Senaste kommentarerna i forumet

Har märkt att när jag tar upp alkoholmissbruk, med människor jag möter, är det många som har eller har haft problem..Pratade med en man på jobbet, som berättade om att han slutat dricka..Han hade haft en bror som söp ihjäl sig och var i 40-års ålder..Brodern hade supit bort 3 förhållanden och sina barn..Till slut hade han hittats död i sin lägenhet..I en misär dit ingen ville komma för att se hans elände..En man som fått många händer framsträckta för hjälp..Både från sitt jobb, men också från anhöriga..Han tog/orkade inte ta hjälpen..Tragiskt..Tror alkoholen skördar fler offer än vi anar..Många cancerfall, självmord, och andra dödsfall är alkoholrelaterade..Vi är så maktlösa när personen inte vill/orkar ta bättre beslut..Kram

...att höra! Fortsätt berätta om du vill!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag gör det ofta och gärna.
Fixar andra.
Men med min särbo så stöter jag på patrull.
Agerar dramaqueen ibland för att väcka reaktioner och han drar sig stillsamt tillbaka när jag gör så.
Där står jag som ett bortskämt barn med uppdämda frustration och ilska för att han inte "lyder eller gör som jag tycker han ska göra.

Mycket svårt och mycket nyttigt för ullabulla.

Mina egna svaga punkter kommer då ut i ljuset och jag tvingas se min egen ofullständighet.
Tar till mig den och lagar mig själv,förlåter min oförmåga och kliver vidare i detta som kallas livet..

säger jag också ?
Är det ett drag vi medberoende har, att ”fixa andra” och hitta lösningar... till andra ?
En kompis berömde mej: Vad du är klok, jag blir avundsjuk ! Ja svarade jag, det är lätt att hitta lösningar till andra ( för då slipper jag lösa mej själv )

Slutade med FB och instagram för länge sedan. Även vänner som har allvarliga problem i vardagen har en FB fasad av påklistrad lycka. Jag har inte saknat det en sekund. När jag träffar vänner nu för tiden så har vi mycket mer att prata om och jag slipper deras oäkta sida.
Jag försökte hålla det till att bara koppla upp till mina närmsta för att kunna lägga ut mer ärliga inlägg men det gick inte och till slut så sprutade det myskvällar, nya terasser och utlandsresor i mitt flöde och stressen gick upp.
Jag gillar verkligen det här forumet, det är precis som anti-facebook :) Här pratar och visar vi våra verklighet, inte den vi vill att andra ska tro att vi har.

Om du har möjlighet att byta jobb så överväg det. 8 timmar om dagen fram till du fyller minst 65 är väldigt mycket tid att lägga på att vantrivas. Som dessutom spiller över till resterande vaken tid om det är illa. Jag vet att det ofta är lättare sagt än gjort, men det kostar lite energi i jämförelse att se sig om efter nya möjligheter.

Tack Sisyfos, finalisa och AlkoDHyperD för era kloka svar. Jag läste dem långsamt allihop och tog åt mig. Tack.

Jag skrev ett ganska långt inlägg inatt men det försvann när jag skulle posta. Dåligt internet antar jag.

Mådde inte så bra igår. Har för mkt just nu med allt. Orkar inte ens skriva om det igen för jag känner hur stressen ökar när jag tänker på det (det är mest mitt jobb som gör att jag mår dåligt. En enorm arbetsbörda har vi).

I alla fall så har jag mått bra idag igen.

Och som vanligt är jag oerhört tacksam över att jag lever ett helt totalt nyktert liv. I med och motgång.

Ha en fin kväll allihop. Kram till er.

Sen 2,5 år..Lämnade mannen som inte ville/orkade sluta dricka..Jag hade bestämt mig under min första nyktra tid att slutar inte han dricka, så vill inte jag leva med honom..Mitt välmående går först..Det är det viktigaste jag har..Förstår hur jobbigt du stundtals tycker att det är..Livet är nu, och alkoholen har förstört tillräckligt för oss..Du får ta vara på dom goda stunderna med familjen..Så fint att du är en nykter mamma och mormor/farmor..Känner du skuld så säg det till barnen..Allt kan läkas..

Har läst hela din tråd nu och vill bara säga att det var en så fin läsning.
Vilken kraft och kämpaglöd du har!
Du är inspirerande och ger hopp!
Själv är jag på dag 8 idag och det känns bra att vakna nykter?
Kram till dig?

Det är jätteinspirerande att läsa om din framgång!

Tog en irish coffee (utan alkohol), på en uteservering när jag var till Sverige och hälsade på för två veckor sen.

Smakade faktiskt bättre och kändes riktigt fräscht efteråt. Är utan tvekan en ren illusion att just alkohol är uppfriskande i solen. Kroppen blir uttorkad och sinnet bränns.

Jag är i samma ålder som du och hade en liknande upplevelse, plus släktingar med alkoholproblem. Jag slutade dricka för 15 månader sen! Du är grym som vågade göra denna förändring, det är modigt och en stor omställning. Normen är oerhört inbiten i samhället och jag har tex blivit irriterad på bloggar, speciellt nu denna fina vår, som romantiserar alkohol utan dess like. Det tar tid och ställa om och sommaren kan vara extra jobbig!
Tips är att umgås med människor kring andra saker än alkohol. Fundera över vad du tycker är roligt att göra eller om det är något du velat testa, någonstans du velat åka :) Som Ellan sa så blir det som att bygga upp en helt ny identitet.
Jag försöker tänka att folk får umgås med mig för den jag är. Och att det tar tid för folk att lära känna mig och att det får vara så :) Övergången för mig blev nog enklare för att jag umgåtts i kretsar där alkoholen inte varit i centrum utan intressen eller religion, tex. Och det går faktiskt att ta en kaffe eller läsk i solen också! Men kanske hellre välja ett café och inte en uteservering, speciellt den första tiden.
Men pepp till dig! Jag är så stolt över min nykterhet och det ska du vara också!

Vad fina ni är som tar er tiden att peppa mig, det gör mig så glad! Det är nog lite det också, det känns som jag tar förgivet att jag inte ska dricka och det ska vara självklart och enkelt. Jag ser liksom inte alltid hur grymt bra arbete jag gjort som
Lagt om mitt liv helt, trots att jag bara är 26. Så när ni skriver så varma ord om hur duktig jag är blir jag verkligen lycklig av att höra? jag måste lära mig peppa mig själv mer, för jag känner att det dalar neråt. Om jag slutar påminna sig själv om att jag faktiskt gör ett himla bra jobb känns det som man glömmer det och alkoholtankarna kommer tillbaka.. kanske helt enkelt behöver nya utmaningar!
Tack till er??

Även om det kan vara svårt att sova ibland. Ångestattack just nu.... Vill verkligen ha jobbet jag var på intervju hos.

Och i såna här lägen är antabus det som hjälper mig. Tänk om jag inte får jobbet? Då skulle jag säkert druckit utan antabus... Det skulle i sin tur lett till ångest över tomt bankkonto, sprucken telefon etc.

Jag orkar fan inte med att börja om igen. Nää antabus tills jag fått ordning på livet och mår bra. Då blir det lättare att hålla sig nykter på egen hand.

Jag tycker du har gjort ett bra val att välja nykterhet.

Jo, händer verkligen underverk när man slutar dricka. =)

Känner mig rastlös, på ett positivt sätt och längtar verkligen till att jag får ett nytt jobb (gått arbetslös första gången i ett halvår). Var på en intervju i fredags som kändes skitbra, väntar på besked nu i dagarna. *Hoppas* *hoppas* jag får det, kan verkligen leva in mig i hur det skulle kännas att jobba där närmaste åren.

Ha en trevlig kväll du med, o starkt jobbat där!

Härligt att höra att det knallar på i rask takt åt rätt håll för dig!
”Bara 22 dagar”?
Det är ju helt fantastiskt!

Är också nyfiken på hur länge man kan köra vidare på Antabus. Jag fick för 48 veckor på mitt recept.

Ha en härlig kväll!

Har läst ikapp din tråd nu sen jag har varit borta från forumet. Du kämpar så extremt och lyckas ofta. Varje vit dag är en seger. Det är uppenbart att du verkligen jobbar på dig själv och ditt missbruk även fast det kan kännas skit pga av externa situationer. Stolt! Varje gång du vänder framför SB så skapar du ett nytt beteende, och det blir lättare tills nästa gång. Att vi kan förstå att vi kan utstå vad som helst, utan att döva med alkohol, är viktigt tror jag.
Även om vi faller så har vi lärt oss, än en gång, att det inte är värt det... och upp igen!

Jag ska skriva mer här hos dig, du inspirerar mig.

Kram!

Livet går vidare. En dag i taget. Idag AA. Min man skall ut med en kompis. Han dricker varje dag/kväll. Utom när vi träffar barn o barnbarn. Ibland tänker jag, att om han inte hade druckit kunde vi gjort resor tillsammans, seglat tillsammans, promenerat tillsammans osv. men jag vill inte göra saker tillsammans med en berusad man. Vi har druckit tillsammmans i 40 år. Och nu har jag varit nykter i mer än 2 år. Så nu gör vi olika saker. Han accepterar detta. Men jag kan tycka att det är sorgligt emellanåt.

Många använder FB som bekräftelsekälla. Visa upp sig så som man vill uppfattas av andra, som en förstärkning av en identitet man vill ha. Feelgoodinlägg får många ’likes’ = mycket bekräftelse.
Inget av detta är fel i sig. Men visst är det lätt att falla i jämförelsefällan.
Så kan det ju även vara i verkligheten. Hur ens hem ser ut, vad man kör för bil, och som du nämnde, resor mm
Om alla människor bar sina livserfarenheter, dolda svårigheter och lidanden i en plastpåse skulle vi förmodligen inte vilja byta påse med någon.

Vill bara säga att du gör det så bra! Att vi lyssnar och tänker på dig... har tyvärr inga råd att komma med, men skickar en kram...

Kloka ord från Sisofys som vanligt.
Jag kan bara instämma. Det är många som har svårt att hantera sociala medier på ett sunt sätt.
Själv valde jag medvetet bort FB för flera år sedan då jag insåg faran med för stora stresspåslag för egen del.
Instagram öppnade jag först i höstas då jag tyckte jag ville hålla lite mer koll på vad vänner och familjen har för sig.
Lite kul att lägga ut sina egna bilder ibland också.
Men förminska inte dig själv Lim, tro på att du är den fantastiska mamma som du är! ?? kram

Jadu, dessa grubblerier om att andra har det bättre, är roligare, att deras barn har bättre föräldrar, roligare liv. Säkert finns det någon som har det bättre, men många som har det sämre också. Det jag kan känna med insta och FB är att det finns några av mina "vänner" som hittat sin "grej" i tillvaron och som publicerar bilder från det. Ett intresse, ofta samma typ av bilder. Dem kan jag numera bli riktigt avundsjuk på. Jag tror att de lever i harmoni med sig själva.
Och det är nog det som är viktigast ändå. Barnen mår bra när du mår bra. De kan säkert också ibland bli avundsjuka på andra, men du får se det du gör. En utlandsresa behöver inte bli det roligaste i världen, bara man åker utomlands. Vissa dricker sig igenom det. Hur kul är det? Vissa föräldrar vill bara vila - inte heller så kul. Nej, se på det du gör för dina barn. Du är närvarande, du hittar på saker, du tar dig tid med dem. Det blir lättare när de blir större. Då får du mer tid till dig. Jag känner så väl igen det där grubblandet över om andra har det bättre, roligare etc. Men man får helt enkelt se till vad som är viktigt för en själv. Och stå för det. Hade du velat prioritera utlandsresa så hade du gjort det. Var stolt över dig, Lim!

Ibland sviktar mitt självförtroende. I mitt föräldraskap bland annat. Fastän jag egentligen vet att jag är en bra förälder.

Tanken slog mig att tänk om jag blir en tråkig förälder för att jag är så ordentlig hela tiden. För att jag inte dricker och släpper loss med andra vuxna. Förut brukade vi dricka vin med grannarna och spela musik osv. Jag saknar det inte eftersom jag inte vill dricka. Men blir det tråkigt för barnen? Alltså ni hör ju hur sjukt jag resonerar. Men det är för att jag är i nåt läge där jag ser ner på mig egen förmåga. Jag anstränger mig så oerhört mkt för att vara en bra mamma och ju mer jag gör desto högre blir mina egna krav på mig själv. Jag stressar upp mig!

Jag vet att jag inbillar mig att barnen skulle ha tråkigare bara för att vi inte festar med grannarna. De skulle förmodligen bara skämmas över mig om det skulle hända nu.

Jag hatar när jag tänker såna här negativa tankar och föreställer mig konstiga saker.

Jag vet att jag är den bästa versionen av mig själv när jag är nykter.

Okej jag festar inte loss speciellt ofta men jag är heller aldrig nånsin tråkig och bakis. Jag är nästan alltid pigg och glad och orkar mycket med mina barn.

Jag måste fokusera på det som är bra.

Jag känner mig ju ofta som ensamstående så jag tror jag känner överdriven press på mig själv. Jag vet ju att om inte jag hittar på saker med barnen så blir det liksom ingenting. Det gör att jag nog gör alldeles för mycket istället. Men samtidigt har jag ett behov av att göra mycket. Så har det blivit i mitt nyktra liv. Jag vill inte bara sitta hemma och glo. Det kunde jag ju vilja göra när jag drack.

Men jag måste nog försöka hitta en balans. Just nu går allt i 180 hela tiden och jag tappar vad som är sant och falskt.

Ibland känns det som att jag försöker bevisa nåt för både mig själv och andra. Visa att jag kan ge allt och göra allt. Men det slutar med att jag känner mig helt tom och värdelös.

Jag måste försöka släppa känslan av att jag ständigt måste sträva efter mer av allt. Jag orkar inte med känslan av att vara materialistisk och vilja ha mer och göra mer. Så var jag aldrig förut. Varför har jag blivit så nu? Jag begriper det inte.

Jag hade inte instagram förr och har aldrig haft Facebook. Men för några år sedan skaffade jag instagram. Jag slapp det under mina graviditeter och första åren av barnens liv. Slapp jämföra mig. Och nu undrar jag om det inte är instagram som bidrar till den här jobbiga pressen. Bara idag har tre stycken visat bild som räknar ner till en utlandsresa, femtioelva personer har visat presenter de fått på morsdag (jag har inte fått nåt, inte ens en kopp kaffe. Och jag bryr mig inte egentligen men alla andra gör ju det så då borde jag det med?)..... sammantaget ser det ut som att alla gör allt samtidigt och har underbara makar och vänner osv. Och jag blir helt tom FASTÄN jag har det så bra. Men tar jag bort mitt konto missar jag ju massor av kontakt med folk. Men jag tror att det är jättedåligt för min inre ro att alls ha med sociala medier att göra....Det passar inte mitt psyke alls. Jag är för ömtålig.

Nåväl. Jag inser ju att jag måste göra nåt. Jag kan inte ha det såhär pga en löjlig fotoapp.

Haha det blev som en terapisession här i min lilla monolog. Och jag tror jag kom fram till nåt som kan hjälpa mig. Gäller ju bara att bli av med beroendet och bekräftelsebehovet som vuxit fram dessa år med instagram ? kanske svårare än att sluta dricka?? Men snudd på lika viktigt.

Godnatt!

PS. Jag ska inte kolla instagram alls imorgon bestämmer jag nu!

Att livet är värt att leva. Gemenskap och tillhörighet är livsviktigt, vi är ju flockdjur. Och hur relationen till en själv är. Förmågan att bara vara. Insikten att det ibland kan räcka med att finnas till.
Jag känner ofta en existentiell ensamhet trots flera barn, ett stort socialt nätverk och en fartfylld vardag. Den är en riskfaktor som jag försöker minska genom att bli vän med den. Ensamhet kan kännas sorglig och överväldigande och det är en känsla bland andra känslor. När den kommer över mig nu kan jag låta den f8nnas, kanske till och med gråta en skvätt och tänker att det är en gåva att äntligen ha tillgång till tårar.

Varför bara vissa klarar sig..Tror ångest, depressioner har en del i det..Kan du bota psykiskt dåligt mående om du har det som alkoholist, på annat sätt, så finns det goda möjligheter att sluta..Förstår man varför man dricker och hur beroendehjärnan och psykiskt mående hänger ihop är prognosen bättre..Har du fortfarande nätverk som stöttar är det lättare..Finns det ingen som bryr sig, du har supit bort allt, är det jättetungt..