Senaste kommentarerna i forumet

Så jag tänkte väl starta bearbeta mig själv igen. Någonstans är det läkande att skriva.

Nu är jag sjukskriven. Det mesta är väl likadant. Men inget är samma.

Jag har flyttat isär från min man. Vi har skiljt oss, vilket var mitt beslut. Jag har hittat ett nytt boende. Det tog ett tag, det gjorde jätte ont.
Jag är kvar på mitt jobb, men det är inte roligt längre. Stressnivån är väldigt hög hela tiden. Resurserna är små. Jag har slitit som ett djur sedan jag startade. Jag är trött.
Blev gravid i jan med en ons, det var fruktansvärt. Jag vill inte ha barn, än mindre bli gravid. Jobbade mig igenom det. Gjorde arbort, arbetade mig igenom det. Startade med nytt preventivmedel. Hatar det.
Början av mars, är med om ett övergrepp. Polisen rubricerar det som våldtäkt och grovt brott. Jag jobbar mig igenom det.

Jag arbetar, går till jobbet. Sovit 1-3h natt sedan feb. Jag är trött. Jag är stressad. Jag orkade inte mer. Dagen jag gick till våldtäktsavdelningen sjukskrev läkaren mig. Det är en vecka sedan, och här är jag nu. Utmattad.

Det var mitt vidare liv.

Jag skriver nog mer sen, men hjärnan la av nu. Jag är trött.

Ta hand om er!

Tack miss lyckad och Lerigen för er respons ❤

Jag är sådär extra lättad nu över mina val i livet och i nykterheten. Och det är pga självkänslan som jag alltid tjatar om och återkommer till.

Jag hade nog varit ett vrak nu om jag drack. Jag menar, jag var nästan det när jag slutade när det kommer till min självkänsla. Så hade jag druckit över ett år till på det.... Hur hade jag mått nu? Jag hade nog hatat mig själv (sorgligt men helt sant). Alla mina tillkortakommanden förr hatade jag mig för men nu ser jag dem som mänskliga och normala. Ingen är perfekt. Och när det går att acceptera sig själv för goda och dåliga saker så kan man må bra. Och om man vill kan man även klara av att förändra saker lättare och på ett positivt sätt.

Jag tappade livsgnistan när jag drack och jag tyckte jag var sämst på allt. Det är ju fruktansvärt. Men jag insåg det knappt då får jag var ju van vid att tycka att jag var värdelös.

Jag går inte runt och känner mig bäst nu heller men jag ser inte ner på mig själv. Jag känner mig inte dålig och skamsen och jag trycker inte ner mig själv.

Livet är jobbigt ändå som det är ibland och som förälder har man mkt ansvar och mycket att leva upp till och ta hand om. Att till råga på det ta bort all kraft och all kärlek till sig själv för att man inte vill eller kan sluta dricka, det är ren och skär självtortyr.

Jag har svårt att formulera mig nu för tiden här för jag begränsas så mkt av att förbli anonym. Vill inte skriva nåt utmärkande så då skalar jag av massa detaljer. Kunde jag skriva helt fritt hade det varit lättare. Men det är bra att skriva lite rörigt och odetaljerat än inte alls.

Jag är också så glad åter igen för mina barns skull att jag inte dricker. Jag finns här i vått och torrt. Alltid redo för allt. Och med orken!

Min relation till mina barn är såååå nära och så bra. Vi litar på varandra till hundra procent och kan prata om allt. Hade jag inte slutat i februari 2017 kanske vi inte hade haft det såhär bra? Vi har alltid varit oerhört nära men ju äldre de blir ju mer märker de ju. Hade jag druckit nu hade de ju märkt det väldigt väl och jag vet inte hur det hade påverkat vår relation. Jag ska aldrig ta reda på det heller ? den enda relation jag nånsin ska ha till dem och andra är nykter ❤

Kramar!

Stark ibland och superduperdålig självkänsla ibland. Skammen är värst. Vill ju vara ett gott föredöme för mina barn. Lycka till, JenniferZ! Gott att vi får stötta varandra! /Sofia

Hejsan ADHD ❤️
Länge sedan, gick in och läste dina tankar. Du är så BRA !!
Kram sigge69

Jäkla bra av dig ? Filmerna i huvudet är nästa ett måste.En påminnelse hur de och kan vara...!

Nu har solen kommit fram i Skåne så nu en promenad med vofsen ?

När suget kommer försöker jag se hela filmen, alltså föreställa mig hur jag öppnar vinaren, häller upp första glaset och dricker det. Fortsätter med glas nr.2 och börjar sortera saker i lådor eller pysslar med annat en stund.
Gör kvällsmackor och dricker det sista vinet. Då är klockan 20.00 och jag blir rastlös för att vinet är slut. Somnar vid 21.00. Men vaknar vid 23.00 med ångest och hjärtklappning
Hopplöst att somna om ligger och vrider mig till 02.00 och vaknar vid 06.00 med ångest och huvudvärk.

Denna film ville jag inte se!!?
Därför höll jag mig nykter igår???

Grattis!
Jag kan räkna hem 3 veckor på lördag ?. Skulle kunnat använda hela din text om mig själv.

En sak jag tänkte på när du skrev 'ni är de enda som vet'. Det följer mig med, och för mig har det två meningar. Dels att jag inte har berättat det för någon utanför detta forum. Och dels att ni här faktiskt VET.
Jag ska berätta för min man när han kommer hem från en resa i helgen. Han kommer vara enormt förstående, empatisk och peppande. Men han kommer aldrig förstå fullt ut, eftersom han inte har några problem alls att bara ta ett glas vin och sen stoppa.

För mig har att komma i kontakt med detta forum gjort all skillnad just vad gäller detta. Jag kan beskriva en känsla med en mening och direkt kommer svar från er som har eller haft precis samma känsla. Det är så himla skönt. Har tom kunnat skratta åt mig själv några gånger härinne. Befriande.
Detta kommer göra min resa mot målet så mycket lättare. Hoppas på detsamma för dig- du låter väldigt stark!

Tack! Det känns hur bra som helst. Kommer att hänga kvar här på forumet för stöd och pepp. Både till mig själv och för andra. /Sofia

När jag läser och skriver här på forumet känner jag att jag tillhör något större, en gemenskap där vi har lätt att förstå varandra. Att den destruktiva kraften i alkoholen kan ta sig sådant uttryck är i sig fantastiskt. Men det beror nog på att vi som någon klok kvinna här skrivit (MM?!) att vi inte bara sitter i samma båt utan också hjälps åt med att ro åt samma håll. Vår gemensamma motståndare kan endast bearbetas och försvagas genom att vi hjälps åt.
Detta är mina tankar i dag från ett soligt Rom där jag varje morgon hör spröda kyrkklockor ringa.
Tack mina vänner som hjälper mig att på "nykter kaluv" uppleva en solig semester.
Ikaros

Grattis till din 3-veckor.Bra gjort.Och det du skriver att du är lyckligt över det är väll ett av beviset att du verkligen vill detta. och med 3 veckor så bevisar det att din vilja är stark ?

Hejar på dig.m

Diskussioner ska man ju alltid blunda för. Nu har jag "turen" att jag måste endast ljuga när det handlar om mina kollegor.Min närmaste vänner har jag berättat det för (vissa blev paffa och vissa inte ) Men stöttning och förståelse var det jag fick ?..

Men pga att jag orkar inte "ljuga" längre så kommer jag bara vara ärlig och säga att jag inte vill dricka eller är sugen.Och sen anledning varför har dom inte med och göra.Så dom får ta de som dom vill. För det är ju sant de jag säger.Jag vill ju inte..

De du skriver känner man verkligen igen.Absolut om någon som man trodde hade dömande ögon, som man själv visste misstänkte att man hade problem( men förmodligen så va dom inte dömande.Man vara bara paranoid ink skam känslor/försvarsmekanism tog över ).Eller när någon bara smuttade lite fint av sin dryck, eller när någon som helt plötsligt skulle ta en läsk eller kaffe till nästa beställning.Då kom irritation i mellangärdet.Men man "lekte" med och kanske sa -Ja det vore gott.Även om hjärnan "skrek" av besvikelse.

Jag hade velat kunna det.Ta en drink och även njuta av sällskapet och stunden.Men för mig går inte det. beteendet sätts igång direkt, och A blir det centrala/viktigaste. Så lagom finns inte i min värld vare sig var jag är. Vad är det som triggar igång dig att dricka själv? Är det något du tänker på eller känner.Eller det är suget som styr?

Så härligt för dig ? Ja om de är storm så kan det svajar väldigt okontrollerat ? Men heja dig att du tog över rodret ?
Gjorde du något speciellt eller tänkte något som gjorde att din viljestyrka tog över??

6 dagar nykter och jag är inne på min 8. Vi är grymma ? Så nu har vi ögonen mot horisonten och njuter ☺️

Hoppas du får en ljuvlig dag i det gråa vädret ??

Instämmer helt! De som bryr sig är de som själva har ångest över sitt drickande. Jag vet eftersom jag själv alltid varit en sådan. Jösses vad jag blivit stött av gäster som inte dricker upp jätteglasen jag bjudit på.... men jag tycker inte heller man ska behöva ljuga sedan ska man ju om man är skör inte utsätta sig för onödiga diskussioner. Jag tänker köra hårt med att jag måste köra bil.

detta eviga planerande före...under....efter. Jobbigt !

Ja, det är bra att ha ett svar till hands när man blir ifrågasatt.
Men om folk omkring blir störda på grund av att man vill hålla sig nykter så är det nog för att de själva har alkoholproblem.
Jag har själv känt så tidigare, en obekväm känsla när man inte kan dricka avkopplat utan känner sig iakttagen och bedömd av en nykter präktig människa!?
Men det är ju ens egna skuld och skamkänslor som poppar upp...
Jag tycker att ju äldre jag blivit så hanterar jag alkoholen i större sällskap bra och lagom. Men det är ju det där vardagliga ensamdrickandet som är det stora problemet..
Men idag är jag på dag 6 och jag är så glad att jag höll mig i masten igår för då svajade jag ett tag på eftermiddagen...?☀
Och du klarar säkert lördagen finfint!?

Har själv förut använd exempelvis antibiotika ursäkter.Väldigt effektiv faktiskt ? Synd att man ska känna att man ska "behöva" göra det för att inte bli ifrågasatt.Eller att man är rädd för att någon ska förstå att man har problem med A.Men på slutet innan j tog mitt återfall så använde jag inget alls.Sa bara att jag inte hade lust eller var sugen.Sen vad folk skulle tro brydde jag mig inte om.För om någon hade påpekat om de eller frågat mig ang om jag hade hade problem så hade jag redan planerat att ge följ fråga -Har du själv några problem.Pga du verkar behöva dricka.(ca så där ?)..

Som det känns nu så kommer jag gå.Man måste ju få leva.Det är ju därför jag vill vara A-fri/nykter för att kunna leva mitt liv på mina egna villkor Det kommer vara svårt eller inte.Vad vet jag egentligen ? Men jag kan eller vill inte gömma mig pga jag är rädd.Om jag vill dricka så kan jag göra det när som helst.De är bara min egen vilja/beslut som kan förstöra det..! Men ska njuta och ha de kul. Då utan Alkohol i kroppen ?

Well...
vart startar man?
Hur mår ni? Är ni kvar?
Jag lever, dock sjukskriven just nu. Akut stressyndrom Ftw, Yay! (Ironisk).

Ta hand om er.

Minnet av ångesten som ett köksbord fullt med flaskor och glas gav blir jag nog aldrig av med men det gör inget. Glädjen över att mina barn aldrig mer behöver uppleva den ångesten igen är nog❤️❤️❤️

Bra och pricksäkert skrivet, tyvärr känns det igen!!

”Flängande slängande” ? mitt i prick tyvärr.

Brukar återvända till uppdateringen jag gjorde i början av december. Bra att bli påmind om hur inte minst en smygdrickares liv kan se ut:

"Skönt att slippa!
Slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor.

Jag mår så himla bra!"

Det var det jag kände i morse, precis det du skriver, Ullabulla!! ? Jag välter mig själv, jag är alldeles för bra på att analysera och göra kopplingar... Jag tänker att ibland är det lite fel väg att gå, att gräva för djupt. Det är inte fel för alla men för en sån som jag, och jag tror även du, fungerar det inte, vi går då vilse i dessa långa vindlande gångarna som leder inåt.
Jag tar en paus, kanske måste jag ändå gå till läkaren men det får bli en parantes, ungefär som ett tandläkarbesök. Detta har ätit upp mina tankar den senaste veckan till den milda grad att jag förlorat närminnet vid några tillfällen. Det har varit helt blank, vem sa vad alldeles nyss?? Men det är för att jag just då varken hört på eller sett något som hänt utanför mina egna tankegångar.
Nu får det vara bra. Det räcker nu.
Så mycket saker har dock inträffat och avlöst varandra, som enskilda händelser kanske inte så allvarliga men i mängd och deras gemensamma betydelse har inte gett någon återhämtning för mig. Det sätter igång en sån här period för mig. Jag har många människor runt mig som älskar mig och vill mig väl men då jag har rollen som Alfa i min närmaste krets så finns egentligen ingen som har mandat att stryka mig över håret och säga: ”Det ordnar sig, jag fixar detta, bry dig inte om det nu”
Det yttersta ansvaret måste kanske alltid vila på någon men jag önskar att det inte ALLTID var jag...
Men ja, det är så just nu och så länge jag har samma människor runt mig undrar jag om det någonsin kommer förändras.
Vissa saker kan jag inte fly ifrån men de jag kan...de lämnar jag nu och låter spaden vila.
Hakuna matata liksom...
❤️❤️??‍♀️

Alla dessa ”festdeltagare” som hälsade på oss är inga s.k parkbänksfyllon..Utan arbetar som bilmekaniker, arbetsledare, i vården o.s.v.. Har ni vägarna förbi en campingplats i sommar, så kan man se det mer öppet..Finns nog ingenstans där det sups så mycket som på campingar..

Tack för att du delar. Starkt att du tagit dig ur det där! Kram

...för flera barn runt om i vårt land. Hemsk läsning.