Senaste kommentarerna i forumet

Kaffe är klockers ?

Idag var en najs dag! Var ut och käkade lunch med exmannen, sen drog vi till blå lagunen och badade. Blev en stor hamburgare till middag och sen två avsnitt på Netflix. Älskar värmen vi har nu.
Vattnet var jätteskönt. Vågade bada ganska länge, och slängde mig ut med ett magplask ?
Sen låg vi på rygg i skuggan och tittade upp på himlen. Lätta samtal, lite minnen. Det är så skönt att han fortfarande är min bästa vän, fasten vi flyttat isär.
Jag älskar honom. Det gör jag onekligen.

Vilket som, en till sommardag har seglat förbi. Jag känner mig glad.
Har inget "sug" efter alkohol. Känns konstigt att tänka mig själv som onykter igen. Men jag vet att det räcker med ett glas, sen kan det gå åt helvete. Så jag skiter i det glaset. Ett glas är alldeles för mycket och alldeles för lite samtidigt. Jag trivs nykter, slipper tänka på när var hur etc med alkoholen. Det är fridfullt.

Fridens ?

Jag har försökt ordna till ett par rutiner som funkar överallt. Jag har t ex en "dricka kaffe på morgonen" rutin. Det är nog den enda som funkar överallt. Har lett mig till en del intressanta möten. Om jag är i ny stad, och baske mig ska ha morgonkaffe (vaknar ofta tidigt) så får jag ju ge mig ut på jakt. Ibland vet jag ju på förhand att det inte finns kaffe där jag övernattar, då är det ut direkt. Annars, snoka igenom lådor och skåp tills jag hittar kaffe och något sätt att göra det på. När jag dragit ut på mina kaffesök i nya städer har jag mött alla möjliga, från partajarna på väg hem under tidiga morgonkvisten, till a-lagarna som sover i gathörnen, till araber som faktiskt är vakna tidigt OCH kränger gott, starkt kaffe i en kryddoftande butik till en del fler existenser.

Hemma är det lite olika, men kaffestunden är helig. Sådeså! :D

Hej, saknar dina inlägg, hur går det för dig?

Kram

Tack så mycket dricklagom och sommarflickan ?
Gud jag skulle också vilja ha en egen pool. Nu bor man på 20kvm... tror Poolen var lika stor som mitt boende ?

Anyhow, jag är inte en rutin människa. Mitt liv har aldrig funkar med rutiner. Jag blir för rastlös, känner mig instängd. Svenson och vaniljjliv har inte fungerat och är inte för mig.
MEN så som det fungerar nu är;
Sömnpiller 22, tar cirkadin som är en depottablett med melantonin.
Sen en kopp te. Somnar vid 00-00:30

Alarmet står på 08 varje morgon. Men jag brukar vakna "på riktigt" vid 09. Är en riktigt snozare, vaknar inte av larm.

När jag vaknat sätter jag på Nyhetsmorgon. Gör en kaffe, försöker få i mig någon typ av frukost. Och sen startar dagen. Har jag min vovve går jag ut med honom på en lite längre promenix. När det inte är såhär varmt vill säga. Annars blir den på kvällen.
(Men jag vet att det är dubbelavsnitt på dr Phil direkt efter nyheterna, och det blir ganska ofta att jag tittar på dem också. Skynda långsamt)

Hur ser era rutiner ut? :)
?

Vilka fina vänner du verkar ha Studenten, så viktigt i stunder av förändring, hjärtsorg och själasorg.

Önskar så att jag hade tillgång till en pool, det är lite av en dröm, att en dag ha en pool, även om man ett vanligt år kanske kan använda den 3 gånger på sommaren så är det ändå något visst med den där blå färgen av vattnet och mosaiken.

Får jag fråga vilka sovrutiner du har? Jag har fortfarande inte kommit in i några naturliga rutiner men önskar så att jag kunde somna av mig själv och vakna utbildad 7 timmar senare eller vad som. Kanske ger det sig när jag börjar jobba.

Hur som helst, otroligt glad för din skull och så stolt även om jag inte känner dig mer än från forumet. Tänk vad det här fantastiska stället åstadkommer, det är lite så att jag ryser av tacksamhet.

En stor sommarkram till dig idag!

Hörs bra det där med nya vanor och att rutinerna funkar! Kunde jag ordna det vore det framsteg. Så lätt att fastna i fel rutiner - alldeles utan ansträngning. För att hitta tillbaks krävs det ju en ansträngning, och det är ju jobbigt... tack för att du delar med dig, ger mig inspiration.

Tack Finalisa! Shit vad glad jag blev av dina ord! Tack ?

Idag blev sådär sommaridyliskt det kan bli. Blev hämtad av min kompis i en cab, crusade igenom Stockholm. Vinden i håret, solglajor, grym musik.
Sen polhäng, massa bad, grillat till middag, intressanta samtal.
Fick frågan till middag om jag ville ha vin eller cider av hans exfru. Men svarade glatt "nej tack, jag dricker inte alkohol", så var det med det. Inga följdfrågor ?

(Min polare som jag hängde med i dag var ifs en av de första jag pratade med den där ångestmorgonen för 28dagar sedan. Den där morgonen när jag grät så mycket att jag kräktes inne på toan. Den där morgonen när jag inte sovit på ett dygn. Den där morgonen när ångesten stod och sprakade mig i magen medan jag låg som en boll på marken och bara tog emot. Min polare är bra, han sa att han var stolt över mig idag. Jag svarade tack, det är jag också. Älskade vän)

Snabb promenix runt sjön i solnedgången när jag kom hem,
Nu en kopp te på det.

Jag tror jag känner mig... lycklig?
Så himla lycklig!
Fyfan vad jag blir bortskämd just nu. Shit vad jag älskar sommaren!☀️❤️

Fridens ?

Det där med att ta en dag i taget tänker jag en hel del på. Liksom varje minut, varje beslut, varje timme, varje vaken dag och varje natt. Jag tror det är helt rätt väg att gå för att ändra på kassa vanor eller mönster, vad det än är. Det måste vara i medvetandet hela tiden, längst fram. Tills vanorna är ändrade, där kanske man kan slappna av något. Har ändrat somligt själv på det sättet, men aldrig alkohol - det kanske är annorlunda. Eller annorlunda för dig och för mig, hur vi dricker och hanterar det.

Några tankar bara - och styrka till dig.

Jag är så himla glad för din skull!
Så fokuserad och så medvetet handlingskraftig du är?
Du är helt fantastisk?

Kramar???

Ja precis sommarflickan, jag läste den för kanske två år sedan. Så därför mindes jag inte helt och hållet men på ett ungefär i alla fall. Det där med blomman fastnade. Och det var talande tycker jag.

Och Jasmine.. det är lika för mig. Visste att jag har alkoholism i släkten men trots att jag ofta tänkte på det så var det ju liksom inte förrän jag själv led av mitt drickande som jag fattade allvaret. Och alkoholnormen kan fånga in även de mest medvetna i fällan tror jag.

Jag dricker kaffe så det snart prutar ut ur öronen ??nåt vill man ju ha i solen haha. Iskaffe och vanligt kaffe ??

Kramar till er alla!

Pustar ut efter lite snickeri arbete. I går kväll tittade grannen över och vi badade i min pool. Han drack En öl och jag drack mineralvatten. Vi njöt lika mycket av våra drycker. Tror vi gör likadant i dag. Kämpa på alla ni på forumet.

Heter boken av Allen Carr. Jag tycker den är super och läste den den första veckan av min nykterhet. Jag visste sen tidigare att hans sätta att skriva och argumentera talar till min logiska del av hjärnan, vilket den också gjorde. Just den där blomjämförelsen var intressant. Att ju mer man smakade ju mer ville man ha och ju längre ner i blomman kom man. Steg för steg. Och allra längst ner i blomman fanns det hur mycket nektar som helst så givetvis hamnade bina/flugorna där till slut. När de sen kände att nu fick det vara nog så var de så inkastade i nektar och deras ben satt fast och de hade ingen möjlighet att ta sig därifrån utan dog nere i blomman.

Grattis till 1 år och 5 månader. Det är väldigt bra jobbat men jag förstår om du känner dig lite snuvad på konfekten när du trodde det var 1 år och 6 månader. Men vet du vad, den dagen är snar här. Det är fantastiskt.

Kram

Tack snälla! ^^

Hoppas du får en fin dag Jasmine?

Ha en härlig dag vid poolen- det är du värd!!!

Jag är inte läkare, men tror att alkoholen kan bidra till att kroppen ger upp.. Men, för att alkoholen ska vara "ensam" orsak till en kollaps tror jag att man måste dricka stora mängder varje dag tills levern bryter ihop ;).

Och när det gäller måttlighetsdrickande som övergår i beroende tror jag det är ärftligt... vissa kan dricka måttligt hela livet utan att trilla dit, medan vissa andra går över gränsen. Jag vet att det finns flera i min släkt som haft problem med alkohol så jag borde ha varit mer vaksam, förstått att jag kunde "trilla dit" om jag inte var mer uppmärksam.

Hoppas att du är lycklig idag och kan njuta av solen! Ser redan fram emot ditt nästa inlägg. Många kramar!!!!

28 dagar. Helvete vad det hänt mycket i mig på 28 dagar.
Som jag skrev i mitt första inlägg, det är annorlunda nu. Jag har inte behövt kämpa, inget alloholsug.
Jag har varit på middagar, fester, utsatt mig för situationer som jag inte känt mig bekväm utan någon promille i kroppen. Men haft minst lika trevligt.

Jag har gråtit och gråtit. Haft ångest. Gått igenom ett uppbrott. Men vänt på hela Pankakan och gjort tvärt om vad jag brukar göra. Jag har hittat energi i mig, hittat energi i andra. Lagat mat varje dag, gjort någon typ av lätt fysisk aktivitet varje dag. Försökt lägga mig i tid varje natt. Kommit upp och bäddat min säng varje morgon. Övar in nya rutiner, rutiner som får mig att MÅ BRA.
Börjat med voxra, och känner en positiv effekt av den. Skrattar lättare. Kommer på mig själv att mungiporna är uppåt när jag är ute och promenerar (av sig själv?!).

4 veckor är en fis i rymden för vissa, men dessa veckorna har jag kämpat mig upp från allt som hållit mig nere.

28 fantastiskt jävliga och roliga dagar, och allt där emellan.
28 dagar att ta tillbaka sitt liv.

Resan fortsätter!
I dag har jag flörtat in mig till en polare med pool. Det ska bli skitkul att träffa honom igen.

Fridens ?

Hur mår du idag? Tänker på dig <3 <3 <3

Det formar oss onekligen. Skönt att du gått vidare från det.
Och JA så jävla Gött att slippa bakfylla i denna värmen. Herregud vad jobbigt det måste vara just nu.

Inte angående föräldrar och deras oförmåga att finnas där när man behöver dem, men inlägget om att du har hittat frid i dig själv. Njut av lugnet du känner just nu och ge dig beröm för att du har tagit dig hit av egen förmåga. Du har gjort det så bra!!!

Jag känner igen det där med att inte ha något minne och hur obehagligt det kan vara. I mitt fall tror jag att det är precis som du skriver, en överlevnadsstrategi. Jag har inte haft en lika jobbig barndom som du, men det har funnits både alkohol, bråk och misshandel i familjen. Tror att jag har lärt mig att bara "stänga av" och vara glad för att orka gå vidare. Jag hittar ibland den frid du beskriver, men oftast är jag "glad" men inte "lycklig" om du förstår vad jag menar.

Så fint att läsa att saknaden börja ge med sig. Du är verkligen på rätt väg! Skickar mycket kärlek till dig idag ;) (Och du kommer att få en ny dos den dag det inte känns lika bra... Kram..)

Vill gärna gräva i det där, men jag har inga känslor alls kring det, inte ens om jag verkligen försöker. Men det har format vem jag är idag, vad jag jobbar med och hur jag ser på världen. Men som sagt det är över och borta för mig.

Skönt att inte vara bakis i värmen. Ha en bra dag!

Ja mammor ich pappor är ju inget mer än bara människor de också, rent krast. Men som barn behöver man ju dem.

Jag gick flera år utan min pappa mn vi har kontakt idag. Jag har förlåtit honom. Men jag tror det fuckade upp mig ganska hårt.
Samma med mamma min, tror hon fuckat upp mig ganska hårt också. Jag litar inte helt på någon av dem, och jag litar inte på ovillkorlig kärlek från någon av dem heller.

Men de har nog gjort så gott dem kan med de de kunnat.
Ingwn idé att gå och vara arg eller bitter på dem. Men vi har väl inte kontakt varje vecka, utan vi pratar i telefon ibland.

Fruktansvärt att höra om din uppväxt, inget barn ska behöva ha det så :/
Kram

Jag är butterperiodare. Kommer som ett brev på posten och så är jag grinig ett par dagar och har ingen aning varför. Håller tyst hemma så gott det går för att inte starta för mycket bråk. Jag hade hoppats att det berodde mycket på baksmälla eller rester av baksmälla, men det verkar inte ha varit fallet. Enda sättet förr att kapa perioden (tillfälligt), var med Alkohol. Men nu får jag rida ut dem. Det är tuffare när man vet att den kortsiktiga boten finns där under gröngula loggan...

Läste om din pappa och har nyligen haft diskussioner med andra om väldigt liknande situationer där ena föräldern säger upp kontakten helt. Min pappa är fungerande alkoholist och misshandlade oss, mest mamma, innan vi stack. Men många år och terapi senare är han för kontaktsökande, men ger inte upp. Vi träffas från och till men han är mest patetisk. Han klarade inte ansvaret så han tog till våld, men utan ansvar så funkade han bättre och slogs inte. Hur som helst så var han aldrig beredd att släppa kontakten helt. Jag skulle aldrig kunna stå ut utan kontakt med mina barn, helst vill jag bo med dem tills de flyttar, men om det skulle gå åt skogen så vill jag ju träffa dem så ofta det går. Så jag funderade på hur man blir en sån förälder som bara släpper sina barn? Det måste väl ändå vara en väldigt allvarlig störning?
Inte så alkoholrelaterat kanske.

Förstår din besatthet och känner igen den. Kan du pröva att fokusera på en rolig aktivitet ni planerar. Nåt du vill se/göra. Vinet förstör ju tyvärr hela semestern om man tillåter det. Men innerst inne tror jag vi hsr större valmöjligheter än vi tror, även om det inte känns så. Hoppas ni får en lyckad semester trots allt.

200 dagar utan alkohol. Fantastisk! Det måste kännas väldigt skönt.

Var stolt över dig själv.