-)
Finns lite grejer med F-skatt som kan röra till det. Var försiktig. Om du samtidigt har inkomst av tjänst
kan det bli lite problemo..
Ett förslag är då istället att bolagisera . Ta in allt i ett bolag.
Bolaget tar risken. men din arbetsgivare måste vara med på att du fortsatt fakturerar istället för att uppbära lön.
Fiskalen vill inget annat än att ta den lätta vägen och beskatta fullt ut.
Viktigt: kontakta någon som är insatt så att du inte får konsekvenser.
Du skriver tokbra och ger inspiration :-)

//John