Senaste kommentarerna i forumet

Jagad av ångest, piskad av plikt eller driven av lust?
Aktivitet, eller överaktivitet om man så vill, kan ha samma utseende men olika funktion.
Idag är jag fortfarande aktiv, ibland överaktiv, i perioder. Men inte jagad av mina egna demoner.
Jag flyr inte längre från mig själv och från ångesten och tomheten som kallas rastlöshet. Jag är aktiv för att lösa uppgifter och jag är aktiv av lust på upplevelser.
När jag läser om att vara uttråkad och inte veta vad man ska göra med all tid som använts till att dricka, vara berusad eller återhämta sig från fyllan, kan en tanke av avund fara genom huvudet. Den försvinner så fort jag ser den och lyfter blicken inåt och utåt. Den sortens håglöshet vill jag inte tillbaka till.
Det är inte vilsamt att vara rastlös på insidan och samtidigt sakna ork och lust.

Lyxproblemet är för egen del att det finns alldeles för lite tid för allt jag har lust med. Så mycket jag vill lära mig, uppleva och vara delaktig i. Och det är ett lyxproblem för jag måste inte allt jag vill. Måste inte fylla tiden hela tiden.

Min rastlöshet har fått konturer.
Den kan undersökas för jag vet vad jag ska leta efter.
Känslorna har börjat prata med mig efter ett helt liv som levande begravda. Ibland är de som vålnader, som dimstråk; ogreppbara och nästan osynliga.
Det får vara så. Det tar kanske lite tid innan det som återuppstått tar form.
Sinnesro är inte avsaknad av obehagliga känslor. Det är erkännandet av dem. Tillåtelse, förståelse och självmedkänsla.

Visst är jag förtvivlad ibland. Uppgiven. Överväldigad.
När tanken på att zooma ut och släcka ner mig med alkohol kommer tar jag det som en signal för att stanna upp och lyssna inåt eller analysera situationen; ’vad hände?’ ’vad är det för känsla och hur uppkom den?’ ’är jag trött eller har det blivit för mycket och för fort nu?’

Självmedkänsla fungerar. Se sig själv med värme och omsorg fungerar. Självtröst fungerar. Att inte försöka bli av med ångest (eller vilka oönskade känslor som helst) fungerar för att så fort de blir företeelser i form av normala mänskliga reaktioner istället för hot så försvinner behovet av att döva dem.

Med detta vill jag säga att jag mår bra ibland och skit ibland men har blivit vän med alla mina måenden och behöver varken springa ifrån mig själv eller radera mig.
Och när jag behöver zooma ut spelar jag piano, drar mig undan för att kamma tankarna, läser eller skriver.

Ikväll har vi varit på fest. Barnen var med så vid 22 åkte vi hemåt. Det var en nykter fest. Ett par stycken kanske drack men då gjorde de det isåfall väldigt diskret.

Det knasiga är att jag har en slags ångest nu? Som om jag betett mig fel på festen. Herregud vilken tur att jag inte drack dessutom. Då hade jag väl vridit mig i ångestplågor nu ?? Det var mycket folk där och jag kände bara fyra personer. Hade detta varit när jag drack hade jag nog tagit nåt glas hemma innan för att lätta på nervositeten. Och det hade bara gjort allt värre i slutändan.

Känner mig lite stolt över att jag klivit ur min bekvämlighetszon idag och gjorde det nykter. Nåt som jag nog inte hade klarat för 1,5 år sedan.

Med det sagt så tycker jag inte man ska kräva av sig att göra saker man är obekväm med bara "för att". Men ibland är det bra.

Det blev en rolig kväll för både mig och barnen och det känns bra. Min ångest har nog med min egen starka självmedvetenhet att göra. Det kanske är den jag tillfälligt har botat med alkohol förut? Men som såklart bara förvärrade känslan sedan i efterhand.

Nåväl. Nu är det dags att krypa ner i sängen. Tror jag ska beställa hem ett paket valerina. När jag har sån här mild ångest en längre period brukar det gå ut över min sömn och valerina brukar faktiskt stabilisera detta rätt bra för mig. Helt säker på att det inte är placebo för det har funkat många gånger för mig att ta det.

Godnatt allihopa ??

Hoppas du hänger du med !

Starkt jobbat av dig!
Ganska skön känsla va?

Ha en fin helg!

Jo det är ett eget citat - för det är ca så jag känner och ser det.

Precis i detta tropiska vädret så tänker jag bara på när man vaknar bakis och är uttorkad och luktar peka..! Värre än när det är vinter/höst.Så just de gör så jag tänker efter när suget kommer..

Kunde inte uttryckt det bättre -omänskligt tempo..!Har hört folk som har berättat deras intag för en kväll och hur dyng raka dom hade blivit.Deras intag då va ca de jag drack när det var lagom.Då kände man skammen i sig.Men kunde ändå uttrycka sig ex - Oj jäklar de var en del.Gud vad du måste mått dåligt osv!..

Jag följer dag för dag super hårt.Allt jag gör är just för stunden.Planerar inte eller tar beslut framåt.För jag kan omöjligt veta hur det är då.Sen har jag mål självklart.Men de priminiära är att jag ska hitta mig själv och må bra.Och när de kommer så kommer andra pussel bitar på plats automatiskt.
Så om det blir A-fritt så är det ett beslut jag tar där och då.Inhen press eller stress ?

...

... sover man aldrig drömlös!! Försöker hotta det som ett citat men inget kommer upp; är det ditt eget Miss_blondy?

En stund i taget och en dag i taget. Jag har ändrat hur jag dricker till att inte dricka alls för tillfället så jag flyttar min tråd hit istället. Jag kanske får flytta tillbaka den sen men just nu är jag här för att jag vill det. 26 dagar.

Så öppet skrivit.Du reflekterar och är ärlig emot dig själv.Du ser dig själv och situation som den är och det är nog det viktigaste som man måste göra för att göra något åt allt vare sig vad det är..Den där fasaden som många ink jag själv har och även visar gör så det är omöjligt att se vem man är. Ingen är perfekt och de är okey.Man gör misstag och fel men även det är okey. "Men när man väl har vaknat så sover man aldrig drömlöst "

Heja dig ❤️

När jag slutat snusa (10-15 ggr) så har jag perioder använt nikotinfritt snus. När jag slutade något år så användes de flitigt. Men jag upptäckte att de underhöll vanan även om de inte gav effekt. Steget till riktigt snus var lättare eftersom läppen och psyket var vana att ha något där.
Jag passar mig för öl och vinsmak och 0,5 % Men det kommer säkert gå ner någon när det tryter för det är ju väldigt väldigt mycket bättre än den riktiga varan. Men mestadels för att träna bort vanan, sen kanske det blir enklare.
Men i den här solen så vetefan...

Edit: Jag har en tendens att häva i mig ölsmakande dryck i ett omänskligt tempo också. Antar även att det gäller alkoholfritt. Hörde om någon sorts utmaning på nån pub där man fick ölen gratis om man hann med x öl på x tid. Blev lite skraj minns jag för det kändes som att det var mitt normala utekvällstempo...

Det är kanske så att man bara lurar hjärnan att det är smaken man gillar men de är egentligen endast effekten man söker ? Ölen var nummer ett för mig pga smaken.Vin oxå men oftast inte dom med hög A-halt men ändå köpte jag dom pga den högre A-halt.Så jag drack något som jag egentligen inte gillade.Så sjukt egentligen!! Jag skulle ju aldrig äta något som jag inte gillar som ex lever ? Men som du skriver så länge man är skör och reparerar hjärnan och kämpar med sin motivation så ska man inte utmana ödet tror jag..

De du skriver på slutet låter ljuvligt.Kag kan se det framför mig och även känna de i munnen.Det blir nog något sådan efter jobb ink en stor glass ?

Det går inte så bra för mig heller, tre vita dagar på tre veckor och jag känner så igen mig i det du skriver... Jag dricker mycket mindre än förut, men ändå. Jag vill inte vakna varje morgon med ångest och känna mig trött och ful för att jag druckit. Vi vet ju hur skönt det är när vi skippar A. Så varför är det då djävla svårt att låta bli????

Jag börjar också om idag... Vi kan väl hjälpas år och peppa varandra? '

Stor kram till dig!

"Jag duger som jag är. Jag gillar inte alla, alla gillar inte mig."
Den snor jag rakt av!

Tror det kommer gå bra. Du är ju så medveten!

Hejar på dig

Det där med smaken ... Jag älskar smaken av både vin och öl! Tror jag. Eller jo, det gör jag ju, men det är ju inte därför jag dricker. Hade det enbart varit för smaken hade jag kunnat smutta på en burk eller ett glas under en hel kväll och så hade det varit bra. Ibland köpte jag hem ett sexpack 3,5:or i tron om att jag bara skulle ta en för smakens skull. Det har aldrig slutat med att jag druckit mindre än 4 st, oftast alla sex. Så gör man inte om man bara vill ha det för smakens skull. Man köper heller inte hem en BOX vin, för två personer, en fredag kväll bara för att man tycker det är gott. Ja, det kanske är gott men i så fall hade en liten flaska räckt.

Någon gång kanske jag provar med alkoholfritt. Just nu (dag sju) känns nykterheten för skör. Tills dess njuter jag av iskall Loka. Du vet sådär iskall så det bildas kondens på glaset, med bubblor så de fräser, med smak av hallon eller päron, mmmm :D

Har nu läst och kommenterat i massor av trådar. Så olika livsberättelser och ändå innehåller de samma gemensamma nämnare - Alkoholen. Vilka kämpar alla är, var och en på sitt sätt. Och så måste det få vara. Heja er!

Själv har jag insett att jag sakta men säkert är på väg dit jag var innan jag började skriva här i oktober. Precis det som inte fick hända.

Som jag skrivit tidigare gick de första månaderna så himla lätt. Kämpade sedan emot länge. Tog ett par återfall och visste att det är vanligt i början av resan. Nu när drickandet börjar bli mer regelbundet inser jag att jag omedvetet inbillat mig att de endast är återfall. Har inte haft någon mer vansinnesperiod sedan de två för drygt en månad sedan. På grund av det har jag nog tyckt att de senaste gångerna varit ganska harmlösa - och i jämförelse har de förstås varit det.

Men, som sagt, nu förstår jag hur det ligger till. Och för första gången på mer än sex månader är jag beredd att ta upp kampen från början. Självklart är jag inte på ruta ett, så mycket nykterhet som det senaste halvåret har jag inte har på mer än tjugo år. Så utgångsläget borde vara lite lättare...

Det går inte att se de senaste veckornas smådrickande som återfall. Jag har börjat dricka igen. Inte låtit det gå så långt - ännu! Men vet att det bara är en tidsfråga. Jag kanske inte klarar mig helt nu heller, men mentalt är det en stor skillnad. Jag är medveten om vad det handlar om.

Har också förlikat mig mer med livet på ett annat sätt, börjat acceptera faktum, så här ser det ut. Det enda jag kan påverka är hur jag vill bemöta allt som händer. Och det vill jag göra nykter. I helgen blir det garanterat inget, en bra start.

Mitt mantra just nu:
Jag duger som jag är. Jag gillar inte alla, alla gillar inte mig.

Kram

Ja det är precis så jag tänker.Just nu så kan jag hantera det.Men tänker framöver när det kommer bli svårt.För det kommer det garanterat bli.Men då får jag ta det då.Men fy vad jag saknar smaken.Men de är just det när jag kanske känner smaken av ölen så väntar jag kanske på var effekten tar vägen.Att det är något som fattas,något som kroppen väntar på..Men som sagt får ta det när det kommer ☺️

Detsamma till dig ❤️?❤️

Ja vinäger, det kommer du absolut vara! Det är jag övertygad om.

Jag drack halva afria ölen igår. Hällde ut resten för jag hade också köpt Pepsi och det är ju så gott med iskall Pepsi till maten.

När jag vaknade imorse tittade jag på min tavla (som representerar min nykterhet och mina goda val). Att jag lät mig själv vilja ha en öl igår var bra för då vaknade jag extra tacksam över att att jag bara drack en halv alkoholfri öl och ingenting med a i. Då kunde jag känna avsaknaden av bakfylla igen. Och hur härligt det är. Det var nog det jag behövde. Påminnas om vad skönt jag har det. När man inte varit bakis på 16 månader glömmer man ju bort lite hur det kändes.

Tänker tillbaka på när jag brukade kräkas med flit på kvällen om jag råkat dricka för mycket. Skräckslagen för att ha förstört morgondagen redan kvällen innan. Minns hur jag städat huset med darriga ben dagen efter. Haft ångest och räknat timmarna tills jag kunde antas känna mig frisk igen.

Jag läste att forskning kommit fram till att de som inte dricker alls har mer sjukfrånvaro än de som dricker ("måttligt"). Tänkte på att jag kan nog ha räknats som en måttlighetsdrickare även under mina dryckesperioder eftersom att jag sällan drack så mycket eftersom mitt drickande gick i skov. Jag utvecklade aldrig en stark tolerans eftersom jag alltid hade ett par månader nykter mellan varje "skov". Och när jag drack hade jag faktiskt full närvaro på mitt jobb. Även om jag var sjuk gick jag dit. För jag kände mg ovärdig vila. Behöver bevisa att jag kan ändå. Men nu när jag är nykter helt och hållet har jag varit hemma mer från jobbet eftersom att jag tycker att jag är värd att tas om hand. Jag behöver inte plåga mig själv som nåt slags straff eller bevis för andra att jag duger.

Dessutom vabbar jag lättare nu med. Är barnen trötta och ledsna kan jag stanna hemma med dem utan att de har feber eller så.

Och så behöver jag inga pengar till alkohol eller "mutpresenter" till mina barn så jag har lättare att förlora pengar på att vara hemma.

Så ja, för mig stämmer det nog. Jag är borta mer från jobbet när jag är nykter. Men det är på ett bra sätt tycker jag. Och i längden kommer det generera mer närvaro istället för att jag kraschar om några år.

Kram till er alla och trevlig helg!

Vad gäller A-fria öl, vin och vissa drinkar, typ GT. För mig är det inga problem med 0,5, det kan många gånger vara som du skriver ett substitut för att inte handla hem eller beställa in starköl. Det verkar dock vara väldigt olika vad var och en känner. Gör det som känns rätt för dig.

Ha en fin helg i värmen! ♡

Fina beskrivningar av dig, som vanligt. ♡ Åtminstone jag behöver dessa vardagsskildringar och tankar från er stabilt nyktra. Ni ger hopp!

En dag är jag där, det vet jag.

Kram

jag, från anhörigsidorna, läser på alla sidor Jag lär mej massor och jag blir så glad när någon lyckas hålla upp oavsett hur lång eller kort tid! Det andas en optimism och jävlaranamma från beroendesidorna !
Det är också dessa sidor som lärt mej I om mitt medberoende , ett beroende lika svårt att bryta som vilket annat beroende
Jag reagerade på att du skrev ”övergrepp” Ja, det har jag säkert också gjort ett antal gånger.... i min iver att få kärleken nykter. Nu har jag kommit så långt i mitt jobb med mej själv att jag har slutat hitta lösningar åt honom, Jag har lagt hans liv i hans egna händer och hoppas att poletten ska trilla ned nån gång.
Anhörigsidorna andas förtvivlan för vi är alla medberoende och kan inte göra ett dugg åt situationen , mer än att gå och det är en lång process ! För att kunna gå måste man först bryta sitt eget beroende- medberoendet!
Tack för att du ser alla sidor ?

Jag är inne och kommenterar i andras trådar då och då. Nu ville jag skriva något i min egen och tänkte att det blir svårt att hitta den, så länge sedan det skrevs något där. Och så ser jag din hälsning ?
Kanske är det ett gott tecken att inte hinna skriva egna inlägg. Nykter är jag iallafall. Alltid.

Läser på anhörigsidorna och retar upp mig på alla dessa stackars fylltrattar! Som aldrig tycks begripa att regelbundet, och vanligtvis stort intag av öl-vin-sprit etc alltid förändrar oss. Inte bara för stunden, utan mer eller mindre varaktigt. Och sällan till det bättre. Påverkar humöret, förståndet, orken och inställningen till livet helt enkelt. Hur kan man vara så fullständigt omedveten om det?
För all del. Inte tänkte jag väl annat än att jag "var mig själv" där jag satt i min egen lilla promillevärld. Fast jag visste att alkoholen förändrar sinnesstämning och personlighet. Eller rättare sagt, den kan ta fram och förvränga känslor man har för stunden. Därför föredrog jag att sitta ensam, ville inte ens tala i telefon. Mitt fylleri vill jag hålla för mig själv. Inte av skam, men mera av respekt. Respekt för vad alkoholen gör med oss, och respekt för omvärlden.

Det retar mig alltså. Detta aningslösa förhållande till sitt eget beroende som anhörigsidans partners verkar hålla sig med. Omedvetna om, eller likgiltiga för, att alkoholen gör det omöjligt att skapa en bra relation. Är drickandet en självklar del av livet, så får man leva ensam. Tycker jag, där jag surar bakom skärmen. Men, det är väl lätt för mig att säga. Som valde bort så mycket för att få sitta ensam med mina glas. För det var lätt för mig att välja bort. Gemenskap med andra är ju vad jag har svårt för. Det regelbundna ruset vad var jag tydde mig till för att uppleva någon slags ro i själen. Som så många andra, tyvärr.

Sedan läser jag här på beroendesidorna, och här är det då sannerligen få som håller sig med samma brist på ansvar som de anhörigas fyllon. Vilken skillnad! Och naturligtvis är det just den skillnaden som krävs. För att man ska kunna ta sig ur sitt beroende. Kanske har vi något annat gemensamt också? Att det vanligtvis är av egen fri vilja vi söker oss till det här forumet? För att vi själva önskar en väg ut ur beroende.

Min stackars man blev t.ex tvingad in i en nykterhetssträvan av sin förra arbetsgivare. Det slutade med en dryg femårsperiod av maktkamp mellan honom och närmsta chefen. Komplett med olika "kontrakt", regelbundna blodprov, mediciner, påtvingade stödgrupper m.m. Rena övergreppet, anser jag. Och så förbaskat kontraproduktivt - vem tusan vill bli nykter för att chefen ska känna sig lyckad som "alkoholterapeut"!

Oj, ursäkta så långt det här blev. Men det här väl ett forum för oss alla. De som skriver kort och kärnfullt. De som skriver långt och svamligt som jag. Här finns något för alla att läsa och ta till sig av. Det gillar jag verkligen! För mig är det en daglig rutin att läsa här. Bara för att minnas var jag kommer ifrån. Mitt eget beroende. Jag vet att jag inte borde reta upp mig på alla dessa obotliga fyllskallar, men man blir ju så frustrerad å deras anhörigas vägnar. Fatta! Typ. Samtidigt har den läsningen gett mig många insikter också. Det är värdefullt att se saker från flera olika håll. Och det får man här.

Så klart tankarna till alkoholfri öl har kommit upp - vare sig helt eller 0.5. Men vet inte riktigt om jag vågar att testa, är rädd för att beteendet ska triggas igång eller suget kommer med full kraft. Men samtidigt så kan det kanske göra så jag släpper suget efter öl smaken med alkoholfri öl.Att min hjärna nöjer sig med det...! Men destu längre det går destu osäkrare bli jag att testa, vill inte förstör/utmana min nykterhet.Men de kanske kan även hjälpa mig att hålla mig borta från stark öl..

Lite kluven..! Men tar det som det kommer..