Tredje gången gillt

Jag har som alkoholberoende, eller tydligare som alkoholist, tidigare haft två långa uppehåll från alkoholen. Första gången var uppehållet tre år, andra 16 år. I slutet på båda dessa uppehåll hade jag tankar kring att kunna börja dricka under ordnade former, alltså någon enstaka gång och då med rimliga mängder alkohol. Detta var förmodligen en slags längtan efter att slippa vara alkoholist, att istället få vara "normal" (vad nu det är). Bättre kanske att säga att man ville få uppleva att vara en icke-alkoholist. Självklart har detta inte fungerat annat än en kort tid i början. Sedan har det spårat ur med alldeles för mycket drickande.

Karaktären av mitt drickande är att jag är periodare. Och det beror på att jag dricker såpass våldsamt att jag inte orkar dricka hela tiden. Perioderna varar några veckor, med kvällsfyllor under vardagarna och rejäla fyllor på helgerna. Eftersom jag inte vill dricka byggs en kraftig ångest upp, som dämpas av alkoholen, men som släpps lös ungefär som när en fördämning brister när jag slutar dricka. Sedan mår man väldigt dåligt. Men man återhämtar sig långsamt, och får tillbaka självförtroende och styrka. Då kommer "suget" och längtan efter alkoholen, och man ramlar snart dit igen i en ny period.

De två långa uppehållen som jag skriver om i inledningen har båda föregåtts att ett kraftigt och negativt destruktivt drickande, som kan liknas vid ett nästan livshotande självskadebeteende med alkoholens hjälp. Ja, nästan som en längtan efter att få dö med alkoholens hjälp. Men när man överlever kommer abstinens och ångest av obeskrivlig styrka.

Nu har jag åter igen haft en period med drickande, där det till slut blev ett sånt här sjukt destruktivt drickande. Jag mår till följd av detta fruktansvärt dåligt.

Min stora önskan är nu att få kraft och styrka att för tredje gången bli fri från alkoholen. Och nu för gott.
Ja, jag vet att man inte ska sätta upp långsiktiga mål, utan ta en dag i taget.

Jag har flera gånger varit inne och läst på Alkoholhjälpen. Ett fantastiskt forum tycker jag. Så många nyttiga och tänkvärda saker är skrivna här.
Jag tar själv nu steget och börjar skriva här. Förhoppningsvis kan det vara en hjälp när suget så småningom kommer smygande.

Och en sak har jag förhoppningsvis redan bidragit med: Inte ens 16 års uppehåll kan ta bort alkoholistfasonerna ur kropp och hjärna.

Mvh
Pi31415

När jag började vara aktiv här på forumet för ett år sedan, betydde det väldigt mycket för mig att det fanns så många som kämpade för nykterheten. Så vi behövs.

Kram tillbaka

när det kommer nyheter om att USA tänker lämna klimatavtalet, blir jag ännu mer övertygad om att det aldrig går att begripa sig på hur människan är funtad. Varken globalt eller lokalt.
Hur kan t.ex. enskilda människor, som bl.a. jag, supa sig halvt fördärvade samtidigt som man vill ha ett bra liv?
Och hur kan människor i allmänhet som uppskattar och älskar vacker natur, samtidigt hålla på att ta död på den här planeten?

En del har fört fram idén om att människan är ett olyckligt felspår i evolutionen. En cancersvulst på den här planeten.
Kanske är det så.

Vilken dygnsrytm har du egentligen Pi...? Antingen befinner du dig på andra sidan jorden eller så gillar du verkligen "tidiga" morgnar...? Ha ha ha...

Men för att vara allvarligt - jag instämmer verkligen i ditt #426! Människan = ett jäkligt olyckligt stickspår som kommer sluta med att vi slutgiltigt har ihjäl varandra och utrotas. Då blir vi bara en krigisk parentes i evolutionshistorien.

Vet du, kombinationen att kräva lite sömn och att vara morgonpigg, gör att man har förmånen att kunna uppleva soluppgångar året runt. Utan att bli trött på det.

Den idealiska dygnsrytmen för mig, som jag ibland praktiserar när jag är ledig på sommaren, är att sova lite på dagen, och lite på natten. Då får man med både soluppgångar och solnedgångar.

---

Javisst är människan förmodligen ett olyckligt stickspår. Men, om man kapar bort de sista 5-10'000 åren, så verkar det inte ha varit så tokigt. Så länge våra förfäder var jägare/samlare, åt de idealisk kost, det fanns inga av de nutida folksjukdomarna (inte ens närsynthet), och det var (förmodligen) minimal påverkan på naturen. Det var nog också sällsynt att någon utvecklade något beroende. Åtminstone blev väl de som eventuellt knaprade sinnesförändrande växter/svampar inte så långlivade bland sabeltandade kattdjur och skenande mammuthjordar, så de hann sprida sina gener så värst mycket.
Hade utvecklingen stannat där, så kanske det inte varit så pjåkigt att vara människa. Fast det förstås, hade man antagit en utmaning och blivit vegetarian, så kanske det blivit tråkigt att sitta och äta blad och bär, när andra frossat på en saftig wokad och örtkryddad mammut.

Hjälp - Vilja både hör och ser allt...!

Var uppe och släppte ut katten imorse vid 03.58. Funderade på och logga in och kolla om du var vaken Pi. Men insåg ganska snabbt att sängen kändes alltför lockande.

Ha en fin fredag!

... det man gjort och det som varit, kan man försöka vända det till något positivt.

Så, tack vare att jag började såpass tidigt med alkoholen, 12 år gammal, och redan i unga år blev beroende, har jag hunnit experimentera och testa alla former av drickande. Dricka lite ofta, mycket ibland, återställare, vita perioder, mörka perioder, försökt bli måttlighetsdrickare, haft långa uppehåll. Provat alla grader av berusning. Salongsberusad (sällan), redlös och medvetslös. Och alla sorter. Öl av alla styrkor och smaker, vitt och rött vin, billigt och dyrt vin, sprit av alla sorter och färger, t.o.m. 80% grumligt hembränt.

Allt detta har gett mig den samlade erfarenheten att nykterheten är det enda hållbara och fungerande alternativet för en alkoholist. Nykterheten är det enda sättet att besegra alkoholen på.

Vilken tur att jag började så tidigt så jag hann lära mig allt detta och hann dricka färdigt. Innan det var för sent.

Ellan

Jag kan också känna en viss tacksamhet till ett snabbt ras. Det gick fort utför och slutade med en rejäl förnedring av mig själv och mina nära. Men oj vad jag kan dra nytta av det idag. Inte något jag är stolt över men jag gör allt i min makt för att inte hamna där igen. Jag kan inte förändra det som har varit och jag kunde ganska så snabbt acceptera att jag är alkoholist. Jag är tacksam för insikten, tacksam för att slippa kampen och tacksam för att du påminner mig om allt positivt som denna resa bär med sig.
Kram
Ellan! ❤️

konstnären

En liten sommarhälsning till dig, du verkar ha det bra och det är fint det. Här är det bra allt känns nytt på något vis. Lite leverprover idag, hoppas den mår bra.
Kram till dig
Konstnären

Jo jag mår bra. Har just passerat en stressig period på jobbet, som gick hyfsat bra. Om någon vecka startar semestern. Det ser jag fram emot.

Har läst och följt dig också. Bra att du återhämtat dig så bra efter sista holmgången med A. Nyttigt med dina cykelturer, och bra att du tar antabus. Då behövs inga funderingar åt fel håll. Bra att du får levern kollad också.

Såg i ett av dina inlägg, att ni ska skaffa husbil. Det är en jättebra idé. Det finns ju så många fina platser runt om i vårt land att se. Med husbil kan man stanna när man känner för det, och har inga tider att passa. En stor frihet.

Kram tillbaka till dig Konstnären.

konstnären

tack för hälsning, blev glad. Dina ord betyder mycket för mig i mitt tänk nu, kloka. Är du glad, jag är glad. Som du skriver, komma ut i ljuset från mörkret det är fint. Måtte det vara, det är ju bara jag som kan se till att det gör det. Kommer ihåg dig från något återfall jag haft, och om jag inte har fel hade du vänt tillbaka då. Rätta mig om jag har fel. Kolsvart himmel här och det blir nog åska. Idag har jag bakat, det blev sockerkaka, inte dumt alls. Nu har sommaren kommit på rilktigt här, och inget kan fresta mig som handlar om alkohol. Jag tänker så här nu, dom får gärna sitta på uteserveringar och lapa rosevin eller vad det nu är i glasen, trevligt för dom som kan hantera det. Kanske finns det många som inte kan det, och vaknar med ångest och oro. Kanske man måste komma till ett visst stadie för att inse att det är ohållbart, tror det.
Ha det fint. och tack för du finns här
Kram konstnären

Jo det stämmer nog. Jag började använda forumet på försommaren i fjol, när jag bestämt mig för att leva nykter. Då, förra sommaren, gick jag från mörker till ljus. Det här är också tredje gången som jag med ett grundligt arbete bygger upp en trygg nykterhet. Sedan har jag massor av oseriösa halvhjärtade försök som periodare, med djupdykningar i mörkret. Gång på gång på gång.

Det är säkert så, att en hel del av de som ser ut att trivas på uteserveringar med ett glas, egentligen har börjat få problem. Mycket kan döljas med smink, solhattar, kepsar och/eller framtvingade leenden. Efter det där glaset följer nog en hel rad när ingen ser dem, med ångest och oro dagen efter.

Ja nog verkar det vara så, att man måste nå riktigt djupt innan man kan uppbringa tillräckligt med vilja och beslutsamhet, och börja kämpa för ett bättre liv. Och för de flesta av oss är det en lång process, ofta med flera försök. Då är det viktigt att man inte ger upp, utan tar omtag.

Jo visst gläds man och mår bra av att se att det går bra för forumvänner. Bra mående smittar av sig.

Många kramar tillbaka till dig Konstnären

så spelar det ingen roll om det är midsommar, nyår, en regnig dag i oktober eller en solig dag i april.
Eftersom jag nått en stabil och varaktig nykterhet, så är det bara ytterligare en dag i frihet för mig i dag.

Jag tycker dock synd om alla som ännu är fast i alko-träsket, och som denna helg kanske dricker lite extra då det t.o.m. är legalt enligt tradition och almanackan.
Jag lider med alla som får denna helg, och även många andra helger, förstörd p.g.a. någon närstående eller anhörig som dricker för stora mängder alkohol.

Enligt SMHI ska det bli regn i större delen av vårt långa land. Kanske det har en viss dämpande effekt på alkoholintaget.

Trevlig nykter midsommar

min hjärna bryr sig inte heller om vilken dag eller timme det är, mitt sug kommer när det kommer och påverkas inte av yttre faktorer.

Kram för en nykter midsommar Pi

MM