Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon!

Nu tar vi nya tag och vinner över alkoholdjävulen!
Vi har det jobbigt ibland och kämpar oss igenom det.
Det blir inte bättre av att dricka, alkoholdjävulen lurar oss att tro det?

Nästa gång går vi inte på det utan hittar på något annat att göra...

Kramar ???

Du behöver pepp, inte depp. Vi är här för att förändra vårt drickande och det har du gjort. Bra jobbat! Kram till dig idag... och idag är vi nyktra?❤️

Fint med en god middag och en bra film på det.?

Balans i tillvaron är viktigt på alla håll och kanter.
Det gäller att lära sig att lyssna på sin inre röst.
Man får träna på att säga nej ibland när anspråken på ens person blir för stora.

Det kan ju vara tvärtom också, att man är en person som dragit sig undan sociala relationer för att kunna dricka ifred.
Då får man balansera upp tillvaron med nya eller kontakta gamla vänner.
För människor är ju sociala varelser och vi behöver tillhöra en flock.
Ska man dessutom bli fri från alkoholdjävulen behövs mycket stöd.

Men ensamtid behöver vi också för reflektion och återhämtning.

Ha en skön helg!
Kramar???

Jag fick riktigt tunga nyheter i onsdags

Frågade en polare om vi skulle käka och se på bio. Så så blev det! Käkade en sådan god pasta carbonara, var tvungen att lägga ner bestiken och verkligen smaka på maten. Jag var hungrig, allt åkte ner i magen. Var.så.himla.gott!

Sen blev det bio och när vi satt där i salongen så stängde äntligen hjärnan av. Inget tänk på exet. Gud jag undrar hur många timmar per dag som jag tänker på honom. Det kommer gå över, jag sörjer. Men det kommer gå över. Så bion var bra!

Får så mycket energi av att träffa andra människor just nu.
Men jag vet att det lätt kan bli för mycket där också. Kanske har jag flytt från mig själv i sällskap med andra. För att slippa vara ensam, slippa mig?

Vilket som, det känns som att jag håller på att lära mig gå litegranna. Hur mycket sociala aktiviteter är lagom för mig?
Balans är ledordet, balans är svårt. Men balans är inte omöjligt.

Loggar ut med en till nykter dag.
God natt ?

Jag vet inte om det här är negativt eller positivt men jag börjar planera för hur jag ska hantera ett eventuellt återfall.
Mitt antagande är att det alls inte är bra. Som sagt har jag varit nära länge nu, och jag ska försöka klara 200 dagar - längre än så har jag inte planerat för tillfället.

Det jag i alla fall tror nu, är att om jag börjar igen, så blir det inte en dag utan minst tre dagar i rad, för så har det alltid varit för min del - bara en dag är meningslös. Jag behöver en kemisk omstart, och jag vet inte varför det är så.

Hur kan jag hantera det på bästa sätt?

Över helgen klarar jag det, för imorgon har jag fullt upp och på söndag är det som bekant stängt - börjar jag igen då tänker det inte bli någon sketen folköl.

Kom tillbaka när det är dags, du är en fin människa som är värd allt gott.

Kramar???

från”andra sidan” att 200 dagar av 230 är värda sååå otroligt mycket, rättare sagt ovärderliga ! 200 av 230 har både du och din man fått möjligheten att ha en nykter relation ? Stor stor kram till dej ?

Tråkigt att du inte blir kvar som aktiv, gillar ditt raka sätt att skriva, men tycker att du verkar veta vad som passar dig bäst just nu. Ser fram emot att höra av dig när du känner att du vill och orkar. Håller tummarna för att livet snart får kännas ljusare för dig! ♡ Kram

Jag har tänkt rätt mycket på alkohol den senaste tiden - haha, nä, jag har tänkt mycket på alkohol väääldigt länge, men den senaste tiden ur en annan vinkel.
Tacksamhet för att jag inte dricker.

Idag har vi varit magsjuka, jag och dottern. Känns lite som baksmälla.
Jag är glad att jag har magsjuka, konstaterade jag för äldsta dotterns pojkvän. (han har tidigare varit fast i drogmissbruk)
Ehh, jaha...?
Ja, eftersom jag inte dricker längre och det känns precis som när jag drack, med den skillnaden att jag då ansträngde mig för att vara som vanligt och inte kunde vila. Magsjuka är inte mitt fel och jag får ligga här och vara dålig tills kroppen återhämtar sig. Utan att behöva ångest av valet att bota med mer och få tillbaka samma känsla imorgon.

I förrgår köpte jag en cykel till yngsta dottern. För samma summa som en månads hårt drickande. Kunde dra iväg med bilen tillsammans med en sprallig och överlycklig unge sent på kvällen och vara först på kvarn, för jag var nykter.

Jag känner aldrig rastlöshet när vi är ute någonstans på eftermiddagen, för jag har inte bråttom hem till första drinken. Behöver heller aldrig planera körningar med bilen.

I helgen var jag ute på tävling tillsammans med några kompisar. Vet inte hur vi kom in på det, men en av dem frågade (ungefär som man frågar om bilen går bra) ”dricker du nåt numera?” Nä, svarade jag. Gött, blev kommentaren - som kan summera min egen känsla för nykterheten. Gött är det

Men jag hoppas du kan hitta ditt ljus igen det förtjänar du. Och kom ihåg att inte vara för hård mot dig själv, och försök att lita på folk även om de ”drar en vit” eller ”förbättrar en historia”. Det behöver inte betyda att de är dåliga människor och du behöver hur som helst omge dig med personer som kan stötta dig. Om du vill ”prata” någon dag så finns vi här.

Först och främst vill jag be om ursäkt för mitt senaste inlägg.Jag hoppas att jag inte trampade på några tår..!
Jag vill tacka er för eran omtanke nu som under dessa månaderna .Ni har varit en sådan stor stött pålare för mig på många olika sätt. Men jag kommer inte vara så aktiv längre.Jag måste ta itu med detta för det fungerar inte längre.Viljan är så stor men det är något som krackulerar och det börjar drinera mig på energi på så många olika sätt.Känner mig vilsen.Men livet kan inte fortsätta så här längre! Så måste hitta en ljuspunkt i livet igen..!
Jag kommer fortsätta att läsa och följa många av er på eran resa och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni finner er väg ???..Så för nu lycka till så hörs vi igen ?

Många goa och varma kramar till er ❤️

200 dagar är en ansenlig summa. Lät som ett bra sätt att berömma dig själv. Alla dessa dagar har du låtit kroppen vila. Det kunde ju i värsta fall ha varit tvärt om. Härlig fredagspepp, ha en bra helg!

I går när jag skrev att jag var på dag 5 var jag mest glad över att det går lätt just nu. Sedan kom tvivlet: Är jag inte på mer än femte dagen efter snart åtta månader? Det kändes så tröstlöst på något sätt.

Mitt i alla funderingar fick jag för mig att kolla min historik här på forumet. Det avgörande beslutet tog jag den 19 november, då jag bestämde mig för att berätta hemligheten för min man. Det är ca 230 dagar sedan. Jag räknade ut att jag druckit vid max 30 tillfällen sedan dess, ibland mer, ibland mindre.

Nu peppar jag mig själv att känna stolthet över att jag varit nykter 200 dagar av 230, istället för att tänka "bara" på dag 5.

200 helvita dagar av 230! Viktiga dagar som inte kan eller ska räknas bort. Självklart känns det mycket bättre att tänka så. Strävar fortfarande mot samma mål, men tror att jag tjänar på att se resan ur ett positivt perspektiv och klappa mig lite på axeln för det jag faktiskt åstadkommit. Är så tacksam över att jag hittade till forumet för snart ett år sedan. Utan det, det vill säga er, hade jag nog sjunkit ännu djupare i A-träsket.

Önskar er alla en bra helg i finvädret. Blir den inte som ni önskade, kommer det en ny helg snart och många efter den.

Kram

(Var tvungen att uppdatera då jag räknade fel på ca 30 dagar. Skyller på värmen! ☀️)

Jag bråkar med mig själv som en tjurig unge. Tydligen vill jag inte äta längre. Försöker komma på vad det är som triggar, kan det vara värmen? Kan det vara någon typ av destruktivitet som vill ge sig uttryck? Kan det vara tidigare ätstörningar som poppar upp?
Oklart. Försöker äta ändå.

Igår var jag faktiskt ut på en dejt (men han var ett undantag, vi har haft kontakt innan det tog slut med exet). Hade jätte trevligt! Skrattade och pratade i flera timmar. Var så välbehövligt och så intressant. Men kom hem sent så jag kunde inte ta mina sömntabletter. Kom alltså hem efter 22. Så jag tänkte att jag skulle testa att sova utan. Gick åt skogen, somnade vid 5-6. Vaknade och kände mig bakfull.
Dock utan alkohol, pga dricker inte längre.

Idag känner jag mig rastlös. Lite ångest. Mina tankar har vandrat åt att bli pruttfull och ut och dansa/hångla i Stockholmsnatten. Meeeeeen nej. Det är en tillfällig flykt mot något jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Jaja spretigt inlägg. Men min hjärna är spretig idag. Bråkiga jävel, jag ska lyckas förstå mig på mig själv, om det så är det sista jag gör. Ovillkorlig självkärlek.

Så nu blir det mer vatten och tillbaka till boken här i solen.
?

Den fysiska orken upplever jag just nu är extremt mycket bättre , en mycket märkbar konditionsförbättring utan att ha tränat ? Asgrymt ? Det är egentligen bara positiva förändringar om man orkar stå emot suget som faktiskt gör sig mindre och mindre påmint för varje dag ?

Vad bra med 5 dagar, och klokt att du lyssnade på ”N-rösten” Man mår ju så mycket bättre som nykter, i längden. Hoppas det fortsätter att flyta på ??
Kram ❤️

Är mitt uppe i en storstädning. Trött nu men kan inte sluta riktigt än. Men tar en kort paus.

Råkade kolla in på instagram. Blev direkt nere av en bild. Känner mig bortvald fast jag vet att jag egentligen absolut inte är det. Men känner ändå så. Och får lust att fly. Resa bort. Men det ska jag snart så jag får se fram emot det.

Blev plötsligt så tacksam över att jag har mitt jobb. Är ofta trött på det... Som de flesta är på sitt jobb då och då. Men när jag känner mig såhär så är jag liksom så glad att jag ska till jobbet imorgon. Träffa snälla kollegor. Och barnen får leka på fritids några timmar, vilket de tycker är kul.

Jag älskar ju sommaren. Men den är också lite tärande. Allt sker så i det öppna. Folk är ute, barn är ute, man träffas oavsett om man vill eller inte. Alla ska visa sina underbara sommardagar. Och ja, sommaren är fantastisk. Friheten, ljuset och värmen. Men jag förstår också varför man längtar bort lite. Till nåt slags lugn. Och jag vet varför jag gillar hösten trots att den skrämmer när vintern är nära. Men man kan pusta ut en aning. Showen är över för denna gång liksom.

Kluven är jag. Och trött. Men jag måste stoppa mina negativa tankar. Tankar som inte ens hade kommit om jag inte hade öppnat upp instagram.

Kram allihop och ta det lugnt ⛅

Nykter utan det minsta sug den här dagen också. Tacksam så länge det flyter på.

Tror jag att han måste vilja sluta själv annars är det inte möjligt vad du än gör. Att semestern stundar låter som en ursäkt, det kommer alltid semestrar, bröllopp, julledigt, midsommar, nyår, valborg, konferansresor etc.
Jag slutade för att jag ville och slutligen insåg vad det gjorde med mig och min familj. Och hur illa däran min farsa och andra delar av släkten är. Men ingen annan hade kunnat få mig till det, tyvärr.

Finns i förändra ditt drickande forumet, under tråden "jag var inte riktigt där ännu".

Fridens liljor! ?

Jasmin, tack ?

Ibland är det som att bråka med ett litet barn i mitt huvud. "Jag vill iiiiinte äta frukost!!"
"Nu äter du frukost!"
"Vill inteeeeee"
"nu äter du frukost. Du kommer bli hungrig och grinig annars"
"Men jag vill iiiiiinteeeeee!"
"....jo!"

En äggmacka senare är båda viljorna ändå nöjda med sitt val. För äggmacka är bra, och man behöver energi för att orka med vardagen.

Snippsnappslut så var detta morgontjafset slut ??

God kväll allesammans.

Idag fick jag ett utbrott nästan. Det var inte så märkbart för någon annan än man och barn som nog undrade vad som for i mig. Jag blev så less på kaoset hemma som ingen utom jag ens ser som ett potentiellt ansvar. Så H******e vad jag städade. Samtidigt som jag utbrast saker som "jaaaaa vad fint det blir när man städar istället för att gå ut och fika" Jag kände mig helt knäpp. Som att jag hade förlorat förståendet. Men hjälp vad snabbt det gick. Har aldrig nånsin städat så fort. Med hög puls och galen blick. Tog kanske en halvtimme så var allt klart. Sedan grät jag. Jävla röra.

Sedan åkte hela familjen och fikade. Jag bjöd.

Men det var skönt att få ur sig frustrationen på ett sätt som faktiskt gav nåt resultat. Jag har till och med vikt tvätten i mitt sammanbrott.

Sedan hade vi en väldigt mysig kväll och kom nyss hem. Och det var skönt att komma hem till ordning.

Godnatt godnatt ❤

Du har min medkänsla. Du är fantastiskt bra❤️

Vaniljis! Du skriver bra. Kan relatera till mycket ^^

Idag har jag målat en tavla! Blev faktiskt väldigt nöjd, inte målat på ett decennium. Men nu så ^^

Även noterat att mina jeans börjar bli för stora. Nyckelbenen börjar komma fram igen och mitt ansikte ser inte plufsigt ut längre.
Det gör mig glad.
Behöver lägga ner med rökningen (tobak) men min sponsor sa en sak i taget.
En sak i taget ?

Saknar honom. Vi har kvar varandra på social media och han lägger upp bilder. Fan vad attraktiv han är, den jäveln.
Även där en dag i taget. Idag ska jag inte höra av mig. Krossade hjärtan måste ju läka med tiden också tänker jag.

I vanliga fall brukar jag redan varit på dejt med någon annan. Flörtat med flera, kanske haft ett rebound sex med någon.
Men jag har aktiv valt att inte sträcka ut armen till någon annan famn.
Jag tror inte jag är redo, älskade honom på riktigt riktigt. Det är det som gör så himla ont, jag brukar aldrig öppna mig så mycket. Falla så hårt för någon annan.
Men han var annorlunda.
Hela vår relation var annorlunda.

Och jag vill inte träffa någon annan nu. Jag vill vara med mig själv. Fasten det är ovanlig för migt, Fasten jag saknar närhet. Gud vad jag behöver närhet. Men andra människor klarar ju av att vara singlar längre perioder.

Jag känner att jag växer och utvecklas varje dag som går nu.
Känner positivitet, "universum" vill mig väl. Hur flummigt det än låter. Ibland tittar jag bara upp på himlen och säger tack för vissa saker. Ibland önskar jag mig saker. Stannar upp och tittar på saker. Såg ett jätte vackert träd som jag inte noterat tidigare.

Ibland önskar jag att han står utanför min dörr och säger att allt är förlåtet, att han fortfarande älskar mig. Ibland känns det som att jag är över honom. Att det är okej att vi aldrig kommer vara vi igen. Skit kärlek.

Loggar iallafall ut med en till dag nykter. Det gör mig glad :)
?