Senaste kommentarerna i forumet

Att folk bagatelliserar det Borg har påståtts gjort/sagt med en axelryckning är allra värst tycker jag. Sen vet vi ju faktiskt inte exakt vad han gjort, och det är bekymmersamt i sig. När han bad om ursäkt trodde jag att det var klarlagt, men tydligen gjordes ursäkten "för säkerhets skull".

Trodde inprincip det var mina egna ord :) Känner SÅ igen mig, har varit ifrån alkohol 6 månader och började efter 4-5 månader att tänka "det här hanterar jag ju", ja, för att jag inte tar första glaset.
Kämpa på!

Ångesten kommer och går lite titt som tätt...
Tänker tankar på alkohol som jag motar bort och påminner mig istället om tacksamhet(!) Att jag slipper A, försöker slappna av, försöker se och känna efter varför jag tänker på a just nu. Vilket syfte skulle a ha just nu om jag drack... Stressa ner, tristess, ensamhet..
Jag påminner mig om att a skulle förvärra allt, att a är ett gift som förgör mig och bryter ner mig. Alkoholen äter upp min själ och mitt genuina jag.

Det slår mig att, oj! Så ofta jag tänker på a och förknippar vardagen med att dricka av olika anledningar.

Jag vill njuta av livet som det är, utan giftet. Jag känner att viljan finns att låta bli a.. men vanorna är tuffa att bryta. Illusionen av vad alkohol ger i positiv bemärkelse måste jag slå hål på om och om igen!!

Jag behöver bara andas och ta det lugnt..

Skulle kanske bli det, har ju varit "alkoholisthustru" innan jag själv blev beroende. Då var sambons supande mitt mående många gånger..Som du sa värre än att missbruka själv, kanske för att man är så maktlös? kram

Undrar om det är vanligare att barnen blir det? Tänker på att dom får kanske ljuga för vänner, ej tar hem kompisar, missar kalas osv. Känner flera vuxna medberoende som haft missbruksföräldrar. Dom har typiskt medberoendebeteende. Vet inte om något av mina syskon är medberoende, kanske för att vi förstod problemet med vår alkoholberoende far. Det var inget någon dolde. Hela kvarteret visste att han drack för mycket. Vår mamma sa till oss också att det inte går att leva med honom på grund av supandet. Skilsmässan har aldrig varit någon stor grej, men däremot en saknad av min pappa...

Bra talat!! Mitt "like"!

Där har vi beskrivningen. Hjärnan blir kidnappad!! Tack! Detta ska bli mitt mantra när stegen styr mot alkoholen. Jag är kidnappad.!! Inte fan ska jag låta ngn ta mig !

Och längesedan jag läste trådar härinne.
Det har gått framåt och jag har kunnat låta bli alkoholen förutom vid några tillfällen sommaren -16. Men nu är jag på den nyktra vägen..och så ska det förbli ☺. Tänker övervinna mina baktankar som smugit sig in någonstans i min hjärna 'nu har jag varit nykter så länge..ett glas vin är väl inte så farligt?'. Nej, det kanske inte är så farligt den 1:a gången efter en lång period av nykterhet, men mina erfarenheter säger, när jag tar ett enda glas så triggar det i gång något som jag inte har kontroll över. Och jag vet aldrig när det omåttliga slår till. Så jag fortsätter min nyktra väg och håller mig till alkoholfritt.
Tack för att ni alla finns på forumet och kämpar på med alllt det innebär vad gäller alkohol. Det hjälper mig att komma ihåg varför jag väljer att hålla mig nykter. Heja oss, tillsammans är vi starka!

Tack Sannah ??⚘

Jodå många känslor är vi människor förmögna att känna. Min värsta känsla är irritation. När allt irriterar mig. Då hatar jag att leva alltså för jag det blir så svårt att inte ta ut det på andra. Och varje grej stör. Ljud, röra, att behöva prata... Jag är hellre ledsen eller arg.

Idag är jag på gott humör. Än så länge haha. Det regnar idag igen.

Meditation låter också bra. Kanske något jag kan ta till när humöret svajar. Tack för tipset!

Kram!

Jag upplever inte heller dig som medberoende. Än. För jag tänker att om du skulle stanna i relationen så skulle du kanske utveckla ett medberoende. Med tiden. Hjälpa sambon att röja undan spåren av drickandet. Ursäkta honom inför barnen. Göra saker som underlättar för honom och börja ha koll på hans konsumtion osv.

Det är också därför jag tror det är så bra att du får ett eget hem. För då slipper du förhoppningsvis nånsin leva som medberoende. Det tar mkt på krafterna. Eftersom din sambo dessutom inte tänker sluta dricka så är ju risken där om du skulle stanna kvar.

Jag ser att min kommentar verkar mena att du lever i ett medberoende redan men jag skrev för kortfattat och otydligt.

Många kramar!!

Tack Gunda jag tänker på dig också och är imponerad av att du går på aa❤Ja Sannah vi kan få svar från både drömmar och våra egna tankar. Jag funderar på medberoende. Inget verkar stämma på mig. Jag har bra självkänsla men självförtroendet pendlar. Jag vill absolut inte ha partners eller vännerjag måste hjälpa. Tvärtom eftersom jag jobbat med människor nästan jämt som behöver min hjälp, är mina vänner starka och vi hjälper varandra. Jag har alltid värjt mig för partners och vänner som verkar ha problem. Jag duger som jag är, behöver aldrig slå knut på mig själv för andra. Men mina känslor med sambon är nog tilltrasslade. Det kanske inte handlar om medberoende utan ett förhållande som varit indränkt av alkohol från alla håll? Hela vårt liv dom senaste åren har bestått av att dricka och införskaffa alkohol så fort vi var lediga från jobb eller att periodvis försöka avhålla sig från a.Är det någon som kan förklara medberoende för jag känner inte igen mig i symtomen...

Inlägg kring anders borg som fick lite motangrepp har suttit fast i mitt huvud.
Frågan om att "förlåta" en offentlig persons grova övertramp.

Hans kvinnoförakt och insida som liksom fick komma fram i ljuset pga för mycket alkohol.

Jag håller med bedrövad sambo.
Ingenstans är det ok att visa förakt för ett annat kön eller ras om man är politiker.
I mitt tycke är det inte ok om man bara är en vanlig dödlig heller.

Att sen som han gör komma med klena ursäkter och att han minsann nu ska ta tag i problemet ändrar inte faktum.

Inne i Anders Borg så ryms det ett kvinnoförakt.
Måhända är han inte ensam om det.
Kan det vara därför många svenskar (män?) Sluter upp och tonar ned eskapaden.

"Vi har väl alla.."
Nej,Vi har inte alla.
Vi som gemensam nämnare har och när inte detta kvinnoförakt i vårt inre.

Att det pyser ut i samband med för mycket alkohol är bara ett symptom i mina ögon.

Att i daglig dags hålla detta lugnt och litet.
Men under press och stress och förstås alkohol,river hål i skyddslagren och föraktet kommer

Att som människa säga "shit happens"
Och sen inte stå för det innersta i handlingen är svagt.

Kanske är man för luttrad som anhörig.
Hört för mycket dumheter,svaga ursäkter och bortförklaringar av alkisen i våra liv.

Kanske önskar man i egenskap av anhörig en äkta ursäkt,från hjärtat där insikten om vad man faktiskt gjort står tydlig.
Det gör det inte i borgs fall.

Han skyller på yttre omständigheter som lett till detta.
Han tar i mina ögon inte fullt ansvar för sina handlingar.
Basta!

Tur att jag är så bra och gör allt så rätt.?

Var så talande.
Att se en människa brytas ner av alkoholen måste vara så svårt, att inget man säger går in, att personen inte tar några argument till sig, väljer flaskan istället för kärleken.
Man hittade varandra och blev förälskad känslorna har funnits och i viss mån finns de kvar. Sen väljer personen att ta stigen mot en för tidig död är verkligeninte inte lätt.
Du är stark som orkat ta dig ut ur.
Det finns både sorg och lättnad i situationen.
Tänker på dig!
Kram

Känner igen att det kommer de mest konstiga drömmarna! Själens sätt att säga något!
Kram?

Du tillåter dig känna! Ena stunden lycka och nästa stund skit! Du flyr inte!
Tror att det är en av nycklarna till nykterhet. Även jag yogar lite lätt här hemma, det är skönt! Rekommenderar meditation med! Typ 10 min, finns många bra appar tex Insight timer (gratis)
Kram ?

Farlig fåfänga, är en av de få deckare jag någonsin läst. Stockholmskildringen är fantastisk och bidrog säkert till att jag sedermera kom att flytta till den staden. Så nu vet vi det.

En känd gästbeställning på andra- och tredjeklassrestauranger var ”två vita, en brun, La Paloma och notan”. Det vita och bruna var då spritransonen, La Paloma (duva på spanska) var en omskrivning för restriktionsrätten som ”flög” mellan kök och matsal och notan innebar att man då inte vill ha något mer utan skulle betala direkt.

*kontrollsystemet med serveringsrestriktioner tillämpades i Sverige, åren 1922 (i några lokala fall tidigare) till 1 oktober 1955. Serveringsrestriktionerna var resultatet av en politisk kompromiss efter folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922.
(Jag blev tvungen gå in på Wikipedia och fräscha upp minnet.)

att det tar så lång tid för ny kunskap att spridas i samhället. Just nu läser jag Stieg Trenter, det är en författare jag ibland återkommer till, mest för hans målande och livfulla beskrivningar av Stockholm från förr. Boken jag tillbringade gårdagen djupt försjunken i är skriven 1949 och är en pusseldeckare av det slag som gjorde honom berömd bland konnässörer i kriminalromanernas krets. En av huvudpersonerna är alkoholist och hjälten, fotograf Harry Friberg, nämner vid ett tillfälle att "alkoholism betraktas numer som en sjukdom".

Det här kom som en fullkomlig överraskning för mig. Att denna kunskap funnits i den vetenskapliga världen i sjuttio år men ännu inte helt sipprat ut i samhället i övrigt verkar bisarrt tycker jag. Man har känt till rökningens faror under kortare tid men där har man satsat enorma resurser på att minska på den, det finns till och med ett mål att Sverige ska vara helt rökfritt inom en inte alltför avlägsen framtid. Det investeras väldiga pengar på att bota sjukdomar som någon enstaka procent av befolkningen drabbas av men alkoholismen som ju trots allt drabbar var tionde människa får nöja sig med smulor. Kanske för att vi alla är alkoholister, bara i olika grad, även de som bara tar ett par glas på helgen har ju väldigt svårt att avstå från sin snuttefilt.

Låt mig avsluta med en anekdot från förr: Min far berättade att när han var ung fattig student kunde han, som brukligt var bland män på den tiden, inte laga mat, så han var hänvisad till att äta ute. Vid ett tillfälle hittade han en ölstuga som serverade en pyttipanna till priset av några ören; en bråkdel av vad mat kostade på restaurang. Så han tog in den och upptäckte att den var helt oätlig. Det visade sig att lagen stipulerade att för att få ta in en öl måste man också ta in mat. Pyttipannan i fråga var den maten; tallriken kom ut tillsammans med ölen, men ingen åt den, den tillbringade hela dagen på olika bord i lokalen utan att någonsin konsumeras. Så när min far satte gaffeln i den blev servitrisen helt förskräckt; inte tänkte han väl äta det där? Han kunde ju bli sjuk!

Ha en skön söndag alla!

Så fint, hejja dig!! "Resan" går vidare hör jag, livets resa alltså! ..som tycks handla om att utvecklas, och förmå leva i kärlek kanske?

Men det får nog vänta ett tag. Jag har yogar i detta huset ibland men det blir inte av i nuläget. Mediterat har jag gjort då och då. Ska testa din yogalänk vid tillfälle?Kram

Å vilken läskig dröm. Och som en sanndröm, bara det att det var en annan sjukdom i drömmen.

Det är så bra för dig att du slipper leva ett fortsatt liv som medberoende. ❤ du kanske kan göra ett yogarum i nya huset ??

Kramar!

Nu har jag yogat och det känns bättre allting nu.

Miss lyckad, vad härligt att du också gör det. Jag gör det hemma eftersom jag inte har riktigt tid för pass. Jag tror det är nästan livsviktigt att göra nåt bra för kroppen och själen om jag ska klara att fortsätta vara nykter. Det motiverar mig och tar udden av krypet i kroppen.

Jag har gjort den här förut och ska göra igen nu har jag bestämt https://youtu.be/oBu-pQG6sTY

Jag är inte speciellt duktig med huvudsaken jag mår bra av det.

Jag tror jag behöver försöka äta mindre mackor haha. För det ger en sån konstig halvfalsk mättnad. Magkatarr hade jag nyligen lite också.

Många godnattkramar ?

Nädå men när jag yogar regelbundet så mår jag jättebra. Jag betalade precis in för höstens yogakurs som börjar snart. Jag är inte så duktig som du lim att få till yogan hemma speciellt ofta. Kanske sen i mitt nya hem... Hunger och mättnad..hm.. Du har inte magkatarr? Det kan ju kännas så..Kram..

Nu är det sista semesterhelgen för sambon. Han dricker och jag försöker vara neutral. Minns att någon på forumet hade samma läge för ett tag sedan, och jag tänkte, vilken jobbig situation. Jag fixar detta tack vare att jag ska flytta snart. Hade aldrig stått ut annars..Jag är öppen med nykterheten med mina vänner. Men avvaktar med okända. För att många har förutfattade meningar om oss alkoholberoende. Bor i ett litet samhälle och ryktena kan bli vad som helst. Tack morgondag för lyckönskningarna. Det värmer❤Jag hade en dröm i morse som var otäckt sann på något sätt. Sambon hade fått stora leverfläckar över hela kroppen, vissa av dom satt lösa. Sambon var avmagrad och ramlade ihop. Åh du har ju hudcancer skrek jag i drömmen förtvivlat. Då kom en sköterska fram till oss och sa" jasså han har inte berättat det? Åh det visste jag inte sa hon. Han tog bara en halv dosering av medicinen, sen vill han inte fortsätta utan väljer att avsluta livet istället. Jag skrek förtvivlat och sen vaknade jag. Det stämmer ju med verkligheten. Sambon avbröt sin nykterhet och blir såsmåningom sjukare och sjukare....Det finns inget för mig att göra när han väljer den vägen..Skönt för mig att veta..Kram..

Hej i kvällen.

Idag har det regnat HELA dagen. Så tråkigt!! Vi har ändå tagit oss ut. Gått på stan och till och med promenerat lite i regnet. Och barnen har gått ut några minuter i taget... De har liksom gjort små försök till att leka ute men rätt snabbt vänt in igen.

Jag har varit på ganska dåligt humör av och till. Varvat med gott humör. Kanske är det pms. Eller så är det skitvädrets fel.

Börjar inse att det kanske inte är så dumt att jobba sedan igen ändå... iallafall när vädret är såhär . Fast samtidigt känns det så smärtsamt att inte få vara såhär mkt med mina barn. Jag kommer att sakna dem så vansinnigt mkt. Åh det blir en krock inom mig som framkallar dåligt humör.

Känns dessutom som att jag äter hela tiden?? Vet inte om jag ens gör det men det känns så. Mackor och frukt hela tiden. Känner mig proppmätt och hungrig på samma gång.

Jag måste börja träna. Måste det för det botar en del av den här irriterade känslan jag har inom mig. Hade jag inte varit så jäkla full med mackor hade jag gjort nåt yogapass nu med detsamma. Kanske ska prova ändå. Det kryper i kroppen på mig.

Äsch nu blev jag trött också. Eller lat. Jag vet inte ens. Nä nu ska jag köra ett pass. Normal sysselsättning en lördag 21.45? Bättre än att bota denna känsla med vin i alla fall va?