Senaste kommentarerna i forumet

- dig villi jag gärna möta. //"Dionysa"

Tja, kanske är jag det, men i så fall inte specifikt för kvinnor, snarare är jag rädd för alltför nära relationer med andra människor. Jag har alltid en känsla av att jag förr eller senare kommer att bli avslöjad som den skrala representant för vår djurart som jag egentligen är. Visst finns det väl delar av min karaktär som inte är alltigenom usla, men på det stora hela tror jag nog att jag är en vemsomhelst, en medioker typ som sitter i ett hörn och studerar golvet i ett desperat försök att undvika ögonkontakt med alla som kan tänkas vilja söka kontakt.

Denna min sociala ängslan lägger hinder i vägen för mitt deltagande i aktiviteter som jag egentligen skulle vilja ägna mig åt, som till exempel träffen på Riddargatan i november. Det skulle vara kul att delta och jag har tid och möjlighet, som det ser ut nu i alla fall, men f.n vet om jag törs. Först och främst är det ju det här med anonymiteten, jag är rädd om den men hur kul blir det om jag inte kan träffa människorna bakom pseudonymerna? Jag skulle gärna gå som Heueh i en innerlig förhoppning att alla andra också dyker upp under sina forumnamn så jag kan sätta ansikten på alla de människor jag bryr mig så mycket om här inne.

Men då dyker å andra sidan spöket upp. Hur ska jag rimligen kunna leva upp till den bild av mig själv som jag byggt upp här inne? När jag skriver har jag tid, massor med tid, att formulera mig; i ett möte ansikte mot ansikte får jag tunghäfta. Jag ska erkänna att jag njuter av den uppmärksamhet jag får här inne; tänk om ingen längre läser vad jag skriver när de upptäcker hur medelmåttig jag egentligen är i verkligheten? Löjligt, jag vet, men faktum är att i verkliga livet är det sällan någon som lägger märke till mig, jag har ett sätt att ställa mig själv på livets sidolinje som jag själv inte alltid förstår. Allt jag vet är att jag trivs där. För det mesta.

Är knappast svaret på långvarig nykterhet.
Jag ringde själv och bad om antabus efter ett race.
Jag mådde så fruktansvärt dåligt och var totalt marinerad av äckel a.
Det var ett sätt att dra i nödbromsen.
Nu tar jag inte längre Antabus. Det är knappast ett läkemedel att stoppa i sig livet ut

Jag har fått rejäla käftsmällar utan Antabus i kroppen men har ändå hålltider mig från a.
Jag vet a gör allt svårare, mer ångest, dålig sömn, passivitet och inte ett skiten blir gjort utan att pimpla vin.
Jag vill inte hamna där igen.
Men Antabus hjälpte mig att bryta och det är jag tacksam för.

Du är nog adhd ?
Jag brukar bomba mina vänner på samma sätt. Tills jag allt för sent märker att de tröttnat för länge sedan. Själv skulle jag bli själaglad över att bli överdrivet kontakt-sökt ?

Det är tyvärr vanligt att det blir värre när man börjar med SSRI, som en biverkning. Men det går över! När kroppen vant sig vid substansen börjar den göra nytta. Otroligt bra gjort att stå emot att dricka. Och faktum är att alkohol hade förvärrat ditt mående ytterligare. Ångesten tar möjligen en paus, men kommer tillbaka etter värre. Som om ångesten kapslas in av alkoholen och sen fullkomligt exploderar. Jag dricker måttligt i vanliga fall men under mina depressioner har jag inte druckit någonting på flera månader. Bara för att inte förstärka ångesten ytterligare. Det är så jävla jobbigt ändå. Styrkekram ❤️

Får man skicka många kommentarer,,,?! Eller är jag ADHD?! automatiskt

du modige, kaxige – är du månne rädd (för kvinnor] ?

Precis så känner jag med. Jag kan inte dricka för någon annans skull! Konstigt att det ska vara mer normalt att dricka alkohol än att avstå. Ikväll är det fest men jag kommer inte dricka annat än vatten/läsk/kaffe och kommer må utmärkt av det. Bra jobbat Lim och kämpa på!
Ha en trevlig lördag!

God morgon!

En ny dag igen. Idag ska vi på stan tror jag för några ärenden. Vad skönt det är att inte få hjärtklappning angående vin... Jag har gått på skitaffären (sb) ganska få gånger i mitt liv om man jämför med många. Anledningen att jag undvikit den är för att jag känt mig så nervös och skyldig därinne. Även förr när jag drack minst av alla jag kände. Ändå har jag känt obehag där. Det är ju en onormal affär egentligen?? Helt konstigt koncept att sälja tusentals olika sorter av ett nervgift och köparna är villiga att stå i enorma köer där också. Tror aldrig jag sett någon i en kö där stå och sucka eller helt enkelt gått därifrån utan att köpa det hen vill ha? Där härdas det ut och eftersom säkert en stor procent av köparna känner lite ångest av att handla där så håller de en god min i kön och låtsas som att det inte gör så mycket att det står 15 stycken före i kön.

Nej, jag har liksom lärt om mig till att tycka om öl för att jag ska kunna köpa på vanliga mataffären. Jag har känt mig generad där också men inte alls som på skitaffären.

Men idag slipper jag den ångestklumpen i magen. En börda mindre att bära med mig i livet.

Igår var jag några timmar hos en vän med mina barn efter jobbet. Jag hade blivit inbjuden och hon sa att hon skulle bjuda på vin. Jag kände mig lite nere då för jag tänkte att jag kanske måste säga att jag inte kan komma. För jag kände att hon ville att vi skulle dricka vin tillsammans som en del av kvällen. Men jag bestämde mig sedan för att säga att vi kommer och när vi väl var där och hon erbjöd vin så sa jag bara snällt att jag ju är alkoholfri. Jag har sagt det förut till henne men jag tror att hon inte förstår poängen med det riktigt så därför tror hon inte att jag är allvarlig kanske? I alla fall så hade vi trevligt och kanske bidrog jag till nåt bra för henne och hennes barn? Hon avstod också vinet och vi drack kaffe sedan istället. Hon hade nog föredragit att vi drack vin men det får hon kanske göra med någon annan vän istället.... Jag kan inte dricka för någon annans skull.

Däremot för att slippa känna sådär som jag kände igår när hon bjöd oss... så kanske jag borde ha alkoholfritt vin hemma i nåt skåp? Så kan jag ta med det. För alkohol kommer jag ju aldrig dricka igen i mitt liv.

När vi kom hem sedan satt min man och drack öl. Jag blev så besviken eller nåt. Tänk att jag som är nykterist ändå möter alkohol så ofta? Det är ju ett under att jag klarat mig såhär långt helt nykter. Underbart i kråksången är att jag inte blir det minsta sugen. Varken på vin till en god middag hos en vän eller en öl i soffan hemma. Noll sug. Blir bara ännu mer trött på skiten.

Ha en fin dag alla som kämpar emot giftet som finns bakom varje hörn och lurpassar på oss. Kram!!

God morgon!
Sitter på tåget på väg till jobb, blir en kort dag pga jag ska träffa lilla mamma och umgås med henne lite ?

Nu har jag varit nykter i 3 v och tre dagar om jag räknar med denna ?Men jag känner att jag kan göra de pga jag vet om att de inte kommer bli A idag. De känns så befriande att redan nu kunna säga de och även vara så pass säker! ? Friheten är de som gör mig så pass motiverad att hålla mig nykter, att de är jag som bestämmer inte A! Men jag tar inte det för givet, jag vet inte vad som kommer att ske imorgon!? Men idag kommer jag inte dricka iallafall! Jag läser trådar här ang där folk vill lära sig att dricka måttligt. Vem vill inte det ? Men ex för mig så vet jag att om jag tar ett glas vin eller en öl så kommer de trigga igång beteendet igen, även om jag nu endast skulle ta ETT glas. Jag kommer vilja ha ett till och då kommer jag tänka på de hela tiden och kommer tappa intresset av den/dom jag umgås med och vad jag gör. Och även är chans stor att mitt humör kommer bli sämre pga jag inte "får" dricka mer. Tänka hur snabbt och långsamt dom andra dricker eller om dom ska dricka mer! Om inte så blir jag nog besviken pga de förstör ju mina chanser att dricka mer osv. Dagen/dagarna efter kommer säkerligen bli detsamma - tänka på A, känna sug av A och garanterat hitta någon ursäkt för att dricka, exempel - Jag klarade ju att endast dricka ett glas igår (som om j vore duktig) ! Men problemet vore ju att jag hade glömt att A hade blivit de centrala och det viktigaste i den situationen! De handlar inte endast hur mycket man dricker de är beteendet som är problemet! De är/ska inte vara A som ska avgöra om kvällen ska bli mysig eller rolig vare sig 1 glas eller 10 ! Så varför är de så viktigt att lära sig att dricka måttligt? Varför chansa? Kontrollerar inte A om man nu måste tränas upp ?
Varför jag reflekterar är pga jag har haft dom tankarna oxå, och är rädd för att dom ska komma senare och starkare! Att när de är som svårast att jag ska pröva inbilla mig något sådant! Eller bli påverkad av att man kan läras sig osv! Jag kan "sakna" första, andra och tredje drinken för då mådde jag så bra. Den berusade avslappnade och härlig känslan ? Men sen åkte de oftast käpprätt åt helvete med den känslan! Och syster ångest hälsade på! De är inte lätt nu men har fler timmar som är bra idag än när jag drack! Det är som att de är tvärtom, dom timmarna jag hade ångest förut har ändrats till avslappnade härlig känslor och stunder och den timmen jag hann dricka tre drinkar är timmen jag har ångest idag pga tankar,
minnen och ånger !
Men de är verkligen sant - En dag i taget..

Ha en ljuvlig dag ni alla ?

Har ni ett rum ledigt över... lets say jul-nyår?! Nej, förresten det funkar inte med Katten....

Jag bara älskar er! Dig och hunden. Längtar alltid efter att höra från er. Värre än a!

Vad härligt att läsa. Det är ju precis så det ska kännas. ❤️

Vad tyckte hunden??

sitter mina betingade reflexer fast förankrade någonstans djupt nere i mitt undermedvetna. Jag har i två veckors tid jobbat långa dagar, jag har sovit i en gillestuga, på en madrass på ett betonggolv, och jag har i stort sett bara jobbat, ätit och sovit. Förra helgen tillbringade jag hemma, även denna helg sitter jag framför min dator i mitt hem. Inga problem där; jag gillar att jobba, speciellt med den typ av uppgift jag är inblandad i nu. Det som överraskade mig var hemresorna; tankar på att koppla av med något alkoholhaltigt poppade upp som gubben ur lådan. Inget att höja på ögonbrynen åt kanske, men i mitt fall var det många, många år sedan jag bara var helgdrickare. Ändå fanns de där: de där märkliga känslorna som viskar förförande i örat att fredagkvällen skall offras på Bacchus altare.Det blev inte mer än en svag fläkt från fornstora dar och inget jag föll för, men jag blev ändå överraskad över hur länge de har legat där nere och jäst i väntan på det rätta tillfället.

En arom av annat slag väntade mig när jag klev in genom dörren i går kväll. Den förde mig tillbaka till åttiotalet, då jag jobbade för ett danskt företag och vid ett tillfälle blev bjuden på Gamle Ole; en ost som likt surströmming helst ska avnjutas utomhus. I mitt fall handlade det dock om en råtta som någon gång, troligen tidigt i veckan, gått i min fälla under diskbänken och sedan legat där och mognat till ett stadium då knappt ens en gam skulle visa något intresse för dess kvarlevor. Ett par rejäla arbetshandskar och dubbla soppåsar tog hand om problemet men doften dröjde sig kvar rätt länge. Där får man för att man bosätter sig på vischan.

Ha en bra dag alla!

Hoppas allt är väl med dig och din fyrbenta kompis! / mt

... att hitta stabiliteten igen, strålande ☺!

Att du stod emot trots allt. Själv är det ganska prick 4 månader tror jag. Nu kör vi vidare på den fräscha vägen ☺!

Hej alla. Jag har haft en svacka på riktigt. Jag fick biverkningar av en medicin och blev riktigt deprimerad. Först var allt frid och fröjd men gradvis fick jag kroppsliga symtom som var väldigt konstiga och så småningom högre ångest och sen depression. Usch. Först idag läste jag ALLA biverkningar och kunde notera check på flera av de ovanliga. Nu när jag har mått dåligt så har jag faktiskt haft sug vid flera tillfällen som värst i går kväll och idag. Det är som den där sura känslan av ledsenhet i bröstet triggar beroendet hos mig och jag har fått allt mer intensiva tankar på vin. Jag har i alla fall INTE druckit något och slutat med medicinen som jag hoppas ska lämna kroppen inom några dagar. Det känns bra att skriva här. Jag var vid ett vägskäl både igår och idag. Firar tre månader i morgon och tanken på det hjälpte mig faktiskt över krisen. Kram alla,

Kul att det går så bra och grattis till dina 50, jag firar 90 dagar i morgon! :)

Tråkigt att du känner dig nere. Lägg nu inte sten på bördan nu utan var lite snäll mot dig själv. Först och främst skulle jag vilja säga att folk har så fullt upp med sig själva att de sällan eller aldrig ser eller kommer ihåg var man har gjort. Tänk på hur du ser på andra. Kommer du ihåg alla detaljer från andras festkvällar? Och är man inte på det stora hela rätt tolerant? Visst kan något uppfattas som en kul grej, men det sjunker undan fort för folk har ett mycket större drama i sina liv, nämligen sig själva och hur de uppfattas.

Jag tror att ångest och oro för sådant man har gjort på fyllan osv är bra att prata om med någon riktigt bra vän eller kanske ännu hellre med någon som man har en neutral relation till, som har tystnadsplikt (som en kurator, psykolog, präst eller diakon). Genom att välja nån man inte känner personligen kan man prata fritt och känna sig trygg och inte behöva känna att relationen belastas av vad man berättat. Du kanske kan återuppta kontakten om du tyckte den fungerade?

Jag har tack och lov själv ingen ångest för vad jag hittat på på senare år när jag festat eftersom jag för det mesta druckit ensam, hemma. Jag har använt alkohol för att lugna mig, kunna sova, hantera stress mm. Men för ett antal år sedan gick jag igenom en kris och hade så mycket ångest att jag fick yrsel. Då kontaktade jag en kurator för att prata av mig 10 ggr och komma vidare i bearbetningen. Och det var det mest kraftfulla jag gjort för att komma vidare så jag rekommenderar det verkligen.

Sen kan man göra mycket själv, med hjälp av böcker, ljudböcker, papper och penna mm. Att spela in sig själv och sina tankar kan vara ett sätt: när man hör sig själv så kan man tycka att det inte låter värre än när man lyssnar på en kompis som har det lite tungt.

Sen finns det ett begrepp som heter självmedkänsla och böcker om det. Det handlar om att hitta ett sätt att hantera självkritiken, som faktiskt inte är verklig utan som är ett inre drama man spelar upp för sig själv gång på gång. Man kan arbeta med det och lära om sin hjärna på samma sätt som man behöver lära sin hjärna att sluta dricka.

Här är en bra länk

https://blimeradu.se/sjalvmedkansla-vara-din-egen-basta-van/

Hoppas något av detta kan vara en hjälp!

Ha en fin kväll!

Kollade Starwars med yngste sonen, som fick tanka närhet. Bara det gjorde nykterheten värdefull.
Extra värdefull eftersom jag fick göra några akut-utryckningar med bilen innan, bl a till ledsen liten dotter som blivit lämnad på fel ställe när hon skulle träna, av en pappa som sedan stängt av telefonen ?.
Fast jag kände mig nästan lite falsk när jag i de andra föräldrarnas uppfattning framstod som den ansvarsfulle som ordnar upp efter exmaken...

Härligt det låter med lunch ute på en bänk. Visst är det en date.
Önskar dej en härlig helg ❤️

Ja, jobbigt de dagar då man vaknar till och inser att det är svårt ibland! ? Bara kämpa... blir det bättre så blir det, annars kan man ju skita i allt förr eller senare!

Dricker inte idag. Trodde det skulle vara lätt, men plötsligt darrar händerna - måste ju vara psykisk abstinens eftersom jag inte druckit sedan i söndags - och planen på att åka i exil till den unge mannen grusades av att ett av de yngre barnen valde att vara hemma ikväll.
Nej, ambivalent är jag inte, för jag har redan bestämt mig. Kommer att vara nykter. Lite svårare än jag tänkt bara ?