Senaste kommentarerna i forumet

Dunderförkyld och får ställa in träningen. Det känns som en bra ursäkt att ta det lite lugnt - förkylningen ger mig alibi att stanna inne idag och pyssla här hemma i sakta mak. Ska jobba en stund och sedan är det helg igen.
Lyssnar varje dag på en självhypnos för att sluta dricka jag hittade på Storytel. Inte den bästa kanske men helt okej. Bara att manifestera lugn och beslutsamhet i mig själv är gott nog. Jag måste hitta en annan avslappning att lyssna på när jag börjar arbeta igen på måndag så att jag håller en viss nivå på min hastighet. Jag känner redan hur mycket jag ser fram emot att börja arbeta och hur mycket jag vill åstadkomma halvåret som ligger framför oss. Utan alkohol kommer det att gå väldigt bra för att:
1. Jag kommer inte behöva bortförklara mina rödsprängda ögon med allergier och förkylningar
2. Jag kommer inte att fyllna till på kvällarna så jag kommer att ha en bra balans mellan arbete och fritid
3. Jag kommer att hinna med min träning när jag inte dricker bort min tid
4. Jag kommer att orka med ett socialt liv med de vänner och bekanta jag verkligen tycker om
5. Jag kommer att vara fullt närvarande när mina barn har tid för mig
6. Jag kommer alltid att kunna köra bil och vår bilsemester i sommar kommer att bli en ny upplevelse
7. Jag kommer att gå ner i vikt, hålla min vikt och kunna bära de kläder jag trivs bäst i
8. Jag kommer att stå stadigt i min trygghet, ärlighet och kompetens
9. Jag kommer att minnas saker fullt ut som innebär att mindre energi kommer att gå åt på att kolla upp saker jag glömt
10. Jag kommer att njuta av vardagen som den är - bra dagar och mindre bra dagar, ibland en riktigt dålig dag
Listan kan göras oändlig.

Läser lite i andras trådar och suger i mig information - jag mår illa emellanåt, blir yr och behöver sova en stund då och då. Jag tolkar det som att min kropp och hjärna går ur ett långvarigt missbruk. Jag har ett krävande arbete som börjar på måndag efter en välbehövlig ledighet som resulterade i nykterhet. Jag kan ju bara vara väldigt nöjd med min semester. På torsdag väntar anställningsintervju och det är mitt första mål - stå stadigt hela nästa vecka - en vecka i taget.
Som sagt, jag fortsätter läsa om andras erfarenhet, fallgroparna, kriserna och abstinens som kan dyka upp när det blir motgångar. Jag känner mig rustad med stor ödmjukhet inför vårterminen 2018! Dagarna har börjat öka - ljuset återvänder och med det ett liv i full nykterhet.

trådar och/eller kommentarer finns det flera sätt att göra på Lim.

En del tips finns under fliken Fakta här på Alkoholhjälpen.

Ett annat sätt är att låta webb-läsaren söka upp en tråd. Då behöver man dock veta trådens namn, eller större delen av namnet.
Men din tråd lär du väl länge komma i håg namnet på.
Här är ett sätt:

Öppna en nytt fönster/ny flik i webbläsaren.
Skriv i adressraden "Nykterist och alkoholist i en kropp" och tryck på Enter.
Använd citationstecknen "" om du vill söka på exakta frasen, annars skriver du bara några av orden i trådnamnet,
t.ex. Nykterist och alkoholist och sedan Enter.

Du kan ju prova och se om det fungerar i din webb-läsare.

Jag tror absolut inte att du trampar någon på tårna med dina fina texter Lim.
Men du är hjärtligt välkommen till Det vidare livet om du vill flytta, eller skapa en ny tråd.

Goddag!

Jag skulle vilja flytta min tråd till det vidare livet för det känns lite felplacerat att jag hamnar högst upp här när jag skriver i min tråd. Jag har snart varit nykter i 11 månader och det känns som att mina dilemman och funderingar kan bli fel att läsa om när man kanske är nynykter. Jag vet inte men det begränsar mig litegrann för jag vill inte trampa nån på tårna liksom.

Vill ha kvar min tråd tror jag. Men iof kan jag ju starta en ny. Kan man söka på gamla trådar? För isåfall kan jag ju hitta denna om jag behöver.

Hur som helst. Igår kände jag mig bakis när jag vaknade på vår resa där vi var. Jag hade knappt sovit nånting och var så trött. Efter frukosten kände jag mig helt bakis! Det har jag inte känt såhär nångång förr. Det var dock så skönt att jag visste att det var sömnbrist och kanske nåt konstigt från frukosten. Och eftersom att det inte var bakis jag var så blev det bra efter en halvtimme kanske och jag bestämde mig för att orka dagen trots sömnbristen.

Vi var i en bar/restaurang kvällen innan och jag drack kaffe.

Innan när vi åt middag drack ju en hel del vin och sånt. Jag kände en sån lättnad att jag slapp det för jag vet att om jag hade druckit där så hade jag druckit lite för mkt och jag hade skämts över att jag var där med barn och drack. Jag ÄLSKAR att jag har sånt fokus och sån närvaro med mina barn när jag inte dricker. Jag är hundra procent lyhörd.

Jag vet att jag kommer sakna att dricka ibland. Det är oundvikligt. Men om jag skulle börja dricka igen så skulle jag sakna nykterheten mycket mycket mer. Varje sekund skulle jag längta tillbaka till det jag känner nu varje dag. Jag skulle sakna kontrollen och självsäkerheten jag har. Jag skulle sakna stoltheten jag känner över mig själv som förälder. Jag skulle sakna allt så extremt mycket. Så därför vet jag att jag kan känna mig trygg i det här. Jag skulle aldrig ge upp allt detta pga ett infall att dricka.

Ha en fin dag allihopa ❤

Jag är nu inne i 10de veckan nykter. Går mycket bättre med tröttheten, gråtandet, stressandet och varit svimfärdig ibland. Men det börjar plana ut nu har känt mig "stabil" i över en vecka nu. Ett tips till er som sluta dricka. Dokumentera/anteckna hur ni mår varje dag. Det gör att man kan se ett mönster och man blir mer observant på att det bara är alkoholabstinens som sedan planar ut och försvinner. Men också bra för psyket att man vet att det blir bättre =)

I mitt diagram (som jag gjort av mina känslor) Så ökade trötthet och berg och dalbana mest i månad 2. och varade nästan hela månaden. Detta är andra gången jag gör ett sånt här diagram. Gjorde ett ifrån jan 2017, berg och dalbanan var också i 2a månaden och jag var till och med sjukskriven från jobbet för jag va så svimfärdig, stressad och trött. Jag klarade det i 11v sen började dricka igen. Den 3dje månaden är den svåraste (enligt mig och min erfarenhet) för då börjar man må bra igen och tycker att man "klarat" det och tänker "att man kan börja dricka igen för att man varit så duktig".
Jag har gjort detta 2014 då efter exakt 3 månader började ja dricka. Sedan 2017 då jag va på väg in i 3 månaden alltså vecka 11, då började ja dricka igen.

TREDJE GÅNGEN GILLT??
Jag är i vecka 10.. snart 3månader och jag vet att jag klarar det denna gången!!!

Oj, vad tiden går. 13dgr nykter. Har ju haft lite hjälp av maginfluensan:-). Faktum är att jag har kommit lindrigt undan, hitintills . Tänker att jag kravlat mig upp så många ggr nu, att det ska bli svårare, eller rentav omöjligt att åter vara på banan. Samtidigt har jag ju lärt mig hur a fungerar hos mig, och kan se och tom hindra mina asug emellanåt. Behöver nog gå i ganska strikta led ett tag framöver och tänka på mig. Mat, motion, arbete, vila i lagom mängder. Oroar mig lite idag, men det får bara vara så. Jag tänker iallafall vara nykter 24 h till. Utan antabus idag, då jag får magkänningar av dom o i samband med magsjukan blir det nog inte så bra. Avvaktar till imorgon då kroppen återhämtat sig mer. Kram alla kämpar och igen, tack för pepp o stöd?

Åh härlig läsning, och tänk på att det inte finns några ”måsten”. Vi tar 24 h i taget( funkar faktiskt till allt) kram

Så bra att det kanske var till lite hjälp. :-)

Jag kom på en sak till som jag brukar säga och som verkligen är sant - att "jag mår mycket bättre utan alkohol". Det är väldigt svårt för andra att argumentera emot det. Blir det följdfrågor på det, så säger jag att jag "prövade att plocka bort alkoholen och mår så mycket bättre och därför har jag inte funnit någon anledning att börja igen. Lite tråkigt ibland, men helt klart värt det." Då brukar det komma mumlande medhåll eller mumlande om att det hade de själva aldrig fixat eller velat. Det blir lite mer av en tankeställare, för det flesta vet ju ändå innerst inne att man inte mår särskilt bra av alkohol. Då är det också lättare att stå för sitt val, man känner sig tom med lite bra.

Och vet du Pippis - det bästa av allt - det är helt sant! :-D

En annan sak. Du skriver att du är i en ny stad. Vilket guldläge att bryta med gamla mönster och vanor! Jag flyttade också ganska snart efter jag slutat dricka. Ny stad, nytt hem, nytt jobb, nya bekantskaper. Det är ett väldigt, väldigt bra läge att samtidigt bryta med alkoholen. Jag lovade tex mig själv att aldrig dricka i mitt nya hem och det har jag hållit. Jag har haft ett återfall på en semester utomlands, då jag tyckte att det var en klok idé att pröva lite efter två år (inte fullt så klok idé i praktiken kan jag säga), men i övrigt har jag hållit mig vit. Tror faktiskt att allt det nya runt omkring varit en stor hjälp i detta.

Kram på dig

Varit i Riga efter nyår nu. Bara strosat runt och njutit. Snart jobb och tyvärr är det lika rörigt där som på mitt gamla jobb. Planerar för vår sommarsemester i Kroatien.

Tack Nyttan, för att du tog dig tid att svara!

Fast sorgligt att höra att du är i en liknade, och svår sits.. Med egna alkoholproblem som man tar itu med, och så en omgivning som inte gör det. Eller som vill leva på som vanligt. Jag menar gränsen mellan ett större bruk, missbruk eller beroende är en smula flytande.

Dessvärre tror jag att det i längden är svårt att själv ta avstånd från ett överbruk av alkohol och leva med den som inte gör det. Man retar sig så förbaskat på ruset! Det där onödiga och rent av själviska i att söka alkoholfylld upplevelse utan tanke på den som med viss möda valt bort den utvägen.

Inte för att det var någon större möda för min del. Eller, kanske ändå? Under en 10-årsperiod så höll jag på att pröva och ge upp i omgångar. Vacklade fram och tillbaka, med egen vilja, alkoterapeut och antabus. Frivilligt. Min man hade under samma period hamnat under sin arbetsgivares vilja till rehabilitering. En ofrivillig nykterhetssträvan komplett med "kontrakt", regelbundna blodprover, kontakter med beroendecentrum och till slut, en månad på behandlingshem.

Ett fruktansvärt övergrepp då han aldrig misskött sitt jobb, varit onykter på jobbet eller vid bilkörning. Det hjälpte ju inte att han skötte sig emellanåt heller! Så han skötte sig ibland, protesterade och drack för övrigt. Han blev ofta besviken men kunde inte riktigt acceptera att enda vägen ut var att leva nyktert, en längre tid. För mig blev hans upplevelse en rejäl tankeväckare. Jag ville verkligen inte hamna i samma sits. Och det blev en del av min drivkraft att ta itu med mitt beroende.

Men här är vi nu. I ett rejält dödläge. Där jag anser att alkohol, för oss fyllerister, måste bort först - innan man kan göra något åt det andra. Och han, antagligen vill att vi ska ha det bra tillsammans - för att hans ka klara av att göra något åt sitt drickande. Ingen ger sig! Ingen hittar vägen ut.

Jag hoppas att du och din man hittar vägen till ett samförstånd. Alkohol i lagom mängd, och rätt sammanhang som går att leva med. Men inte "in your face" regelbundet. Det blir för tufft.
/Cecilia

En märklig, härlig och annorlunda känsla har infunnit sig. Jag är ren från alkohol. Kroppen känns, trots min förkylning, helt annorlunda idag än vad den gjorde för en vecka sedan. Kroppen är lättare, inte så spänd och mina tankar känns på något märkligt sätt lättare.
Idag började jag inte här på Forum. Var nästan på väg att glömma Forum men så kom jag på det - jag ska fortsätta skriva här och fortsätta läsa i trådarna så att jag inte plötsligt drabbas av högmod igen och tror att jag kan smaka alkohol i något festligt sammanhang. Det är bara att glömma, att spärra och att öva på mitt; nej tack!
Det drar ihop sig till min ”anställningsintervju” och jag blir nervös bara jag skriver ordet. Jag vet inte riktigt vad min chef har tänkt sig - bara att hen tänkt och har provat mig hårt det senaste halvåret. Jag kan inte riktigt föreställa mig vad som skulle kunna ligga framför mig mer än att jag förstår att det kan bli allt jag någonsin drömt i i yrkeslivet. Nykter har jag blivit och det är en förutsättning för att klara jobbet jag haft det senaste halvåret, nykter är en förutsättning om arbetet blir permanent och/eller tar en liknande form.
Om en vecka sitter jag på väg till intervjun som är en heldag. Det svindlar innanför mina ögon, det susar i mina öron och det pirrar i min mage. Knäna skakar och kallsvetten bryter fram i mina händer. Så här får det inte kännas om en vecka. Jag har lite att göra med mig själv utan alkoholen att fly till. Alkoholen som dövar rädslan av att inte räcka till, inte vara tillräckligt smart eller inte ha rätten att ta min plats. ”Skomakare bli vid din läst!” Mormors ord som etsat sig fast i mig och som varit på tapeten i varje omgång terapi under åren (totalt ca 100 timmar). Möts av min chefs ord vid förra ”intervjun”; ”Man får den plats man förtjänar”. Detta efter att jag tyckte att jag brett ut mig alltför mycket och nästan bad om ursäkt för det. Nu mår jag inte så bra längre - nu mår jag lite illa och det susar svagt i mina öron. Jag är inne i kärnan av mitt missbruk och min flykt. Tårarna är nära - det som varit lämnar jag bakom mig, mormor visste inte vad hon sa till mig, hon menade inget illa. Det var bara så hon växt upp och hon förstod inte bättre när hon upprepade den gamla ramsan som säkert hade hållt henne på plats. Så jag lämnar det bakom mig, jag lämnar mormors bitterhet bakom mig och hennes miserabla liv bakom mig. Detta är mitt liv och jag vill leva det till fullo - jag tar min plats som jag förtjänar.
En vecka har jag på mig att hela mig så pass mycket att jag kan manifestera mitt egenvärde tillräckligt för att klara av intervjun nästa vecka. Inom mig vet jag redan att jag blir perfekt för jobbet!

Först Mirabelle, ja, tänk om vi använde all vår duktighet till att bli nyktra. Eller, det är ju det vi gör nu. Vi bestämmer oss helt enkelt för att det är så.

Miss Mary Poppins, precis, vi klarar jobbet, ger allt, och är sedan helt slut. Orkar inte det viktigaste; familjen och oss själva.

Tror att ni båda har helt rätt, vi vet nog inte alltid varför vi dricker och varför just vi tar/tog till alkoholen, när så många andra inte behöver den. Många faktorer spelar självklart in. Just nu kanske vi får nöja oss med att koncentrera oss på det viktigaste, att bli nyktra!

Kram ♡

Vi är ju "duktiga flickor" som levererar det omöjliga gång på gång på gång, så nog fasen ska vi lyckas med nykterheten också! Vi får helt enkelt omfördela duktigheten litet bättre. Mindre duktighet på jobbet och gentemot andra = massvis med duktighet disponibelt till nykterhet. Nu kör vi!

Hej Muränan och tack för ditt underbara svar!
Känner så igen mig, att man känner sig som en stämningsförstörare för att man tackar nej till tex bubbel för att folk i allmänt bara vill va gästvänliga å snälla på tex en middag. Tråkigt att man måste BEVISA ännu mer att man visst kan va en trevlig prick utan det där i glaset. Och så sant som du säger att dom som verkligen tjatar har säkert egna problem, jag var ju också en "tjatare" förut. Och se vart det tog mig.

Kapa gärna på du! Jag blir så himla glad av att andra delar med sig utav sina egna erfarenheter. För ibland så känner man ju sig så ensam om detta problem (speciellt på en tillställning när alla andra dricker) och då är det så skönt att titta in här och prata med likasinnade. Några som förstår! Att det finns fler i samma sits gör att man inte känner sig som den ensammaste på festen. Utan bara en av alla coola som valt bort A elände.

Och helt rätt i när d skriver LYCKAN av att vakna upp dagen efter och minnas allt, inte gjort bort sig och sagt konstiga saker. Att hålla sig till sig själv och att inte blir en annan person för en kväll. Eller skämma bort sig för nya bekantskaper! Det har hänt alltför många gånger förut och det får jag leva med, men denna gång i en ny stad ska jag bli den jag vill vara =) och då får folk tycka vad dom vill om vad ag har i glaset. Låter så självklart nu, men ska verkligen öva på att känna mig trygg i att säga "för att jag inte vill" eller "jag mår inte så bra av det". Migrän grejen var bra!

Tack och jag önskar dig också lycka till :D

Äntligen känns det som om orken sakta är på väg tillbaka - för den här gången.

Har läst och skrivit i många trådar och den klart vanligaste orsaken till att åtminstone vi kvinnor - speciellt vi "duktiga flickor" - dricker, verkar vara arbetet. Vi ställer orimliga krav på oss där, dessutom fortsätter vi ofta med det även utanför arbetet. Inte konstigt att vi många gånger har tagit till flaskan för att kunna koppla från, bort och av.

Stressen lyfter vi inte så lätt av våra axlar efter arbetsdagens slut. Nej, den följer med oss så gott som överallt. Vi bör fråga oss på allvar: Är det värt detta? Känner vi att vi fortfarande måste ha vin för att koppla av, måste svaret bli nej.

Är absolut inte rätt person att komma med pekpinnar och har ingen lust att göra det heller, men visst är det skrämmande hur vi behandlar oss själva! Slår knut på oss och offrar nästan allt för att visa att vi duger. Inför andra, men kanske mest inför oss själva.

Som sagt, dag 45 som nykter, och jag har faktiskt börjat fundera på allvar över en förändring i mitt liv - ja, mitt arbetsliv.

Nu håller vi i det här! ♡

Fy, inte kul. Fick också det när jag var i början av mitt alkostopp. Blev nästan lite glad, då det förstås hjälpte mig från suget. Inget ont som inte har något gott med sig. Krya på dig! ♡

Usch vad tråkigt med magsjuka!
Du får försöka se det som en gratis "Detox" ??
Kanske tappar du något kilo samtidigt!
Ursäkta min råa humor men ibland måste man få skoja om allt elände!
Kram till dig! ?

Hej Pippis och övriga,

vad bra att du har hittat hit. Välkommen och gratulerar till dina första nyktra veckor!

Ja, tyvärr så får vi som väljer att inte dricka ALLTID frågan om varför. Varför, varför, varför, varför...?! Här kan det vara bra som nynykter att ha några bekväma meningar till hands. Något som man själv känner sig trygg med. Visst vore det rakryggat att säga att man har alkoholproblem och inte kan dricka alkohol, men jag själv har inte klarat av det. Det klarar jag inte än heller fast jag tog klivit in i det "vita livet" för 3,5 år sedan...

Jag tyckte det här var riktigt jobbigt i början, men jag bryr mig inte så mycket längre. De som känner mig frågar inte längre, men nya bekantskaper frågar ALLTID. Jag brukar säga att "jag inte mår bra av alkohol längre". Blir det följdfrågor efter det, så hänvisar jag till migrän, ångest eller något annat fysiskt symptom (vilket i och för sig är sant). Kommer det ytterligare kommentarer brukar jag säga att det "visserligen vore gott, men att det inte blir bra". Härefter brukar det bli tyst. Tills nästa gång. Men ska jag vara riktigt ärlig, så har jag faktiskt på senare tiden sagt med ett skratt "nej tack, så roligt ska vi inte ha", vilket nog är ganska ärligt... hå hå ja ja...

Men genom att veta att frågan alltid kommer, så är jag beredd. Är jag på riktigt surhumör kan jag motfråga "varför dricker du?" och "varför tycker du att det är så viktigt att dricka?", men det brukar bara leda till konfrontation och ytterligare frågor. När det däremot kommer till de som verkligen TJATAR att man ska dricka, så tänker jag att så där var jag också förut... och jag har alkoholproblem... och det har nog den här personen också... När man dricker mycket, så vill man inte göra det själv, utan man vill gärna ha sällskap.

De tillfällen när jag numera kan känna det lite ledsamt är när det är en nyare bekantskaper som tex bjuder hem på middag eller liknande. De kanske inledningsvis föreslår lite bubbel för det är ju festligt och så kommer jag och tackar nej och därigenom lägger sordi på stämningen. Då brukar jag få anstränga mig att verkligen visa att det visst är festligt och trevligt, men det är lite trist. För min egen del brukar jag då tänka på hur feeeeeeestligt det kunde ha blivit om jag valt att dricka... hua... så vet jag att jag tagit rätt beslut. ;-) Så sköööööööönt att slippa att göra bort sig pga alkoholen i alla fall!

Ursäkta nu kapade jag visst din tråd... Nåväl, fundera gärna ut något som funkar för dig och vänj dig vid att frågan kommer.

Heja på med det fortsatta vita livet nu!

Har du varit nykter i 2 hela år?
Jag tycker inte att ditt inlägg är långt och svamligt.
Intressant att få synen på fyllot där hemma från en nykter partner. Undrar redan nu hur det ska gå med min nykterhet kontra min mans drickande. Jag har alltid sagt att han är den som har ett normalt drickande men när jag tänker fler så är det alltid han som sett till att det finns vin och sprit hemma. Jag har aldrig funderat över hur mycket och ofta han dricker eftersom jag varit fullt upptagen med mitt eget drickande...undrar hur mycket han kommer att dricka framöver.

Du är här av någon anledning - så fortsätt gärna skriva!

Jag ska nog tänka mig för lite. Får kanske tänka på barnen också - så att dem inte får stämpeln ”barnen med alkoholistmorsan”.
Ibland är jag så trött på allt hymlande och så ibland kan jag bara acceptera att det finns ett viss socialt spel. Tack för ditt ärliga svar - fortsättning följer.
Kram på dig!

Åh tack för pepp:-) idag ligger jag däck, inte av a men väl maginfluensa . Inga tankar på a idag inte. Bara köra vidare i 24 h till

För dina ord, de värmer verkligen.
Jag håller verkligen med dig i mångt och mycket. Att lita till sig själv är otroligt viktigt och att det finns en inre trygghet och att det är det jag måste jobba på.
Jag tror på något sätt att det är insikten om att jag aldrig mer kommer att kunna dricka och i motsats, besattheten av alkohol som ställer till det för mig. Då kommer rädslan, att jag inte ska klara det.
Jag vill inte och kan inte lyfta det första glaset det skulle föra mig in i döden.
Många går igenom en behandling och har en början på en grund att stå på, men när de kommer ut i vardagen så börjar deras kamp. men jag och många här har inte den grunden och vi lever i vardagen hela tiden, det är både bra och jobbigt.
Jag hade nog inte kommit någonstans om jag inte hade tagit hjälp utifrån, dels den här sidan och AA.
Att vara ett 1/2 år in i nykterheten tror jag också är det svåra, nynykter men samtidigt varit med så pass länge att den första tiden är förbi och vardagen kommit in är det svåra.
Dessutom jul och nyår som ofta varit helger med alkohol. Men jag klarade dem och är fortfarande nykter. Kan ju vara just det som startade min rädsla?
Än har jag inte en trygghet i mig själv, vågar inte lita på mig, men med din och andras hjälp kommer jag att klara det den tron har jag i alla fall.
Tack finaste Pi för att du hjälpt mig att komma vidare i min nykterhet.
Stor kram ❤️❤️❤️

Hej nyttan!

Det beror nog på vem du säger detta till.
Säger du detta till någon (tex som själv inte dricker,har haft problem) så tror jag det tas emot hellungt och accepterat då personen i fråga förstår dig. Eller en nära vän osv.

Säger du det till någon som inte är med på samma banor blir situationen kanske lätt obekväm. Jag hade inte valt att säga det till nya människor jag möter då jag inte vill sätta dom i obekväma situationer att inte våga prata med mig och gärna villl börja om som "nykter". Inte bli kallad alkoholisten bakom min rygg. Jag tycker inte man behöver dela med sig av det starka direkt vid första mötet. Ta det efter några samtal senare om frågan dyker upp igen och om personen är cool dvs:)

Men bara min åsikt! Starkt att säga som det är utan att behöva ljuga.
Men där är vi alla olika , kram på dig.

Tack för ditt svar morgondag, ja du har så rätt, även om det är hel skumt att det ska behöva vara så. men som du säger, nästa gång jag får denna fråga kanske det gått nån månad eller två och då är jag mycket tryggare i mitt nyktra jag! tack :D

Jag är bara 7 dagar nykter och har ännu inte råkat ut för frågorna. Jag tänker dock att jag ska svara ärligt denna gången.

Jag är alkoholist, nykter alkoholist och jag tål inte att dricka en droppe. Punkt. Är det för starkt tycker ni?

Vänder mitt ansikte mot fullmånen och hämtar kraft i det vita ljuset som sipprar fram ur en spricka i den annars molniga himmeln. Sippar på mitt te - förkyld och så täppt att jag inte kan ligga ner. Känns som om jag har bomull i huvudet. Tacksam för att jag har semester och är hemma. Idag ska jag bara se på TV, vara med min yngste son och kanske, men bara kanske, gå en promenad.

Tar dagen som den kommer, planera min nykterhet och min viktnedgång. Det känns som om jag tappat minst ett kilo denna veckan som gått. Ska skriva in mig på Viktväktarna på lördag om min förkylning tillåter det. Jag behöver något att plocka med och styra tankarna mot. En hälsosam livstil får bli fokus. Kanske ska jag ta fram de kläder som är lite för små och se om där finns något som jag vill få på mig om 8-10 veckor. Det är bra att visuellt föreställa sig en målbild. Jag har ca 8-10 kilo att göra mig av med - en klädstorlek. Viktväktarnas tankar om matmissbruk och sockerberoende fungerar nog lika bra att applicera på alkoholmissbruk och alkoholberoende. Svårare än så behöver det inte bli. Det är lite sysselsättning också när det kryper i kroppen. Leta recept, planera veckan, handla hälsosam mat, plocka med appen, läsa in sig på programmet, följa hälsorekomendationerna och börja motionera i vardagen. Det känns som om det kan vara ett bra stöd för mig i min nykterhet. Lite som AA fast kommersiellt så det stänker om det. :-)

Allt känns bra.