Senaste kommentarerna i forumet

På det här med dysfunktionella relationer.
Där en är stark,den andre svag och man hjälper varann upp eller ut i livet på olika sätt.
Med kryckor i form av medicin,alkohol eller kanske en god vän som stöttar en.

Så långt allt gott,bortsett kanske från alkoholen då.

Men efter ett tag så cementeras liksom rollerna lite grann.
Jag var igår i en situation i min nära krets där jag såg detta så tydligt då jag själv inte dansar just deras dans.

Jag har också nyss upplevt det i min närhet i ett annat fält.
Och jag står liksom utanför och tittar på och tänker:
'Visst är det fantastiskt att vi ser andras brister och kan vara där och hjälpa till med det vi är kunniga på.
Men samtidigt så förminskas ibland den andra personen om det har blivit vardag av alltihop

Jag vill inte på något vis ställa mig i en särposition.
Jag har spelat det här spelet och dansat den här dansen i hela mitt liv.
Sakta men säkert så vänjer man sig vid dessa roller och får chansen ellr möjligheten att vara just svag och stark.

Vad ska man annars göra?

Man kan inte riva upp andra människors innersta med att peka finger och säga,men du..

Jag står inför detta kanske i kombination med att jag jobbar med första steget.
Jag har bara rätt att ändra på mig själv.
Och när jag faktiskt inte "får" gå in och stötta upp där andra brister så blir det liksom tydligare.
Detta spel som pågår hela tiden och på så många plan.

Att faktiskt istället bara visa på alternativ om personen ber,eller kliva fram endast när det är absolut nödvändigt.
Så svårt,för att inte säga omöjligt för mig tidigare.
Men nu då istället dessa "utanför" tankar.
Stegarbetet ska väl leda mig vidare i hur jag bättre ska kunna identifiera om och när jag får vara behjälplig utan att det kostar på för mycket eller försvårar mitt tillfrisknande.

Nåja,det var mina morgontankar.

Det känns konstigt att vakna upp utan honom. Vi pratade lite på text igår, och jag förstår intw hur någon man litat och älskat kan bli så kall. Jag visste ju att han älskade mig. Han älskar mig än, men han orkade inte.
Ham orkade inte bära mig mer.
Någonstans förstår Kag intw riktigt att det är slut, för jag väntar lite på att han ska komma tillbaka.

Jag tror inte han kommer komma tillbaka. Men jag väntar ännu. Det kommer gör ont igen när jag förstår att han är borta på rikrigt.

Egentligen tror jag inte att vår relation kanKe var så bra. Jag kommer inse det I framtiden. Men just nu är jag fortfarande så emotionellt fast med honom.

Jag ångrar lite att jag öppnade mig så för honom. Att jag släppte in honom. För nu hade jag verkligen behövt hans stöd. Jag får hitta stöd i mig själv.

Jag har testat en hel del antidepressiva mediciner, Cipralex, Mirtazapin, Fluoxetin och nån mer som jag glömt namnet på - den som funkat bäst är Voxra, och det är den jag slutade med nu. Den fungerade bäst, men det betyder inte att det fungerade bra. Hade den fungerat bra så hade jag inte känt behovet av att "bättra på" medicinen på morgonen med starksprit. I allmänhet är det en dålig idé att blanda antidepressiva med alkohol, och i synnerhet Voxra. Men det är så lätt att tänka kortsiktigt - och jag vågar generalisera och gissa på att de i det här forumet för det mesta tänker mer kortsiktigt än andra människor.

Fast det är mycket bakom antar jag, medicin är ju trots allt bara en liten skjuts - är man fortfarande villrådig och utan stöd så kommer det inte att hjälpa nämnvärt med att styra upp livet.

Ta det försiktigt med nedtrappningen bara, rekommenderar inte att trappa ner allt på en gång, om du fortfarande har abstinenssymptom med alkohol, utan en sak i taget annars kan det bli total kaos i kroppen. Själv hade jag ju hållt upp med alkohol i 3 månader eller så när jag började trappa ner medicinen. Första gången jag varit så förståndig - med alkohol i bilden blir det i alla fall för mig "vem bryr sig om psykmedicin eller att trappa ner, jag slutar på en gång" och går över helt på öl. Smart.

Faktiskt är det först nu som närminnet börjar bättra sig igen - efter så lång tid, skrämmande men sant. Snart är jag på full kapacitet. ;)

Jag känner mig mer positiv just nu än igår, och det är alltid nåt.

Det funkar så länge det funkar helt enkelt.

Tack för svar, det var välbehövligt.

Drömmer om min 163:e dag :)
Fyf vad otrevligt gjort av din gamla bekanta. Kan det ha varit så att han själv börjat igen i smyg och inte kände att han hade energin? Annars kanske en dålig dag bara. Häng inte upp dig på det och älta det. Var stolt över din egen bedrift.
Gick du på citalopram? Jag har funtat på att lägga av också för att se vad som händer men i så fall är det nedtrappning som gäller. Får ”elstötar” i hjärnan annars.
Men jag vill nog också ha 163 dagar under bältet innan det blir aktuellt. Bra jobbat och fortsätt i den riktningen, ger oss andra hopp.

Skönt att du har såpass stöd mitt i kaoset och att du nu bestämt dig!
Jag håller alla mina tummar och sänder styrkekramar i massor till dig????

Tack finalisa för de fina orden, de värmer idag.

Vaniljsmak, jag fick hjälp av akutavdelningen för våldtagna i början. Sen slussades jag ut till öppenvården. Där har jag fått en sjukskrivning på en månad nu, men ingen direkt hjälp. Det är långa väntetider. Jag fick några sömntabletter (eftersom jag inte kan sova). Men de börjar ta slut nu. Försöker förnya receptet men fattar inte riktigt hur jag ska göra.
Jag vill ha samtalshjälp, så jag väntar. Annars klarar jag mig med hjälp av vänner och egna verktyg med mindfullness och acceptans.
Ja och han som gjorde slut igårkväll. Han har varit det största stödet. Fan också.

Varför ska saker vara så jävla jobbiga för?
Alkoholen känns idagsläget inte som det största problemet. Jag vet att det kommer bli tufft senare, jag är inte dum.
Jag grät lite för min exman i morse och ältade att jag inte orkar må såhär och att saker aldrig ändrar sig (vi har en jätte fin relation fortfarande, tacka gudarna) men då sa han till mig att "du har många kriser, men denna gången är det första gången som du tar bort alkoholen i kris utan att tveka. Du ändras. Var stolt"

Jag bestämde mig egentligen redan igårkväll. Har en vän till mig som är nykter alkoholist sedan 25år, så jag ringde honom och berättade.. Han sa att det var på tiden. Det är han och jag som ska på möte i morgon. Jag skäms inte, jag tänker ta all hjälp jag kan få.
Pratat med nära och kära att nu slutar jag. Bett dem att inte bjuda mig vid tillfälle. Sagt att jag har problem.

Jag gömmer mig inte. Jag behöver hjälp. Jag tänker ta hjälp. Det är jag som väljer.

Jag måste fråga om du har hjälp utifrån? Det känns som att allt det där är mer än en människa ska behöva bära ensam kära du.

”Tidigare så har jag varit rädd för att inte ha A i mitt liv. Men just nu är jag så jävla klar. Jag är äldre nu.” Vet du att precis så känner jag med! Tyvärr insåg jag sist jag hade min nyktra period att alkoholen inte var roten till allt ont i mitt liv, men de gjorde då rakt av ingenting bättre, inte i längden! Vissa problem finns kvar, även i nyktert tillstånd. Sådant får jag jobba på och det är faktiskt lättare att göra det utan alkoholdimman.

Fortfarande kan jag känna att”fasen vad bra det har gått med allt” ändå har jag haft ett år med mycket jobbiga händelser..Du verkar ha piggnat till ordentligt lim! Ja solen gör susen för humöret på många..Fick ja, på tjänstledighet just idag av den nya chefen! Känns härligt.Börjar i juli på allvar, på båtjobb, sen får vi se hur länge det blir..Förhoppningsvis länge..Nu har det mesta lagt sig till rätta i mitt liv..Tror sommaren blir härlig för oss alla..Kram?

"En liten ledsen ångestboll"

Jösses, den beskrivningen gick rakt in i hjärtat på mig?
Vilka brutala jobbiga upplevelser du haft!
Jag har inte läst din tidigare historia här på forumet för jag är ny för i år.

Men brustna hjärtan brukar lagas med tiden även om ärren finns kvar.
Smärtsam process men går inte att komma runt.

Första steget till läkning är att inte dricka utan hitta alternativa vägar.
Du behöver mycket stöd och hjälp och en del får du ju här.

Sänder en stor och varm Bamsekram till dig.???

Tack Carina, det kommer jag göra.

Vaniljsmak! Kul att se dig :)
Tack för komplimangen, för det äe det ändå.

Det är väl inte sådär jättebra med mig. Det har faktiskt varit väldigt tufft det senaste året. Gått igenom en skilsmässa. Flyttat. Blivit gravid av misstag. Gjort abort. Blev våldtagen. Blev kär i en ny, men vi gjorde slut igårkväll.
Gick in i väggen pga stress. Är sjukskriven sedan april.
Jag drack väldigt mycket under hösten och vintern. Dragit ner på det sedan april, men inser att fan jag har inte kontroll Fasten jag tror jag har det.

Jag blir inte bra med alkohol. Jag tappar livslusten. Blir destruktiv. Skadar mig själv, och andra.

Tidigare så har jag varit rädd för att inte ha A i mitt liv. Men just nu är jag så jävla klar. Jag är äldre nu. Vägrar fylla 30 och fortsätta göra samma misstag som jag gjort i 10 år. Jag ser mig själv nu. Jag ser mitt beteende och vilka konsekvenser jag utsätter mig själv för.

Tips för hur man klarar ett brustet hjärta tas emot tacksamt, för idag är jag en liten ledsen ångestboll.

Kram

Stort välkommen till forumet! Har hittar du många kloka människor som tampas med liknande problem och en önskan om att förändra sin alkoholkonsumtion. Ett tips är att du startar en egen tråd. Då blir det lättare för andra att hitta din tråd och svara just dig.

Men så länge, hoppas du hittar mycket inspiration när du läser här!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag tror din tidigare tråd var den första jag läste när jag väl hittat hit och den hjälpte mig väldigt mycket.

Hur är det med dig nu för tiden?

Hej Studenten!
Du är stort välkommen tillbaka! Starkt av dig att våga se på problemet och att gå på ditt första (2a) AA möte i morgon. Du får gärna berätta här hur du upplevde att det var.

Varma hälsningar
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej teamet son jobbar på andra sidan hemsidan.
Tack för att ni finns. Ni är grymma ?

Ok, har beställt ett kosttillskott som innehåller det så får vi se om det funkar.

Jag är spik jäkla nykter, sedan januari. Inte för att jag är missbrukare, utan för att min partner är.

JAG har aldrig haft problem socialt pga det - visst, folk frågar "Varför?" men då rycker jag bara på axlarna och säger att det är en blandning av olika saker; jag vill kunna köra, jag tycker inte att det är gott, jag får jobbiga bakfyllor, och jag tycker inte att jag blir glad av att dricka, utan bara klumpig och korkad. Det är helt sant, alltihop.

Det känns inte som en stor grej, för mig, eftersom alkohol inte ÄR en stor grej för mig.

Jag tror att det känns värre om ens liv cirkulerat kring alkohol; kontrasten blir så stor och man tror att alla SER på en att det är en stor grej.

Det gör de inte - och de som gör det har oftast problem med alkoholen själva, har jag märkt.

L-glutamin. Jag VET inte om det fungerar, men det SÄGS ta bort suget iaf tillfälligt för vissa.
Det kan knappast skada att prova, om du nu har problem med sug.

.. hinner inte skriva mer just nu. Tack ADHD för att du delar kloka tankar, det hjälper!

Så också den man har för sig själv. Rädsla är stress, stress skapar sug och stänger av pannlobshjärnan. Impulsen att fly har fritt fram att ta de flyktvägar som finns tillgängliga, de snabba och gamla invanda m a o.
Moment 22.
Rädsla för att dricka triggar mer drickande.
Om man inte stänger den flyktvägen tills behovet att fly minskar.
Och naturligtvis är det oerhört ångestskapande att möta en stängd dörr när man flyr i panik.
Alltså är det just att stänga dörren som får alla larmklockor att ringa.
Vara nykter för alltid? Va!? Låsa och slänga nyckeln till den enda ”räddningen” (det här behöver inte vara en helt medveten tanke)
Jag tror att det är så periodsupandet kan uppstå. En hypotes bland många, något jag bara kom på när jag läste de senaste inläggen här.
Dörren måste vara på glänt, iallafall någonstans längre fram, efter ett tag, när vi varit nyktra en vecka/månad/år...för att det är för ångestskapande annars...överväldigande ångest är svår att våga tillåta...och under tiden byggs rädslan upp, för vi är smärtsamt medvetna om att flyktvägen också är förenad med fara.
Jag är rädd för vad alkohol gör med mig. När jag vet att det finns tillgängligt kan jag känna rädslan. Innan mitt senaste tillfälle då jag drack var jag livrädd hela vägen till systemet. När jag ser en flaska sprit (i sammanhang där det skulle vara möjligt för mig att dricka den) kan jag uppleva något som liknar flashback vid PTSD. Det klingar av när jag tänker att den dörren är stängd. När jag skiljer på rädslan för alkohol och rädslan för mig själv.
Ibland, om jag är i ett sinnestillstånd som tidigare triggat drickande, kan jag känna sorg när jag tänker den tanken, att dörren är stängd. Sorg är bättre än rädsla.
Förstår dig, Vinäger, har varit där du är
Kram

Svängningarna i humör och tankar känner jag igen alltför väl. Men, för egen del har jag bestämt mig för nykterhet en lååång tid. Jag måste stå fast vid det nu. Önskar dig en så lång nykter tid som möjligt. Kram på dig och ha en fin dag!

Oj, vad mycket fin respons! Tack alla, det värmer verkligen! ♡♡♡

Välkommen hit Nurture, du har hamnat helt rätt. Wow, att du orkade ta dig igenom tråden. Men förstår att du känner all omtanke här. Den är otrolig. Tänker och hoppas på dig lite extra inför din utmaning. Tack för tips också, alltid välkommet. Gamlahäst, om jag inspirerat dig blir jag bara glad, det kan jag höra många gånger. ♡ Även om jag just nu känner mig åt andra hållet vad gäller just inspiration... Sisyfos, vi måste ju trots allt vara optimistiska, vad händer annars? Granit, jag försöker, men är nog lite överanalyserande. Jasmine, FinaLisa och Vaniljsmak, era outtröttliga kommentarer peppar mig alltid. ♡

Mitt yrke innebär alltid tokmycket jobb - och med det ofta stress - just den här perioden och i år är det extra allt... Men jag gillar samtidigt utmaningar, så det är en balansgång. Fördelen med sena kvällar och intensiv planering är att tankarna på A hålls stångna.

Angående att ha A hemma, det funkar inte alls. Då upptar det all min tid, precis som några av er beskriver. Hemmets alkohol är fortfarande inlåst och M har nyckeln, dock tyvärr inte till Systemet... I fredags köpte jag "i förbifarten" två enliterstetror, naturligtvis de starkaste jag kunde hitta. (Undviker starksprit som pesten, då det är mycket svårare att kontrollera.) Drack en under tre timmar på kvällen. Vaknade tidigt och fick för mig att ta lite ur nästa. Fick sedan panik över att det var den sista så tog en cykeltur och köpte två till. För säkerhets skull. Jo, tjena... Under söndagskvällen tog den sista slut. Tack och lov!

Min akuta rädsla är borta. Jag är så nykter det bara går. De fysiska efterföljderna har bleknat. Magen är snällare och hjärtklappningen något mildare. Är också lite mindre dömande mot mig själv. Fortsätter att tänka ut strategier och försöka hinna lokalisera känslan och hinna förebygga den innan jag står på Systemet.

Just nu känns det riktigt bra (herregud vad jag svänger i humör och tankar...)! Men just dessa håller jag gärna i så länge det bara går. Kör en gammal klyscha: Hoppet är det sista som överger en!

Ha det gott! Kram ♡

Grattis till över fem veckor!???

Vad gäller finnar på ryggen har jag som tur är ingen erfarenhet av. Fy, vad jobbigt det verkar vara, så begränsad man blir.
Men jag googlade lite och fick upp hur många träffar som helst!
Det verkar vara ett vanligt problem men jag hittade inget samband med gluten...?
Däremot läste jag om en eventuell koppling till mjölkprodukter samt proteinpulver...?

Du skrev ju att du blivit mycket bättre sedan du slutat dricka. En orsak kan ju också vara att du nu förmodligen inte svettas så mycket och då täpps porerna i huden inte till på samma sätt.

Själv tror jag att huden ska hållas ren, få luft och kunna andas, alltså inte bära tajta kläder. Inte hålla på med olika krämer som lovar massa saker men gör det ännu värre.

Men om det inte försvinner gå då till läkare och kanske få något bakteriedödande på recept.

Lycka till!
Kram?

Jag dejtade lite förut och det va så spännande och kul ☺️ Va alltid nervös men det var ändå något man såg i fram emot till. Förut tog man sig ett par glas innan så man slapp känna exempelvis nervositeten.Men de är ju en del av det precis som alla andra känslor. Man får inte glömma att den andra personen vare sig om hen är en nykter A-list eller inte är främmande och nervös i situationen precis som en själv. Det jag lärde mig va att man förstorade upp det och då kunde obehag känslor komma.Men det är endast 2 personer som träffas och prata lite.Om det går bra så gör det eller gör det inte och det är okey det med ? Eller får man en ny vän som jag fick ?

Jag har ett par frågor angående det ytliga/kroppen.Läser både här och andra ställen att huden och även håret bli finare och bättre när man slutar dricka.Jag har haft jätte stora besvär med huden medans jag drack.Ryggen såg för jäkligt ut som infekterade "finnar" och jag kunde få det här och där över hela kroppen men det centrala var rygg och axlar.Nu när jag har slutat så har det blivit SÅ mycket bättre men långtifrån bra.Men det har nästan gått 5 1/2 vecka sen jag slutade dricka skulle inte det har blivit helt bra då? Jag berättade om de till en vännina och hon frågade om jag var gluten allergiker men det är jag inte. Men sen när jag gick in och läste om det och såg bilder så var det nästan exakt så som jag såg ut när jag drack.Och jag drack nästan endast till 90 % öl.Så har någon haft problem med huden som har druckit något annat än öl eller även öl ??? Jag tror garanterat att det destruktiva drickande gjorde sin del men kan det ha varit överflödet av gluten i ölen som gav mig sådan relation på huden och fortsätter att göra det pga jag får i mig det från annat? Tycker även att mitt hår ser lika livlöst ut som förut och nu tar jag ändå hand om det.Tar det tid innan sådant repareras? Självförtroendet blir ju inte bättre av att jag fortfarande känner mig ofräsch.Nu tar jag ju hand om mig både i kropp och "själ" så det är inte kul när man fortfarande känner att man måste dölja kroppen ännu en sommar. Hade tänkt att utmana mig själv för första gången på säkert 8 år och gå endast med linne och utan tajts till kjol men så har det inte blivit än ?

...att läsa det du skriver AlkoHD. Klokbok. Skönt att höra att du inte heller har kört något "rejjs" på sistone. Glad att få läsa det?