Senaste kommentarerna i forumet

Det känns bra mitt i eländet som varit att man inte är ensam om idiotin som beroendet drar in oss i..Vill tipsa om en dokumentär på SVT play. Louise Theroxe har gjort flera filmer..En handlar om alkohol..Skrämmande om personer i England som är alkoholberoende..En naken film som visar helvetet som man hamnar i vid alkoholism..

Är ingen dum idé..Man kan ju kolla på olika hundsidor på nätet..Jag kollade närmre 2 år innan köp. Sa inget till barnen för då tjatade dom för mycket. Eftersom det alltid är dom vuxna som får ansvaret ville jag välja ras..Alla valpar är söta, men man ska trivas med hunden i många år..Vår första hund har varit med när jag var full emellanåt. Den andra hunden har endast sett mig nykter..Jag märkte på vår första hund att hon ogillar fulla personer..Hon ser att dom är opålitliga..Lycka till om det blir hund såsmåningom..Kram

Bara göra ingenting, låt det vråla. Sitt på händerna. Använd mantrat - gör ingenting, eller vad som helst, men gör det inte värre”
Håll ut och andas❤️

Idag viskas ingenting. Idag vrålas det.... så tydligen kan det börja köpslås när som helst i min hjärna. Jag antar att jag kan tolka detta som att jag definitivt har ett alkoholberoende som inte ger sig så lätt. Just nu vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Inte alls faktiskt.

You’ve got it!

Skriver inte så mkt mer, läser inte heller- det bara tog stopp. Någon alkohol blir det inte heller så allt går som det ska.

Håller tummarna för dig! Kastar ut styrkekramar och pussar, vill ge dig kraft att kämpa vidare.

Orden räcker liksom inte till ?

Jag vände mig till beroendemottagningen. Där funkade det så att man var tvungen att gå dit för att få tabletter och ta dom där. Det var två gånger i veckan för mig vilket inte funkade med jobb och liknande då mottagningen låg en bit bort. Man kan dock få det via vårdcentralen som jag förstått och därmed ta dom hemma men det verkade mer eller mindre omöjligt för mig i min kommun iaf.
I övrigt fick jag jättebra bemötande inom vården och alla möjliga alternativ kring behandling.

Min resa började hos riskbruksenheten på sjukhuset. Samtal. Orosanmälan till socialtjänsten. Ville inte gå dit fler gånger.

Jag vände mig till kommunens missbruksenhet här i staden.
Eftersom jag har minderåriga barn hemma så upprättas en orosanmälan till socialtjänsten. Jag fick gå på möte tillsammans med min fru och min äldsta dotters mamma.
Det var enbart för barnens skull och för att se att de inte farit elller far illa pga mitt drickande. Då jag visade viljan att förändra mitt drickande så skrevs ärendet av direkt.

För Antabus ringde jag bara min vårdcentral och fick läkartid.
Jag ska ta 3 tabletter i veckan och jag tar dessa själv.

Det kändes enormt stort och faktiskt riktigt skrämmande att ta de där stegen, men de jobbar ju för att hjälpa oss.
Nu, dagen efter läkarbesök och efter att varit på missbruksenheten, känns det bara skönt att tagit hjälp.

Vi finns här för dig!

Kanske börjar jag förstå att min hjärna sänder signaler som varnar för ett återfall. Oro och rädsla är nog sådana signaler. Jag försöker att föra upp dem på en medvetandenivå och då är att skriva här utmärkt. Genom att skriva ned tankarna blir känslorna också klarare och mindre hotfulla.
Ja, just nu varnas jag för ett eventuellt återfall. Det gäller att tacka budbärarna (känslorna) för varningen och göra vad jag kan för att avstyra ett återfall som riskerar allt. Min familj, min ekonomi, min hälsa och ja mitt liv. Jag kan inte ännu en gång räkna med att ha änglavakt.
Vi är fortfarande i Rom och det är något av en svensk sommar. I morgon blir det Sixtinska kapellet och på lördag hemfärd. Allt i nykter tillstånd.
Ikaros

Har läst vissa trådar här ang om olika behandlingsmetoder /former genom kommunen.bland annat något med Kognitivt osv? Hur fungerar de? Vem pratar man med osv?
Även angående antabus.Är inte läkare rätt så hårda med att skriva ut det? Måste man gå till vårdcentralen varje gång man ska ta dom? För just nu känns det som att med endast viljekraft att kunna sluta är som raderat/bort blåst..Är inte tillräckligt stark för att klara detta själv just nu.Men det enda jag är säker på är att jag vill inte leva så här igen/längre.Jag har börjat dricka igen varje dag.Och pga jag lever själv så är det inget som kan stoppa mig.Behöver inte smyga.Bor i en stad där jag inte känner någon,så har inget som kan störa mig.Jag däckade igår och vaknade och visste knappt var jag var.Satte mig upp och såg alla dessa ölburkar överallt.De är så sjukt och så långt ifrån normalt man kan komma.Jag är en relativt tunn tjej så att jag ens kan dricka den mängden är onaturligt.Det skrämmer mig rätt mycket.Men ändå kan jag inte sluta!Jag har inte ätit på några dagar och när jag dricker glömmer jag att ta min epilepsi medicin.Jag har sjukskrivit mig.Det här återfallet har gjort så jag har förlorat kontrollen helt och hållet.Det har gått så snabbt utför så jag vet inte hur jag ska komma tillbaka..

Jag har testat AA och de var inget för mig.

Jag brukar inte ha skrivit i din tråd.
Men ditt inlägg om din ångest och känslan av att helt ha tappat kontrollen är så likt den medberoendes kamp för att få kontroll på sin anhörigas drickande.
Som förstås inte är möjligt.

Så någonstans har vi samma resa,samma våndor.
Samma själsliga plågor.
Vi försöker båda få kontroll på våra liv och misslyckas bitvis.
Inser fakta,reser oss och tänker nu djävlar.
Nu vet jag hur det här ska göras.
Jag ska låta bli, ej falla eller utsätta mig för frestelser eller vad man nu kommer fram till.
Och man mår lite bättre,tycks ha fått tillbaka kontrollen och börjar återigen snegla på gamla vanor eller förhållningssätt.

Men det bästa med att tappa kontrollen över sitt liv det är att man faktiskt inser att det inte fungerar längre.
Man måste göra något radikalt för att åtminstone ha en rimlig chans att få till det bättre i framtiden.

I mitt fall blev det alanon.
Det första steget var just att inse att man förlorat kontrollen.
Att faktiskt förstå att ens liv går åt pipsvängen om man inte lyckas häva begäret att kontrollera/manipulera ( i mitt fall) eller kanske som i ditt fall dricka.

Och hur häver man begäret?
Om jag hade ett piller så skulle jag nog vara väldigt rik.

Kan AA vara något för dig?
Just 12 stegs modellen har fungerat för väldigt många.
Det är en sorts personlig resa som inte alls har så mycket med alkohol eller medberoende att göra.
Mer en resa man gör med sig själv för att städa upp i sitt inre.
Men med en nykterhet som vän med sig på resan.
Dvs riktiga försök att hålla de gamla vanorna ifrån sig.

Som sagt,ta inte mitt inlägg som någon sorts försök till påverkan.
Mer en beskrivning hur det har funkat för mig och varit en viktig vän i mörkret och med många verktyg som man sakta men säkert tar till sig för att leva livet bättre än man lyckats tidigare.
Jag mår fortfarande dåligt bitvis trots Alanon.
Men det är långt mycket bättre och jag kommer snabbare tillbaka på banan efter mina utflykter ner i mörkret tack vare den hjälp och det stöd jag får därifrån.

I vilket fall,jag hoppas att du snart kan må bättre.

Först nu har jag läst hela din tråd och det tog en stund?
Du skriver väldigt fint och jag blir väldigt berörd av din livshistoria.
Jag har en liknande bakgrund och känner igen mig i så himla mycket.
Den inre oron och ångesten har förmodligen kommit med modersmjölken i mitt fall.
Att jag inte gått under på livets stig är att jag ändå fått bekräftelse av människor jag mött på vägen.
Precis som du hade jag turen att till slut möta kärleken med stort K.
Mina inre demoner har lugnat sig, men de poppar upp med jämna mellanrum och det är då alkoholen har varit lindringen.
Men det är ju utan alkohol jag vill bekämpa demonerna och jag ger mig inte för det måste gå!???
Hoppas att du är ok, kära Vinäger
Kram??☀

Så det är inte själva misshandeln som oroar?! utan konsekvenserna?

Läser dina rader .. de hjälper mig .?. har ju samma datum som dig .. kramar Lerigen

Lim .. Våren är här .. och ljuset .. kramar till dig o barnen ❤️

Vinäger .. Kram till dig i din kamp ?

Miss lyckad ... Som jag känner igen mig .. så många kluriga gömställen för a .. ljuga .. smyga .. gömma .. kompensera .. ..Men Verkligheten , livet , sanningen kom ifatt mig .. Jag kraschade .. Men Lycka ? Att det går att hitta tillbaka till livet igen .. Tacksam .. Kramar Till dig .. som också hittat tillbaka ?

Maj månad. Fortsätter mitt liv som nykter och är nöjd med det.

Du finns i mina tankar och jag hoppas du ska må bättre i morgon.
Du är inte jobbig du är en människa som reagerar på en jobbig situation.
Kram?

Tack ...HyperD
Det du skriver hjälper mig framåt. Visst tjänar känslorna ett syfte och klarar man att bejaka dem går man åt rätt håll. Men när känslorna är starka blir åtminstone jag blockerad. Nu när rädslan är på tillbakagång och knuten i magen börjar släppa kan jag ta det till mig. Jag skall nu börja fundera över vad denna känsla(rädslan) vill säga mig.
Ikaros

Jag har inte klarat den här resan utan antabus. Har inte haft några biverkningar, men däremot gått hos en psykolog och fått lite hjälp hur jag ska tänka när suget kommer och livet känns så otroligt tråkigt utan alkohol. För mej var det så, jag drack ofta när jag hade tråkigt och kände mej deppig, men kunde inte sluta och så kom ångesten och skammen. Jag kan se tillbaka på mitt drickande som ett heltidsjobb med smygandet, planerandet. Är så lycklig och stolt för varje nykter dag som går. Kämpa på alla, det går om man vill och orkar. Kram

Och upprepar detta om och om igen.!Men allt känns så overkligt nu.Just nu känns det som jag är i en "bubbla" som jag inte kommer ut ifrån.Som jag kvävs. Mitt liv har varit lite komplicerat.Och från andras ögon kan det nog ses som hårt och svårt.Och det har inte alltid varit lätt.Men jag tror att alla svårigheter gör så man blir förstående, inget tunnelseende och inte har giftet i sig som gör att man dömer och ser ner på folk på olika sätt.Alla har sina egna problem och smärtor. .Så jag är ändå "glad" att man har varit med om vissa saker/levt på ett visst sätt så man har dessa egenskaper.Men det har även gjort att man tror att man kan klara allt och kan lösa allt, och även att inte kunna be om hjälp.Men om jag inte hade haft mina negativa erfarenheter som har visat att jag har lyckats att hantera det,och då kunnat ställa mig upp varje gång-även om man har velat ge upp.Så skulle jag exempelvis fortfarande varit med ASET eller till och med inte levt idag (men samtidigt om jag inte hade druckit så skulle j inte ha träffat honom.Eller gett honom en chans)..Men där var jag tvungen att be om hjälp och visa min sårbarhet även om skamen va stor.Men där va jag tvungen till slut.

Så även allt som skett i mitt liv.Så tror jag att jag aldrig haft sådan ångest som jag har nu !!

Förlåt om jag inte ger respons på allt ni skriver.Men nu är hjärnan helt förlamad.Men tro inte att jag inte läser och uppskattar de SÅ mycket..❤️

Att du kan hitta känslan som tidigare föregått återfall. Att du kan se oron för depressionen. Även om insikten om att oron inte måste vara befogad inte tar bort själva oron, och därför inte tycks hjälpa, är det något som hjälper, eller hur? För du är ju nykter.
Man kan förledas att tro, eller hoppas, att förståelse för sig själv och acceptans av känslor skulle ta bort det som är smärtsamt eller obehagligt och bli besviken när man fortfarande mår lika dåligt. Men syftet är inte att ta bort svåra känslor. Utan att tillåta dem utan att döma och förstå det mänslkliga i att ha dem.
Precis det du nu gör, beskriver för dig själv (och oss) hur det känns och vad du upplever, är vad som hjälper.
Kram

Så slog den igenom igen, min rädsla. Den som förmodligen varit motorn i mina återfall. När den känslan kommer har jag svårt att värja mig. Intellektet avtrubbas och viljan likaså. Dagen mulnar och allt blir grått och känslan förstärks av oron över att en depression kan vara på väg. Nu är det säkert inte på det viset men insikten om det hjälper föga. Flykt är den tanke som kommer. Fly från det hela. Fly från vad?
Jag är medveten om att flyktbeteendet är naturligt när man blir rädd. Rädsla är förmodligen en överlevnadskänsla som ställer in organismen på kamp eller flykt.
Vad kommer då rädslan ifrån. Vad har jag att vara rädd för i dag. Faktiskt inget förutom mina egna hjärnspöken som besöker mig på natten och gör uppvaknandet svårt. Men jag minns pojken som hade alltför lätt för att vara rädd. Minns hur jag inte vågade gå till skolan eftersom fröken läste om Hans och Greta på lördagarna.
Men nu är det något bättre efter dessa rader. När jag skrivit har insikten kommit till mig om hur mycket värre det skulle vara om jag drack. Av någon anledning slipper jag det just nu. Den flykten är för tillfället inte aktuell. Något jag skall försöka ta till mig när jag brottas med känslor och tankar. Tankar och minnen som blir till en flod som gör mig trött.
Vad dessa känslor vill säga mig är jag inte klar över men något är det. Jag skall försöka tänka kring detta och kanske skriva ner några rader, men för det år jag ännu inte redo.
Ikaros

Du skriver att ni har en bra kontakt.. du behöver henne. Sätt dig ner tillsammans med henne, berätta allt, berätta att du försökt klara detta själv för att du inte velat oroa... berätta om detta forum.. hon kommer vara stolt över dig som nu vill ändra, att du kommit till insikt.. hon kommer finnas för dig... det kommer hjälpa dig på resan..RING henne idag! Lycka till... jag sänder dig styrka???‍♀️