Senaste kommentarerna i forumet

aeromagnus!

Vad bra att du vet vad som gör dig låg och att du vet att det är övergående..Ljuset på våren är jobbigt för många..Vi vill ha sommar snart med bad och sol, eller hur? Det kan komma snabbt detta år med tanke på den långdragna vintern..Ta hand om dig på bästa sätt och låt mannen göra sin del i hushållet..Varm kram till fina lim?

Det är fin läsning i din tråd- tack för att du delar med dig!

Önskar dig en lugn ledig dag!

... önskar jag dig. Och tack för en tråd med tänkvärda inlägg. Har märkt att du även stöttar många andra här- bra där!

Fint att få läsa om din nykterhet. Så skönt att det går bra och att du dessutom lyckats komma i form. Ett helt nytt liv. Det är klokt att använda de hjälpmedel som fungerar. Lycka till i fortsättningen.

Varit nykter sedan 2/2 2016 dvs 26 månader. Jag knaprat Antabus under denna tid så själva iden att hålla sig nykter har inte varit så svår. Visst jag kunde ju sluta medicinera och det ska jag. Det blir efter sommaren. Så ni som är i läget att sluta dricka så börja med Antabus som en extra hjälp. Vill man inte ta den hjälp som finns då är viljan att sluta oftast inte 100-procentig. Jag mår prima i min nykterhet. Har börjat träna nu och minskat 14kg sedan januari, äter sundare också naturligtvis. Ja jag mår bäst men jag tänker ofta på hur jag var på söndagen. Ont i huvudet, abstinens, jag helgerna var ju inte så roliga. Nu kan man göra vad man vill, kan ta bilen kl 6 en söndagsmorgon.

När jag kom ut från duschen i dag fick jag en chock när jag såg mig i spegeln. Gode värld! Plufsig och blekfet...
Men så kom jag på att det är första april i dag... Haha, så lättlurad är jag inte...

God kväll.

Jag står i köket och ska laga lite lätt kvällsmat.

Jag har haft en liten oro i mig idag. Lite smått rastlös. Uttråkad kanske. Samtidigt vill jag inte jobba igen på tisdag. Har en allmän söndagsångest.

Det är skönt att jag vet att det här går över och det tillhör livet. Men den här känslan drack jag ofta bort förut. Eller jag sköt upp den till morgondagen snarare. Och så blev det värre sedan.

Nu är jag klok nog att leva i känslan och inte göra den värre. Men det är en trist känsla. Jag är ju så glad att våren är på ingång. Men som jag skrivit förut så blir jag lite låg av årstidernas skiftning. Nåt blir fel i mig. Men trots det är jag så lycklig över solen.

Hoppas ni har en fin kväll.

Kramar!

kan du tar rygg på mig:-) Nästan 40 dagar utan A nu och det har blivit ett mönster där vardagarna funkar jättebra, nykterheten på morgonen alltid en hit, men helgerna är ett större bekymmer där tankarna på A ständigt smyger sig fram från fredag eftermiddag och sedan likadant lördag. Jag skulle tror att jag kan hålla tråkigheten stången på vardagen genom att göra olika saker, men på helgerna är det svårare. Jobbigt att det inte klingar av mer än vad det gjort. Viktigt i alla fall att leta upp min tråd och dokumentera var jag befinner mig, inte minst när jag nu är nykter. Vi "gamlingar" får önska oss och förstås alla som strider lycka till!

Åh, där är du ju!!! Har undrat till och från hur du mår. Det känns bra att höra att du blir sedd och att du lika glasklart som tidigare kan identifiera känslor och tankar och tillåta dem att finnas.
Tänker ofta på sådant du skrivit till mig när jag kände mörkret sluta sig runt mig. Det hjälpte mig.
Fint att du finns❤️❤️
Kram!???‍♀️

Som så många gånger förr när jag läser dina texter.
Likheterna som ofta är slående.

Men utan dalar,inga höjder.
Lagom är ibland att föredra.
Men det kan vara svårt att hitta dit.
Och framför allt.
Svårt att stanna kvar där.
Visst är det fantastiskt med vittnen som kan och orkar se en.

Vi är nog många som följer dig och dina fina inlägg. Tråkigt att höra att livet är tufft för dig just nu. Skänker en tanke till dig och hoppas att du snart mår bättre <3

Livets utmaningar fortgår till synes utan slut.
Det händer att jag bara vill svepa en filt om mig och krypa ihop till en boll. Känslor av uppgivenhet och tröstlöshet kommer då och då, klubbar mig, golvar mig.
Då kan tanken på att radera och zooma ut vara lockande.
Tanken får finnas. Samtidigt med tanken om att den utvägen är stängd.
Ingen utväg. Och jag behöver ingen utväg. Jag behöver bara bli sedd.
Jag har en vän som ser mig. Verkligen ser, som i filmen Avatar - I see you.
Och då ser jag mig. Vilar i ögonen på den andre och vilar i mig.

Jag dejtar också nykter. Finner det spännande och lärorikt.
Just att dejta personer man inte känner sedan tidigar och heller inte har någon känslomässig anknytning till kan vara befriande.
Inget att förlora på att bara vara sig själv eller prova nya roller.
Spänningen i denna inre läroprocess överträffar det där vinglaset med hästlängder
Lycka till på resan :)

Tänkvärda reflektioner,
Fint att se inlägg från dig, Ikaros. Jag hoppar in här som gubben i lådan med oregelbundna mellanrum? och ville slänga in några ord

Det vi undviker behöver vi närma oss.
Skam och rädsla är de känslor som driver undvikandet.
För överlevnad.
Därför måste de vara starka, omedelbara och obehagliga. Bort från hotet illa kvickt!
Fömågan att kunna känna skam och rädsla är livsnödvändig.
Hur kommer det sig då att dessa känslor är så svåra att kännas vid?

Problembeteenden uppstår när vi försöker undvika känslor.
Undvika att visa dem, undvika att känna dem, undvika att ha dem. Ibland sker det så snabbt att vi inte ens är medvetna om det.
Känslor som egentligen bara vill tala om för oss om behov.
Varför vill vi till varje pris tysta dessa värdefulla budbärare?
Känslan av skam - den djupa vita skammen som handlar om att inte passa in i flocken - är så hotfull att den måste maskeras, rationaliseras bort eller utplånas. Eller begripliggöras genom att automatiskt trigga beteenden som förklarar känslan. Därav tendensen hos många av oss att skapa mönster av självdestruktivitet och självförnedring.
Varför gör man sådant som man vet inte är bra?
Svaret på detta är förmodligen i grunden skam

till 2 år !
Du får ta min kaka om dryga månaden för att fira :-)

Emma79 jag känner också igen det där... särskilt när det dricks... hur mkt det samtidigt kan ätas! Och rökas till och med. Jag tänker ibland på hur olika vi behandlar våra kroppar. Jag varken röker eller dricker och jag är relativt nyttig i allmänhet. Rör på mig mycket också i vardagen. Så jag hoppas att min kropp ser bra ut inuti... i lungor, hjärta och lever osv. Och så tänker jag på min mans leverne och att han dessutom har två sjukdomar som egentligen kräver ett hälsosamt liv.

Igår var det påskafton som bekant. Min andra nyktra i rad. Firade med släkten och det var så trevligt och roligt. Lätt att vara nykter i det sällskapet för det är många som inte dricker just dessa sammankomster. Några pga att de kör bil, andra har små barn och sedan tror jag faktiskt att i just min släkt så smittar nykterhet av sig. Eller så är jag bara självgod nu och tror att jag startat en ny trend ? Det fanns vin att ta men jag tycker jag märker att det tas mindre och mindre av det. Eller så har jag helt enkelt slutat kolla åt vinet så jag märker inte när någon tar av det. Jag har ju även firat påsk då jag druckit och haft stenkoll på vinet och börjat oroa mig för att det ska ta slut innan jag hinner ta ett till glas.

Jag fick ett lyckorus på väg till middagen igår. Gamla fylleminnen passerade och jag kände sån oerhörd lättnad av att jag är fri från den skam jag bar på JÄMT förut.

Jag tänkte också på det här med att titulera mig som alkoholist eller inte. Och egentligen gör jag inte det för jag känner att jag stoppade innan jag hann bli det. Men å andra sidan gör ju det ändå att jag är alkoholist? För om jag vet att jag hade "blivit" det om jag fortsatt dricka så är jag ju redan det på nåt sätt. Och det är okej.

Hoppas ni andra har en skön påsk ? Kramar!

Att ständigt leva med obedövade sinnen genom att ALLTID låta det första glaset befinna sig på minst en armlängds avstånd,
det är det enda hållbara alternativet för oss beroendemänniskor.

Önskar dig fortsatt frihet, och en glad och varm påsk.

/Pi31415

Ligger och har jour på jobbet..Minns när jag låg i detta rum för drygt 2 år sedan..Enda nätterna nyktra..Hemma låg jag oftast full..Oavsett om jag skulle jobba eller inte..Kommer ihåg när jag såg mig i spegeln..Visst jag kunde känna mig lite nöjd med mig själv då också..Men självkänslan började krackelera..Ju mer jag gömde, dolde, förringade mitt supande, desto sämre mående..Ändå tyckte jag att jag hade det ganska bra..Det är som att stå i en gödselhög..Att sjunka djupare och djupare ner..Men man tycker ju att, än har jag inte nått botten i alla fall, det finns ju värre..Så är det.. Det finns alltid värre..Men vem vill jag vara? Hur vill jag leva? Hur mår min familj när jag förstör mitt liv?Frågor som jag undvek...Nu har jag andra problem..Osäkerheten för framtida jobb och försörjning..Jag tänker pröva sjöjobbet ändå..Får jag inte tjänstledighet så blir det uppsägning..Jag hade aldrig vågat det tidigare..Som aktiv alkoholist var jag rädd att bli avslöjad..Då var självkänslan sämre.. Nu är den oftast bättre..Lite tuff känsla att kasta sig ut...Men nu eller aldrig...Det löser sig nog...Kram på er..

Jag ser det så tydligt nu.
Det som förr var ett normaltillstånd är nu undantagstillstånd.
Ungefär som när man var barn och inte riktig kunde simma.
Plötsligt försvann botten under en och man vände tillbaka till det grunda för att få fäste.

Nu känner jag så tydligt när jag ramlar iväg och kan (oftast) diagnosticera och agera.
Så även denna gång.
Med långa fina samtal med den tryggaste filbunke i världen som inte alls fungerar som mig.
Jag förklarar så tydligt jag bara kan och till slut förstår både han och jag vad jag menar ☺

Tidigare sjönk jag bara och simmade under ytan utan att kunna ta mig till upp.
Så visst går det framåt.
Om än inte alltid på det sätt som jag hade trott eller tänkt.

Kanske en smula mindre laddat med symbolik än första årsdagen, men inte mindre viktigt. Hoppas vi får glädjas över många många flera!
Glad Påsk!
//PP

Har läst dina kloka ord här många gånger! Fortsätt att dela och kommentera, din styrka smittar av sig ☺️

Du ska vara stolt, tacksam, glad, medveten, närvarande, levande, utan skam, utan ångest - vara den livliga galna levande Ellan.
Och vi är så mycket i våra liv. Jag är alkoholist - men jag är också medmänniska, inkännande, öppen, nykter och medveten.

Det är svårt att vara människa, men det är ännu svårare att vara människa med ett beroende. Osjälvständigheten. Tvånget. Det maniska.
Drivet efter mer. Det vansinniga drivet. Likt en narkoman, sa min läkare.

Motsatsen är frihet.

Friheten vi båda upplever - jag ser den som en fin röd skör ballong som jag har fått låna.
Jag måste vara rädd om den. Jag måste vårda den med respekt och tacksamhet.

Varma kramar

MM

Så kom dagen jag känt har varit på gång. 2 år utan alkoholen, 2 år i frihet, 2 år av självutveckling men oxå en tid av sorg, möta rädslor, ilska, frustration och mycket mer. Tacksamheten är stor. Tacksam och stolt över att jag håller löftet till mig själv. Löftet om att äntligen tillåta mig själv att få må bra. Att för första gången möta det mörka inom mig, ta upp kampen, och ge den lilla tjejen inom mig en röst. Ett steg i taget, en dag i taget och jag stärks med tiden. Jag har stor respekt för vad min beroendepersonlighet kan ställa till med om jag tillåter den att ta över igen. Därför tar jag hand om mig själv på ett helt annat vis idag. Jag är viktig, jag är betydelsefull och jag finns.
Det tog tid innan jag landade i nykterheten. Jag föll gång på gång. Jag var inte stark i min ensamhet. Jag behövde hjälp och när jag väl bad om det hittade jag min trygghet. Behandling, en fantastisk terapeut, AA och en ödmjukhet inför sjukdomen.
Jag är många saker, jag har många roller och positioner här i livet men jag är oxå en alkoholist och det glömmer jag inte. Dock definierar det inte mig som person. Jag är inte längre mina prestationer jag är Ellan. En kvinna full av liv, skratt, empati, kärlek, galenskap och roliga idéer.
Glad Påsk forummänniskor!?
Kram
Ellan ❤️

Intressant ämne det här med skam. Jag har lidit fruktansvärt av skamkänslor i stora delar av mitt liv. En sak jag undrar över är vad som är inlärda känslor och vad som finns i oss från början. Är det arvet eller miljön som spelar största rollen här. I mina ögon finns det skam som gör nytta men också skam som är förgörande. Exempel på nyttig skam kan ju vara när man varit elak mot någon och skäms över det. Det bidrar till att hålla oss borta från sådana handlingar. Sen finns det som du skriver Ikaros skamkänslor som inte är rationella. Vi har inte haft förmågan att handla på annat sätt av varierande orsaker. I de svartaste stunder skäms jag över hela mitt jag. Detta är ju långt ifrån sunt och hotar ju hela ens existens. Läser här på forumet att man måste förlåta sig själv. Hur gör man det? En fin och lugn påsk önskar jag dig Ikaros