Senaste kommentarerna i forumet

Jag måste närma mig det där vardagstråkiga, att inte uppleva någonting särskilt. Inga starka känslor eller intryck. Inte agera. Inte åstadkomma eller uppleva någonting särskilt. Bara acceptera vardagen och vara i kontakt med känslan av ingenting. Till och med sätta ord på det väcker motstånd. Fingrarna gör motstånd när de närmar sig tangentbordet. Nej! Skriv det inte. Håll insikten hemlig!
Det är därför hjälpen känns hoppfull till en början, nyhetens behag, för att sedan sluta fungera. Nya insikter och beteenden räcker inte hur välgörande de än är. Jag lutar mig inte tillbaka, nöjd som det är, utan drar igång analyserandet i syfte att förstå mer av det som inte kan förstås. Ställer frågor omöjliga att besvara. Var det inte mer än så här? För om det bara är så här står jag inte ut!
Framtiden tornar upp sig som en enda grå och händelselös vardag. Bara vara...Slår ifrån mig det direkt. Att leta fel på mig själv är ett sätt att slippa tomhetskänslan.
Medicin som dämpar obehaget känns bra ett tag, till även avsaknad av panik och rastlöshet blir vardag. Då vill jag känna något annat och är tillbaka i den välkända känslan igen.

Vissa människor har ett undvikandebeteende som rör undvikande av situationer eller tillstånd som skapar obehagliga känslor. Generaliserat ångestsyndrom innebär en konstant självgenererande oro. En irrationell rädsla för allt som skulle kunna hända.
Jag kanske snarare har ett "uppsökandebeteende". Generaliserat upplevelsesyndrom. Söker upp förändrade tillstånd i kroppen eller hjärnan för att jag egentligen undviker att inte uppleva.

Jag fick i uppgift att stanna upp och utforska känslan så fort det började krypa i kroppen. Gjorde så. Blundade. Andades. Utforskade. Vad var det nu jag utforskade? Kände ju - ingenting!
I mitt huvud hördes ett tyst vrål:
Kom igen då, ångest, förhelvete, kom igen då, sorg eller rädsla eller vad fan som helst! Nähä...kände bara frustration över att obehaget var så fjuttigt. Som en liten fjantig bris, när jag satt där och välkomnade stormen. Inte mycket att hantera där.
Hur åtgärdar man ett problem som inte syns eller märks? Hur får man fatt i det? Det är just det. Att INTE åtgärda. Släppa kampen. Släppa...
Betyder det att jag måste acceptera att det är som det är?
Att jag försöker laga något som inte är trasigt. Som en reparatör som talar om för kunden att det är ett komplicerat problem det här som kommer att ta lite tid, pillar sönder lite smågrejer för att sedan omsorgsfullt sätta ihop dem och skickar en fet räkning för arbetskostnaden.
Det är därför jag inte blir avskräckt av smärtan i kroppen när jag pressar den bortom gränserna. Dör hellre plötsligt i en olycka eller hjärtinfarkt än stannar kvar i den sega slentrianen. Eller tror inte att det ska hända eftersom jag överlevt så mycket som borde tagit livet av mig. Spänningssökande personlighet i ett nötskal. Såväl inre som yttre spänning.
Jag behöver förstå meningen med det där tråkiga händelselösa för att kunna komma bort från tvånget att hela tiden uppleva och göra. Eller supa skallen av mig...

Marknadsföriing är inte min grej. Skriver för min egen skull, men blir jätteglad för kommentarer som dina. Och visst fungerar skrivande som terapi! Tack för att du läser

... är alltid fascinerande och 'spännande' läsning. Vilka härliga insikter och resonemang. Du skulle kunna bli bloggerska med tusentals följare, eller varför inte författare, om du frågar mig :-)! Skrivandet kanske är lite 'anger management'...

Jag var hos psykologen på psykmottagningen förra veckan för att göra ett MMPI-test. Det var jag som hade frågat efter möjligheten att utreda om det förutom ADHD finns fler diagnoser eller någon personlighetsstörning. Hon kunde inte se några tecken på det, men erbjöd ändå det här testet för att det skulle kunna ge vägledning i fortsatt terapi. Resultatet var inte heller, som hon uttryckte det, någon jätteöverraskning. Det enda som inte var helt väntat var att de (förväntat) höga poängen på risktagandet , spänningssökande och överaktiviteten inte verkade vara enbart i syfte att få kickar utan även att reglera ner och dämpa (spänningar).
Precis så. Alkohol brukar inte kicka upp mig utan döva, mildra bruset i hjärnan. Jag brukar sitta och känna hur spänningen rinner ur mig med början i magen, den varma bedövande känslan. Det är bara starksprit i mängder som gäller. Pang - lugn på två sekunder.
Kanske därför ingen protesterar mot mitt drickande. Jwg blir ju lugnare och snällare...
Fler områden som stack ut: Ovilja att följa lagar och regler, motstånd mot auktoriteter, självtillräcklighet. Om man bara skulle räkna testresultat (även DIP-Q som slår i taket på tre diagnoser utöver de jag redan har) utan att känna mig uppfyller jag kriterierna för antisocial personlighetsstörning med råge. Fast alla vet att jag inte äger den känslokyla och grymhet som kännetecknar en psykopat. Tanken slog mig att det är en fara om psykologn som utför testerna inte lär känna patienten och ställer följdfrågor.
Det som var mest framträdande och som jag fick rådet att jobba med är högoddsare ?impulsivitet och aggressivitet. Väldigt mycket aggressivitet som handlar om frustration eller att bli hindrad, stoppad eller vara fast.
Som ett litet bevis på det kom jag idag till jobbet med en blå svullnad på överläppen som efter ett slagsmål. Motståndaren var en takbjälke som maken hade satt fast skidor i taket med. Bråttom som jag hade igår när jag o barnen skulle åka till skidbacken blev jag rasande när skidorna inte gick att få loss varpå jag slet ner bjälken med ett vrål och den attackerade tillbaka med en smäll på käften? Sedan upptäckte jag (lite skamset) att det fanns ett gångjärn på sidan av den. Fast då stod den redan lutad mot väggen. Tur att inte framtanden rök.
Okontrollerad ilska väcker mer skam och skuld hos mig än ett återfall. I fyllan är jag sårbar, i ilskan sårar jag. Impulsiviteten gör all kunskap och behandling svår att nå när det är skarpt läge. Därför tar jag hjälp av medicin. Concerta för att få längre tid mellan reaktion och logiska tankar, quetiapin för att dämpa adrenalinpåslagen. Quetiiapin har också bra effekt mot alkoholsug när det gäller periodsupare som jag.
Man lär sig så länge man lever. Jag är lugn och mår bra nu. Hoppet är väckt. Gnistan tillbaka.
Jag tror behovet att dricka har försvunnit, fast såpass känner jag mig själv att det kan gälla idag och sedan kommer en idé som en blixt från klar himmel och överrumplar mig.
Men, fortsatt fokus på känsloreglering alltså. Hur nu det ska gå till ⚡️⚡️?
Tre veckor nykter och fler ska det bli.

Grattis till dig, Elias och fuge.
Kan inte alls sätta mig in i hur otrolig glädje ni måste känna.
Men kan ana, efter att ha läst/läser en dagbok om en karl som bestämt sig för ett nyktert liv.
Ni ha gjort de grymt, och klappa er själv på axeln, de är ni värd. Fortsätt att kämpa och grattis igen:)

Han äter inte antidepressiva men skulle nog behöva det....
Tack för svaret.

Hej.
Jag har läst fass, det var det första jag gjorde. Sexuella störningar står som mindre vanlig men han kan ju vara en av dem. Det kom i samband med att han började med Antabus så även tröttheten och energilösheten.
Tack för hjälpen och svaret.

Håll dig sysselsatt, promenera eller geocacha eller något. Tiden går och man blir av med stressendorfiner.

Har känt ett slags sug som jag inte känt på länge... Lite konstigt men vet att många faller efter långa nyktra perioder. Jag tänker då på hur allt varit. Jag går verkligen in i våra gamla situationer som varit hemska. Måste verkligen försöka att inte glömma vårt supande här hemma. Drömde att jag skulle sjunga kareoke och att jag sa att då måste jag dricka alkohol innan.Ska du dricka frågade ett av mina syskon? Jag svarade tvekande i drömmen. Lite jobbig dröm... Avböjde en större fest som var "vuxenkalas" dvs mycket alkohol idag. Gratulerade födelsedagsbarnet lite tidigare på dagen i stället. Senare hittade jag en liten flaska jägermaister i min dotters rum (hon har flyttat hemifrån). Jag hällde ut den i vasken. Sa till sambon att jag tar det säkra före det osäkra. Han muttrade något. Då sa jag till honom att om det stod en 7,2 öl i skåpet, hade han inte kunnat låta bli den. Då höll han med. Annars har vi umgåtts med gamla vänner som inte har druckit i vårt sällskap. Dom har inte frågat eller sagt något. Dom vet att inte vi dricker längre och tycker väl det är bekvämast att inte dricka själva heller. Min vän har flera nära vänner som dricker alldeles för mycket. Dom tycker nog att det är bra att vi slutat. Tänkte idag att det var kanske synd om hennes sambo att han inte fick dricka denna Lördag när dom valde att umgås med oss. Vilken idiotisk "medberoende" tanke. Hans lever och själ mår nog bra av lite a-uppehåll då och då. En jättefin kväll med vännen som masserade både mig och sambon (hon är massör), god mat och glada skratt...Vaknar som vanligt nuförtiden, nykter och alla minnen från gårdagen intakta. Inga barn som hotar med socialen eller kallar oss för fyllon.... Så skönt... Kram

Bra jobbat! Arbetet sker inom oss. Men när tanken kommer så är detsom om klorna griper tag i hjärtat och sliter it det. Just u hpller jag på att gå i bitar! Har antabus i kroppen så tack och lov. Lovat mig 50 dagar. Börjar närma sif så det är kanske därför ambivalensen kommer

Igår var det dags igen vi öppnade en baginbox ( inte bra att ha hemma) på 3 liter idag är det bara lite kvar min man tog bort den
Och han fick hämta mig sovandes i soffan
Och jag har minnesluckor paniken kommer ringde jag nån?, sms:ade Jag? Gick jag ut till nån granne! Är så trött på att ens behöva oroa mig för nåt sånt... min man håller sig alltid i schack
F.. n känner mig så j...kla misslyckad

Studenten bra gjort :) det där med hotellfrukosten var så träffande
Bara för att man vill ha "kul" på kvällen
Så sitter man illamående vid hotellfrukosten med ruggig blick och bankande huvudvärk:)
Måste vara toppen att njuta av hotellfrukosten utan baksmälla <3

Dricker en gång i veckan och det blir oftast för mycket
Vill bara dela max två flaskor vin men min man
Men när jag börjar kan eller vill jag inte sluta för "mår ju så bra" jag vill inte ha det så här tycker det är synd att behöva sluta helt men det kanske är bäst...
Cider och öl brukar jag klara hyfsat men vin.... blir alltid att jag vill ha mer :(
Har någon nåt tips till mig känner mig livrädd att sluta dricka men kanske det är bäst??

Gick in spm en tok, men det gick inte. Men nu är vi här igen! Vad härligt att läsa studenten, LUGN är en bra känsla.

Här är allt väl. Ja, eller nästan allt, har en liten enveten bihåleinflammation som jag försöker skrämma bort med lite god aromatisk piptobaksrök, men hittills står det oavgjort.
När det gäller A är jag helt lugn och trygg efter så lång nykterhet.

Hoppas datastrulet här på forumet nu är över för gott.

och slänger iväg en lördagshälsning! Allt det bästa / mt

Stort grattis! 10 månader här och det är det överlägset bästa beslut jag någonsin tagit. Även om det satt sjukt långt inne.

Inte heller jag har fått några biverkningar av antabus. Möjligen att det blivit lite mer fart på magen i början av behandlingen men det har gått över på 1-2 veckor. Din kille äter inte några antidepressiva? De brukar kunna ge de sexuella biverkningar du beskriver.

Tack för ditt inlägg. Du har redan fått några svar av andra användare här på forumet. Men jag tänker att det ändå kan vara bra med lite kompletterande info. från FASS. Där står det såhär om eventuell biverkningar av antabus:

"Det kan många gånger, framför allt i början av behandlingen, vara svårt att skilja symtom som är orsakade av Antabus från symtom på uteblivet alkoholintag eller skada från tidigare alkoholkonsumtion.

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 användare):

Trötthet, sömnighet, magbesvär, diarré, dålig andedräkt och metallsmak. Huvudvärk. Mani. Nedstämdhet.

Mindre vanliga (förekommer hos mellan 1 av 100 och 1 av 1000 användare):

Acneliknande utslag eller allergiska utslag med klåda och/eller rodnad. Störd sexualfunktion.

Sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 1000 användare):

Stickningar, domningar och muskelsvaghet i framför allt armar och ben. Nedsatt syn och värk i och kring ögat. Förändrad blodbild. Leverfunktionsstörningar, ibland med gulsot. Psykiska störningar i form av personlighetsförändring."

På fass.se kan du själv gå in och söka efter information om läkemedel du har funderingar kring!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Hej! Tack för det, jag berättade lite av vad som hänt och hur det är. Inga problem alls. Men det är ju inte allt heller vad de tycker. Många ser nog ner på en om man berättar hela sanningen. Återigen lögner lite här och där, men mitt problem äger jag hur som helst och jag ska inte Inte falla tillbaks nu. Jag har ju ingen relation till dem på jobbet i den bemärkelsen och det viktiga nu är att inte återupprepa det inträffade. Klarar jag det är jag stolt. Ja vi är starkare tillsammans och en dag hoppas jag att jag kan titta i backspegeln och säga, hur kunde jag sjunka så lågt. Ta hand om dig och tack

Det är helt sjukt... och det gör en så jäkla förbannad då man börjar tänka till. Varför har man satt sig i denna sits? Minns att familjen kommenterade att jag drack mycket i 15årsåldern-19. Jag tänkte att jag dricker väl inte mer än vad någon annan av mina vänner gör..? Var helt omöjligt att kunna tänka mig att jag en dag skulle ha problem. Men nu är det där man är och man kan inte ångra sig eller beskylla sig massa, utan nu är det här och nu och det är bara super bra att man faktiskt insett och vill ta sig ur!
Känner igen mig i ensamheten. Fast i regel kunde jag förut önska att jag blev själv, att föräldrarna la sig, att sambon lägger sig så man kan få sätta sig och dricka domdär vinglasen ifred någon gång... så himla sjukt.
Vi alla har varit där, med minnesluckor mm. Så beskyll dig inte för mycket!

Angående frågan om jobbet.. det är en svår fråga. Vad jobbar du med? Finns risken att du kommer att förlora jobbet?
Annars tycker jag väl egentligen att ärlighet varar längst. Folk är mer förstående än vad man tror. Berättar du så vet dom ju orsaken till att du är hemma, ist för att du ska "sjukanmäla" dig varje gång. Då börjar dom nog undra. Men då ska du nog vara noga med att säga att du håller på att kämpa dig ur det också. Så dom ser att du är ärlig och vill förbättra ditt beteende. :) story lycka till! Hör av dig om hur du gjorde och hur det gick! Fin kväll på dig!

Efter ca 14 dagars nykterhet brukade min energi komma tillbaka. Det tar ganska så lång tid innan kroppen rensat ut det cancerogena giftet man hällt i sig.

Enl mig är jag ett levande bevis på att gurkmeja gynnar levern. Har druckit tungt i mnga år o alla tre levervärdena var skyhöga. Fick en månad på mig att minska dom om jag ville ha hjälp. Drack lika tungt under den månaden och intog gurkmeja m en liten skvätt svartpeppar dagligen. Vid återbesöket månaden senare var mina levervärden strax över det normala.
Gurkmeja är alltså inget kvacksalveri som hjälpmedel för din lever enl mig!

jag har många gånger klarat mig kanske någon vecka/månad och kan hålla mig utan men på något sätt så hamnar man tillbaka, kanske denna viljan att kunna kontrollera alkoholen.men jag (tror) utan nu att veta så mycket att, har man haft ett problem under längre tid vet man att alla hemska händelser kommer tillslut. Jag känner också att ett totalt stopp är enda lösningen. Inte för alla kanske har det så men, jag kan inte låta ett misstag till hända pågrund av alkohol. Måste sluta med drickandet.

Tack för svaret.
Han är säkert låg pga frånvaron av alkohol också men det är nog annat också. Det är frustrerande att vara med någon som är som en zoombie och inte har ork till vår relation. Det är väl bara att gilla läget.....