Senaste kommentarerna i forumet

Tack för uppmuntran och glada tillrop! Alla här gör det bra som hittat hit och försöker. Jag mår bra och det går bra. Men det käns lite som när jag slutade röka för 20 år sedan, att ok nu har ja rökt min sista cigg och ska aldrig mer röka och sen i nästa sekund kom tanken att åh vad jag är bra som slutat röka det kan jag fira med en cigg:). Men jag har inte inte börjat om med röka. Jag tänker att jag kan röka en annan dag om jag vill men nu när jag mår så bra utan cigg så skulle jag aldrig komma på tanken att förstöra hälsan med rökning igen. Även om jag kan om jag vill. Och lite så känner jag med pimplandet just nu, att ja kan dricka hur mycket jag vill om jag vill. Massor! Jag kan ta ut all semester och dricka dygnet runt om jag vill men just nu så vill jag inte det. Jag vill må bra och hinna med annat. Och den tanken räcker just nu:). Aldrig igen och aldrig mer är kanske lite för abstrakt för en hjärna med ständigt belöningsbehov, just nu här och nu är mer konkret. Och det funkar för mig just nu och det är bra. Hittade en skoj app också, Sobertime som räknar timmar sen sista glaset och pengar man tjänar på att låta bli, och några nya tänkvärda ord varje dag på displayen. Hundratalstimmar och kronor gör att man känner sig lite duktig:)

(korta) tråd. Det uppskattade jag väldigt. Häng kvar, och bra att du inte straffar dig själv nu bara för att det är lite uppförsbacke ett tag. Jag läser det mesta och jag tror det är ett stort stöd till (oss) nykomlingar att många stannar kvar och visar ”en hel resa” med upp och ner och ner och upp och ändå fortsätter den smala vägen. Kan du hämta någon styrka i att du hjälper många andra så gör det, det är du värd. Motivation måste komma innifrån så jag hoppas du hittar din snart igen.

Tack, Manda, miss lyckad, Tofslan och FinaLisa! ♡ Ja, vart tog jag vägen? Har definitivt varit en av de flitigare skribenterna här under många månader. Vet inte riktigt, men luften gick ur mig lite. Inte bara för att många vänner av olika skäl har "försvunnit" härifrån, utan också för att min motivation och kämparanda har gått lite på sparlåga.

Alla som följt mig vet att jag inte ger upp i första hand. I mer än ett halvår har jag kämpat, ibland som en idiot. De första 50-60 dagarna gick som en dans, sedan satt jag på händerna med vita knogar under en period. Trillade dit, reste mig och fortsatte tappert resan. Om och om igen.

Just nu räknar jag vita dagar. Tillgängligheten är fortfarande det största problemet. Bokar in extrajobb och annat som förhindrar. Men så fort jag får chansen (eller rättare sagt risken) så styr jag mina steg med automatik mot Systemet. Är så fruktansvärt less och känner att jag inte har någon karaktär, även om många här snällt har påpekat att det inte handlar om just det.

Ja, där framme ser jag mig som en självklart helnykter person, det finns inget att argumentera mot eller diskutera kring detta. Just nu tycker jag lite synd om mig själv och min livssituation. Farligt att ha den som försvar för att få dricka. Herregud, det vet vi ju vart det leder - allt blir förstås bara värre.

För att klara av och orka med mig själv försöker jag just nu tänka positivt och inte döma mig alltför hårt. Jag räknar fortfarande mångdubbelt fler vita än A-dagar sedan november. Måste dock vara på min vakt... Ska fortsätta träna på att vara snällare mot mig själv, att försöka att bara vara lite mera, att inte ge rött kort så fort jag inte lyckas hela vägen, att tycka om mig själv lite mera.

Jag är viktig för så otroligt många människor, både i min jättefamilj och genom min position på jobbet. Nu är det verkligen på tiden att jag ser till att bli viktig för mig själv också!

Kram på er alla kämpar. ♡ Vi är sååå värda att lyckas!

Vill börja med ett stort tack till er som svarat mig och med hjärta stöttar mig!❤️

ADHD- jag har en rädsla att vara tråkig, men vet att med rätt samtalsämnen kan jag diskutera i timmar. Älskar djupa och utvecklande samtal. Igår berättade jag för min väninna att det inte blir någon alkohol för mig i helgen. Hon bokstavligen skrek rätt ut på jobbet - ”neeeeej! Du MÅSTE dricka!!”. Detta för att hon själv vill typ supa sig redlös för att hon känner att hon behöver det. Diskussionen fortsatte idag i bilen till jobbet. Mitt nej blev inte accepterat. Men jag står emot. Det är som att folk skulle tvinga mig se på slakt, eller tvinga mig att äta lakrits istället för hallon. Helt sjukt märkligt hur accepterat det är att tvinga på någon alkohol och accepterat i kulturen!
Kram till dig adhd!

Tack för tipsen miss lyckad! ❤️ jag ska verkligen grotta ner mig i detta för att övervinna beroendet och få tillbaka min hjärna. Jag har ett enormt stöd från min pojkvän. Han kommer direkt med smarta motargument till de som vill få mig att dricka. Liksom så självklara till ett nyktert liv. Jag kör på ett totalstopp. Inget annat fungerar för mig... har provat så många år i min ensamhet och aldrig fungerat.

Hej Granit/Fredrik och tack för välkomnandet! ❤️ Jag kanske är inne i fel forum? Jag är inne på tredje dagen utan alkohol, men har bestämt mig för ett liv utan. Svårt att orientera mig här men lär mig snart ? Stort grattis att du kommit så långt att du slipper förhandla med dig själv! Längtar dit, men går förvånansvärt lätt än så länge. Beror antagligen på att min hjärna känns kraschad. Är rädd för att jag kraschade den för alltid i lördags. Men gissar på att hjärnan har en stor förmåga att återhämta sig? Igår var jag på klass/föräldrarträff med ena barnets klass. De flesta drack. Men inte jag! ? Var inte ens sugen! Så nu börjar jag bocka av mina dagar. Stor kram Fredrik!!

En rolig sak. Kom hem igår kväll och hittade en halv Festis i kylen. Öppnade den och skulle ta en klunk. Spottade ut allt och tänkte ”fy fan, vad är detta? Vinäger??”. Var tydligen rosévin! Passande i en Festis ? Men hällde ut allt. Idag handlar om att stå ut med tröttheten. Nya tag imorgon! Förhoppningsvis piggare ??

Kram till er!

För en input och era kloka ord.
Jag lyssnar på er och reflekterar.
Vi ser hur det går.
Tack ❤

Och det kommer kanske bli jättebra. Så bra att du längtar efter nästa tillfälle.
Känslominnet är starkt och sitter djupt.
Om du dricker måttligt och allt går bra, ingen bakfylla och ingen katastrof.
Om lugnet du vill ha infinner sig, om du njuter och dansar loss efter ett glas öl...wow, välbefinnande!
Skulle du då välja att avstå ytterligare ett år, eller skulle du väcka en längtan efter att få uppleva känslan igen?

När jag höll på med mina kortare och längre perioder av alkoholfrihet, så var det just så jag alltid tänkte:Att jag skulle tillåta mig att dricka vid ett enstaka tillfälle. Och det gick väl bra - ett tag. Men, med tid och längd kom jag liksom alltid tillbaka till ett mer regelbundet drickande. Det blev svårt att starta om till nykterheten. Visst hade det varit fantastiskt, och helt ok om jag hade kunnat växla så där mellan långa perioder av sammanhängande nykterhet och så tillåta mig ett enstaka litet oskyldigt måttfullt fylleri. Men det funkade liksom aldrig i praktiken! Och det är ju inte det där enstaka glaset som är problemet! Det är ju att man också vill ha lite mer. Om inte just då, så en annan gång. Och sedan en gång till ... osv. Oavsett hur du väljer så är det klokt att stanna upp och tänka till. Kommer verkligen dessa två sketna glas ge en välbehövlig avkoppling? Från vadå? Frågan ställd i bästa välmening, så ta inte illa upp. /Cecilia

Det är bara du som kan göra det valet. Själv valde jag att prova att dricka lite vin efter 9- månader som nykter. Gick fint så jag provade några gånger till. Tog mig 1,5 år att lägga ner alkoholen. Nu har jag snart 1,5 år som nykter. Jag kommer inte att prova igen. Men det gäller mig och mitt val. Var rädd om dig

Nu romantiserar du alkoholens verkan.
Den är falsk och skadlig, det vet du innerst inne. Annars hade du inte tvekat.
Njut av festivalen, solen, alkoholfria ölen och tänk bort de två glasen, de är helt meningslösa i sammanhanget.
Kram och styrka till dig ???

... Jag vill ju så gärna prova om det går.
Jag längtar efter avkopplingen 2 glas ger mig.
Jag har inte barnen med mig, de blir inte lidande..
Det känns som ett perfekt tillfälle, en lucka att få andas..

Blir lite orolig över ditt resonemang. Varför riskera efter 314 dar?
Spela upp filmen för ditt inre, där du mådde skit o hade gjort bort dig...
Hoppas det går forts bra!

Lördaghelaveckan! Ha en skön sommar du oxå?‍♀️

Lördaghelaveckan! Ha en skön sommar du oxå?‍♀️

Vart tog du vägen Vinäger...?
Saknar dig här ?

Ironwill, John och Sannah; tack för era tankar.

Facebook har jag ju inte och har aldrig lockats av det. Men instagram har jag. Känner att jag håller kontakten med fler vänner genom det. Men jag får ju också en del ofrivillig information genom det. Jag vet ju att man sällan visar det dåliga från livet i en sådan kanal. Men det hjälps inte alltid.

Jag känner nog att det jobbiga är ibland att jag är tillfreds med det mesta ända tills jag öppnar instagram. Och det är så himla onödigt. Kanske jag borde avfölja en del. Men grejen är att jag även kan må dåligt av bilder min egna nära familj lägger upp ? Fastän jag verkligen känner till deras liv och hur det går upp och ner osv.

Ja Sannah jag lever verkligen genom mina barn. Det skrämmer mig litegrann. Jag försöker göra saker för mig själv också och lyckas ibland. Men eftersom att min relation ser ut som den gör så kan jag ibland ha svårt att lämna barnen. Ibland funkar det bra men ibland känner jag ett sådant stort ansvar för varje sekund av barnens liv att jag har svårt att släppa kontrollen. Jag känner också att tiden med dem är så värdefull att jag ofta tycker att jag slösar den om jag inte spenderar den med mina barn. De är verkligen mitt allt. Och tiden de är barn är kort!

Gemenskapen har jag fortfarande egentligen med både grannar och vänner. Så alkoholen behövs ju inte. Men förut kunde vi stanna ute på nåns altan i många timmar och vinet gjorde ju att kvällen blev längre och barnen fick vara ute ovanligt länge med sina kompisar. Men! Jag tycker ändå att det sättet att umgås på är rätt så destruktivt. Jag vill inte ha det. Men ibland känner jag mig så korrekt och proper jämfört med folk runt mig. När självförtroendet sviktar tror jag det är nåt negativt men när jag mår bra vet jag ju att jag varken är tråkig eller ointressant när jag är nykter. Tvärtom tycker jag att folk runt omkring mig faktiskt verkar tycka om mig mer nu än förr. Och många säger ofta att jag är rolig till och med. Men när man inte mår på topp så fastnar man i dåliga tankespår.

Angående mina barn så tror jag också att jag måste vara med och skapa deras barndom hela tiden. Jag vill ge dem många fina minnen. Men jag måste nog inse att jag måste låta livet rulla på lite av sig själv också... jag kan inte ständigt producera minnen åt dem. Jag vet inte varifrån jag fått denna halvt om halvt besatthet kring detta? Att fylla deras barndom med miljoner lyckliga och intressanta ögonblick. Är det för att jag är rädd att dö ifrån dem? För att de ska ha goda minnen att plocka av om de mår dåligt i framtiden? Eller så försöker jag bara göra fritiden så fin som möjligt eftersom att skolan är tuff för ett av mina barn.

Nu tror jag inte jag gör fel i hur jag gör direkt men eftersom jag blir stressad ibland så måste jag ändå tolka signalerna och inse att jag måste slappna av!

Men med det sagt så har vi väldigt roligt. Och sedan jag blev nykter har jag massa energi över på nåt sätt. Ja jag är stressad av mitt jobb men det är ändå ett behov jag har... att göra saker när vi är lediga. När man inte dricker är det som att dygnet har 10 timmar extra. På riktigt alltså. Och de timmarna vill jag utnyttja.

Idag mår jag bra!

Kram alla! Och välj det vita livet!

... till 21 och 12, bra jobbat!

Blir så glad & inspirerad av dina framsteg??
Måste kännas så skönt, önskar dig en fin sommar?

Önskar jag var där, har aldrig kommit så långt i min strävan efter nykterhet men nu lever hoppet.
Berätta gärna mer, hur mår du?

Starkt jobbat?

21 dagar är en magisk gräns har jag hört. Vill också dit, är på väg...dag 12 idag?
Styrkekramar till dig och mig och alla andra kämpar???

Läser ditt senaste inlägg och tänker och känner igen mig så! Jag tänker också på att du lever genom dina barn, inget fel alls i det men kommer du ihåg dig själv? Dina behov. Vi är inte prestationen.
Jag brukar meditera lite för att finna inte ro. Gärna vägledd meditation. Kolla in appen Insight timer.
Du gör detta bra! Du finns för dina barn och det glömmer de aldrig! Fester med grannar och alkohol är en illusion om trevligheter! Men kanske står det för en känsla av gemenskap du saknar?
Fb och insta är trevligt när man själv mår bra...
Kram?

Välkommen till gemenskapen för likasinnade!
Du är så långt ifrån ensam du kan komma. Historierna kan se olika ut, graden av problematiken kan skilja sig, men alla här har haft eller har problem med alkoholen.
Stort av dig att blotta dig fullt ut för första gången. Det är ett stort steg och du har kommit till en viktig insikt.
Själv håller jag till inne på ”Förändra sitt drickande” då jag trots 7 veckors nykterhet har en lång väg kvar att vandra.
Mina dagar är inte längre en kamp att stå emot och låta bli att förhandla med mig själv, men alkoholen har varit en så pass dominerande del av hela mitt vuxna liv att jag måste lära om mig helt från början.

Jag heter Fredrik. Jag är också alkoholist.
Kram på dig!

Det finns mycket böcker och filmer om alkoholmissbruk och beroende..Både på youtube och svtplay..Det är bra att se hur alkoholberoendet funkar..Mycket bra att skriva och läsa på forumet också..Jag läste på forumet i flera år innan jag beslöt mig för att sluta..Vi går olika vägar och gör lite på olika sätt.Men många av oss fattar tillslut att totalstopp är faktiskt lättare än att försöka minska på drickandet..Tror det är omöjligt om det gått till alkoholberoende..Du har goda chanser att sluta guldfiskminnet..Det krävs vilja, stöttning och förståelse för sitt egna sätt att sluta dricka alkohol. Vissa tar hjälp av sjukvården eller föreningar..Andra klarar av det på egen hand och forumet..

Det var ärligt och naket beskrivande av dina känslor.
Kanske är det så även i verkliga livet? Att det är utan fernissa, när vi visar oss i all mänsklig sårbarhet, som vi verkligen är intressanta.
Den kritiske granskaren, självrannsakaren inuti våra huvuden, tjattrar oavbrutet men kan drickas till tystnad.
Sociala sammanhang brukar ofta ses som svåra i början av nykterheten, av olika skäl. Rädsla för att inte smälta in eller för att väcka frågor (bli avslöjad?). Oro för att man blir tråkig (jag blir personligen mycket tråkig om jag dricker, fokus på att säkerställa hög promille istället för fokus på sällskapet)

Om det behövs alkohol för att kunna sitta och tjattra inpå småtimmarna är antingen sällskapet och samtalsämnena för tråkiga eller så är det för lång tid fram till småtimmarna för att en nykter person ska orka vara vaken.

Och även om allt jag skrivit ovanför inte stämmer är det tusen gånger bättre att vara tråkig än att vara besatt av att bli berusad.

Kram

Tack för alla svar. 21 dagar idag.

Jag blev alldeles svettig och stirrig när jag såg att jag hade fått svar. Nästan som en panikkänsla. Shit pommesfrittes! Det finns folk där ute som svarar mig när jag beskriver min värsta sida ? Tack! ?

Igår var jag på fest och träffade min pojkväns släkt för första gången. Jag halsade alkohol, briljerade (alltid med alkohol), folk älskade mig. Har ett väldigt socialt sätt när jag dricker. När jag inte dricker upplever jag mig själv mer tråkig och inåtvänd. Nästa helg ska vi bjuda över två vänner. De gillar alkohol. De förväntar sig tjatter in på småtimmarna. Men jag tänkte inte dricka. Inte min kille heller. Kommer de bli besvikna..? Men ska först klara av veckan. Sen helgen. Första milstolpen.

Du har så rätt. Jag ska bära med mig meningen när beroendet börjar luras- att jag inte vill förstöra mitt liv och GÅ UNDER. För klarar jag inte det denna gång så vet i tusan om jag någonsin gör det.... sista halmstrået greppar jag nu.

Ja! Jag hatar mig själv att jag dricker! Jag hatar mig själv för att jag har kastat bort mitt liv så här. Livet handlar inte om status och pengar. Det handlar om relationer, natur, närhet, upplevelser. Jag hade egentligen önskar sjukskriva mig, men då är jag rädd att jag verkligen skulle dricka. Behöver bara stå ut de närmaste veckorna. Hoppas att trötthet hänger ihop med alkohol? Att jag sen blir piggare?

Jag till och med dömer mig själv nu när jag skriver. Att jag skriver tråkigt. Att jag hade varit mer rolig och engagerande med alkohol. Dags att börja acceptera den mer tråkiga jag ? Det är min framtid!

Återigen tack för att du svarade! ??