Senaste kommentarerna i forumet

Lyckligtvis är tjejerna ointresserade av vågar, speciellt äldsta. Lillan har frågat mej hur det kommer sej att hon är så mycket tyngre än sina klasskamrater och mitt svar är då ’för att du är 15 cm längre’. Hon vet detta intellektuellt och jag pekar på att hon har stl 34 till 170 cm och är färdigvuxen.

Har inget emot att väga mej - jag mår alltid bäst av att veta, ha alla korten på bordet. Bättre det än att noja ?

Är jättelycklig att tjejerna inte vikthetsar..

Du har hållt på att snora länge nu...
Fryser du så kanske du har feber och då kan det vara dags att gå till doktorn.
Kanske du behöver antibiotika?

Krya på dig kram ?

Bara njuta och fröjdas i det nyktra flödet, gott att höra!

Kramar
???

Håll ut, det blir bättre!
Kramar i massor
??????

Man fastar med barnen... dock vet de varför vi fastar mm mm, här pratas det mycket och öppet om kost o hälsa och parallellerna där... faller sig naturligt med jobbet mm... vi fastar inte för vikt, pratar aldrig vikt hemma och ingen våg existerar heller... sist jag hade en så slängde jag ut den på gården och backade/körde jag över den tills den var mos... ett statement. Barnen väger sig heller int hos skolsköterskan etc...

Säker skitbra med tarmrensningen, bokstavligen ?? och nä, resa vill man göra tillsammans, det absolut bästa vi vet och då ska det inte fastas nåt minsann...

Men fy attans vad jag fryser nu, gubba har fått tända en brasa.... ha en härlig nykter kväll ♥️?

Vi får väl önska varann välkomna åter hit då. :)

Du vet den där känslan när ens mage är kolugn, ko-lugn alltså, och man bara finns till i all självklarhet? Den känslan infinner sig ytterst ytterst sällan i mig. Skulle jag diagnosticera mig själv så tror jag att jag skulle gissa på generell ångest, GAD, och PTSD. Jag vet inte hur du har det med livskriser och tidigare trauman och om såna obearbetade upplevelser gör att du mår som du mår. Men det är ju så sant som du skriver; vad revolutionerande att kunna gå på pudelns kärna istället för att bemästra dess symptom. Eller att kunna må bra ändå, trots all gammal bråte som skymtar där i backspegeln.

Genom livet har det alltid funnits destruktiva inslag som visar på att något inte står rätt till på insidan. Symptom, som sagt. Att äta sig till fetma trots en tidigare GBP-operation är ett tydligt sådant (skitskitskit också!). Kanske klarnar det en dag? Det säger bara tjoff! uppe i skallen på en och så har det plötsligt hänt och vänt?

En god början tror jag är att bli medveten. Börja lägga märke till. Observera sig själv, ickedömande. Inventera sig själv, liksom. Och göra bra grejer för sig själv, goda val. Kan vi inte börja så och se vad som händer?

Jag uttryckte mej luddigt - jag skulle aldrig fasta med barnen eller ta med dem på en resa där jag fastar.

Vad de - och jag - vill är att vi reser vi tre tillsammans. Inte att jag åker iväg på en hälsoresa ensam.

Colonic irrigation är inte så farligt. Det ingår i programmet, liksom yoga, meditation, massage och träning 2 ggr/dag.

Håll dig själv i handen då. Flyt på tårarna, rulla med när vemodet rullar in. Tills du är färdig. Då kommer annat att fånga ditt intresse. Inte för att fly från utan gå i riktning mot.
Men inte förrän du är färdiggråten och tröstad av din egen värme gentemot dig själv.
Medicin mot toppar och dalar kan vara medicinskt befogat, men är det ”vanliga” mänskliga känslovågor finns de för att berätta något. Lyssna och försök förstå

Tarmtvätt lät ju... myspys? Aldrig provat, och nej, utan barn så länge nono

Märthis !

Häftigt att fasta. Jag brukar åka till ett ställe där jag fastar och kör tarmtvätt allt från 10 dar till 25 dar. Efteråt är man ren, fin och ca 6 kg lättare men jag har faktiskt lovat mina tjejer att inte åka dit igen. De saknar mej när jag är borta. Är duktig på att ta och få sk egentid ändå, så det är fine, liksom. Nu ska jag fixa det på egen hand. Dessutom vill jag åka med *dem* ?

Det där med vanan och slentriandrickandet... helt utan medvetande trots att man har det i sin agenda, men det går (gick) som på räls, cirkulerade runt det upp till miss- och riskbruk. Ett omedvetet medvetande.

Tycker det är fantastiskt att följa dig, maten är så grundläggande och jag tror att hittar du balansen i ätandet, tuggandet, synen på maten och sen verkligen landar i balansen så kommer du komma så redigt stark ur allt detta. Det är jag övertygad om! Fortsätt på din fantastiska väg!

En annan fastar nu i dagarna 4, för att landa i självinsikten, ett inre lugn och känsla av kontroll. Sist fastade vi 11 dygn och det var lite väl trist och tufft men en utmaning.

Önskar dig en insiktsfull härlig nykter fortsatt dag och vecka <3

Jag är jätte förkyyyyyld ?
Och sömnen är fortfarande inte tillräckliiiiiig. Buuuuuuu ??
Vill ligga kvar i sängen som en burrito för jag fryser och nyser hela jävla tiden????

Välkommen måndag!
Mvh gnälligochtrötttjejmedmancold.

(Är iallafall inte bakfull. Det gör mig lite gladare ?)

skrev om flykten.
Den vi ägnar oss åt härinne när livet trycker en alltför hårt mot väggen eller in i oss själva.

Den som belönar och stärker oss tillfälligt och får oss att må bra en stund.

Varför ställdes som fråga.
När och om man nu gjort sig fri från sina vanor och ovanor som lindrar en.
Varför mår man fortfarande dåligt.
Vad är det för existensiellt som gör att man inte är nöjd.

Irrar runt lite i ett halvhyfsat mående med tillfälliga dippar till man hittar det där nya som tillfälligt berusar en.
En ny flyktplan,en ny människa attt förälska sig i eller förfasa sig över.

Då är man på banan igen åtminstone mentalt.

Men när man sitter där hand i hand med sig själv och önskar att någon annan/annat kom och befriade en.
Vad händer i en då?

Det har varit ett genomgående tema i mitt liv som jag då sen brutit i någon form av aktivitet,ny livsplan nytt husdjur osv.

Liksom någon sorts vuxenpresent för att jag inte ska gråta längre.
Märkligt och jag ska titta lite på den.

Vad händer när jag känner vemodet rulla in och vad kan jag göra för att undvika topparna och dalarna utan mediciner(vilket jag inte äter) eller aktiviteter som endast tillfälligt lurar mig?

Jag har sprungit och varit på spa i helgen. Den bästa helgen på väldigt länge faktiskt. Jag har sluppit ångest och alkoholsug. Jag har bara tänkt lite på alkohol och hur det skulle kännas men vill inte längre. Vill inte ens smaka på det alkoholfria vinet. Jag är tacksam men vet att det kan vända snabbt, så jag är vaksam. Jag har ju trillat dit förr, så jag vet...

Ny vecka och nya möjligheter :)

Hjärtats obarmhärtiga extraslag
Snälla, inte ännu ett nederlag
Till slut övermäktigt svårt
Jag faller, jag faller hårt
Vill orka, måste ta mig upp
Känslorna anfaller i samlad trupp
Reser mig via en stor manöver
Låter inte de onda tankarna ta över
Kämpar mot en alltid objuden gäst
Följeslagaren, min panikångest

Tack alla för att ni finns och bryr er. ♡ Återkommer när jag orkar. Kram

Tittar på mina siffror och konstaterar att de inverteras på onsdag. Detta måste vara rekord för mig i antal lc-dagar utan alkohol. Nykterheten har jag kunnat hålla mycket längre, men dagar på medveten eller omedveten diet, inte. Min hjärna har en osund relation med mat och det har varit så sedan barndomen. Vad är det som händer ?

Människor är vanedjur men det tar sin lilla tid innan vanor sätter sej. I min vanligen så speedade hjärna finns det sällan rum för vanor. De måste manas fram genom yttre påverkan. Således är jag driven av att passa bussar och mina ungars morgonvanor. Jag har aldrig velat jobba hemifrån så detta med att åka till kontoret är en vana. Att inte dricka är just nu en vana, och jag är väldigt nära 30 dagar utan alkohol. Tänker inte egentligen på dagar utan alkohol längre. Jag har aldrig haft något fysiskt sug, utan alltså rätt noggrant planerat för en kvälls fylla ( för att stänga av hjärnan ) som till viss ( begränsad ) del spiller över till dagen efter. Och däremellan närmast slentriandrickande som ibland eskalerat upp i missbruk och riskbruk.

Men just maten.. där har jag alltid brakat igenom.

Min kropp är förvirrad. Min själ är glad ?

Det var längesen jag var inne i det här forumet nu, känns bra att uppdatera mig lite på nya och gamla bekantskaper. :)

Jag fångades av din beskrivning av allt du gjort för att må bra... Känner igen mig själv. Jag fullständigt hatar att vara låg och vill gärna belöna mig själv på olika sätt för att må bra. Så långt kan jag förstå mina behov. Men vad jag ännu inte lyckats knäcka är VARFÖR jag mår dåligt. Jag har, som du, varit helt fri från alkohol länge nu, och det är inga problem. Och maten har jag heller inga problem med. Men jag skulle säkert lätt kunna få, likväl som shopping eller spel om jag tillät det. Jag grubblar mycket (typ hela tiden), det känns som jag behöver veta vad PROBLEMET är, inte bara lösa/bemästra symptomen (=div. missbruk i olika former). Jag förstår verkligen inte varför jag mår dåligt och behöver belöning/tröst/avledning eller vad det nu är ? Det är så himla frustrerande!

Erat fina stöd och ord.
När ångest slår till låter jag orden flöda. Sätter ord på min känsla. Med orden ute, kan jag även andas ut.

Gick ut och tog en promenad, den var bra. Jag mer var i mitt huvud änni omgivningen. Missade att titta ut. 2 varv runt sjön och hög musik.
Därefter åt jag mat som gör min kropp glad.

Sminkade till mitt fejs och tog på mig lite finare kläder (fejk it till jo make it) och drog in till stan för att möta upp bästis. Konserten var bananas bra. Som att ta en spruta med glädje rätt in i hjärtat.
Tack Oskar Linnros för din musik ♥️

Nu blev det en protteshake, ansiktsmask och en kopp te. Snart kommer mina piller börja verka och jag får sova.
Trotts att jag är rädd ibland så känner jag mig ändå mer hel än vad jag någonsin gjort.
På riktigt alltså.
Han förstörde inte mig. Ingen har riktigt lyckats förstöra mig, fasten det finns dem som velat. Fasten situationer varit minst sagt svåra. Den enda som kan förstöra mig är jag, och jag är klar med den skiten nu.

Loggar av med en till nykter och tobaksfri dag. ✊️

Fridens?

Var är du??? Kramar!

för att slippa må dåligt.
Slippa vara där jag är.
Slippa vara i mig själv.
Kanske blev jag överkänslig mot att må dåligt i ung ålder och det är därför jag har så svårt att stå ut med det idag.
Man vill ju må bra, liksom.
Men det fungerar verkligen inte alls med dom kryckor jag tagit till för att försöka få balans.
Balansen sitter i mig själv, inte i yttre substitut.
Dags att göra det dom tjatar om, alla de vise.
Know thyself.

Om du var min vän hade jag såklart inte tvekat en sekund! Jag hade följt med dig dit, antecknat allt de sa, tagit med dig hem till mig, gett dig mat och bäddat ner dig i min säng och klappat dig på huvudet eller så hade vi kunnat gå hem till dig om det hade känts bättre för dig.. Jag lyssnade på Katarina Wennstams sommarprat idag. Det handlade bl.a om hur offer reagerar vid en våldtäkt. En rekation är att man bara blir helt apatisk och liksom inte kan säga ifrån- tror det hette frozen syndrome eller något liknande. Det är tydligen en vanlig reaktion vid en "katastrof". Med andra ord, inte alla KAN säga ifrån vid en våldtäkt...

Lilla hjärtat, du klarar det här, men be om hjälp och sällskap. Kärlek???

Nurture ?♥️ Jag lever i allra högsta grad, mår så himla bra just nu. Njutit av lite lagom med vin under fre lör, och njuter minst lika mycket av dagens nykterhet. Mina klor är vassa. Fattar int varför helgerna går så rasande snabbt bara, ett under varje gång.

Veckan är full av möten och kommer se nykter och fin ut. Det känns på något sätt som livet börjat om på nytt, på riktigt. När det gäller vinbiten så har jag verkligen reflekterat, fyllan är totalt ointressant! Det räcker med avslappningen och smaken, upplevelsen utan att hinka i sig totalt tanklöst. Det ska int få förstöra mitt liv igen, trött och tröstlöst, överdrivet och på flykt. Den ork och kraft man känner av att inte dricka sig redlös är så jäkla guld värd! Mitt tidigare överdrivna drickande har bara varit ett bedövat sätt att långsamt fly verkligheten med resultatet i total orkeslöshet och en personlighet som helt förtvinar. Aldrig igen!

Funderar på att börja med Yinyoga på söndagskvällar, måste bara köpa kläder till detta... vad man nu har på sig.

Varma kramar från en glad M ?

är ett otyg.
Aha, du har en plan! Den ser bra ut - tillräckligt tillåtande för vanlig mathållning. Hur funkar du och bär ihop? Det skulle kanske vara ett alternativ till frukt som du triggar på? Jag kan äta ungefär som du med extra tyngdpunkt på proteinintaget. Idag har vi den 26:e. Okej, från och med nu är det slutätet på nätterna och köpstopp på ostbågar och lösgodis. 180826.
Usch, det låter inget vidare med det där scenariot du målar upp. Min kropp funkar i stort sett som den ska, men jag håller ju på att äta mig till välfärdssjukdomar igen. Det är inget liv heller och jag har redan låtit det gå för långt. Men vet du en sak, rabbitgirl? Bevisligen har vi styrt upp våra liv tidigare. Det kan vi göra igen.
Hehe, kollade in mitt teförråd. Tror det blir en stor mugg Kvällro framemot åttatiden i kväll. Eller Pepparmynta. Eller Vanilla. Eller Blackcurrant eller kanske Green Tea eller varför inte Apple, Cinnamon & Raisin eller...
Det är bra med framförhållning. "If you fail to plan, you plan to fail." Grattis till dag 1, rabbit!

Hur tungt har inte du det då som går och bär på allt detta?
Kan du inte ringa jourhavande medmänniska eller kyrkans jourtjänst, bara för att ventilera med en annan människa?
Jag vet vad du går igenom, har själv erfarenhet av att bli våldtagen.
Det är för jävligt.
Jag lider med dig men ge dig inte.

Styrkekramar
???

och försöker. Min plan är följande: noll "konstgjort" socker, dvs. godis, kakor, glass osv.
Pasta, ris: bara fullkorn. Bröd: mest rallarhalvor, ibland surdegsbröd.
Potatis: ok, fast kokta, väldigt sällan pommes.
Grönsaker, fett, kött, ägg, ost, bönor. ärtor osv: utan begränsningar.
Yoghurt, smoothies, flingor: ytterst sällan
Och det svåraste. Frukt, jag älskar frukt. 1 per dag klarar jag inte av. Det blir fler.

Detta är min plan. Igår vid middagen stod det goda vinflaskan framför mig, gästerna drack, jag kunde lukta och det gjorde absolut inget. Men jag snodde tre skedar glas från min mans skål när han var borta... Jag får inte. Annars måste jag ta sprutor, förstör min kvarvarande njure och dör inom 10 år. Jag vill inte dö. Idag funkade det bra. Jag kan säga att jag håller på att avsluta dag 1 idag...

Winna, äta på nätterna är inte bra. Jag är hungrig på nätterna för att jag försöker hålla sockret nere. Kanske dricka mycket på kvällen skulle fungera? Jag dricker typ två te eller något sånt. Det är lite vanesak också, jag kämpade mer de första nätterna för att bli av med detta ovana.