Senaste kommentarerna i forumet

Väntar på färjan..Jag ska jobba på 1 vecka..Vi får se vart det bär såsmåningom med jobb..Skulle nog vilja jobba med människors alkoholberoende..Vill i så fall till något behandlingshem/kursgård med värme och omhändertagande..Förståelse och upplysning..Hade varit underbart om det låg vid vatten..Inget privat där någon smörjer kråset på andras olycka..Gärna i stiftelseform så pengarna hamnar rätt..Som sagt allt har sin tid..Kram?

Saknar jag inte honom ?

Den heter Mindfulness Appen - Meditation för alla. Hämtas på Playbutiken eller Appstore...

Jag har tidigare också varit skeptisk till mindfulness men nu gav jag det en riktig chans och tyckte faktiskt det gav ett hyfsat resultat.

Lycka till!

Kram?

Inser att det är först nu som jag faktiskt känner mig lugn. Sjukskrivningen har varit sedan i april. Men nu, idag så tändes en lampa (metaforiskt) i mig. Jag har behövt denna pausen. Jag har behövt sömnen och vilan. Jag har behövt solen och egentid.

Fan jag har kämpat i flera år utan ordentlig vila. Flera jobb samtidigt, studier, relationer, oro kring ekonomi, kriser, flyktbeteenden i alkohol eller andra destruktiva handlingar och alltid i 120knyck. Det är första gången som jag faktiskt har tiden att vila.

Det är en konstig känsla. En känsla av frid kanske? Jag vet inte riktigt.
Min hjärna bearbetar fortfarande jobbiga minnen som poppar upp.
I vanliga fall har jag inget minne alls (utan att överdriva. Det är problematiskt att inte ha ett minne). Men jag tror att det kanske kan vara min hjärnas sätt att orka överleva. Och det kombinerat med konstant stress jtefrån och innefrån, det påverkar ju minnet. Det måste det.

Iaf, jobbiga minnen och situationer som jag varit med i dyker upp. Känner ett stresspåslag, skam, uppgivenhet när de kommer, men precis som i drömmen Där jag hälsade på mig själv, ser jag mig själv som vuxen brevid mig. Jag finns för mig nu, jag är inte ensam. Jag har mig själv att lita på.

Idag dök minnet upp från första gången som jag funderade på självmord. Jag var väl 15-16år, saker började precis skita sig. Mina föräldrar skiljde sig i en smutsig skilsmässa. Jag blev medlare. Min far sa upp kontakten med mig. Träffade en manipulativ dålig pojkvän. Tappade motivationen till studier. Hade slutat med alla fritidsintressen. Och precis flytt från ett jätte stort bråk med min mor, som slog mig.
I minnet står jag vid en klippavsats. Tittar ner. Funderar på om det kommer göra ont. Det är vår, solen skiner. Jag är långt in i skogen. Ingen kommer märka på flera timmar att jag är borta.

Och Poff! Så står jag brevid mitt tonårsjag. Tittar på mig med lugn. Jag var så vilsen och ledsen, och ung och naiv. Så jag står där brevid mig själv i minnet, och lugnar, tröstar.

Kanske förlåter jag mig själv?

Jag vet inte riktigt. Men det skänker ett lugn, och ännu en pusselbit i hålet i mig faller på plats.

Utan alkohol har jag tid för berabetning och reflektion.
Utan alkohol självläker jag.
Utan alkohol blir jag sakta men säkert mig själv.

Fridens ?

Tack FinaLisa

Är lite gladare idag. För första gången sedan min mor gick bort fick jag plötsligt ett stygn av saknad. Är hon verkligen borta ? Det känns så overkligt.

Men det är ju så att när man tar bort det som trubbar av, dyker känslor upp till ytan igen. Nog så svårt ?..

Styrkekramar ?

Lite svårt att somna igår, vet inte om det var värmen eller något annat.

Idag ska jag försöka hitta något typ av vattenhål och lägga mig där. Lägenheten är alldeles för varm för att hänga i.

Annars har jag inga planer alls idag. Känns ganska skönt ändå. Lite tråkigt, men skönt.

?

Hur man lindar in sig själv i alkoholistens liv.
Hur man smetar in sig själv i alla hål och skrymslen man kan för att få vara nödvändig och behövd.
Hur man inte ens vill eller vågar tänka tanken att de kanske klarar sig utan oss.

För vad händer då?
vad är min livsuppgift då och vem ska jag ägna mig åt att fylla upp om alkisen säger nej tack?

Mig själv,nä tror inte det.
Hon är så ointressant efter alla år av givande så där finns inget att hämta.
Framför allt får man ingen tacksamhet av sig själv.
Ingen som klappar en på axeln och säger,bra gjort ullabulla.
Vårt eller åtminstone mitt extrema behov av bekräftelse tar ibland proportioner som skrämmer mig.

Om jag inte känner att jag är navet som allt snurrar kring så tappar jag fotfästet.
Om alla de komponenter och människor och sysslor jag har plötsligt klarar sig helt själv utan min inblandning så blir jag handfallen.

Vilken roll ska jag då spela och för vem?

Återigen,jo men kanske hon som har huvudpersonen i ditt liv dvs jag själv.
När man till slut inser fullt ut att alla människor faktiskt tar sina egna beslut,tänker sina egna saker och gör sina egna handlingar utifrån sig själv.
Då förstår man också att bollen rullar tillbaka i något sorts motlut till mig själv.

Om jag plockar upp den,vad kan hända då?
Var kan jag vilja att den leder mig,min boll.

Och om den i början inte är större än en ärta.
Har jag modet att låta den rulla mot ett mål jag bestämt.
Om än litet.

Kanske den samlar lite näring på sin resa och blir till en liten golfboll?

Det låter som din stress inte släpper taget om hjärnan.
Du måste ge dig tid varje dag att träna mindfulness.
Jag började med det i vintras med hjälp av en gratisapp och blev bättre med 3-5 minuters träning varje dag.

Min hjärna ville inte stänga av sig när jag skulle sova. Trots att jag var dödstrött och släckte lampan så var det som det tändes i hjärnan..?

Så testa mindfulness några veckor och se om du märker någon skillnad.

Jättebra att du håller nykterheten??

Kramar???

Nykter och butter.

Jag har svårt att sitta still. Samtidigt är jag helt slut.

Jag hittade det här forumet av en slump - sökte på ’utmattning efter alkoholmissbruk’ eller nåt liknande och fann en guldgruva.

Nåväl, nu skall jag låtas uppslukas av Orfei armar. Vi ses imorgon ?

Min sovkompis hade med sig en flaska Champange igår kväll.
Och sa att vi skulle fira mig, för att jag är jag. Först tänkte jag att vi skulle kunna öppna den, och att jag bara skulle ta en liten sipp. Men jag ville inte, så jag sa att jag inte vill för jag precis börjat med medicinen (igår). Men tackade ödmjukast för gesten. Han förstod, han går också på medicin. Vem går typ inte på medicin nu för tiden egentligen...

Det var jätte mysigt att sova med honom i natt. Att äntligen få krypa ner i en famn. Närhet, pussar och kramar. Han är vacker. Lång, solbränd, mörbruna ögon, vacker. (Påminner lite om mitt ex när jag tänker efter ???‍♀️)Han sa att det var skillnad på mig nu, sist vi träffades var i april. Så jag hoppas det skett någon typ av förändring. Jag tror det, det känns som det ☀️
Det är 3 personer som sagt att jag verkar gladare nu. Det gör mig glad.

Efter nattens och förmiddagens mys mötte jag upp en annan polare och åkte för att kolla på slott. Vilket jäkla väder vi har idag! ❤️?
Sen köpte vi milkshake. Vilket betyder att jag lyckats med mitt veckomål med en glass varje dag, och träffa en kompis varje dag.

Utvärderingen blir att glass är fan så gott ❤️
Jag får verkligen mer energi av att träffa andra. Men hade nog behövt en dag bara för mig själv.
Vet inte vad nästa veckas mål ska bli ännu. ?‍♀️
Man kan ha förfest, utgång, myskvällar och träffa människor man inte känner så himla bra, helt nykter och fortfarande vara bekväm. Jag utvecklas.

Fridens ?

Kanske skulle må bra av en release så att säga.

är inte så normalt för mig att vara så avhållsam. Tänkte att det kunde ha o göra med alkoholen men när många säger antidepressiva så kanske det är problemet.

Ja skrattade lite för mig själv när ja skrev familjefarsgrejen. Lite svårt att se mig le genom texten antar jag.

Härligt när man lyckats som du nu...
Hoppas att du orkar fortsatta. Ska bli intressant att följa dig.
Har också samlat på mig några dagar nu.

Ha det gott!

John

Tack för denna naturskildring, som man ser framför sig när man läser. Tror att du har så rätt. Naturupplevelserna och den totala närvaron i dessa stunder är ett rus i sig.

Så skönt att det ordnade sig så snabbt med förflyttning efter det att du anmält. Jag hoppas verkligen att den nya platsen kommer att vara en frizon för dig så att du slipper känna dig orolig över vad som ska hända, det är fruktansvärt påfrestande att bli utsatt för det du utsatts för. Bra att företaget agerade!

Idag är vi nyktra!

Kram

Annars, för mönstret - det hade jag i många år, när jag drack "normalt". Vi kallade det för att "blåsa hjärnan". Eller "rensa hjärnan". Hände dock någon gång per halvår eller år, sedan var det bra med det. Idag är mitt liv och drickande helt annorlunda. Stor igenkänning på mönstret dock.

Hörs som du är på rätt väg, fortsätt så. Ett steg i taget, en dag i taget. När jobbet verkligen suger, så suger A med. Lättaste undanflykten. Men jag läste något bra idag, från Sommarflickan:
"Jag klarar det inte bättre onykter."

Klockrent!

...på att få höra några rader ifrån dig heuhe...

Tack för din fina naturupplevelse, du är bäst!

Berra

???

emot mig idag, där jag stod på förstubron och rökte. Den låg på sidan, med ryggen mot mig, och svävade någon centimeter över marken. Först kunde jag inte klura ut exakt vad det var jag såg, det var bara en grå boll som såg ut att blåsa med vinden. Om det nu hade varit någon vind att tala om. När den kom närmre insåg jag att det var en mus, och det hela blev lite surrealistiskt och smått skrämmande. När den var några meter bort upptäckte jag att det var en vessla som bar ett nyfångat byte i munnen. Det var en liten vessla, nästan mindre än musen den på något sätt hade lyckats döda.

Vesslans hela synfält blockerades av musen, så den upptäckte inte mig förrän den var helt nära. I panik släppte den bytet och sprang in under närmsta buske, där den stannade, vände sig om och iakttog mig noga. Jag kunde nästan se vilka överväganden som snurrade i det lilla huvudet; var jag farlig, skulle jag ta musen för den, hur stora var chanserna att den skulle klara sig helskinnad hem med musen i gapet? Till slut tog omsorgen om familjen överhanden och den smög ut ur busken, ett steg i taget med blicken oavlåtligt vänd mot mig, tills den nådde musen och kunde återuppta sin vandring. Det gick inte särskilt fort; jag hade nog väntat mig en språngmarsch, särskilt som den var tvungen att passera mig på någon meters avstånd, men jag antar att musen var för tung för att tillåta alltför höga hastigheter.

Det hela slutade väl ur båda våras perspektiv; vesslan tog sig hem till familjen med dagens måltid och jag fick ännu en naturupplevelse av rang att lägga till listan av sådant man bara får se på landet. Den listan börjar bli lång nu, en rävfamilj har sitt gryt bara några hundra meter bort, så jag har många gånger sett rävungarna leka inom säkert avstånd från hemmets trygghet, rådjur och älgar börjar bli vardagsmat och häromdagen såg jag en orm ligga och sola på en sten. Jag tänker ofta att när man bor så här och får uppleva det jag gör här ute på vischan så behövs inga kemiska lyckobringare; ändå smyger sig längtan efter ett rus på ibland, men det blir lättare och lättare att stå emot ju längre tiden lider.

Ha det gott alla!

Tack sommarflickan ❤️
Jag satte som mål denna veckan att träffa en kompis varje dag, som test .
Eftersom det gett mig energi.

Och det har faktiskt gått riktigt bra. Tvingat ut mig från min lägenhet varje dag. Behövt sminka till mig, sköta hygien etc.
Det är skönt att lyssna på andras livsvärldar, komma i från min egna hjärna en stund. Två av kompisarna har varit vänner son jag inte träffat på länge, så det har varit lite nervöst innan. Men väldigt kul och lite utmanande.

Idag var en sådan dag, när man fortfarande är i lärakänna stadiet.
Men det var så avslappnat, han kan nog bli en riktigt god vän. Vi får se :)

Hörde av mig till en annan polare som kommer över för att mysa och sova över. Det blir första gången som jag får närhet sedan uppbrottet. Och det ska bli väldigt mysigt att möta honom nykter (inte första gången vi sover ihop, men det är nog första gången jag träffar honom nykter från start).

I mirgon tror jag att jag behöver en dag med egentid. Landa lite :)

Sommarflickan. Jag tycker det äe väldigt skönt att vi är på samma nivå också, inom samma tidsspann. Ger mig motivation till att fortsätta också.

Kram på er alla där ute i cyberspejset ?

Även om du mår dåligt så verkar du kunna aktivera dig och har fina vänner som finns där, det betyder så mycket. Jag ligger bara några dagar efter dig och det känns skönt att följa någons resa som är ungefär lika färsk som ens egen (även om det inte är första gången för dig). Det ger iaf mig styrka av att läsa om din kämparglöd och dina fina vänner och hur du bemöter varje dag. Jag är tacksam att du är här, även om jag givetvis hade önskat att du slapp.

Kram på dig!

Som att man inte skulle ha sex och klippa gräset med frimärkssamlingen i handen hela dagarna?

Lite osäker på om du ställer en fråga, men om så är fallet så: Sexlusten är nog kopplad till de antidepressiva i stor utsträckning då många får minskad känsel i ballen och ibland hela regionen.
Låter dock om du går på de medicinerna som att du behövde en ”paus” från ditt tidigare levnadssätt. Om du vill ut och ligga hela tiden på klubbar så kommer du antagligen också att utsättas för mer alkoholfrestelser. Så ta en lugn period för lite återhämtning, så kommer resten igång när du mår bättre. Du har fler år på dig att ”leva ut”.

Riktigt härligt faktiskt. En riktigt boost ?

Vaknade upp vid 1030 av att en polare ville åka och bada. Så så blev det. Äter glass i solen (så mycket glass denna veckan ?).
Lite skillnad att vakna upp trött men relativt fräsch efter en utgång. Känns väldigt bra ?

I kväll ska vi laga pizza. Är glad över att jag faktiskt har vänner som vill vara med mig Fasten jag mått dåligt så länge. Bara en tanke sådär :)

Fridens ?

Såå himla duktigt, Vinäger. Härligt att höra. Jag tar rygg och följer efter denna vackra dag.

Styrkekramar ?

Tack för din omtanke John. A är verkligen ingen lösning på någonting och jag älskar känslan av att vakna upp klar i huvudet utan ha den där känslan av att ha druckit alkohol dagen innan. Det finns inget bättre. Det känns som att upptäcka hur det verkligen känns att leva. Jag håller i den tanken.

Konstaterar att idag är min första dag på länge då jag inte är rädd. Jag behöver inte vara rädd för min chef längre, för att inte orka gå till jobbet pga mobbning, bli av med jobb pga av hennes lögner. Nu har jag en ny chef att gå till och han är snäll och resultatinriktad. Ingen mobbning=trygghet=bättre mående=lättare att skippa A

Så tänker jag.

Idag andas jag och läser mejlet från personalavdelningen om och om igen. Smakar på ordet. Förflyttad. Behövd på annat ställe i organisationen. Viktig arbetserfarenhet från relevant område.

Herregud herregud, som jag har kämpat !!