Senaste kommentarerna i forumet

Hej och välkommen! En inte helt ovanlig kombination detta med att vara alkoholist och ha en utmattningsdepression på det. Det svåra är att veta vad som är vad. Drickandet ökar stressnivån i kroppen något enormt. Där till leva ett aktivt liv med högpresterande arbeten och allt annat kan ju bara sluta på ett sätt. Jag har varit nykter i snart 18 mån och det första året var jag helt fokuserad på nykterheten. Det andra har jag jobbat med det senaste halvåret. När vi låter bli alkoholen kommer verkligen allt i fatt oss. Jag tror att det är något vi behöver gå igenom både fysiskt och mentalt. Du kanske behöver hjälp för att lösa detta? Har du tittat på olika alternativ? Bra att du inte skriver och kör bil samtidigt... ?
Kram
Ellan

Den känslan är fin! :) Jag tänkte bara kolla läget och uppdatera hur det gått med festligheterna. Den där fredagen jag berättade om då min kompis ville att vi skulle dricka vin blev en tekväll istället och det var jättetrevligt. Sen har jag varit på en fest och druckit alkoholfritt och det har också gått jättebra. Så allt är toppen nu, jag är fortfarande nykter. På lördag är det 7 veckor. Pepp på dig!

Bra jobbat. Var stolt. Jag skulle bara säga att glädje och sorg, rädsla, oro, ångest och ledsenhet och stress och... allt ingår i livet. Men vi har tidigare försökt fly från dessa känslor med hjälp av alkohol. (Jag har framförallt försökt hantera stress och uppjagadhet med alkohol, och det gick ju sådär). Så det är naturligt med upp och nedgång och att känna sig konstig då och då. Att vara nykter handlar inte bara om att hålla sig ifrån alkohol utan nu behöver man också lära sig att hantera dessa jobbiga känslor. Sen kan man ju lugnt säga att det är bra att vara av med ångesten och den depressiva effekten som alkoholen i sig själv ger. Det minskar totalen av dåligt-mående. Jag vet att det finns bra böcker på temat som förklarar självhjälpsmetoder av Åsa Nilsonne och Anna Kåver. Det eller terapi kanske kan vara något? Träning är ju jättebra för det ger ju endorfiner som lindrar många besvär och sänker adrelanin mm. Men om det inte räcker så finns det flera vägar att gå. Jag försöker ha kul och utöva min hobby så mycket jag kan och hela tiden undersöka fler sätt att ha roligt. Goda vänner är viktigt också, nån att prata med eller bara att ha några man kan ha roligt tillsammans med istället för att sjunka ner i det svarta. Kompispromenader är min favorit: ta med hunden och åka ut i naturen, gå och bara prata.

Fick ett värmande mail från kollegan som inleddes med orden "bra att du vågar se dig själv, sanningen är enda vägen". Att det finns människor som väljer att inte trycka dit andra i en sådan här situation. Hennes besvikelse är så klart enorm men det lättade trycket över hjärtat så mycket för stunden.

Denna tragiska handling är så typisk för min problematik, en ovilja att säga sanningen, att sticka huvudet i sanden, att välja kortsiktiga lösningar före hållbara. Grunden i mitt missbruk är ångest, ångest över att vara till lags, att bli älskad, att ingen får vara arg på mig. Som ett stort barn i många avseenden när det gäller att hantera konflikter och stress. Ofta i konflikt med lojalitet mellan familj och jobb.

Känner mig ändå starkare nu än under hela denna återfallsperiod, jag ska tillbaks ur det här helvetet!

Sitter på jobbet och bor återigen hemma hos familjen så det går framåt på det planet.
Skrev i mitt tidigare inlägg om att jag tagit några återfall under sommaren. Det värsta av dessa förutom mitt återfall förra veckan skedde i början av Juli.

Under 10 dagar var jag och min familj husvakter åt min kollega som var på semester med familjen. Under slutet av denna period drack jag upp mellan 2-3 flaskor av deras sprit utan att ersätta den, hur jävla dum får man bli!!!

Hon har inte påpekat detta men jag känner att detta förgör mig inombords och så klart bidragit till fortsatta återfall under sommaren. Kollegan är tyvärr sjuk i dag och vi har inte träffats fysiskt sedan semestern startade. Min chef vet om detta sen i går och i dag kände jag att jag var tvungen att skriva ett mail och berätta då jag inte kan vänta att berätta detta tills vi ses. Har sådan ångest för vilka konsekvenser detta kommer få för vår framtida arbetsrelation och så klart för dessa vansinnigt integritetskränkande handlingar....

Stort tack för peppen!

Att åldras.
Att ta avsked.
Att i och med det kunna gå vidare och framåt.
Kanske inte mot något bättre.
Men mot något annat.
Så svårt och ibland så nödvändigt.
De år jag haft bakom mig har varit tuffa,både pga yttre men också inre press.
Att fortsätta vara den jag varit.
Att fortsätta leva ett liv som tidigare passade mig.
Yttre ramar som liksom höll ihop det inre livet.
Men när då de yttre ramarna revs så föll också innandömet som ett korthus.
Eller var det kanske tvärtom?
Det vet jag inte och det spelar inte så stor roll.
Att som nu känna att det är tomt och rent,inte bara tomt och tomt känns bra.
Det får vara den mylla som jag nu ska plantera nya frön i.
Jag önskar mig själv lycka till.

Två riktigt bra nyktra erfarenheter: 1) man kan träffa kompis och 2) gå på fest utan att dricka alkohol! Grymt bra gjort att du förberedde dig noga - och genomförde! ??????

Redan september. Sommaren har gått fort. Mycket att göra med barn och barnbarn. Idag först gym och sedan kaffe med tanter. Livet går vidare. Nykter en dag i taget.

Så BRA! Att bli full på livet, att njuta med barnen är bara det bästa! Du fyller på med styrka och du förmedlar det vidare till oss andra! Tack!

Ha en fin dag! Kram?

Det har nyligen varit två tillfällen jag oroat mig lite för, dels kompisen som skulle komma på besök. Det som hände var att vi båda drack te när vi träffades, och det var inget mer tjat om alkohol. Sen var jag på en fest och hade med mig alkoholfritt bubbel med låg sockerhalt som var supergott. Jag hade roligt. Jag drabbas inte av samma eufori som när jag gjorde när jag brukade dricka men det var skönt att klara av det och ha en trevlig kväll utan att tycka synd om mig själv när alla andra dricker och blir fulla. Och det var skönt att vakna fräsch som en nyponros och ha energi att ta itu med dagen även om det blev sent. Det verkar inte heller som att alkoholfritt vin sätter igång något sug hos mig. Skönt, för det var kul att gå på fest och känna sig som en i mängden. :)

Jag har klarat av två fester nu genom att dricka torrt alkoholfritt mousserande vin med låg sockerhalt: Rawsons Retreat. Det har gått hur bra som helst och det är underbart att både kunna vara delaktig (och nykter) och vakna på morgonen och vara klar i knoppen och må bra och vara stolt över mig själv. :)

Du laddar verkligen batterierna denna helg. Så underbart att du trivs fint att vara nykterist och slippa ha en massa tankar om alkohol i huvudet.. Funderade på saker idag. Om en förälder mår dåligt på grund av olika beroenden eller av otrohet hen eller partnern varit det. Eller att föräldern av andra orsaker har en massa jobbiga tankar i huvudet, då är det omöjligt att vara en närvarande förälder. Om barnet eller ungdomen berättar om sina problem så är det ju svårt för en förälder att ens orka lyssna och ta in. Det slutar ju med att barnet den unge slutar att anförtro sig.. Det är ju ingen idé.. Den som säger att barnen inte tar skada av förälderns beroende och mående har inte tänkt till. Dessa funderingar fick jag av att jag har barn mellan 13-32 år. När äktenskapet var stabilt kunde jag bygga på förtroenden med barnen. Andra perioder hade jag fullt upp med mig själv och var säkert mentalt frånvarande stundtals.. Lim jag läser dina rader och blir så glad. Du låter beslutsam stark och välmående .Kram❤️

Å nej snälla miss lyckad. Jag känner din omtanke och din förståelse av hur jag har det.

Alkohol är egentligen det enda problemet vi har. Alla andra problem räknar jag med i ett äktenskap och de gör inget i det stora hela. Men alkoholen... det är som ett svart moln.

(Här skrev jag mer om min man men tog bort det. Vill fokusera på allt det härliga med mitt eget nyktra friska liv).

Jag har i alla fall varit nykter så pass länge nu att jag räknar mig själv som nykterist. Igår fanns både öl och vin i sällskapet men klockan 20 gick jag in och städade! Hade trevligt fram till dess men sedan blev jag trött.

Det står fortfarande folköl i vår kyl såg jag imorse. Samma burkar som sist. Jag knölade ner dem längst ner i kylen för de tar plats där annat kan stå. Bra saker.

Idag var jag och barnen i skogen. Hade med oss mat och fika. Det var underbart!!!! En fantastisk söndag. Jag har pratat med barnen om allt mellan himmel och jord. Det blir så i skogen medan det hemma kommer så mkt emellan.... städning, tv, kompisar, laga mat etc. Idag satt vi och tittade ut över vattnet vid skogskanten och åt maten och pratade i en timme. Inga störningsmoment förutom en ihärdig geting. Önskar vi får många fler sådana helger framöver nu i den härliga hösten. Att bli full av livet istället för av alkohol. Det är lycka alltså rakt igenom!

Nu ska jag göra något som kallas guldmjölk. Googla recept och prova vettja! Jag vet att jag är fånig men jag struntar i vaniljextraktet som ska vara i eftersom det innehåller alkohol. Säkerligen helt ofarligt i sådan liten mängd. Men ändå. Jag kastade vår förra flaska i ren protest när jag insåg den innehåller 35% alkohol.

Jag är så lycklig över mitt nyktra liv. Jag är verkligen det. Varje dag som passerar gör mig än mer säker på hur rätt jag gör.

Ha en fin kväll allihop ?

Kunde inte somna, låg vaken till 5 i morse, vände och vred på mig. Lyssnade lite på en bok, sen försökte sova, men min tinnitus
gjorde sig påmind så fort jag stängde av boken, det var som ett ekorrhjul.
Hade ont i benen efter springandet på volontärjobbet, var upp och tog ett par Alvedon för att lindra, jo det hjälpte mot värken, men
nä det gick inte att sova.
Sen sov jag till ca ½10 så lite sömn har jag ju fått i alla fall. Men jag är trött, har ont i fötterna.

Tittar ut genom fönstret så får jag se grannen med sallad i handen från mitt land ????? börjar fundera om han tar sig
friheter :( men det visar sig att maken utan att prata med mig har lovat honom min odlade sallad :(.
Då poppar det upp alla gånger som han gör så, i stort och i smått, lovar människor saker utan att berätta för mig.
Det gör mig heligt förbannad, han har tydligen inte lärt sig nått.
Att grannen tog lite sallad, vad gör det, det är ju inte det som är problemet utan det är min man att han inte
pratar med mig. Jag försökte säga att,, om någon kommer och säger att de vill låna din motorcykel och jag hämtar
nycklarna och säger varsågod utan att fråga dig, hur skulle det kännas?? Han fattar nada, bara tjatar om att ja jo jag
lovade han sallad.......... Vad gör man då man inte får gehör för det som är viktigt för mig, att få vara delaktig i det
som händer?? PRATA MED MIG VILL JAG SKRIKA!!!!!
Min känsla av värdelöst poppar upp och jag förstår ju att det här tar för stora proportioner i mig, det är min mindervärdighets
känsla som finns där, den jag alltid har känt.
Hur jobbar jag bort det???

hjälper är verkligen sant. Jag har läst en del av din tråd och börjar förstå djupet i det du skriver.
Säger som Dionysa, åker snålskjuts på dina insikter.
Jag brottas med mig som vi alla gör brottas med oss själva, för att hitta det egna jaget, att
läsa och begrunda hur andra tacklar livet och utmaningarna är så oerhört viktigt känner jag.
Tack!

Ps. det var inlägg 47 jag ville kommentera här ovan... ds

Du är ju absolut något viktigt på spåret här! ...med hjälp av din okonstlade dotter!
"Egentligen är allting väldigt enkelt, men det kan ta lång tid att få till det så i sitt liv"
(ett citat jag inte minns varifrån jag memorerat)

tidigt idag. Det är svårt att avgöra om han är nödig, och då är det bråttom, eller om han bara har sett något intressant ute på gården som en räv eller en katt eller så. Så jag tar det säkra före det osäkra och snabbar mig på så mycket jag kan. Det är inte den optimala starten på dagen, men att städa upp efter hunden om det har hänt en "olycka" är värre så valet är givet. Just idag var det något intressant han såg och jag känner mig lite lurad.

Jag tog förresten äntligen musen igår, eller kanske jag ska säga råttan för det var en stor rackare. Jag är inte så glad i att döda djur som bara gör vad deras instinkt säger till dom, men å andra sidan är det ju inte så kul med muslortar bland köksgrejorna heller, så jag försöker förhärda mig och vara okänslig bödel. Bra känns det dock inte hur jag än vrider och vänder på det; jag kände likadant när jag jagade, nöjet låg för mig i att sitta ute i naturen och se vilda djur i deras hemmiljö. Själva dödandet gav mig aldrig någon tillfredsställelse så det överlämnade jag med varm hand till de andra.

Jag är ingen jaktmotståndare, det är nog något som ligger i generna och för många är det en lika naturlig som givande fritidssysselsättning. Jag är bara glad att man numer ställer högre krav på deltagarna än man gjorde förr. Jag kommer ihåg en gubbe i mitt jaktlag som väl var i åttiårsåldern. Han hörde dåligt, såg dåligt och hade en antik bössa som hans far hade gett honom en gång i tiden. Han hade alltid en flaska punsch med sig ut på passet och även om han aldrig, åtminstone inte så länge jag var med, sköt något så kändes det alltid bättre om man höll sig utom skotthåll från honom. De som skulle hämta honom efter jaktens slut gjorde alltid en kringgående rörelse så att de kom emot honom bakifrån, bara utifall att... Tack och lov måste man numer visa att man åtminstone kan träffa en lada på tjugo meters håll innan man får delta, så det går framåt.

Ha en fin dag alla!

Förhoppningsvis så är det så att folk börjar inse att alkohol inte är bra.

Tack för era svar. Jag tränar och får bra med vardagsmotion men har ändå ångest då och då å känner mig nere/konstig. Idag känns det lite bättre, trots för lite sömn. Ska träffa min läkare nästa vecka så får vi se vad vi kommer fram till. Det är skönt att inte längre vara sugen på alkohol. Det tog sin tid, det kom inte som någon uppenbarelse eller ett snabbt beslut att jag skulle sluta dricka, men det fick ta sin tid, nu har jag nått dit jag ville men som jag tidigare inte trodde var möjligt.

Jag har också döttrar och vi behöver laga våra relationer. Den yngsta har farit mest illa av mitt och f.d supande. Valde fel sällskap...Tror att vi vuxna kan vara förebilder och lämna destruktivt liv bakom oss. på så sätt visa barnen att det går att sluta missbruka..Känner när jag läser er berättelse att det liknar mitt liv lite grann..Men tror att dottern har lämnat rökat när hon lämnade sin pojkvän..Härligt att läsa om dig och dottern❤

Det här kanske är ett vanligt tillstånd som vi är i just nu, vi har tagit bort något men
egentligen inte ersatt det med något annat, inte jag i alla fall.
Jag vet att då jag försökte sluta röka, då sa alla att man skulle skaffa något annat att göra
så att man blev distraherad från rökandet.
Jag började sticka och det blev många tröjor den gången.
Sen fick jag ett återfall, med rökandet det höll i sig ganska länge.
Men så blev jag gravid och helt plötsligt upptäckte jag att jag inte rökt
på en vecka, då beslutade jag mig, kan jag vara utan en vecka så kunde
jag det för alltid och har inte börjat röka igen, det var 34 år sedan. Det var verkligen en distraktion
som tog mig med hull och hår.
Då funkade det, men nu, vad ska man ta till för att distrahera sig med denna gång tro?
Det är nog så som Morgondag säger, börja träna, det är nog kanske nästa steg?
Ha de gott!

Ja då har det börjat verkligen, på gott och ont.
Jag har blivit av med suget och jag har inte känt något intresse för att dricka.
Men tristess och dåligt mående har jag av och till nu.
Jag jobbar med det, men det är som att jag inte vet vad jag ska göra, trotts att
jag har så många intressen.
Vill inte göra så mycket hemma, gör bara det som är nödvändigt, men nått extra blir det inte.
Volontärjobbade i dag det var verkligen fullt upp, några var sjuka och vi fick jobba med färre
personal än vi hade behövt. Timmarna gick fort och kroppen värkte när jag kom hem, men ändå finns
den där förbaskade tristessen där. Jag låter det bara vara, får nog känna det ett tag framöver, det
kanske är så här för många fler än mig.
Jag har nått att göra varje dag, åker på 5-6 möten i veckan, sen träffar människor som jag har
gemensamma intressen med. Skulle vilja börja träna, men tiden räcker inte till, ändå är jag så uttråkad,
undrar hur länge den här känslan ska sitta i??
När jag är på ett ställe så tycker jag att jag borde vara på annat ställe där jag gör mer nytta, sen
åker jag eller är på det andra stället så känner jag att jag borde nog vara och göra annat än jag gör,
kallas nog rastlöshet. Men nått som är härligt, är att jag inte har en tanke ens att dricka, skulle inte
kunna tänka mig att köpa en vinare och dricka. Alltid nått :D

Glad för er skull!

Jag hoppas lim att du inte tycker att jag lägger mig i..Men jag tycker du har gjort en sån fin förändring för dig och din familj och att du är värd att ha det bra. Inget får dra ner dig..Inte jobbet, inte mannen eller något annat..Jag är rädd om dig tjejen, det är bara det..Kram❤