Senaste kommentarerna i forumet

Känner mig lite sorgsen idag också..Mycket minnen som pockar på..Tänker på dåtid, nutid..Kärlek, missbruk..Jag måste låta dom sorgsna känslorna få lite utrymme...Annars finns dom kvar i mig och i mitt hjärta..Mitt ex har orsakat mig mycket smärta men också gett mig mycket kärlek..Det är det jag nu tillåter mig att känna..Blandade känslor denna vackra sommardag..Tur ändå att jag kan känna både glädje och sorg..Betydligt bättre än när jag drack..Då var det fylleskratt, fylledans, fylleupphetsning, fyllegråt, morgonångest, skuld och skam..Idag är alla känslor äkta utan bedövning..

Vi saknar dig här!

Jag har själv ingen erfarenhet av AA. Mitt liv ser så ut att de inte finns tillfällen. Reser för mkt, jobbar långa dagar när jag är borta och bor för avsides när jag är hemma. Men jag har läst många andra som går på deras möten och det verkar vara bra. Jag tror du som ensamstående skulle må väldigtbra av att hitta gemenskapen i en sådan grupp!

Sorgligt att han väljer alkoholen framför er, tänk vilken makt den har. Hoppas du får en fin löptur idag i alla fall. Du är stark som klarar det här ensam. Jag önskar ibland att vi inte var anonyma här, då hade jag kunnat passa barnen medan du sprang och sen hade vi kunnat ta en kopp te. Jag saknade nyktert sällskap igår (vilket resulterade att jag drack själv, men det är en annan historia). Kram till dig idag!

Vad härligt att se att du tycker de går lätt! Så känner jag också. Är det för att vi har gjort det här förut? Är det för att vi VET vad som väntar om vi väljer fel? För att vi har verktygen? För att vi målat upp en sådan hemsk bild om hur vi trodde de skulle bli? Och egentligen, spelar det någon roll om varför det känns lätt? Låt oss njuta av den känslan!

Tack sm18! Ja psykisk ohälsa är en bitch. Vad grymt att du vågar och orkar ta tag i din hälsa nu! Hur känns det för dig? Gör du något på dagen som gör dig glad? :)

Vaniljis! Alltså Loka crush är så gott, ska nog köpa mig en sådandär i morgon ❤️ Tack för tipset! :D

Denna dagen var riktigt bra. Mötte upp tjejerna innan i stan, vi gick in på systemet (nemas problemas) och sen vidare hem till ena tjejen. Jag grillade och vi verkligen njöt av varandras sällskap. Det slog mig att jag var medveten och aktiv hela kvällen, lyssnade och skrattade mycket.
Blev trött vid 23, så då åkte jag hem. Idag var det inte svårt att vara nykter, trots att min väninna som satt brevid mig hade en vinflaska precis framför mig.
Jag vet inte varför det är så enkelt? Men jag känner mig verkligen fri. Det finns ingenting som lockar mig. Noterade att min salivproduktion ökade inne på systemet dock. Underligt. Så kroppen reagerade på något vis.
Men jag, i min hjärna, behövde inte kriga för att välja nyktert idag. Och för det är jag jävligt glad.

Något har hänt i mig, jag är annorlunda nu. Fan det kanske finns en Gud ändå? ?
Anyhow!

Hoppas ni haft en najs dag. Nu jag Nanna ?

Modiga kvinna! Jag är också helt ny här och känner igen mig i det du berättar! Kram till dig!!

Känner igen mig mycket..Men det var för många år sedan..Innan jag själv blev alkoholberoende..Minns all oro, svartsjuka, ilska och andra jobbiga känslor jag hade..Egentligen struntade ju mitt ex i både mig och barnen, för sina egna nöjen och fylla..Lim, jag hade lite sorg över vårt förhållande som tog slut.Kände det nu ikväll...Tack för att du får mig att minnas..Bra att du tar fram den starka kvinnan i dig..Du vet vad du är värd..Superlim, haha..Stor varm kram till dig?✨

God kväll.

Jag har nyss tagit tre valerina och gjort några situps och plankan och sånt. Vill egentligen ut och springa. Men min man är inte hemma. Jag tror att han dricker ute. Och det startar en oro i mig. Och samtidigt en jäklar anamma att jag ska fan ut och springa imorgon och se till att han vet det när han ligger och sover bort dagen.

Jag sörjer att han väljer att dricka istället för att spendera fredagskvällen med oss. Vi pratade om att grilla men det var visst inte så viktigt när det gällde.
Jag hoppas han kommer hem jättesent så att jag inte hinner möta alkoholångorna eller ens se honom berusad varelse det är mycket eller lite.

Önskar alla som dricker mot sin familjs önskan fick känna hur det känns i hjärtat hos de anhöriga. Vilken ensamhet det är. Eftersom det är minst lika skambelagt att ha en man som dricker för mycket som det är att dricka själv.

Nåväl. Jag är iallafall nykter som vanligt och jag ska ha en hälsosam och trevlig helg ?❤?

1) ja vaniljis är helt ok! Vaniljsmak valdes i all hast när jag satt svårt bakfull, hade hittat forumet och insåg att jag faktiskt hade problem. Jag hade så mkt inom mig som behövde komma ut och behövde skapa en användare och så stod en kvar med vaniljsmak vid datorn och ja... Så blev de vaniljsmak.

2) jag har fått dilla på iskall Lika crush. Hallon eller päronsmak. Skall helst serveras i champagne glas så de känns extra lyxigt!

Blir så glad av dina inlägg. Du ligger några dagar före mig men jag känner igen dina känslor. Och det där med kontroll tror jag är en nyckel. Jag har alltid varit en sådan som vill ha kontroll (iaf sen jag blev vuxen) men blev psykiskt sjuk för 9 år sen, utbränd, deprimerad, kalla det vad du vill. Huvudsaken är att jag inte hade kontroll på mig och min kropp, kunde få ångest och har än idag inga specifika trippers (förutom stress, flygplan och båtar (dvs åka båt på öppet hav)). Det har varit och är svårt för mig att acceptera att jag inte kan kontrollera livet. Under de här nio åren har livet gått upp och ner med depression och ångest men många mycket bättre stunder än sämre. Men så hittade jag LCHF och där kunde jag kontrollera maten och på så sätt mig själv (skulle nästan jämföra det med anorexia i tankesätt). Det som var bra med LCHF var at man iaf kunde dricka torra vita viner eller rödvin. Och jag tror att det var början till undergången för mig. Jag åt inte glass eller kakor eller onyttigheter men kunde dricka vin eftersom det var ok enligt LCHF (inte LCHFs fel alls, bara jag som gled in i beroendet eftersom jag inte gav efter för något annat).

Nu när jag slutat dricka har jag inget som jag kan kontrollera och det är jobbigt för då måste jag ta itu med de verkliga problemen. Vad de än må vara. Och det är sjukt jobbig, för det är ju massor av känslor. Precis som du säger, det är sorgligt och det är jobbigt att vara ledsen, orolig och allt som hör till. & din vän är så klok som säger att det kanske måste få vara så och du behöver inte veta varför men det är lättare sagt än gjort.

Men du verkar ha ett bra stödsystem runt dig, verkar ha fått in bra vanor (som simning) och låter positiv så jag tror på dig alla dagar i veckan.

Ha en härlig kväll med dina tjejkompisar, ta tillvara på dem och njut av att vara nykter.

Kram Sm18 (du kan kalla mig vad som)

Det bästa botemedlet enligt mig för att få närståendes förlåtelse är vår nykterhet..Inom AA har man ju i ett av stegen till uppgift att be om ursäkt och gottgöra de som man gjort illa..Jag har pratat med mina barn och bett dom om förlåtelse..Finns nog en del som dom kommer att ta upp i framtiden också..Det är bara bra..Fram med skiten, så vi slipper bära den inom oss..Mina barn säger alltid att det viktigaste är att jag är nykter nu..Och att jag så förblir..

Min man brukar säga åt mej att ta av offerkoftan ? och han har rätt .... ibland ... ? Men det viktiga är att man kan och vågar reflektera över det. Har man i hela sitt liv blivit bedömd för vad man gör då är det svårt att veta om man duger för vad man är !

På det sätt man som medberoende vill vara för att känna sig viktig och nödvändig är svårt.
Man skapar sig nya trix för att få sin belöning.
Vare sig det är att baka bullar,eller trösta en bakfull och ångestfylld gubbe så är man behövd.
Man är lite förmer,lite visare förlåtande och nådig.

Ack så bedräglig känsla som bygger på någon annans svaghet för att man själv ska få lyfta lite.
Nu pratar jag om mig själv.
Baka bullar kan ju också vara alldeles underbart och en gåva man gärna ger utan baktankar.

Men jag tror du förstår andemeningen :-)

Vad underbart att "se" dig så glad?
Hoppas du får en riktigt fin kväll med tjejerna!
Kramar???

Jag känner mej både lite dum och sårad när jag gjort något som JAG fått för mej att HAN vill , saker han inte bett om ! När jag då förväntar mej uppskattning och jag får ett frågande ”varför ” .... men du sa ju ,börjar jag... och känner mej arg och avklädd i min iver att veta och kunna bäst ..... Där av kommer nog känslan av svartsjuka också......

Det är nog något sådant.
Nu har jag och min nya kärlek inte haft de invanda rollerna.
Han har bara låtit mina medberoendetentaklar halka av honom.
Och där har jag stått med all min omsorg,startklar och ej nödvändig.
Det är ofta det som stökat till det för oss.
Hans självständighet och mitt medberoende som blir överflödigt i vår relation.

Så från att ha varit den starka och friska som jag inbillade mig att jag var i relation med min alkoholiserade sambo.
Så står jag nu där,med tvättad hals och ibland alltför många nya roller och skepnader som jag inte är van vid.
I det ska jag hitta mig ett här och nu som fungerar.

Nyttigt och svårt.
Och precis som du säger anxiete,när jag kommit till honom med alla mina behjärtansvärda omsorger och han har avtackat sig så har jag ibland lyckats plocka av mig dom och står där alldeles naken.
Och då händer ibland det vidunderliga.

Jag står där alldeles själv, och i mig själv.
Mycket skör men samtidigt alldeles klar med var jag är och med en sårbarhet som han tar emot på det allra bästa sätt.

Ullabulla,du duger som du är.
Jag behöver inte mer än den du är i dig själv.
Du behöver inte prestera leverera eller vara någon annan än den jag ser här och nu.
En stor gåva från honom men ibland alldeles omöjlig för mig att ta emot.

Var hemma hos exet igår..Plockade lite bär från ”vårt” enorma biggaråträd som vi planterade för 26 år sedan..Kändes helt okey. Är så glad att jag har flyttat. Nu syns det hur olika vi är..Exets missbruk märks på flera sätt. Vid grillen en ölhink för att kyla öl..Han dricker helst ljumna, går snabbare att få i sig.Ofärdiga projekt överallt..Vi pratade om vardagliga saker..Är lite ledsen och minns både bra och dåligt från våra 33 år ihop..Vet att det aldrig blir vi igen..Men känner en sorg i bröstet av saknad..Saknad av tvåsamhet..Måste då tänka på all skit han orsakat mig..Det är lätt att minnen bleknar..Känner en liten oro för jobbet på båten..Tror nog det ska gå bra..Vill ha glädje, skoj, skratt och ärliga människor i mitt liv, helt utan missbruk av någonting! Ska det vara så jäkla svårt? Kram...

att medberoendet sitter så djupt rotat i ens själ ? Att när den vi har ägnat all tid, energi och som vi ” tagit hand om” visar sej kunna stå på egna ben och dessutom ha utbyte utav det, då försvinner våra invanda roller och vi måste lära om ?
Vad blir det av mej om han/hon som jag gett allt helt plötsligt inte vill mer, vem är då jag?
Det är många kluriga stigar att ta sej fram på i labyrinten som kallas livet ....
Samtidigt, kan det inte vara en sund känsla att inte alltid vara”perfekt” ?
Tror det kan kännas skönt för partnern när våra glorior kommer på sniskan ?

1, är det okej att jag kallar dig vaniljis?
2, ja, visst kopplar man in sol med uteserveringar och öl/rose meeeeeen alltså en iskall Cola med en citron i? Hur gott är inte det änna?
Förändringens tider är just nu. För varje minut, timme och dag så sker något inom oss. Det är jag så glad över ❤️☀️

Idag har jag varit och simmat med en kompis. Hade så himla kul :D
I kväll ska jag iväg på tjejmiddag. Det blir mitt första möte med en social kontext där jag brukar dricka. Men jag känner mig lugn och trygg. För idag är jag nykter.
Förstod inte riktigt det där 24h tänket med en dag i taget.
För jag tänker längre fram.
Meeeen jag tror den polletten börjar trilla ner nu. En dag, om så bara för idag så har jag lovat mig själv att jag ska vara nykter.
Och känner jag inte att jag pallar vara kvar på middagen så säger jag bara tack och adjö. Mitt liv, mina val ?‍♀️

Men jag ser verkligen fram emot det. Vi ska grilla och jag vill höra vad som hänt i deras liv sedan sist ? Så himla goa tjejer.

Nu ska jag fortsätta mumsa på jordgubbar!
Just det idag är det 10!! Jag är nu tvåsiffrig ? Hurra!!!

(Och ja, jag är sådär äckellycklig som jag tror jag framstår i text. Vad har hänt med mig?! ?❤️)

Jag har alltid varit lite svartsjuk.
Inte sådär extremt.Mer lite allmänt som de flesta är.
Känt ett visst obehag om min partner varit för trevlig,eller pratat för mycket med någon av motsatt kön.
Låtit det hänga i mig som en tagg ett tag efteråt och jag har känt mig förminskad.

Sen har jag läst att det är "normalt" att vara lite svartsjuk.
Att det är ett revir och flocktänkande.Min partner ska inte gå utanför flocken utan ska stanna här för flockens överlevnad osv.

Trösterikt och har liksom skyddat mig från att gå djupare in på känslan.
Jag har levt med en extremt svartsjuk partner där varje steg eller minut skulle redovisas.

Det är liksom på ett annat plan som inte kan försvaras någonstans.

Men just idag så insåg jag att jag är så "liten" så att jag egentligen inte vill att min partner ska vara glad eller nöjd någonstans om inte jag är med och petar,eller är delaktig i någon form.

Så snålt och fegt av mig att inte tro att han kan berika sig på något annat,någon annan aktivitet utan att jag är där.
Det är liksom ett hot mot mig att han upplever glädje eller nöje om jag inte är där.

Varför det?
Hur kan jag uppleva ett hot att han blir berikad och tillför oss något i efterhand.
Om sin upplevelse eller känsla eller nytänkande.

Nu fick jag mig en ordentlig puckel att ta mig över.
Få se om jag lyckas.

Nog är det rätt tid för förändring! Jag vet att många, inklusive jag själv, kopplar det fina vädret med alkohol. Men nog är det skönt att kunna se solen en tidig morgon utan sprängande huvudvärk och bakfylleångest!

Heja dig!

Vad glad jag blev av att läsa din tråd?

Det är så viktigt att ha positiva förebilder när suget sätter in.

Ha det gott☀

Hur går det?
Tänker på dig, sänder många styrkekramar till dig?????????

Jag har bara 47 dagar under bältet. Jag tror att det där är en bra fråga för en psykolog om du har möjlighet. Jag jobbar med samma problematik, försöker lära mig leva med det och tänka att det förflutna är det förflutna och inte finns längre. Det finns inget att göra åt det, såvida du inte bör be någon om förlåtelse, då är det nog en viktig del av återhämtningen. Jag tror inte på att förtränga minnena av det, eftersom de då riskerar att ”hugga en i ryggen” utan snarare se på dem, försöka acceptera dem och gå vidare. När tankarna på sådant dyker upp försöker jag att se dem och tänka att ”visst så var det”, men sen inte gå in i dem utan fokusera på annat. Inte lätt men det fungerar till och från. Jag tror att det är många som har liknande tankar.
Men du är ju stark som slutat och du är en person nu som inte skulle göra så, det är ju en botgöring i sig. Jag har många grejjer jag gjort även som nykter som jag tänker så om :)
Det blir också lättare med tiden (åldern) att leva med sånt, man är inte universums centrum längre, inser man när man blir lite äldre ;) (40-ish)

Edit: En annan grej jag tänkt på. Tänk på vad kompisar/bekanta i din omgivning gjort för pinsamt/dumt på fyllan. Hur känner du för deras misstag? I mitt fall dömmer jag mina grejjer mycket hårdare än deras. Värt att fundera på om man inte är lite väl hård mot sig själv.