Senaste kommentarerna i forumet

1177 eller gå till doktorn :)
Eller ring till beroendekliniken (om han går till den).

Lycka till!

Bra jobbat och bra tankar du har kring alkoholmissbruket. Ha de gott...

Bra att läsa din lista... Ibland glömmer jag bort hur det har varit och vad jag fått i stället. Kram..

Hej pi, vill bara titta in och se hur du har det. Skönt att du hänger med än. Kram

Nu har jag om 4 dgr uppnått 6 månaders nykterhet. Jag är verkligen glad och tacksam över det. Kan inte påstå att suget o tankarna på a försvunnit, det är tom elaka adjävulen som planerar när jag skulle kunna dricka. Men hitintills har jag hållit emot, med nån slags vetskap om att faller jag nu, är det jävligt kört. Dessutom sitter inte tankarna i så länge att jag hunnit agera på dom än. Det positiva i mitt liv fortsätter att öka oxå, kontakten med mina barn, barnbarn, mitt nya jobb, flytt till landet, relationen med gubben. Allt bara växer och ibland får jag nästan nypa mig i armen för att fatta att det är verklighet. Det som är skillnad känslomässigt, skulle jag kunna skriva en bok om, jag har inte landat i stabilitet ännu, men faktum att jag känner olika känslor o vågar känna dom, utan dämpning eller påspädning av a, räcker gott än så länge. Ja på det stora hela önskar jag alla medresenärer en nykter dag och det är värt varenda minut av jobb, för att få leva nyktert, en dag i taget. Stor kram o tack för all hjälp jag fått genom detta forum

ett par dagar till någon vecka efter sista precis som du skrev, men även beroende på hur länge man ätit dem regelbundet och hur hög dosen varit. Den psykologiska biten är bästa preventionen, för i och med att man tagit den har man sagt till hjärnan att tanken på alkohol är en stort nej. Kan fungera med annat också, såsom inbokade aktiviteter som kräver nykterhet mm
Olika hur man tål att dricka på antabus också, men finns det en ärlig vilja att sluta kanske man inte ska kolla sin egen gräns där. Eller byta medicin.
Mia: hoppas du fortfarande klarar att stå emot. Har du fått hjälp med ångesten?

Panik
Helgmorgonångesten har kommit tillbaka. Vill bara vara för mig själv. Orkar inte planera aktiviteter, orkar inte engagera mig i barnen, kan inte organisera mig. Vill ut, andas, träna, cykla i skogen.
Ser allt som behöver göras hemma. Får panik av oordningen. Vet att jag behöver börja någonstans men blir låst i min obeslutsamhet.
Rastlösheten beror på ensamhet och är nog egentligen sorg. Men inte ens den kan jag hitta. Kvar blir bara känslan av att jag befinner mig i kaos och tomrum. Drivet att agera ligger under men jag är handlingsförlamad. Märker att jag blir irriterad så fort någonting eller någon kräver min uppmärksamhet.
Jag klarar inte ens av att organisera min egen dag idag. När jag dessutom får frågor av barnen om vad vi ska göra tappar jag greppet. Vill inte, orkar inte. Självklart vill de ha uppmärksamhet, men jag kan inte ge den. Vill bara vara ensam med mina egna tankar. Vill helst av allt fly från vardagen, inte nödvändigtvis genom att dricka mig berusad, utan fly rent fysiskt. Klaustrofobi. Andras behov är för mycket. En enda fråga från S om jag kan göra någonting tillsammans med henne känns som ett berg faller över mig. Vill slippa tänka och planera samtidigt som bristen på en agenda för dagen gör mig vilsen. Men jag kan spela kort med henne en liten stund innan jag sticker iväg.
En cykeltur på 1 1/2 timme räddar mig från det inre kaoset.
Därefter hårt arbete utomhus, röjer bland skräp, gamla utslängda möbler, sorterar grovsopor som jag knör in i bilen, tar fram motorsågen och kapar upp allt som går att elda, kryper under V's bil och hjälper honom meka lite, bär in de kapade träbitarna...fysisk aktivitet och frisk luft tar bort paniken.
Jag är lugn inuti när jag är i full aktivitet, glömmer tiden, är effektiv och outtröttlig som en maskin. Så fort jag stannar upp är den tillbaka, tillsammans med känslan av utmattning som aldrig märks när jag är igång.
Jag är medveten om att jag flyr. Att jag skulle stannat upp och utforskat känslan. Men det blir för mycket. Räcker bra med att inte förvärra.
Jag fick aldrig en tanke på att dricka och nu är systemet stängt och jag är glad för det var trots allt viktigast just nu.

2 månader till, och sedan har du i teorin brutit en ovana.

Tack alla för de vänliga kommentarerna.

Jag har inte heller kommit in under helgen. Det var rätt jobbigt då det var min första nyktra helg på ... ja jag vet ärligt talat inte hur länge! Turligt nog överlevde jag och alkoholen fick stå. Åt en del godis och ostbågar och fick lite ångest för de så jag tränade ett par pass över helgen och nu har jag sådan sjuk träningsvärk så jag tror mina ben ska ramla av! haha

Jag längtar efter att få känna att jag vart nykter en längre tid!

Har inte kunnat komma in på denna webbsidan under helgen? Kanske varit driftstörning? Har det varit så för er andra?

Nej men helgen har går bra :)
Varit på resa i Skåne och haft fullt ös. Det var skönt att äta hotellfrukost och inte vara bakfull.
Det var förbaskat jävla skönt att slippa gå ut genom hotellentrén för att frysa och röka.

Så det rullar på i lagom takt.
Har känt mig glad i kroppen och knoppen de sista dagarna.
Såklart tänker jag på alkohol ibland, men jag får någon bild i mitt huvud över trasiga synapser i min hjärna och en trött lever. Jag vill verkligen ge min kropp och knopp chansen att läka ordentlig nu. Det är spännande och roligt att vara nykter en längre period.
Man få en typ av självkänsla som jag inte riktigt känner igen sedan tidigare. Ja och ett LUGN i kroppen, ingen ångest ingen stress. Bara ett inte lugn.

Kram på er!

Så, helg igen. Min första men inte din. Hur har de gått? Tänker att de kanske vart lite extra kämpigt när du skrev om suget i senaste inlägget.

Grattis!
Så roligt! Så härligt!! Jag glädjer mig med dig.
Kram från Ursula

Lycka till på resten av resan, så starkt jobbat

Så kul med så goda nyheter! / mt

Ja nykterheten ger ofta flera sidovinster. Positivt att du fick löneförhöjning också.

Lycka till framöver!

Stort grattis aeromagnus, vilken härlig resa! Lycka till framöver med träningen och ta det lite lugnt i början och försök hitta något som är kul. För mig är träningen (i mitt fall löpning) livsviktig.

Firar ett år som nykter alkoholist. Känns fantastiskt. Visst jag går på medicin, Antabus samt lämnar blod en gång varje månad. Snart löper kontraktet ur som jag har med min arbetsgivare känns super det också. Efter ett jävligt 2016 blickar jag framåt. Fick ta det av lärarlönelyftet vilket jag inte väntat mig. Vi planerar semester nu. Ska resa till Krk en ö i Kroatien, ska bli så kul.
Det går att vända ett helvete till något bra. Jag har bevisat det för alla men framför allt för mig själv. Har gått ned 10kg nu också så jag kan börja träna snart.

Tack Varför jag. Det känns som en stor gåva när någon läst hela tråden. Ett stort ansvar också. Å andra sidan kan jag inte ta ansvar för någon annan, bara för att beskriva min egen resa på ett uppriktigt sätt och det har jag verkligen försökt.

Jag har flera gånger försökt skriva vidare, men det bara vill inte bli till. Det jag skrivit eller försökt skriva sedan förra sommaren känns ihåligt och tomt, eller så upprepar det bara vad jag skrivit många gånger tidigare. Jag läser också mer och mer sällan och då oftast bara gamla bekantas trådar. Antagligen är det mycket därför jag inte heller kan skriva, jag har aldrig varit en berättare, däremot gärna en aktiv debattör. Den andra orsaken är att de saker jag slåss med i mitt nuvarande liv för det mesta är orelaterade till alkohol.

2,5-årsmärket passerade jag för ett par veckor sedan. Just då hade jag faktiskt en liten episod med alkoholen. Jag hade fått en bonusflaska vin levererad till mitt hotellrum och tillbringade dessutom flera av kvällarna på restaurang där det också blev en öl eller två. Så jag drack mera den veckan än jag nuförtiden är bekväm med. Me flaskan räckte hela veckan och jag var aldrig ens nära att vara berusad och hade aldrig någon tanke på att fortsätta efter att jag kommit hem. Så jag ser det som en upplevelse där jag kanske igen lärde aningen aning mera om mig och alkoholen.

får ordning på serverproblemen snart.
Från de flesta internetuppkopplingar kan man ej komma åt denna hemsida, och problemet har pågått i flera dagar.

Tur att det inte är min nykterhet som krånglar, utan att den är stabil. Men det blir ju trevligt när man kan läsa/skriva här på forumet som vanligt igen.

.

människor, oftast kvinnor, som sitter fast i oreflekterat ansvar som jag så väl känner igen... människor som tar på sig bördan av problem som så tydligt hör till andra - när jag ser det hela utifrån. Och jag vet så väl att där har jag varit. Jag vet hur omöjligt det är att se - genom den (nästan) ogenomträngliga känslosörjan - att det finns en annan lösning... Att jag har rätten att släppa taget. Hur nödvändigt det är att fråga sig vem som äger problemet och därmed rätten att lösa det... och hur svårt det är att skala av, skala bort påtaget ansvar för sånt som inte tillhör mig.

Hur förvirrande och smärtsamt det är att bli omskakad... känslan att vara ifrågasatt.... i min hjälpsamhet, min omsorg, min godhet. Att bli medveten om det hårfina strået, den knivskarpa eggen mellan kärleksfull omsorg och påtaget ansvar... Så smärtsamt att klippa band flätade av hela känsloregistret som innerst bär trådar av kärlek, glädje, passion.... intvinnat med förtvivlan, sorg, avsky och hat. Jag ser också, och vet i mig själv, hur mönstret att ta på sig, ta över andras bekymmer vävs in i min hållning till vardagliga problem även utanför mina närmaste relationer.
- Du bär mycket, sa en klok människa till mig långt innan jag upplevde mitt liv som ohanterligt. - Du bär mycket och du är van att bära tunga bördor. Så sa hon och orden tog boning i mig för jag visste att de träffat rätt.
Det har kostat på att inse att en del av det jag burit inte hört till mig, en del jag gjort har i grunden inte alls varit hjälpsamt för andra, somt har gett mig makt som jag inte eftefrågat men tilldelats genom att ta över andras ansvar och därmed frånta dem rätten att lösa sina egna problem.

Detta är sannerligen en betraktelse från djupet, nästan från avgrunden. Min innersta, djupaste... Var och en måste gå sin egen väg till insikt och förändring. Jag går min, bort från det jag brukar kalla medberoendeträsket, den känslosörja där jag gick vilse innan jag kunde tala, innan jag kunde formulera mina erfarenheter i tankar. Det är smärtsamt och nästan obegripligt att inse hur snärjda vi människor kan vara och hur svårt det är att nysta upp trassliga härvor. Hur svårt det är att vända blicken och se sig själv i stället för att förbanna andra.

Och Ja! Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv. Det enda liv jag äger rätten att ta makt över. Allt gott / mt

till dina nyktra månader! Fint att se dig här! / mt

Vid 17 idag började tankarna vandra mot att köpa vin, en flaska rött bara sådär. Kolla en film i kväll och dricka vin. Röka några cigaretter och dricka vin.
Googlade öppettider på Systembolaget, de hade öppet till 19, perfekt! Samtidigt tänkte jag nej nej nej, jag vill ju inte, eller vill jag? Så jag satt där i en timme och försökte att bestämma mig vad jag ville. Ville jag dricka vin och varför isådafall?
Varför vill jag inte dricka vin?
Varför kunde jag inte riktigt bestämma mig över vad jag ville?
Var jag hungrig?

Så jag gick ut med hunden och tänkte att nu bestämmer du dig studenten. Jag vill ju verkligen inte röka och egentligen är jag inte sugen på vin eller berusning alls. Så jag bestämde mig att nej. Inte idag heller. Jag vill inte.
När jag väl tagit beslutet kunde jag släppa alla tankar kring öppettider på systemet och filmer på tvn. Det visade sig att jag var hungrig och behövde middag och en glass.

Idag var det inte lika lätt att vara helt nykter, men det gick och det gör mig glad. :)

Kram på er! ?

Torsdag igen!
Kanske om jag ställer klockan på 08:00 varje morgon så kommer rutinen av sig själv? Jag blir ju lixom trött på kvällen men kommer inte riktigt i säng. Inte för att jag gör något speciellt på kvällen för den delen, men somnar ändå inte förens ett/halv två.
Det är ju betydligt bättre än för några veckor sedan då jag somnade vid fem sex på morgonen. Eller inte sov alls.
Det är verkligen inte kul.
Så vill jag inte leva.
Det optimala hade ju varit att somna vid 00:00 och sova tills man vaknar ^^

En tanke som slog mig igår innan sömnen infann sig var hur det var att vara i fyllecellen. Jag kände hur hela kroppen spände sig och hur jag fick ett lätt ångestpåslag. Det kändes obehagligt, men så insåg jag att det var då. Nu är nu, jag behöver inte spänna mig och vara rädd för den situationen.
Andades igenom känslan, välkomnande den. Förlät mig för att jag försatt mig i den situationen och tröstade mig själv.
Det var fruktansvärt obehagligt ja, utan tvekan, men det kom något väldigt gott ur det. Nu går jag ur min 4e vecka som promillefri och det tror jag inte jag hade gjort, om jag inte hade försatt mig i den situationen.

Summan av kardemumman; allt händer av en anledning, men man styr sina egna handlingar som ger positiva som negativa konsekvenser.
Det är inte synd om mig, jag är inget offer för olika samanhang. Jag är stark och jag väljer att vara lycklig.

kram på er! ❤️