Senaste kommentarerna i forumet

Sitter här på tåget och är på väg till jobb,och jag är inte bakis.Så skönt det är ?Jag utmanade mig kanske lite för tidigt, men en barndomsvän ifrån Norge va nere på besök igår, hon och två andra.De hörde av sig och ville att jag skulle komma ut.Jag velade med mig själv ett tag men bestämde mig för att gå ut och träffa dom 1 timme.Dom satt och drack goa drycker och åt.På väg ditt började ursäkterna komma -Två öl kan jag faktiskt ta.Och sen köper jag hem 6 folk öl om de blir jobbigt sen och sen imorgon blir det inget (vilken förnekelse) Jag satte mig ner efter några goa varma kramar och några tårar ☺️ Märkte att dom redan var på lurvern.Sen kom bartendern och utan att jag tänkte så sa jag -Jag tar en kola..!!

Jag hade det så trevligt ? efter ca 1 timme så kände jag att det räckte för mig.Och sen när jag kom hem så kröp jag under täcket och skrev lite i min dagbok och somnade gott ?

Ha en fantastisk dag ni allesammans ❤️

Vilken kärleks-dusch man får sig här inne hos dig idag <3 Badad i förtröstan kryper jag till kojs denna kväll :) Kram på dig min kära

Det är en fröjd att läsa dina ord! Både formuleringarna och innehållet.

Det stämmer så väl det du skriver om forumet, om att komma och gå, om stöd och pepp och ibland stränga tillsägelser om det behövs.

Stor kram!

Köpte jag för 2000 kr..Ungefär vad jag drack upp varje månad på slutet innan jag blev nykter..Det är inte klokt när man tänker på det..Ett stort traktorlass med blivande ved..Det hällde jag i mig..Det blir enorma mängder stockar på några år..Helt sjukt..Nu värmer jag huset med det istället..Grannen sa att han supit upp flera hus..Han är ju nykter sen 6 år..Vi pratar en del om alkohol och beroende..Mycket intressant och givande..

Kommentarer är överflödiga... Välskrivet och stärkande...

Tycker : I"ll be back är tydliggörande för hur du tänker..
Mycket fint berättat...

Tack!

John

Kan inte sägas för många gånger, forumet är en otrolig plats, en livlina för så många.

Läser lite tillbaka i min tråd och ser inte bara olika mål under resan utan hela processen. Första insikten om att jag har problem gör att jag, i mitt fall av en slump, hittar hit. En himla tur!

Efter en dryg månad har mitt totala motstånd att berätta för någon stötts och blötts och jag peppats så mycket att jag faktiskt förstår att det är det bästa att våga. Jag avslöjar för min man, vilket är det mest avgörande jag gjort under min väg mot nykterhet. Att jag ännu inte velat delge någon mera är en annan sak, vem vet, det kanske kommer det med.

Pepp och hejarop från många när det går över förväntan - de första månaderna. Förståelse och stöd när bakslagen börjar komma. Från första folkölen då jag håller på att ge upp för att jag misslyckats, men räddas av kloka inlägg om att det inte är ovanligt, till en massa insikter då det blir ett riktigt återfall. Mary får mig vid ett tillfälle att lämna en avgörande destruktiv situation på ett par minuter.

Mirabelles ord om att helvitt inte måste vara ett mål i sig utan en strategi för att klara av att bli nykter har gett mig nya infallsvinklar. Orden om att återfall är vanligt, men inte avgörande, det viktigaste är att de går att bryta så att man inte faller tillbaka i vanedrickande, har hjälp mig mycket.

När jag tappade sansen fullständigt för några veckor sedan och drack kopiösa mängder på kort fick jag så mycket omtanke och stöd under perioden att jag inte trodde det var möjligt. Detta utan ett enda fördömande.

När situationen upprepas efter ytterligare ett par veckor hjälpte Monday Morning mig att förstå att jag kanske växlat om till periodisk drickande, vilket jag själv funderat lite över.

Här finns så mycket klokskap och erfarenhet, men också hjärta och smärta. Anonymiteten är nog en grund för att vi ska våga lämna ut oss. Ibland skulle vi vilja kunna hjälpa någon rent fysiskt, men det skulle förstås hämma oss i förlängningen.

När jag nu mått otroligt psykiskt dåligt under en period har jag fått stöd och insikter från andra även kring detta. Har jag inte skrivit på några dagar finns det alltid någon som hojtar och undrar hur jag mår.

Här samsas alla och även om vi inte alltid förstår varandras problem, respekterar vi dem. Här finns människor med olika dryckesmönster, i olika åldrar, med olika bakgrund, med olika ekonomiska förutsättningar och inom olika yrken (även om en majoritet verkar ha någon slags ledningsfunktion på sina arbeten!).

Sammanfattningsvis, så mycket omtanke och kärlek, förståelse och respekt är nog svårt att finna någon annanstans. Att ett anonymt forum har kommit att bli en livlina för så många, räddningen i olika situationer, när som helst under dygnet, är nog unikt. För oss som skriver här är det i alla fall en grund - ofta en förutsättning - i och för vår kamp, kampen mot vår gemensamma fiende Alkoholen.

Tack alla för en otrolig gemenskap och för allt ni gjort för mig under mer än ett halvår! Jag mår bättre - om än inte riktigt bra. Det finns helt klart hopp. Utan er hade jag varit kvar i mitt första svarta hål, i A-träsket. Jämfört med det är jag, om än inte i himmelriket, ändå på väg mot en mer stabil tillvaro.

Hoppas på att kunna skriva och kommentera mera så småningom, saknar det både det och orken. Säger väl som jag brukar: I"ll be back!

I dag är jag nykter, så mycket vet jag! ♡

Idag har det varit en super dag.Är väldigt nöjd faktiskt.suget är närvarande men har nochalerat bort det.Vaknade tidigt och gick ut med vofsen en liten rund.Sen upp där kaffet väntade.Började läsa boken som hade samlat damm vid fönstret i säkert 1/2 år.Började bra faktiskt ? Men det va för varm så gick till parken med vofsen.Vi låg där och bara va ett bra tag. Sen åkte jag och lämnade henne hos pappa.Kom hem. Och sen drog jag ut på en rask promenad med högsta volym i i öronen och bara gick och gick och tänkte knappt på något.Sååå härligt ? Och nu är man hemma igen och är ny duschad och ligger i soffan med boken igen..En lätt dag kanske men perfekt för mig ❤️?❤️

Detsamma till dig Elise64. Med kämpaglöd ??

Blev fortsatt sjukskriven i 2 veckor till. Har galet svårt med sömnen. Just nu är jag så fantastiskt galet uttråkad.
Blivit förkyld också. Yay!
Drömt mardrömmar de senaste dagarna/nätterna. Inte kul, lite skraj för att sova.

Livet va. Det fortsätter.
Ny tag i morgon.

Ta hand om er!

Pasta, bröd... suget efter allt möjligt just nu! Lycka till vi har mycket att strida mot?

Hej hej allesammans ?

Jag undrar om någon här har varit med om att ni har fått sådan otrolig sug av salt efter att ni har slutat dricka?? Skedde förra gången oxå när jag hade uppehåll på 10 dagar.Kunde vakna på natten och gå upp för att få i mig saltgodis (manisk sug) Det har skedde 2 gånger i natt med. Vill bara ha salt..?

Hoppas ni alla njuter av solen och bara har det skönt ???

Tack du finaLisa ❤️Allt är bättre än den Alkoholen ? Hoppas att allt går bra för dig. Kommer bli mer aktiv och läsa osv när hjärnan har läkt lite ?..Tack för dina ord ?..

Hoppas dagen blir en bra sådan?
Jag tänker på dig, kämpa på, det kan bara bli bättre utan Alkohol...
Kramar???

Tack FinaLisa.De smeknamnet verkar stämma bra in på dig ?

Jo jag har förberett den tanken.Och i bakhuvudet har jag redan bestämt mig.Men njuter nu för varje sek med henne *nykter* ..Tänker vara där för henne som hon har varit för mig ❤️❤️

Klarat dagen utan att dricka.suget har funnits där och man mår kanske inte super men det är väl inte konstigt med den mängden alkohol som jag har fått i mig den senaste.Men har faktiskt inte funderat på att handla idag så det känns skönt..
Nu ska jag äta lite mat.Försöka tvinga i mig iallafall för aptiten finns inte..

Ha en fortsatt ljuvlig kväll ?❤️?

Tack Ikaros! Känner mig stark och lycklig över insikten att jag tyvärr tillhör de som helt enkelt inte kan dricka alls. Det som gör mig ledsen är att väldigt många har det precis som jag hade det. Som intalar sig själva att allt är ok. Som inte ser hur livet skulle kunna vara utan A. För det är såå accepterat. Vad är en middagsbjudning utan A liksom? Men jag tänker stå på mig. Inte skylla på att jag ska köra bil eller så. Nu är det nog. Kan jag så kan fler. /Sofia

Hej
Jag har läst vad du skrivit och jag gratulerar dig till din insikt. Detta att du på egen hand valt nykterheten är beundransvärt och detta innan konsekvenserna blivit alltför stora. Jag har i mer än 50 år levt i skuggan av alkoholen och har upplevt och sett alltför mycket tragik varför jag blir särskilt glad när jag läser rader som dina. Lycka till i livet som nykterist!
vänligen
Ikaros

Oj, oj, så kämpigt du har det.
Tycker nog att du borde låta din hund somna in, hon har ju haft sitt liv. Det är inte rätt mot henne att den sista tiden behöva lida och ha ont.
Du ska inte ha dåligt samvete utan minnas henne som en kär vän som du nu vill hjälpa en sista gång.
Du måste hålla dig nykter för att klara av detta svåra beslut annars blir det kaos.
Så kämpa på och behöver du prata med någon så ring kyrkans jourtelefon eller jourhavande medmänniska.
Jag håller tummarna för dig!
Kram????

Panikångest är förjävligt. Har åkt in och ut på akuten. Hittar inga fel.. men jag vill bli inlagd ändå för jag törs fan inte vara hemma och självdö typ..
Sitter i huvudet detta fenomenala elände...
Men.. kunskapen om just panikångest kan man faktiskt bli lite bättre av. Att läsa på är bra..
Hoppas att det blir bättre... Mycket bättre. vi är alla människor som är sköra ...
Håller alla mina tummar..
Kram

John

Du verkar ju inte alls må bra! Kan du inte sjukskriva dig ett tag? Panikångest är fanimej outhärdligt! Min man höll mig just sällskap på telefonen under en helvetesresa genom stan där paniken sträcker sina iskalla händer efter mig. Fyförijävlafan för den!

?

Jag är nykterist. Jag älskar ffa rödvin men kan inte dricka i måttliga mängder. Dricker jag så vill jag ha mer. Inte ett glas utan en hel flaska.

Är jag alkoholist? Eller en riskbrukare? Jag tror (eller vet) att mångas alkoholvanor ser ut som mina gjorde utan att de skulle erkänna att drickandet är ett problem. Vi bombarderas fullkomligen av vintips i media och att dricka hör till när vi umgås och njuter av livet.

Men jag vill inte mer. Mitt drickande gjorde mig lycklig, fri och glad. För en kort stund. Kanske valde jag den falska njutningen A gav mig för att glömma min dåliga självkänsla för en stund. Men morgonen efter var piss. Ångesten bankade i bröstet och jag klev alltid upp tidigt för att dölja bakfyllan som dunkade i tinningarna. Bakade, städade och lagade mysfrukost till min familj för att överkompensera att mamma faktiskt varit drängfull där i soffhörnet i går kväll.

För er som läst mina tidigare inlägg så är mitt liv väldigt medelsvenssonskt. Bra uppväxt, både kommer från och har ett akademikerhem. Villa och Volvo. Ingenting avslöjar att jag dricker för mycket. Inte ens min man visste (Nu vet han allt och stöttar fullt och fast). Har döljt mitt drickande för barnen (övre tonåren nu) Enbart de tillåtna två vinglasen har de sett, inte att mamma har fyllt på gång på gång och att hon även drack ett par glas innan middagen också.

Drickandet har eskalerat de senaste åren. Varför vet jag inte riktigt... Jag vet bara att det har blivit viktigare och viktigare för mig att dricka. Jag har jagat lyckokänslan som A gett mig. Kanske för att få vila en stund från det som känns jobbigt. Har ett krävande jobb som jag verkligen älskar men som tar mycket av min kraft. Att få komma hem och dricka vin har liksom blivit min vila.

Två gånger tidigare har jag försökt sluta dricka. Första gången (ca 5 år sedan) höll jag upp i 8 månader men började igen eftersom jag tyckte det blev ”tråkigt” med bubbelvatten och trodde att problemet med A nog inte var något problem.

Andra gången var nu innan jul. Höll upp i några veckor men började igen av samma anledning.

Nu är det tredje gången gillt. Tack vare mina två tidigare erfarenheter så vet jag att jag aldrig kommer att bli en normaldrickare. Känner mig såå tacksam för den insikten idag!

Känner mig stolt och lycklig över att ha förstått hur jag + A funkar. Aldrig mer vill jag tillbaka till en morgon med bakfylleångest igen. Aldrig någonsin. /Sofia (Nykter och frisk mamma/fru) ?

Mirabelle, tack, precis det jag behövde få bekräftat. Jag kan liksom inte göra mer just nu. Kram ♡

Nu efter att ha upplevt Rom känns det bra att vara nykter. De dimmor och den ångest som alkoholen ger mig skapar en barriär mor verkligheten vilket förvränger allt. Nu kan jag faktiskt minnas Sixtinska kapellet som det var. Hemkomsten till ett spirande grönt Sverige är egentligen fantastisk. Det är inte på många ställen i världen som man får uppleva något som liknar den svenska våren.
Jag mår alltså ganska bra även om positiva känslor också kan leda in mig i ett drickande. "Farligast är det när jag mår som en nyponros" minns jag att Cornelis Vreeswijk sade om alkohol.
När man som jag är alkoholberoende gäller det att alltid vara observant på känslor och signaler vilket kan vara tröttande men som också ger möjlighet till ett rikare liv. Jag är helt enkelt tvungen att försöka förstå mina känslors språk. Att vara i samspråk med sina egna känslor är ingen dålig sysselsättning.
Ikaros

Så nu har man nästan inte druckit på 24 h.Absolut inte något att hurra för.Men pga att allt gick riktigt utför i ca 2 veckor, så känns det bra (vaknade iallafall inte bakis ) Allt har bara känns så overkligt och de var som jag satte på ON knappen och kunde inte sluta.Fruktansvärt destruktivt drickande..Men kollade mig i spegeln igår och de var inte Tina jag såg.Bara en redig alkoholist -Fått tillbaka mina eksem på kroppen,påsar och röd sprängda ögon.svullen och såg ut som en röd kräfta i ansiktet. Linnet jag hade på mig var dyngblöt -svettades som en gris.Jag skakade och hade sådana hjärtklappningar -abstinensen var kraftig.Så jag gick och köpte folköl och trappade ner under några timmar,och kände mig bättre.Hade redan bestämt att jag skulle dricka igen senare.Men hade inte tid pga att jag skulle träffa pappa och hämta vofsen ännu en gång hos veterinären.Men när jag kom hem hade jag inget speciellt sug.Jag ville dricka men jag lyckades att nochalera det.Så det kändes bra iallafall..! Känner en slags av motivation även idag att inte dricka.Men jag är rädd för att de ska ändras sig. Som sagt jag hämtade min vofse igår och hon verkade piggare men nu är hon slö igen,beteer sig konstigt och ingen energi.Vet inte om jag bara är nojig.Men är beredd på det värsta.Och om de är det jag befarar så har jag redan bestämt att hon får somna in. I ca en vecka så har hon opererat bort livmoder.Sen fick hon bukspottkörtel inflammation och har förändring i lever.Jag vill kämpa för henne men jag tror inte att det vore rättvist.Hon är snart 14 år så jag måste förmodligen se sanningen i det.Men det är så satans svårt pga hon är "allt jag har" och det känns som jag sviker henne.Och kanske omedvetet så handlar det även om pengarna.Dom är slut.Jag kan låna av mamma men tänker hur länge jag ska dra ut på det (bukspottkörtel inflammation är väldigt smärtsamt och då blir de dropp och kraftig smärtstillande på djursjukhuset en antal dagar.Och det kan komma igen och igen) Och om jag förlorar henne idag så vet j inte om jag verkligen kan hålla mig ifrån alkoholen!! Bara jag tänker på allt så börjar tårarna att rinna..

Pratade med sonen nu på kvällen i telefon. Han var glad och har haft en fin vecka hos sin pappa. Dom hade spelat fotboll tillsammans även tagit sig en cykeltur med glasspaus..Jag blir mycket glad i mammahjärtat när jag hörde detta..Jag sa åt sonen att han skulle tala om för sin pappa att han uppskattade aktiviteterna och att det blir fina minnen framöver..

Vi är nyktra vännen :) Vi kontrollerar det som går att kontrollera här och nu, vår egen respons på det själsliga lidandet. Bara vara. Vara nykter. En dag i taget. Good enough just i detta nu. Resan är lång... Vi har all tid i världen att lösa alla de andra knutarna utefter vägen. Kram

kanske inte förresten, men jag är nykter.

Tack för fina hälsningar och kommentarer. Ni är bäst! ♡

Har haft en supertuff jobbvecka och min panikångest har eskalerat. Vet inte hur jag ska klara de närmaste dagarna, men tänker försöka. Att inte jag gått in i den berömda väggen under de senaste femton-tjugo åren är både jag och alla som känner mig förvånade över. Förmodligen har jag istället fått mina panikångestattacker och blivit alkoholberoende. Det finns många sätt att krascha på.

De senaste dagarnas turbulens har gjort att jag inte orkat läsa och skriva här som jag brukar. Har hjärtklappning nu också, men vill ändå få ihop en kommentar. Förlåt ett ostrukturerat inlägg, skriver bara på känsla nu (svensklärare har semester...)

Vet inte hur jag ska orka bemöta allas omtanke här, men jag läser, tar till mig och uppskattar den mer än ni kan ana. Jag är överväldigad. ♡

MM - det du skriver här ovan har jag redan klurat på. Läs gärna #464 här i min tråd. Bra att tänka på, då sättet att vara vaksam på måste utökas.

Jag planerar inget särskilt nu, finns ingen ork till det. Har fortfarande inget sug efter A. Är tacksam för alla nyktra dagar jag samlar på mig - och de är många! Vet fortfarande inte om mitt grundproblem är A eller om jag, som så många andra här, lindrat en själslig smärta med en stunds känsloflykt.

Har inget annat val än att bara vara, vara nykter, nykter så mycket jag bara kan. Hur mycket paniken än sköljer över mig emellanåt känner jag lite motsägelsfullt en inre styrka att ta reda på vad som krävs för att jag ska bli åtminstone lite mer hel.

Så, finaste vänner, det finns hopp! Så är det. Så måste det vara. Sådeså!

Kram ♡

Det kan säkert se olika ut om det finns personer med psykisk ohälsa inblandade innan alkoholen blev problemet..Jag talar om dessa män och kvinnor(jag själv), där anhöriga får bära känslor av oro, ångest, maktlöshet och ilska..Familjen har inte en suck mot alkoholen om den beroende inte väljer att sluta, även fast den alkoholberoende ibland låter dom tro det..Dom flesta alkoholberoende har anhöriga omkring sig som mår dåligt. Och som måste välja totalt avstånd från sin kära eller andra sorgliga lösningar..