Senaste kommentarerna i forumet

Men det är bra att titta in här ändå och påminna sej varför inte. Dompa ja, det var en trevlig tid mitt i all bedrövelse eller vad man ska säga. Synd att man tappar kontakten. Alltid trevligt att se dej här mulletant.

Lycka till och allt det bästa framöver / mt

Stigsdotter har jag kontakt med, vi blev vänner på Fb. Jag har också träffat henne på konvent. Hon mår fint och har ett bra liv med sina flickor. Om du minns victoria så vet jag att även hon är fortsatt nykter och har ett bra liv. Och när jag tänker på ’oss gamlingar’ är det ju omöjligt att inte sända en tanke till Dompa.... Ack ja, så många människor som mötts här och följt varandra en kortare eller länge bit på vägen.
Blir alltid glad att se ett avtryck från dig här och numera finns ingen vibb av oro (för en Holknektare)- det inser jag just nu.
Ha en skön sommar ☀️? / mt

Det är vad det är, inte mycket man kan göra lixom.
Skönt att börja jobba igen?

Ska oxå be om att få komma tillbaka till arbetslivet vid mitt nästa läkarsamtal. Hade velat jobba så jag kan få en liten buffert igen.
Vill ju göra min tatuering, och så vill jag åka iväg på en resa nästa år och lära mig att surfa. :)
Igår på tunnelbanan så stod jag och blundade, balanserade och visualiserade mig själv ståendes på en surfbräda istället XD

Nuuuu ska jag försöka dra igenom ett styrkepass här hemma. Inte aspepp, men vet att det är bra för mig ^^

Fridens

Jag tror också på mig.
Jag blev bara lite sur men nu går jag vidare.
Kram

Jag är idag inne på dag 5, men det är inte första ggn jag går in för ett liv utan alkohol. Jag har en längre period på 1,5 år och några vita månader utan a, vid några tillfällen de sista 4 åren. Jag har försökt att begränsa, sätta upp regler om mängd och tillfällen, när det är ok att dricka. Det håller ett tag och sen är jag tillbaka i samma spår igen. Jag vill vara nykter för att orka leva det liv jag vill leva. Jag vill orka och våga känna utan att i panik ta ett glas a. Jag har idag varit ute på en powervalk på drygt en timme före mitt morgonkaffe. Det var jätteskönt och tankarna var lugna och jag njöt av den vackra omgivningen. Idag är min plan att fixa till hemmet och sen göra ett rejält Yogapass. Vilket kommer att bli asjobbigt då jag har värk i typ hela kroppen, av månaders overksamhet. Man blir inte direkt smidig av att parkera i soffan eller ute i trädgården med vinglaset. Idag mår jag bra psyiskt, ingen ångest eller stress. Vilket beror på att jag har semester. Min oro är när jag är tillbaka i vardagen och jobbstressen och alla konflikter på jobbet sätter igång. Jag kan inte säga att jag sover särskilt bra, men är ändå piggare då jag inte är påverkad av a. Jag har inte varit bakis mer är en gång i sommar men det beror på min ökade tolerans och inte för att jag inte druckit. Jag hade som mål att sluta dricka under semester och känner mig stolt över det, även om det blev en vecka senare än planerat. Jag har ett tillfälle som hände i sommar som jag skäms över. Det är jätteskämmigt och jag vill inte att det händer igen. Jag har läst godnattsaga till barnen på fyllan. Jag somnade utslagen hos dem. Jag kände att jag var berusad men lyssnade inte och envisades med att jag klarar att läsa. Det gick inte så bra, men min dotter räddade mig och sa att jag var trött, så hon tog över läsningen medans jag somnade. Det är klart att de små märkte att jag var "konstig" och det är inte bra, verkligen inte. Det ska bli mitt "kom ihåg" när jag kämpar mot a.

Men just idag är jag nykter och stolt!

Du har gjort det så bra ändå! Tänk inte att du börjar om utan bara att du har varit på en liten utflykt.. Du var en av mina inspirationskällor när jag kom till forumet. Jag tror på dig!!!

Så här årsdagen passerat och ja, jag firade nykter.
Men dagen före drack jag vin med min man (eftersom bröllopsdagen vår vit) och igår drack jag lite vin med min man (eftersom det fanns vin över).
Fan fan fan.
Blev inte hotfull och har inte mått dåligt (fysikskt) men fan då jag skulle ju inte.

Jaha. Nu då.
Omstart.
Jag mår ju bättre utan. Det är bara en liten jävel inombords som säger att jag kan dricka lite...
Åh fan.
Det kan jag ju inte.
Gör om, gör rätt.
Nu så...

Kroppen är helt knäpp efter senaste episoden. Kan inte få ro men nu lyckas jag iallafall sova några timmar istället för inget alls. Hoppas bara att dessa gräsliga svettningar ger med sig snart. Sen hjälper det ju verkligen inte att det är sååå varmt ute.

Känns åtminstone som om jag börjar få lite ordning på mig själv.

Älsklingen förstår inte varför jag börjar gråta. Jag klarar inte av att säga att allt är kaos i huvudet. Är ju lite tur att jag kan skylla på värmen. Vill ju bara säga som det är men jag vet hur arg och besviken han skulle bli. Den här senaste episoden får förbli min hemlighet ett tag till. Han vet ju att jag har problem med a men han har svårt att veta hur han ska hantera det. Känslor är inget vi kan prata om men jag vet att han är rädd om mig. Det är därför han blir så arg. Han har svårt att fara iväg på sina jobb som det är och frågar om det verkligen är okej att han åker.
Jag vill inte bli lämnad ensam med mina problem men samtidigt är det inte min sak att hindra honom. Det är jag som måste lära mig att klara mig själv och kunna vara ensam utan att ta till flaskan.
Förstår inte varför jag blir så rädd och ångestfylld när han far. Och så gör jag det som verkligen skulle få honom att lämna mig för gott...

Dag 5 blir extra lång men den känns som att den kommer bli bra.:)

Jag säger det igen, din exmake verkar vara en klippa, så skönt att ha sådana att stötta sig på när det stormar. Hur gjorde ni för att fortsätta vara så goda vänner?

Ja du, Försäkringskassan, det är ett gissel. Jag vet inte ens om jag kommer få pengar för givetvis är de lika underbemannade som alla andra nu under sommaren. Min läkare skickade in mitt sjukintyg den 28 juni, den 13 juli fick jag ett första svar men kunde inte nå dem förrän efter helgen. Efter att ha pratas ed dem, sett till att min arbetsgivare skickat in sjukintyg (samma som jag skickat in) så fick jag ansöka igen. Gjorde så och ringde dagen efter för att pusha på lite. Funkade bra och den trevliga kvinnan jag pratade med sa att det skulle nog gå bra och hon kunde nog hantera det under dagen. Finemang tänkte jag. Sen ringde hon igen. Nej, så lätt skulle det tydligen inte gå. Eftersom det inte gått tillräckligt långt mellan min förra sjukskrivning och denna så var jag tvungen att ansöka om sjukpenning på samma ersättningsnivå. Det gick lätt att göra på nätet så inga problem så. Men nu visar det sig att den handläggare jag haft innan nu inte jobbar kvar och då behöver jag läggas hos någon annan (det gick tydligen inte med den som de redan hade tilldelat mig). Jag frågade då hur lång tid det skulle ta (detta var den 17 juli) och hon sa att ja de har ju upp till 30 dagar på sig. Men KOM IGEN! Efter det har jag inte hört något. Dessutom har jag en försäkring via mitt jobb som täcker upp en del kostnader men de behöver ett beslut från försäkringskassan ang utbetalningar de fyra sista åren, och det går inte att beställa på nätet. Det vill de ha inom 14 dagar (hmm, om försäkringskassan tar 30 dagar på sig kan det bli knivigt) för att kunna betala ut något.

Jag fick som tur var några tusen i lön av mitt företag och min ekonomichef sa att hon skulle göra en extra utbetalning på ca 3500 kr för de dagar i juni som jag var sjukskriven. Så det var ju snällt. Men idag när jag kollade hade jag bara fått 7500 och det räcker till hyra, el, tv och bredband. Typ.Som tur var hade jag lite pengar över från förra månaden eftersom att inte flera tusen i veckan gick till vin. Men det räcker inte till att täcka allt. Så det blir väl till att ringa runt i morgon *suck*

Jag hoppas att jag bara blir heltidssjukskriven i två veckor till (min sjukskrivning går ut på söndag), till mitten av augusti. Sen får gå upp i 50% resten av augusti för att gå på 100% i september. Eftersom en del av min sjukskrivning bottnar i depression och utbrändhet så behöver man trappa upp. Men jag är så mycket bättre nu och så sugen på att jobba och träffa människor..

Förlåt, nu skrev jag bara om mig, mig och mig. Ville bara att du skulle veta att du inte är den enda som "drabbas" av försäkringskassan.

Ang våldtäkten så beror det nog på vilken arbetsgivare du har och vilket jobb. Jag hade med all säkerhet fått ledigt från mitt företag och säkert enormt med stöttning (min chef hade säkert följt med mig). Vi har dessutom en annorlunda lönemodell så jag kan vara ledig då och då och ändå inte få avdrag på lönen.
Men alla arbetsplatser är olika men är de inte helt inhumana så borde du ju få en betald ledig dag eftersom det är rättsväsendet som kallar.

Kram

Just gör dessa svåra dalar i våra liv..Mitt liv lunkar på..Sen på båten är det full fart..Lära känna nya människor..Har berättat för några arbetskamrater att jag inte dricker..Vill ändå inte basunera ut det.. Men ser att många har a-problem. Jag ser det på personer omkring mig, för att man kan se tecken som sug, baksmälla och den undanglidande skamsna blicken.,,Kram

Det är många som klarar sig om man skriver och läser..Det blir en slags självterapi..Samtidigt så hjälper vi varandra..Läste din tråd Santorini långt innan jag tog nykterhetsbeslutet..Så bra att vi hittar våra nyktra vägar och ett gott liv i frihet..Kram

så löning var det! Fan vad tät man är av FK... eller inte. fick be min far om hjälp denna månaden med ekonomin, för jag kan inte leva på 8000, det lixom går inte. Men det löser sig, det löser sig :)
Jag tror och hoppas på att kunna återgå till arbete nästa månad. Jag mår så mycket bättre. Har tänkt lite på hur jag kommer reagera när polisen hör av sig angående våldtäkten. Kommer jag behöva ta ledig från jobbet då för att vara i rättsalen? är det betald ledighet? eller får jag ta ut en sjukdag? eller? ingen aning. Kommer jag börja må dåligt igen? Det får vi ta då.

Idag har jag emigrerat till exmannens lägenhet, han drog iväg på semester och denna lägenheten har AC. Sweet sweet ac <3
Exmannen hade bunkrat upp kylskåpet åt mig med ostbricka och noccos, och lite annat smått och gott. Det är tametusan kärlek.

Känner mig tröttare än vanligt idag, så det är jätte skönt att slippa svettas sönder. Spenderar hela dagen inomhus i soffläge, ska spela lite dataspel och bara vara här och nu. Vila. kom på mig själv att automatiskt titta upp i vår vinhylla om det stod någon flaska där, det gjorde det inte. Hade inte spelat någon roll egentligen. Mest intressant att jag undermedvetet sökte mig till det "vattenhålet".

Att välja ett helt nyktert liv är det bästa jag gjort för mig någonsin. Det finns inga tvivel om den saken. Så mycket lidande jag kapat. Att inte ens behöva tänka på att ha ett val, det är frihet. Och vet ni vad, man försakar ingenting av att välja helt nyktert. Jag väljer det inte varje dag, det kommer automatiskt nu. Ibland vaknar jag och tänker att idag ska jag vara nykter, för den tanken gör mig glad. För det betyder att jag älskar mig själv tillräckligt mycket för att ta hand om MIG. Klart att jag ibland kommer på mig själv med tanken om ett glas vin i handen, de tankarna kommer och de tankarna går. Jag saknar inte fyllan, jag saknar inte berusningen, jag romantiserar inte en fin dyr flaska vin, för oavsett prisklass så är ett glas way för lite och alldeles för mycket. Aldrig någonsin tillräckligt. Precis som jag blir för mig när jag dricker, aldrig tillräcklig.

outar mig själv på tinder nu som nykterist, känns förbaskat bra.
Jag är stolt över mig själv. Så himla stolt.

Fridens!

Tack Jasmine. En känsla är bara en känsla är bara en känsla. Vi behöver inte agera på den. Låt den komma och låt den gå.
Som oväder så lyser solen alltid tillslut. :)

Gamla vänner som jag mindes då jag kom in på en tråd här. Personer, bland många andra, som betydde mycket för mej för sex år sen då jag var nynykter och vi kämpade tillsammans. Sen finns många andra som jag följer och som fortfarande är aktiva här ibland men just dessa tre har jag inte sett till. Åren går och jag hoppas det gått bra för alla. Det tror jag. Vi är nog ganska många som kan bevisa att det går att bli nykter och det går utmärkt att leva utan alkohol.

En vecka senare än planerat, men nykter nu. Idag är jag inne på dag 4 och det känns jättebra än så länge. Veckan innan hade jag nedtrappning och laddade inför min nykterhet med goda a-fria drycker, massor med gott te. Jag blir väldigt energisk när jag är nykter. Jag städar huset, baka bulla, kakor, mjuka kakor. Lagar extra god mat. Nu när det är så hett och eldningsförbud, grillar vi inte ens på tomten. Vi törs helt enkelt inte. Jag har semester så en del av min dag går åt till att planera kvällens middag. Jag äter mycket mer mat nu, så att jag blir mätt och lite däst av maten. Tar en siesta mitt på dagen, åker och badar, är ute mycket. Jag gillar att sträckläsa böcker och att ligga ute i skuggar är underbart. Lyssna på aspens löv som dallrar i vinden.

Vinäger, jag tycker om att både vara aktiv och att läsa. Jag går mycket och gärna långt (förr sprang jag men min astma som säkert blivit värre av a hindrar mig just nu) och hoppas på att kunna ta upp löpningen igen. Jag uppskattade förr Yoga och simning, så jag hoppas hitta tillbaka dit, men än är det trögt.

Jag behöver skaffa mig nya vänner och hoppas att få det genom olika grupper, med andra som valt (nykterister/nyktra alkoholister) nykterhet. Jag lyssnar ofta på olika poddar om beroende, medberoende och de stärker mig mycket. Jag kan rekomendera:
Beroendepodden
Närvaropodden
De leds båda av nyktra alkoholister och är jättebra. Jag lyssnar på den när jag är ute och går, sitter på ett lugnt skönt ställe, när jag diskar. De både stärker mig och ger mig så många aha-upplevelser. Jag känner idag att jag vill vara nykter och stolt. Tänk att kunna räkna nyktra år!! Jag vill, jag vill, jag SKA!
Lite kaxigt för att endast vara inne på dag 4, men jag behöver få vara kaxig och tro på mig själv. Jag är egentligen en stark person med driv och bra självförtroende. Det är självkänslan som svajar och den biten är det jag måste jobba på för att hålla min nykterhet. Jag behöver hålla mig undan känslostormar som inte är mina. Inte ta påmig andras känslor, skitsvårt förståss. Jag vet inte hur jag ska lösa det eller ens klara det. Kanske måste jag byta arbete? Flera kollegor har ADHD och de tar mycket energi från mig när de får känsloutbrott. Jag har svårt att värja mig och ofta får jag en sån inre storm att jag måste dricka för att lugna ner mig. Jag hoppas min astma blir bättre för jag kommer att behöva springa för att få ur mig den inre stormen. Jag ska be min läkare om en ny astmamedicin, för Brickanylen räcker inte. Jag har börjat dricka vatten som är renat med Kollodialt Silver. Mina luftrör är bättre och inte inflamerade längre, så det finns hopp, även om astman är kvar.

Idag ska jag bjuda grannarna på go-fika, läsa och gå en lång promenad till sjön och bada. Dricka örtte som är bra för sömnen och lägga mig för 22.

Men dagarna innan har varit katastrof. Det är väl så med livet, det går upp och ner. Men, jag vill att upp- och nedgångarna inte ska ha något med alkohol att göra i fortsättningen. Vad bra att du verkar trivas på sjön! Du verkar som sagt vara på rätt väg...

Kram!

Blir jag inte så full av. Det är ju bara 3.5:or. Kall öl är ju så gott. Blir ju bara så där lagom rusig av lite öl. Myspys. Att jag köper ett 6-pack när jag ändå är och handlar mat är ju helt normalt. Jag kommer ju inte dricka upp alla.

3 dagar senare vaknar jag till med hela golvet fullt av ölburkar. Sen ser jag mig omkring och upptäcker att jag druckit en hel flaska vodka och lite annan sprit. Vet knappt vilken dag det är och vad jag gjort har jag vääääldigt liten aning om.
Kikar igenom telefonen för att se vilka katastrofer jag har orsakat men ser till min stora lättnad att jag uppfört mig väl på fb och Instagram.
Har skrivit meddelanden till älsklingen som är ute på arbete. Puh... Jag har skrivit ordentligt. Inga felstavningar men jag funderar vad 17 jag egentligen har velat framföra... kollar samtalslistan. Hmm... Vi har pratat några gånger. Om vad vet jag inte. Orkar inte bry mig...
Samlar ihop katastrofområdet omkring mig. 30 st öl blev det. 1 liter sprit. Och jag som bara ville ha lite kall öl i sommarvärmen. Jag förtjänar den ångesten som river i mig. Jag hade ju lovat älsklingen att inte göra så här igen... FAAAAN!

Nu är det färdigt. Jag vill inte mer. Nu är det mig själv jag måste tänka på, att jag lovar åt andra hjälper inte. Det är mig själv jag behöver stoppa innan den kalla ölen. Den är inte ens så god.

Det är kanske inte sista gången jag dricker alkohol nånsin igen men jag ska fan i mig göra ALLT jag kan för att inte vakna upp i kaoset efter en episod.
Just nu kan jag bara ta en dag i taget.
Dag 4 börjar och jag skriver för att inte glömma...

Du skulle sett killen på båtens blick?..När jag sa att jag kände mannen..Det är mycket syncronicitet runt mig nu..Då sägs det att man är på rätt väg..Hoppas du har det bra också..Kram

Hämnden är ljuv ibland;). Men, vilket osannolikt sammanträffande?

Jobbar ju nu till sjöss..Träffade på en kille som berättade om en man som nu varit nykter i 4 år..Tänkte att..Är världen så liten? Sa inget först..Sen berättade killen ännu mer om hur glad mannen var över sin nykterhet..Då frågade jag killen vilken ort han bodde på? Han talade om orten..Då beskrev jag mannen jag dejtat i vintras som gick på AA på den lilla orten..Ja det var han sa killen häpen..Han är inte nykter från spel och sexchatt sa jag..Berättade att jag kände till mannen i fråga..Det kan han gott ha..Låtsas vara nykter, men är det inte..Det är som att jag sa till min omgivning att jag är nykter, men i smyg håller på med droger och andra beroenden..Nu ser nog killen på båten mannen jag kände med nya ögon..Det kan han gott ha..Hade en kul arbetsvecka till sjöss..Det serveras en del alkohol på båten, men ingen direkt fylla som tur är..Livet känns ganska gott just nu..Det ska va gött å leva...

Känner igen mig precis i det du skriver. På något sätt är det mer okej när man inte har barn. Jag har pratat med min sambo och han stöttar mig 100%! Berättade även för min bästa vänn och farmor. Dom alla stöttar mig och har full förståelse och kommer inte fråga mig heller.

Jag tänker att jag tar dag för dag och månad för månad. Ingen stress utan försöka hitta min väg och som du säger- det blir aldrig helt rakt. Har en resa till Spanien som jag redan nu mentalt börjat förbereda mig för.

Resor har alltid förknippats med alkohol och vin för mig. Där väntar Min största utmaning.

Ligger här bakom fördragna gardiner och surfar runt på forumet. Tänkte mest hälsa på och säga att jag läser alla dina inlägg och följer din reda med spänning.

Läste mer i din tråd och det där med Känslan som man inte vet var den kommer ifrån känner jag igen. Den som jag tidigare botade med en flaska vin och en massa meddelanden till olika personer, både kända och okända (på typ Tinder..). Jag har den idag och vill bara fly, men vet inte var.. Skulle helst klä upp mig, gå till en uteservering, dricka vin och flörta med någon. Men, det är ju en tillfällig verklighetsflykt, ett destruktivt beteende. Vet dock inget sunt som kan bota den där krypande känslan.

Nu blev det lite rörigt, men vill bara ge dig massa beröm för att du hanterade den där känslan utan alkohol och utan en Tinder-date. Hurra, hurra, för dig!

Tack Jasmine! ??
Ja 5 veckor har gått förvånadsvärt fort ändå. Ska hoppa in och läsa i din tråd också, är inte så aktiv i andras trådar. Men läser det mesta. Som en tyststalker i busken brevid. ?.

Visst har jag tänkt tanken med att flytta. Har flyttat många många gånger i mitt liv. Fick ett erbjudande via jobbet att starta en tjänst i Gbg till hösten. Men jag vet inte riktigt. Har 1, redan bott där. 2, vill komma tillbaka till arbetet och jobba 100% innan jag gör något nytt livsomväldigande. Älskar ifs Göteborg. Det är min hemstad ❤️ Iallafall i hjärtat.
3, jag kommer komma över honom inom sin tid också. Kan Jag komma över andra ex, kan jag komma över honom.

Så vi får se vad som händer i framtiden. Kanske bor jag i en helt annan stad inom några år ?‍♀️
Hade velat bo i Spanien. Där har jag inte bott ännu.

✌️