Senaste kommentarerna i forumet

Sommarkram tillbaka!

Jag kan också känna en viss tacksamhet till ett snabbt ras. Det gick fort utför och slutade med en rejäl förnedring av mig själv och mina nära. Men oj vad jag kan dra nytta av det idag. Inte något jag är stolt över men jag gör allt i min makt för att inte hamna där igen. Jag kan inte förändra det som har varit och jag kunde ganska så snabbt acceptera att jag är alkoholist. Jag är tacksam för insikten, tacksam för att slippa kampen och tacksam för att du påminner mig om allt positivt som denna resa bär med sig.
Kram
Ellan! ❤️

att det fortsätter att gå bra för dig.

Ja du ska känna dig stolt, för att du lyckats bli fri från alkoholen. Det är starkt gjort.
Du tänker också helt rätt. När du slutade oroa dig inför sommaren och semestern, så blev du lugn och trygg. Om man inte oroar sig för kommande situationer och miljöer som kan trigga frestande tankar och sug, så blir man också säkrare i sin nykterhet. Med tiden upphör dessa tankar och sug. Kanske det är just det, större säkerhet, som du börjar känna nu.

I en del gammal tro, asatron, sas det att det fanns tre ödesgudinnor (nornor) som "spann en tråd" för alla människor, och som avgjorde deras öden under sina liv. Tänk om din "tråd" löper längs en nykter stig i frihet. Frihet utan alkohol. I så fall ett mycket positivt öde. Det kan mycket troligt bli ditt öde.

Grattis till snart 4 månader Lim!

... det man gjort och det som varit, kan man försöka vända det till något positivt.

Så, tack vare att jag började såpass tidigt med alkoholen, 12 år gammal, och redan i unga år blev beroende, har jag hunnit experimentera och testa alla former av drickande. Dricka lite ofta, mycket ibland, återställare, vita perioder, mörka perioder, försökt bli måttlighetsdrickare, haft långa uppehåll. Provat alla grader av berusning. Salongsberusad (sällan), redlös och medvetslös. Och alla sorter. Öl av alla styrkor och smaker, vitt och rött vin, billigt och dyrt vin, sprit av alla sorter och färger, t.o.m. 80% grumligt hembränt.

Allt detta har gett mig den samlade erfarenheten att nykterheten är det enda hållbara och fungerande alternativet för en alkoholist. Nykterheten är det enda sättet att besegra alkoholen på.

Vilken tur att jag började så tidigt så jag hann lära mig allt detta och hann dricka färdigt. Innan det var för sent.

Jag har aldrig riktigt varit en träig person; jag har alltid föredragit att jobba i metall, delvis för att maskinerna är häftigare, delvis för att man börjar med att rita upp alltihop i datorn där man kan vrida och vända på hela konstruktionen innan man börjar bygga rent fysiskt. På så vis vet man säkert att det hela kommer att passa ihop när det väl är klart. Men nu är det ju så att jag har insett hur olämpligt det är att svetsa och slipa i ett trähus och det är lite för långt till jobbet för att bara åka in där en kväll och meka lite. Så jag började snegla på ett par bänkskivor i bok som har legat och skräpat i ett hörn hela vintern. Dom har legat i ett ouppvärmt utrymme och blivit skeva, så i princip är dom oanvändbara.

När jag gick där och sneglade på dom dök tanken upp att det kan ju inte skada om jag försöker göra något med dom innan jag slänger dom. Jag har länge velat ha ett litet bord på förstubron så att jag har någonstans att ställa kaffekoppen, det skulle skivorna duga utmärkt till. Så nu har jag sågat och slipat och limmat och putsat och polerat i flera dagar och bra blev det inte, men jag är lite stolt i alla fall. Det är mitt första försök och även om det ser ut som något en tioåring har åstadkommit i slöjden så har jag i alla fall gjort det själv. Det är lite zen att jobba i trä har jag upptäckt, man jobbar mycket med händerna, det tar sin lilla tid och man ser tydliga resultat allteftersom arbetet fortskrider. Det är ett arbete som inte kan skyndas på, när man står där med slipklossen i näven så finns det gott om tid för meditation. Det är lite som om själva arbetet, snarare än resultatet, är själen i det hela. Jag tror jag ska snickra lite mer framöver.

Ha en fin dag allihop!

Hej allesammans.

Vill uppdatera litegrann. På lördag har det gått 4 månader av mitt nya nyktra liv.

Jag hade en period för ett par veckor sedan där jag kände en svag oro för sommaren, att det skulle blir svårt att stå emot alkohol då. Men nu har det varit flera soliga dagar och jag har inte blivit sugen. Jag känner hur semestern närmar sig men jag är hundra procent säker på att den blir alkoholfri. Jag skulle inte för något i livet bryta det här.

Ångesten inför semestern har också släppt. Det kanske den gjorde samtidigt som jag slutade oroa mig för att jag skulle bryta nykterheten eller oron jag hade för att jag skulle ha "vita knogar" på semestern. Nu är jag liksom helt nykter i varje cell och i mitt sinne. Jag har accepterat mitt öde. Och just nu känner jag mig stolt.

När jag ser folks bilder på vin etc så blir jag ärligt talat inte sugen. Jag känner fyllan och jag känner smaken av gammal alkohol i munnen, jag känner ångesten som kommer dagen efter. De kan romantisera hur mycket de vill men det är bara alkohol, en äcklig dryck som suddar ut moral, goda värderingar och hälsa. Och ja, säg man dricker det där glaset som presenteras på bilden? Och? Vad ger dig mig? Det är ett glas med äcklig dricka. Jag kan inte formulera vad det är jag vill säga. Men det är bara så att jag upplever att jag har sett igenom alkoholromantiken. Alkohol är varken mysigt eller romantiskt ju. Det är ju bara en äcklig och farlig vätska?! Vad håller folk på med när de romantiserar kring den och gör det till norm att man ska dricka den? Det är helt obegripligt för mig nu när jag kommit såhär långt i min process.

Jag tror på allvar att det kan vara så väl som att jag faktiskt aldrig nånsin i mitt liv kommer att dricka alkohol igen. Jag tror faktiskt att jag är fri för alltid.

Skönt att läsa att det går bra för dig när man själv ligger med bakisångest och nyligen bestämt att sluta med alkoholen. Då finns det hopp för mig med. Förut har jag inbillat mig att jag kunde lära mig att kontrollera det men insett att det enda alternativet är att bli helt nykter resten av livet.

Hej,
Till att börja med kan vi hålla oss nyktra och på så vis, med tiden. vinna tilliten tillbaka. Det är ju det absolut viktigaste. Sedan behöver barnen få hantera sina känslor och tankar kring vårt missbruk. Är ju lite individuellt så klart men genom trygghet, tillit kommer det finnas möjlighet att prata, prata och prata. Självklart blir våra barn ledsna (arga, frustrerade, maktlösa etc) och det är ok. Går också att ta hjälp utifrån så att barnet får bearbeta sina upplevelser och känslor. Beror ju lite på hur länge du har varit nykter då det gäller att stå kvar i nykterheten när barnen äntligen öppnar upp sig för oss.
Kram Ellan

...och i och med att sexet vaknar så höjs dopaminnivåerna och det blir full fart på livet igen! Utan a som hjälpmotor.

sa Bull...
Kommer att tänka på när jag tog min jungfrufylla; ett helrör vin borde väl kunna fälla en a.oskuld tänkte jag. Jag hade längtat efter någon slags fyllereaktion som jag ännu aldrig känt, men – ingenting! hände! Jag bara spydde. Först långt senare lärde jag mig (tyvärr)... att reagera adekvat på drycken, giftet. Alkohol är ju som bekant ett nervgift, och det verkade som om mina nerver behövde tid för att fatta det.
En annan gång, många dryckesår senare, satt jag med en nykterist till vän på en servering och drack fruktsoda som omväxling där jag annars satt med vänner och hinkade a. Efter en stund pekar han skrattande på mig, eftersom jag plötsligt börjat bete mig salongsberusat; skrattande, skämtande, visade jag alla tecken på att det funnits alkohol i mitt glas. Vilket det ju bevisligen inte gjorde. Han sa: du är den första människa jag sett som blir full på fruktsoda!! Kan det ha varit själva situationen som lurade hjärnan att det var a i glaset och att det hela blivit automatiserat? En betingad reflex av Pavlovskt märke?
Ja det där med hjärnan, nervsystemet, etc är fascinerande. Och bitvis outforskat.

Nu generaliserar jag förstås, men
Dopaminnivåerna är ju lägre och det tar ett tag innan nervsystemet hämtat sig. Allt kan kännas grått och trist ett tag eftersom alkohol höjer nivåerna så mycket mer på kemisk väg. Utan alkohol sjunker sedan dopaminnivåerna till lägre än tidigare och nervsystemet har vant sig vid den kemiska "hjälpen" för att lust och välbehag ska infinna sig.
Låt kropp och hjärna reparera sig ett tag så kommer lusten tillbaka, tillsammans med en ökad självkänsla.
Sämre först och sedan bättre med andra ord ?

Inte bara kräver mer än högsta rekommenderade dosen när det kommer till "sinnesförändrande" mediciner, utan får sällan eller aldrig heller några biverkningar. Och då väger jag bara 50 kg.
Kanske den "motståndskraften" bidragit till beroendet. Den genvariant som vissa har, som minskar vissa ämnen för att bryta ner alkohol och gör att man mår väldigt dåligt av att dricka kanske även påverkar nedbrytningen av andra substanser. Det kanske finns flera olika liknande genvarianter på en skala mellan "väldigt lite av" till "väldigt mycket av" dessa ämnen.
Krävs det stora mängder för att bli påverkad samtidigt som man inte mår så dåligt efteråt ökar ju sannolikheten för att man konsumerar mer.
Finns säkert massor av andra förklaringar också. Hjärnan och nervsystemet är komplext - och väldigt intressant.

Det är frågan jag gått och funderat på idag. På nittiotalet, när mitt drickande var som värst, hade jag också tillfälle att prova droger. Marijuana hade en liten, nästan försumbar effekt på mig och kokain kände jag överhuvudtaget inte av. Jag minns också ett par tillfällen då jag kom i kontakt med vårdens droger; vid ett tillfälle skulle jag slås ut för att få en kamera nerkörd i magen, strax innan jag slocknade hörde jag läkaren säga: "en häst hade varit nere för räkning nu". En annan gång drabbades jag av tarmvred och läkaren som pumpade mig full av smärtstillande uttryckte sig så här: "nu är vi uppe på klart olagliga nivåer".

Min undran är huruvida jag är mer tolerant mot droger än genomsnittet och om det är orsaken till att mitt drickande är så intensivt som det är, eller om mitt drickande har lett till att jag har utvecklat en hög tolerans mot droger rent generellt. Vetenskapen anser sig ju ha bevisat att alkoholister, liksom drogberoende, utvecklar en slags immunitet mot den drog dom använder, men jag undrar om det kan vara så att kroppen med tiden utvecklar en förmåga att handskas med alla typer av sinnesförändrande droger; kanske ligger den förhöjda toleransen i hjärnan snarare än i kroppen. Det skulle vara intressant att veta om det bara är jag som upplever det här eller om det är en allmän uppfattning bland oss som är beroende. Här finns utrymme för vetenskap tycker jag.

Ha en bra dag!

börja med antabus det kan hjälpa! kram

Hej och välkommen!
Känns som att du verkligen behöver bryta detta farliga mönster. Att isolera sig för att dricka gjorde jag också och det är vanligt i en aktiv fas av drickandet. Ta hjälp på något vis! Skriv här, prata med någon, sök upp ett AA-möte med likasinnade som har stor erfarenhet, ta hjälp via VC, arbetsgivare eller via kommunen alt beroendecenter. Alternativen är många och vi här på forumet har valt lite olika vägar. Vi finns här och stöttar men beslutet är ditt och endast du själv kan ta beslutet att det är nog. Att sitta fast i skiten med all ångest, smärta och skam är hemskt. Det går att ändra på.
Styrkekram
Ellan ?

Tänker mycket på det!

För mig fungerar det utmärkt med alkoholfritt vin, i alla fall vitt och rose'. Har inte hittat något bra rött.
(Nu är jag ingen öldrickare så det vet jag inget om.)
Det triggar inte igång något sug efter alkohol hos mig i alla fall, men det är säkert olika för alla.
När jag tar första glaset vanligt vin flyger någon mörk kraft in i hjärnan och jag vill ha mer och mer tills jag mer eller mindre däckar.
Bra jobbat med en nykter vecka.

Ha en skön kväll! ?

För mig är det viktigt att jag har alkoholfria drycker hemma som jag tycker är goda annars ökar risken att jag dricker alkohol. Jag dricker ofta alkholfri öl och det har inte lockat mig att dricka starkare öl utan tvårtom gjort mig glad att jag kan dricka öl och fortfarande vara nykter. Jag dricker både 0,0 och 0,5 öl och det gör ingen skillnad för mig.

Tänker på chocken man kan få av att ha stoppat någon "böna" som till form och färg verkar vara söt (=god), i munnen och det sedan smakar helt annorlunda... vinäger, salt, ingefära,... you name it! Gaaah! Något som med rätt inställning, rätt förförståelse normalt smakar utmärkt smakar nu som skit! Man äter med ögonen, det stämmer. "Fördomarna", förförståelsen ställer till det. Vi är ett trögt släkte.
Slutsats: man ska inte döma hunden efter håren.

Det går lite i perioder, ibland får jag lust att titta in här. Kanske nu i samband med årsdagen. Fem år om några dagar och det är ett datum som sitter i minnet. Tyvärr har jag ännu inte lyckats med sockret men jag kämpar vidare med det.

Så roligt att se spår av dig här igen! Och läsa att allt är bra med dig?
Jag önskar dig en härlig och glad sommar☀️??/ mt

Bra tänkvärda ord att ta med sej, passar vid alla tillfällen. Såklart påverkar inställningen resultatet! Redan då man lagar mat känns skillnaden om man har inspiration eller bara slänger ihop nåt för att man måste. För att klara av att bli nykter måste man troligen ha nått botten för att få rätt inställning.
Det där med bönorna vet jag däremot inte om det stämmer. Lite skämtsamt sagt men det finns väl inget som säger att det är lika många bönor av varje sort? Tänk om 8 av de 10 bönorna man fått är sura? Eller kan det också ha med inställning att göra? Man blir härdad, erfaren, och så tycker man att de beska är ok i alla fall.
Lite funderingar på morronkvisten. Så intressant att gå in på detta forum, man hittar alltid nånting givande.

är det söndag nu. God morgon heueh, njut av dagen! Hoppas den bjuder på välsmakande bönor?
/ mt

man läser något tänkvärt på Facebook, men härom dagen kunde jag läsa följande: "Vad du än tar dig för så kommer din inställning att påverka resultatet." Visst stämmer det, i min värld åtminstone. Sista gången jag var på behandlingshem så fanns det på sedvanligt vis en hel palett av människotyper där och jag får nog medge att jag hade åsikter, kanske fördomar, om en del av dem; jag fann det svårt att tro att dom som inte deltog helhjärtat skulle ha samma chans som oss andra att klara sig efter avslutad behandling. Jag har alltid funnit det lättare att utvärdera olika anfallsvinklar, både i mitt yrke och i mitt privata liv, om jag helhjärtat går in för det och gör precis som kursledaren, eller gurun eller vad det nu kan handla om, vill att jag ska göra och dessutom har som mål att få det att fungera. Ibland blir det bättre än jag förmodat, ibland blir jag gruvligt besviken, i vilket fall som har jag i alla fall försökt på riktigt och vet med större säkerhet hur jag ska förhålla mig till det i framtiden.

Gunilla Bergström (som skapade Alfons Åberg) sade i en intervju att livet bjuder oss på olika upplevelser på en bricka, vi kan inte välja bort dom vi inte tycker om utan det är bara att gilla läget och ta de goda med de onda. Ungefär som ett serveringsfat fyllt med Bertie Bott's Every Flavour Beans från Harry Potter-böckerna. Man vet aldrig vilken smak man kommer att få men man kan vara säker på en sak; för varje böna med kräksmak man får i munnen så finns det en större andel violsmakande bönor kvar på brickan. Jag har tuggat i mig ett antal riktigt läskiga bönor i mitt liv, så jag ser det som så: nu är det inte många sådana kvar, nu har jag mest bara goda kvar. Jag har svalt den där beska som förde med sig mitt återfall, nu har jag en himmelskt god en i munnen och den ska jag suga på så länge jag kan.

Ha en härlig söndag allihop!

Så bra att du fixat det! Jag hade precis samma tankar, en dag i taget funkar inte utan jag mäste inse direkt att detta är för gott. Enkelt och bra när det funkar. God fortsättning!