Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara säga: wow bra beslut.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så mänskligt du skriver om en saknad/längtan efter en stark känsla, eufori. Precis som du skriver påverkar alkohol vårt belöningssystem såväl på kort som på lång sikt.Ett facit, jo det vore skönt samtidigt är vi lite olika funtade vi människor. Jag blir lite nyfiken på hur det var innan alkohol fanns i ditt liv. Vad gjorde dig glad, uppsluppen, nöjd, pirrig osv

Kanske det är ditt facit?

Hoppas du får fler svar och andra berättar om sina erfarenheter.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Drar ut och springer fort som fan istället.

Håller så med i det du skriver. Vem är jag att döma, liksom ? Hade förutfattade meningar. Min kusin träffade en Thailändska som redan varit gift 1 gång i Sverige och hade 2 barn med sej in i förhållandet. De har varit tillsammans i 20 år nu. Som fd heroinist är han kanske inget catch. Hon har hållit honom på rätt köl och de älskar varandra.

Kärlek och förhållanden kommer väl i alla skepnader, vikter och färger.

Föesäkringskassan ringde precis, inte helt glad i dem. Hon frågade hur jag mådde när jag skulle börja jobba, och meddelade mig om hur det blir om jag blir fortsatt sjuksriven.

Detta är första samtalet jag har med dem. Någonsin.

Frågade om det var rimligt att betala ut 8000kr i månaden. Hon beklagade och tyckte synd om mig, men sa att nästa månad blir likadan och det är bra om jag börjar jobba snart.

Jag sa att absolut vill jag jobba. Men det är inte så att jag brutit benet och det läkt ihop, min hjärna gick sönder, och nu behöver jag sakta men säkert komma tillbaka. Hon beklagade sig igen. Jag vet att de vet att jag blivit våldtagen. Jag vet att de vet att det står depression, utmattning och suicidala handlingar, jag vet att de vet att det står akut stressymtom. Jag vet att de vet att jag inte brutit benet.

Vet inte varför jag reagerade med att bli ledsen. Kanske kom verkligheten ikapp igen. Kanske var det hennes monotona och ledsamma ton som påverkade mig. Kanske är det att 8000kr inte täcker att leva en månad. Jag kommer behöva be om att få låna pengar nästa månad också. Fan.

?

Vi är många som kämpar mot a.

https://www.youtube.com/watch?v=XQCo9dpz4LY

åsikt som du, jag mår fysiskt illa när jag ser äldre, ofräscha ”gubbar” med yngre ”köpta” kvinnor . Jag lever mej in i deras situation och målar upp en bild av hur kvinnorna har det , det är ingen vacker bild.....
Jag har otaliga gånger hamnat i diskussion med min man om det. Han har rätt i en sak: Vad vet jag? Ingenting .....
Är mina priviligierade värderingar samma som de här flickornas? Förmodligen inte
Hade de ens varit vid liv om de inte befann sej här? Vet inte
Är jag säker på att det är hon som blivit lurad och inte mannen? Nä
Är kanske denne man inte alls ett ”dåligt kap” i hennes ögon, han slår inte, hon har mat, lever i ett land med bra sjukvård, skola osv...,,
Alla dessa argument kan diskuteras i oändlighet här hemma men det han har rätt i är att jag vet inte och utan att fråga så kan jag inte vara säker på om min verklighet stämmer med hennes. Jag är kanske bara dömande och nedlåtande?

Tack! Ska genast läsa :D

Känner mig lite mähä idag. Sovit oroligt. Vaknat massor av gånger, drömt mycket och läskigt. Obehagliga drömmar, pistolhot och grejer. Men mår väl okej ändå tror jag. Ska Försöka kicka igång dagen. Har mens och huvudvärk.
Kanske blir en lite lugnar promenix idag istället för träning.
Behöver städa hemma idag oxå.
Ligger och funderar lite på hur det kommer bli med rutiner när jag börjar jobba igen. Allt går ju! Men det är endå en lite oroande tanke lixom, att trilla ur rutin.

Faaaast, jag är inte ett offer för omständigheterna. Jag styr denna skutan, så även rutiner.
Jag "trillar" inte ut rutin, jag väljer att trilla ur om jag gör det. Note to self, det kommer gå bra. I got this ?

Ligger och tänker lite på hur mina tidigare drykesmönster sett ut. Vill ju inte glömma, Fasten det känns som det skönaste alternativet. Jag kunde lätt få i mig en Bib rött 14% hemma själv en kväll och gå till jobbet på morgonen dagen efter.
Standard var ifs inte en bib, för man behövde dricka så himla mycket då. Utan en kvarting vodka och en flaska vin. Sen utgång på det. Hejdlöst drickande. Aldrig tillräckligt. Alltid på jakt efter mer. Kunde gå till toan och kräkas (pga uppenbarligen för hög promille), bättra på sminket och ta en till vodkaredbull och en till och en till och fortsätta kvällen.

Skulle jag bara träffa någon ny, säg på dejt tex så var det minst en halv kvarting vodka i kroppen innan möte och sen resten i smyg.

Sov någon över hos mig så gick jag upp tidigare för att smygdricka minst 3-5glas vin innan hen vaknade upp.

Jäkla mycket tandborstande, munsköljande, tuggummituggande liv...

Jag är så glad.
Så jävla glad.
Att jag slipper detta.
Det är över.

Fasten jag sovit oroligt och är trött, så vaknade jag nykter.
Jag vaknar och är inte bakfull.
Jag vaknar och känner fortfarande att jag är precis där jag ska vara i mitt liv.

Jag vaknar för 48 morgonen upp, nykter. 48 morgonar. Herregud! ??

Tack ?

Fridens?

Eller lust och lust. Jag är nog lite rädd att gå själv. Att stå där som ett byfåne. Medan alla andra pratar med varandra. Och jag står där för mig själv.

Huh, så läskigt att ens barn får en dödsdom, men underbart att hen klarade sig. Förstå att livet efteråt blir lite annorlunda. För mig är det alltid nära till katastroftankar, för det värsta kan hända. Det har ju hänt.

Jag har dövar min sorg och mina känslor med a i flera år. Ibland bryter jag ihop och blir till en blöt fläck på golvet och "fulgråter" ohejdat, oftast när jag är berusad. Det kan vara en doft eller en känsla som sätter igång sorgen som en lavin, när jag inte är beredd och har garden uppe. Då faller jag men som den duktiga flicka jag är så reser jag mig alltid och går till jobbet som vanligt.

Dåtid (efter att mitt barn dog)
Det fanns en tystnad omkring mig överallt, på jobbet och även i min stora familj. Det var aldrig någon som frågar mig om min sorg, om jag saknar, hur jag klarar min sorg. När kollegor talar om sina barn var jag uteskuten ur samtalet. Jag satt tyst intill och deltog inte, trots att jag har ett barn till som faktiskt lever.

Idag (har det gått 16 år)
Jag har nytt arbetet och de flesta vet inte min historia. De vet att jag har ett barn och barnbarn och att jag älskar dem. Det är väldigt lite privata samtal på mitt arbete och vi vet inte så mycket om varandra. Bra sådär ytligt känner vi varandra. Idag kan jag tycka att det är skönt. Men jag kan sakna att mina syskon, min man, mina föräldrar inte frågar eller tar upp samtalet. Det är alltid jag som säger att nu skulle hen älskat att vara med eller att hen alltid gjorde si eller så. Men vi berör inte min sorg. Den bär jag ensam och idag vågar jag möta den nykter.

Jag vill så gärna finnas för mina barnbarn och vara en del i deras liv. Det är min största drivkraft för att hålla min nykterhet, för min och för barnen. Jag vill dela deras vardag och kanske en dag bli gammelmormor (jag fick barnbarn när jag var 43 år). Jag vill leva, vara frisk och bli jättegammal.

dag 90

Just nu är det fiske. Man kanske kan gå på något som har med kräftfiske att göra. Det är ju säsong nu i augusti. Men det är väl bara det att jag har inte lust att gå själv.

Vidga sina cirklar ! Det är vad jag ska göra idag. Kanske beställa en fin öronlappsfåtölj till rummet som blir fixat. Det ska bri riktigt fint därinne. Tänkte göra en vägg full av familjefoton.

Något livsbejakande !

Styrkekramar till alla därute ?

????????
Kommentarer överflödiga....

Kramar ???

Du är helt makalöst grym!
Vilken yttre och inre resa du gjort de senaste veckorna!!!????
Så övertygad du känns i dina resonemang om nykterheten.

Lovade ju en recension och den lade jag under avdelning för tips på litteratur mm. Inlägg nr 183

Kramar ???

10 dagar rökfri, bom! ??

Vad glad jag blir av att höra att du mår bra!!!! Man blir ju alltid orolig när du "försvinner"?

Keep up the good work! Och njut av att du mår bra! Kram

du stod vid ett stup, Vinäger. Ett steg till och saker som kan hända vore att du riskerade att förlora jobb, barn, anseende. Då kan man inte ta det steget. Det finns krafter i självbevarelsedriften som övervinner alkoholdriften. Du kanske faller när du är full och slår i huvudet. Får en hjärnblödning. Opereras. Du vet att händer det en gång till riskerar du att bli ett vårdpaket. Vad väljer du ?

Eller så säger du att du inte ’kan’ för att du vet att en resa till in i dimman kan få dej att göra vansinniga saker som du inte vet vad de är, för alkoholen har brutit av synapserna och du agerar bara med frontalloben.

Ovan är exempel på saker som hänt vänners vänner, nära och kära. Vanliga alkishistorier. De har skrämt mej.

Längre upp i min tråd, tror jag ( eller om det var i någon annans ) har jag skrivit att jag reagerar ofta motsatt till ett förbud av ren trots. På AA pratar de dock om att ’böja ned huvudet’ inför alkoholen. Jag har stor respekt för det. Jag mötte en gång en man som kört i 180 i fel riktning på en motorväg med 3 promille i kroppen. Synapserna var pajade.

Det måste inte hända mej något hemskt för att jag skall säga ’jag kan inte’. ’Jag får inte’. Jag har sett det på nära håll och det räcker för mig.

Men jag skall aldrig säga aldrig. Men just nu säger jag ’kan inte’.

Styrkekramar ?

Ynglingen trodde jag var 22 ?
(Tack gener). Bjöd ut Elvis på fika i morgon. Blir mysigt. Han verkar vara en legit person ^^

Dagen bjöd på ett sjukt högintensivt träningspass. Behövdes verkligen. Behövde det utloppet. Märkte att jag haft lite svårt med tankar på mat idag. Ätit lite för lite och det triggar tankarna på att äta ännu mindre. Sååååå jag gjorde tvärt om igen, och tog en extra portion till kvällsmaten. Så gott och så värt.

Träffade upp bästis för slöhäng på ett café , käkade en chokladboll och kaffe kaffe kaffe.
Pratade mycket om livet och drömmar. Vart vi vill i framtiden, alla val vi gör. Så ploppar hon ur sig "det är så skönt att hänga med dig, för du är nykter". Jag som tänkt att jag blivit tråkigare.
Men jag känner att jag blivit mer som den jag velat vara när jag varit full. Fast nykter. Förstår ni hur jag menar?

När jag drack var det (ibland, ganska ofta) för att våga vara mer social, ta mer intiativ, känna mig avslappnad i nya situationer. Våga dansa, släppa på bekymmer, våga vara en mer extrovert mig. Men den personen som jag ville vara ÄR ju jag när jag är nykter? När jag väljer att vara det. Det är fortfarande läskigt ibland. Men träning ger färdighet. Kbt helt enkelt, Kbt i nykterhet. En dag i taget ?
Jag funderar redan på morgondagen. Det blir min första "första dejt" nykter. Ser fram emot det, men det är lite läskigt lixom.

Känt mig lite trött idag, men det är inte så konstigt eftersom gårdagen var så himla kul och intensiv.
Jag kanske borde börja gå oftare på koncerter. Det kanske är en ny hobby som passar mig?

Han trodde jag var 22 ???
Sött!

Fridens?

...av att läsa om din resa. Inspirerande. Tänk att det funkar bäst för dig med att du inte får/kan dricka A. För många är det det "jag får, men vill inte". Förbudet triggar istället... Men, alla sätt är bra utom de dåliga. Huvudsaken är att vi klurar ut vad som passat just oss. Du verkar ha kommit en bra bit på vägen vad gäller detta. ♡ Fortsätt så.

Fantastiskt kul att höra <3

Keep up...

Kram

John

Åh, jag mår jättebra. ♡ Har haft fullt upp hela helgen med roliga saker. Detta upplägg med all förändring på en gång passar mig perfekt. Här är ett bevis:

I går var jag på fest. Det fanns alkohol tillgängligt under hela dagen, kvällen och natten. Jag behövde inte köra. Jag blev ensam med flaskor flera gånger under dagen. Jag var inte ens sugen!

Seriöst, detta har mig veterligen aldrig inträffat sedan jag fick allvarligare A-problem för några år sedan. Alltså, den automatiskt naturliga inställningen har varit att om det finns A tillgängligt, ja, då jäklar dricker man. Passar på, liksom. Särskilt om man kan få lite extra i smyg.

Men inte i går. Inte i går. Inte.

Som jag skrev senast, det låter kanske naivt, men så länge jag mår bra av hälsogrejen så kör jag. Kan inte säga om det blir sug eller återfall snart, men det får jag ta då i så fall. På min vakt är jag förstås, det måste jag/vi alltid vara, mer eller mindre.

Som en extra bomus ser jag att den svullna magen redan är så gott som borta. Wow, på fem dagar. Tjoho!

Forumvänner, jag har inte mått bättre på flera år. Det tänker jag ta tillvara.

Tack för all pepp, utan er hade jag aldrig kommit så här långt. ♡

Kram

Jättebra jobbat Märthan!!
Tänker på dig och "timmen"
Ett jättebra nytt mantra att hålla sig i:

"Märthans timme" ???

Kramar ???

lite det jag menar. Går man en kurs i någonting som intresserar en så har man mycket gratis , samtalen går lite av sej själv. Det behöver inte vara språk... vad tycker just du är kul ?

Hehe. Ja kanske det. Men jag måste övervinna min rädsla för det sociala.

Tankarna och munnen stannar upp ibland när jag ska prata. Jag kan inte riktigt slappna av.

Jag ibland inte ens prata med syskonen. Jag är rädd för att jag ska verka onormal när jag pratar. Det suger ganska så rejält. Jag vet att botemedlet är att bara fortsätta prata. Men jag har inte riktigt möjlighet för att prata hela tiden. När jag var full och hade tagit några öl så kunde jag prata på som bara den.

?

Hur mår du min vän?
Hoppas att du fixar till det.
Stort pepp och styrka till dig

//John