Senaste kommentarerna i forumet

Gillar verkligen din berättelsen om glädjen med dina barn. Vilken klok och omtänksam mamma du verkar vara. ♡

Grattis till den långa nyktra tiden! Kram

Jag ville bara berätta att när jag började läsa här på forumet i höstas så blev du den jag följde mest.
Du verkade så intressant, insiktsfull och full av kloka tankar.
Jag blev inspirerad av dig och när jag sedan i februari bestämde att förändra mitt drickande öppnade jag mitt eget konto här.
Ungefär samtidigt så bytte du forum och då tappade jag dig för jag hade fullt upp med mitt egna.
Men jag tror på att du klarar av att hålla dig från att dricka för du är så medveten om att nackdelarna är så ofantligt mycket större än det falska korta lullet som du eventuellt skulle känna...
Lycka till dig från mig???

Det är många som bränner ut sig i båda ändar..Det smyger sig på precis som beroenden. Man märker inte så mycket förrän det är kört..Eller man försöker hålla huvudet över ytan..Jag vill väl och det vet du lim som tur är..Stor varm kram..

Jag tror inte det handlar om dålig karaktär. Du verkar generellt ha så stabil och plikttrogen karaktär, så det kan inte vara där skon klämmer med alkoholen. Du verkar inte särdeles flyktbenägen av dig heller. Miss Lyckads tankar om fysiskt beroende låter vettiga. Jag har astma. Kroniskt. Fysiskt. Ibland får jag attacker, trots att jag inte utsätter mig för sådant jag vet utlöser besvären. Det har inget alls med karaktär att göra. Kanske är det typ så med alkoholen för dig?

Den där panikångesten lurar överallt och dyker upp då man minst anar det om man inte är på sin vakt. Det känns som att du är på gång nu, känner dig lite mer säker. Och du har rätt, med humor kommer man långt. Keep up the good work! ♡

Att få vara någons idol just nu känns fantastiskt. Tycker ju inte att jag är värd det i dagsläget... Inser att jag nog byggde en hel del förtroenden under mina första månader här på forumet. Alltid bland de första att välkomna och peppa. Det mesta gick min väg då och jag försökte förmedla min positiva inställning så mycket jag bara orkade. Sedan blev det jag som behövde en massa stöd och förståelse - och det har jag fått. Med råge! Jag upprepar, här växeldrar vi.

Känns lite konstigt att inte vara först framme och göra inlägg i andras trådar som förr, men känner gemenskapen ändå. Och snart är jag där igen, kommenterar, peppar, ifrågasätter och allt annat som hör till. Jag ska bara... (som Alfons Åberg)... fixa en sak först. Nämligen den lilla detaljen att försöka att ta hand om mig själv lite bättre.

Ni är så himla bra, alla! ♡ Kram

Va ute på en kvälls promenad igår kväll med en vän. Vi gick och åt glass och bara skvallrade lite.Vi gick förbi ett ställe där det finns många goa uteställen.Relativt populärt ställe i Malmö.Jätte mysigt. (Där har man festat så det har gått vilt till) När vi gick förbi såg det så mysigt ut.Riktigt mysfaktor.Fullt med folk och det var livat. Och helt plötsligt så säger jag ca till min vän - Jag väntar med min nykterhet efter sommaren och tog tag i hennes hand. Sååå paff hon blev.Va som hon såg ett spöke.Efter ett tag så förstod hon att jag skämtade och ett avslappnat skratt kom ?. Sen fortsatte vi att larva oss och skämta ang alkoholen och även på min "bekostnad".Det kändes som om jag "bröt isen" lite där. Att hon inte ska behöver känna att hon måste "tippa på tå" ang mitt problem eller alkoholen i sig när hon är med mig..??? - Att det inte alltid behöver vara så allvarligt när det kommer till den biten...?

Är lite hypersensitive på sista tiden men fan vad bra jobbat!!!!!

Emma

Tack Lim, Emma, Mirabelle och Jasmine för er omtanke och tack miss lyckad för dina tankeväckande ord. Har också varit inne på det kemiska, fysiska beroendet, kanske det är så ändå. Letar vidare efter sammanhang så länge. Skönt att du hittade något i alla fall. ♡

Bara måste få berätta vad som hände i dag. Nyss blev jag både glad, förvånad, men framför allt välbehövligt stolt över mig själv.

Är på väg hem från jobbet, vet att jag är ensam hemma senare i veckan då M ska opereras (sjukt, jag vet, men inte f-n bryr sig A-tankarna ett skit om hur min man mår!). Den avgörande rondellen närmar sig och jag svänger av - mot Systemet. N-hjärnan utropar: "Skit också, vad hände?". A-hjärnan: "Nu ska det handlas hem, ensam hemma betyder fritt fram." N-hjärnan iskallt: " Det ska så f-n heller, vänd om!"

Nu till det mest fantastiska på mycket mycket länge: Vid första bästa tillfälle lägger jag om ratten mot rätt håll - det vill säga hemåt!

Vet inte om det funkar i morgon, nästa vecka eller nästa månad, men i dag fixade jag det. Stolt som en tupp, med all rätt. I dag är jag verkligen värd en nykter kväll!

Bedövar det mesta.Och höjer ändå allt på något vridet sett.Nä läs inte allt för mycket för bara det kan höja känslan/ångesten.Om man mår bra så ska man njuta av det. Men lite ingående fakta kan vara bra.Och på nätet finns det mycket tips oxå ?

Humor brukar vara den bästa medicinen ??.Önskar bara att jag oxå kunde använda dom "knepen" ( "när jag lär mig igen" ) när suget kommer på besök.Men tids nog ??? Det heter ju - Dag för dag ?

Ha en ljuvlig dag i solen.Ligger själv och solar nu på min 8:dag som nykter ?️?

Dina råd är guld värda! Och så mkt igenkänning. Det blir så bisarrt när man själv framkallar och autogenererar ångesten!

Nu är jag I en period där jag känner efter hela tiden och det är så fel. Innan hade nog alkoholen hjälpt till att skapa en hinna kring känslorna.

Läser en bok om ångest (“Generation Ångest”) men jag måste lägga ner för bara att läsa om den så kommer den. S j u k t.

Försöker skratta åt det, verkligen, skrämma iväg Åjäveln på samma sätt som jag skrämmer bort Ajäveln ?

Vad härligt att helgen varit fin för dig vinäger..Jag kände inte heller igen mig i mångas beskrivningar i drickandet..Tills jag förstod att jag var fysiskt alkoholberoende..Dvs min hjärna hade fått så mycket alkohol så många gånger regelbundet så den var beroende..Gräns efter gräns överskreds.Jag har aldrig gillat alkoholsmaken utan ville ju bli avslappnad och lullig.Har aldrig haft svårt att prata eller dansa nykter..Förstod inte varför jag drack. Tills jag läste på forumet om att man kan vara psykiskt beroende, dvs blir en annan person som är mer social och vågar mer. Eller fysiskt beroende..Det finns en kombination av båda också..Äntligen förstod jag sammanhanget..Minns inte vilken tråd detta stod i. Men kände igen mig..Det kanske stämmer på dig med vinäger? Kram

Och PS igen. Jag tycker du är modig som provar nytt jobb i en bransch du inte varit i på så länge. Så önskar jag också vara i framtiden när jag känner jag behöver nåt nytt. Att våga. ???

PS. Miss lyckad, tack igen. Du skriver rakt men omtänksamt och jag uppskattar det mycket. Jag ska ta dina råd ❤

God kväll mitt i natten.

Allt du skriver stämmer fina miss lyckad. Anledningen att jag ens är vaken nu är för att jag suttit med jobb. Det kommer vara såhär ett tag till men sedan är det stopp. Jag har alltid sagt att jag vägrar att jobba hemma. Kan inte förstå att jag ändå plötsligt börjat med det... Så dumt men jag har inte mkt val.

Får väl se det positiva... hade jag druckit nu hade inte ett smack blivit gjort och jag hade haft enorm stress istället för "bara" stress ? Så är det!

Men jag har haft en underbar dag idag med mina barn. Vi har cyklat runt på massor av små äventyr till flera platser. Allt barnen ville göra gjorde vi. Nu är vi solbrända och de somnade snabbt i sängen när vi lade oss. Då smög jag upp för att sitta med jobb. Vägrade göra det på barnens bekostnad. Det räcker att de vuxit upp med att jag alltid pluggat mycket hemma.

Nu har jag liksom passerat tröttheten så jag skulle kunna gå ut på en promenad mitt i natten. Men det vore rätt dumt eftersom jag ska upp om 5 timmar ?

Godnatt allihopa!

Vill bara skicka en kram och säga ge inte upp ❤ (inte för att jag tror att du kommer det men bara ändå)

Emma79 jag testar att hitta tillbaka till mina gamla sk "knep" som jag lärde mig innan jag började ta till alkoholen.För det första så tror jag att det är bra att läsa på ang ex kroppslig ångest.Då ex panikångest.Om man vet vad det är så kan man kanske lära sig att handskas med det bättre när det sker (tids nog).Men de är ändå svårt att tänka förnuftigt just när obehaget är där. Jag själv måste ha ljust,lugn och absolut en känsla av trygghet.Och hemma är mitt (eller en avskild plats inomhus).Något att lyssna på så man vet att man inte blir "knäpp" ,och de kan även göra så man fokuserar obehaget på annat utan att behöva göra något. ( Så läsa fungerar inte för mig ). Bara ligga och andas och vänta ut det.
Jag vet att jag nästan kunde "medvetet" framkalla det själv innan pga jag var så nervös att få en attack inför andra (tyckte det var pinsamt) så jag tänkte på de hela tiden och stressen steg. Så berätta det för nära och kära är en bra idé för då slipper du den stressen att "gömma" det när det kommer ! Lugn och ro är nyckeln till det.Och om man stressar upp sig mer blir det värre.
Nu blev texten lite lång.Men jag hoppas du hittar ditt sätt så du kan hantera det ! Men ett förslag är att när du börjar känna det "släpp allt" och ta din egen tid och slappna av. Låt dig få ner pulsen och vila.(Oftast handlar de bara om en stund ) För om du bara fortsätter utan att stanna upp när du börjar känna av det så är din kropp/hjärna i det tills du ger den tid. Ångest lever av stress och oro! Och den tillåter inte heller att man kan fly ifrån den tyvärr.

Tezz45 har aldrig hört talas om just de uttrycket men de passar ju väldigt bra in på mig.Har åkt in till sjukhuset ca tre gången (inte relaterat till Alkoholen.Förutom en) men då har dom tagit blodprov. 2 av gångerna sa va läkarna sten hårda- Du är alkoholist va ( "ingen försiktighet här inte" ?) De va pga jag satt upp,var klarvaken och pratade.Och de gör man inte om man har omkring 3 i promille om man nu inte är alkoholist sa dom. Så där kunde jag ju inte förneka det. Men den mängden som jag hade druckit dom gångerna har jag druckit varje dag i åratal. Hade kanske blivit ett par-tre st extra öl..!..

Så sorligt när man tänker efter.Gud vad man led och skämdes men man vågade inte be om hjälp..!

Först och främst, stort tack för all respons! Ni är guld värda. ♡

AlkoDHyperD, förstår vad du menar, men inget jag reflekterat över hittills. Får ta mig en funderare till över dina ord.

Känner mig vilsen i A-träsket. Hör liksom inte hemma någonstans. Förstår självklart att allas alkoholproblem är individuella, men tycker ändå att det går att kategorisera några till viss del. Vinlullare, festprissar, periodare, ensamdrickare... Jag upprepar och betonar att allas problem är individuella, men lite grovt går det att hitta en del gemensamma dryckesmönster hos ganska många. Inte sällan läser jag hur folk känner igen sig exakt i olika inlägg.

Dock är jag nog lite multi, då jag inte känner igen mig riktigt någonstans, eller - rättare sagt - nästan överallt. Vet snart inte vad jag ska göra. Famlar och försöker hitta samband och sammanhang, men förgäves...

Tycker och tror absolut inte att det är mer synd om mig än någon annan, men känner mig så förtvivlat fel i allt jag företagit mig för att få ordning på detta. Under ett halvår har jag hittat så många olika lösningar på mitt A-problem och lika många gånger har det dykt upp ett annat.

Min absoluta svaghet är, som jag nämnt många gånger, tillgänglighet i ensamhet. Jag KAN F-N INTE låta bli, det går inte. Känner mig usel som har så dålig karaktär. Det gick ju så lätt de första månaderna... Jag blir tokig snart. Har inte druckit sedan toa-tetrorna och innan dess tio dagar, men A-hjärnan "går med på det" bara för att den vet att den får vad den vill ha en annan gång, nästa gång tillfälle ges.

Det handlar inte om tristess, tycker inte att det är tråkigt utan alkohol. Det handlar inte om stress, får tvärtom ofta hjärtklappning när jag dricker numera. Det handlar inte om återställare, har ingen abstinens. Det handlar inte om att det är gott, dricker precis vad som helst som innehåller alkohol, ju högre, desto bättre.

Så vad handlar det om då? Jag vet snart ingenting längre. Det sjuka är att jag egentligen inte mår dåligt just nu. Har haft en helt underbar helg, förutom ovan nämnda tetror.

Fokuserar jag för mycket på A? Från morgon till kväll tänker jag på att jag inte ska dricka. Analyserar allt jag gör utifrån A. Hur det än är har jag ju varit nykter den allra största delen av de här sex månaderna, vilket jag ofta helt glömmer bort. All fokus ligger på återfallen. Den berömda inre hårda domaren, ni vet...

Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Kanske bara vara och sluta att konstant tänka på A ett tag kan hjälpa. Törs jag det? Har en stress-så-in-i-helvete-vecka framför mig. Och nej, det mesta av det kan jag inte undvika. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, det skrevs nästan av sig självt...

Hälsningar Fröken Rådvill

Fina Jasmine? Jag är trött. Men det är ändå bra. Jag dricker inte. Ibland tänker jag att jag vill men det går att låta bli, jag är inte i det svarta hålet jag befann mig i för någon vecka sedan. Försöker hålla mig borta från kanten där marken är lös och hal.
Men jag tänker ofta på hur otäckt starkt beroendet är, hur manipulativt det är. För snart, 31 juli, har jag varit nykter ett år, minus två dagar. Och ändå... Ändå har alkoholen ett stadigt grepp om min själ. Tvånget ligger någonstans inom mig och slumrar, väntar på att få vakna igen. Jag tänker att jag får fortsätta som jag gjort, en dag i taget och fokusera på mitt liv och sånt som gör mig stark och glad.
Idag har jag varit på stranden hela dagen med barnen och jag är tacksam över att inte behöva sitta där ibland alla andra barnfamiljer och smussla med vin i en kaffemugg... slippa känna sig som en värdelös mamma och människa.
Det är en lättnad att inte ge mig själv det alternativet.
Kram till dig Jasmine, jag vet att du kämpar och jag önskar dig all styrka i världen❤️Det är du värd?☀️

Jajamen. I kiss och spya hissen i centrumet där jag bodde tidigare, kl 10.05 en vardagsmorgon. Den där hissen där dom där alkisarna dricker sin billiga sprit. Och där dom kissar. För när min hjärna hade bestämt sig för att dricka så hann jag inte hem. Vansinnet var ett tvång att börja redan i hissen ner. 4 meter från SB. Där har jag stått med min alkohol och spytt av lukten i hissen och klunkat rent sprit. Som en parbänks-alkis.
För att jag är fullblodsalkoholist.

Jag räcker upp en hand!
Jag har smygsupit över halva Sverige. Sunkiga toaletter som luktar piss, långt bak i bussar, överallt.
Varför förnedra sig så?
För att jag är en fullblodsalkis.

När suget kommer försöker jag klä suget i allt det sunkiga.
Det finns nämligen inget att romantisera över i äckliga toaletter med billigt vitt vin.

Jag minns en kvinna på Youtube som förklarade begreppet.
Det handlar om att man är så sjuk så man dricker dygnet runt för att vara "normal".
Hon höll på att dö av sin alkoholism med dödligt hög promillehalt.

Jag har själv varit mitt i den dödliga spiralen och det är absolut vidrigt.

Jag önskar dig hälsa och styrka.
Skriv och läs ofta! ?

Det är det bästa, så man är vid sina sinnens fulla bruk..Det har skrivits allt möjligt på fyllan på forumet och det brukar inte sluta så bra..Men det smartaste är att inte skriva onykter på några medier, det kan ju bli fel..Om du läser mycket på forumet så hittar du nog strategier som passar dig..Rom byggdes inte på en dag..För vissa går det lättare, vet inte vad det beror på? Men alla har stora möjligheter oavsett..Kram

När jag läste ditt senaste inlägg tänkte jag på hur man kan ge den inre känslan av skam ett ansikte - eller göra känslan begriplig - genom handlingar som väcker avsmak/avsky.
Det är inte alltid situationsbundet eller direkt kopplat till en tydlig tanke eller händelse och det krävs en hel del inre utforskande för att spåra triggern.
Så här skrev jag i min anteckningsbok för några månader sedan:

” Är mr Hyde inte bara ett behov av att döva?
Jag fick en tanke som inte var ett sug utan mer en impuls att iklä mig identiteten som de senaste periderna av brutalt supande varit förknippad med.
Formulerade den för mig själv och en vän.
Jag kände för att bli mr Hyde alldeles nyss. Hinka i mig ren sprit och bete mig fullkomligt oansvarigt. Men det är inte effekten av alkoholen jag vill åt, den kan jag få bara genom att vara i nuet och i mina känslor. Det är bilden av mig själv, identiteten som mr Hyde, så som jag ser mig utifrån när jag går in i den.
Och senare samma kväll kom tanken igen. Jag gick igenom situationen och mina känslor. Sorg och uppgivenhet i samband med att jag inte blivit förstådd och lyssnad på av ett av barnen. Jag fick ta emot missnöje och protester för att jag bryr mig om den långsiktiga hälsan och trots att jag gjort allt ”rätt” genom kärleksfulla gränser och kontakt. För att jag är den enda som vågar vara förälder. Jag förstår att det är jag som är trygg och stark nog för att ta emot deras frustration från andra områden i livet, men ändå kändes det orättvist.
Där och då kom jag på att mr Hyde kanske är syndabocksrollen extrapolerad. ”Om jag ändå uppfattas som den dåliga kan jag lika gärna se till att det finns konkret anledning att uppfatta mig så. ”
Kontroll genom att göra skulden/skammen begriplig.
Jag behövde inte spela ut den rollen. Såg mönstret, kände in mig själv och lät sorgen komma ut i tårar när jag var ensam senare. ”

Kram

... och mår bättre! Bad får alltid mig på bra humör, speciellt om vattnet är kallt?. Kram till dig!