Senaste kommentarerna i forumet

Dagarna rullar på. Vissa dagar är tyngre än andra med ångest och stress, andra är enklare och glädjefyllda.
Idag stannade jag upp i nuet när vännerna från skolan stod i en ring och diskuterade lunchställe, då kände jag samhörighet och lycka. Tänk att dessa goa och intelligenta kvinnor finns i mitt liv, att jag har möjligheten att studera på högre nivå, att vi klarar detta tillsammans. Det var fint.
(det blev kycklingsallad till lunch btw ;) )

Att sätta sig själv en kväll/dag och dra en vinare känns avlägset nu, lika så att dricka för att minska ångesten. Däremot förstår jag att det kommer komma tillfällen som kommer pröva mig, men jag är redo. Står stabilt med fötterna. Har inte gått och pratat med min samtalsperson sedan i mars, men jag överlever ändå. Eller rättare sagt, jag lever.

I kväll ska jag gå på yoga med en annan vän, sakta men säkert börjar träning bli en del av vardagen oxå. Längtar till att känna mig fysiskt stark igen.
Hoppas ni mår bra där ute i cybervärlden. Tänker på er <3
Kram

Välkommen hit! Vad bra att du tar tag i alkoholen, det gör mig glad att läsa. Skönt att även ätstörningen givit med sig, men jag tror precis som du skriver att du får vara väldigt försiktig. Jag känner igen mig i att dricka sig snyggare, har läst någonstans att man ser sig som 30% snyggar när man är berusad (måttligt) och den "forskningen" har fått mig att ta både 2 och 4 glas extra. Men jag jobbar på det, ingen fuldag på ett tag nu. *tummen upp*

Nä jag känner inget större behov att tävla mot andra, (jag är väl vad andra säger vacker, egentligen) och för honom är jag vackrast i världen oavsett om jag går upp eller ner. Han älskar mig för mig, min humor, mina värderingar och mycket annat. Aldrig har han sagt något som skulle kunna ge mig komplex eller självtvivel. Han är en bra man min man. Problemet för mig är väl att jag aldrig blir nöjd med mig själv. Att jag oavsett kroppsform, med mer hull på höften eller med höftben som syns, ändå inte är nöjd. Vad han tycker om mig är inte det stora problemet, och skulle jag känna att jag skulle behöva tävla med andra brudar för att få hans uppmärksamhet så hade vi haft större problem i relationen.
Ta hand om dig!
Kram :)

... <3<3<3

Som du säger Fenix. Idag är en ny dag och för varje ny dag gäller ett nytt beslut. Du klarar det här!
Kram på dig

Hmmm... tja, att jag är en knäppgök - det visst jag redan. Men att du också var en - det trodde jag inte ;-) Är det verkligen så knäppigt att lufta sina tankar på ett forum? Varför är det så ko-ko? Egentligen?

Kan inte annat än att hålla med dig i det du skriver om att trycka bort saker med alkohol. Det är ju liksom det som kommer fram när vi inte dricker. Vare sig vi vill eller inte. Ibland som kletiga slamkrypare, ibland som ett godståg i expressfart... Men hur länge ska man hålla på och fly från sig själv?

Kram på dig

Fint att höra ifrån dig Stingo. Kloka inlägg lämnar du efter dig också, som vanligt.

Stor kram

Bra uttryckt. Bara jobba med dig och för dig. En del människor ger så mycket att det inte blir något kvar. Stoppa lite av flödet utåt och ta hand om dig själv och de dina.

<3<3<3

Vilar i din tråd ibland, den ger så mycket hopp och klokhet.
Så säger tack för du delar med dig

finaste du? / mt

Jag hoppas, för din skull, att du orkar leva dig igenom eländet utan att bli bitter. Som jag nämnt (tror jag) så vet jag av erfarenhet något om det du upplever. Att ha mycket ansvar, stort förtroende, ständiga risker att göra nåt misstag.... Och hur utmanande situationer sållar agnarna från vetet och visar vilka som står kvar när det blåser. Ge det den tid det behöver och ta hand om dig.
Önskar dig en fin dag ? / mt

Så sant som det är sagt.

När jag läste din kommentar kom jag direkt ihåg hur jag brukade säga till mullegubben, då för länge sen: Livet har lärt mig att i sista änden är det endast mig själv jag kan lita på.... Och faktiskt bevisade han det många år senare i sitt missbruk. Ändå är det ju faktiskt missbruket som var inkörsporten till det som blev den vändning som fördjupat vår relation. Och ändå var den 'bra' och grundad i kärlek från början. Nu är min man den 'sanna' S som jag mötte och blev förälskad i.
Och, ifall du tycker jag är sen.... så har jag redan gjort ett motionspass??? Vi kör i skift både här hemma och på forum?
Ha en fin dag! / mt

Tror du att det har med förtroende att göra, att behöva och kanske vara tvungen att klara sig själv i unga år?
Att med sig själv kan man i alla fall vara trygg?
Lite otippat faktiskt. Men ytterligare ett fint exempel på hur vi här kan dela med oss av våra tankar
om vi bara vågar. Ja, nu vaknar du väl snart? Själv ska jag sova ?

//PP

Nä jag ska jobba bara för mig, med mig bara mig.

stort fel med dig! De är väl som folk är mest, drar sig tillbaka lite försiktigt när det blåser. Trist men ack så vanligt. Så jäkla starkt av dig att hålla nykterheten nu i den här pressens och besvikelsens tid. Ge tusan i facken just nu och ägna tiden åt att ta hand om dig och dina nära istället. Det är du verkligen värd! / mt

Vad gör jag för fel? Det är något allvarligt fel på mig. Jag har berättat för mina kollegor om vad som hänt mellan mig och mitt fack. Var men ingen att jag skulle ta över i det andra lärarfacket men nu vill man avvakta tills det lagt sig. Inte ens mina kollegor verkar tro mig. Blev så sårad idag men ensam är stark. Så mycket hjälp jag gett. Nu vill jag a stöd tillbaka då blir det tufft. Tänk att får supa ned sig nu, bara dra vad skönt. Det löser ju dock inget och jag kommer ej ta till flaskan så löser jag inte bekymmer längre.

Verkligen tack.

Kram till dig

blev inte alls vad jag tänkt mig. En sista kväll med A till melodifestivalen. Det blev det, men slutet kommer jag knappt ihåg och sedan försvann 3 timmar. Ingen aning om vad jag gjorde då. Söndagen blev en tystnadens dag, men min frus sorgsna min och tystnaden i huset var förfärlig. Läste Berras tråd i dag och vad är det alls att fundera på, en fortsatt dödsdans med A är bara att lägga ned och i stället leva livet utan kemikalier. Vaknade nykter i dag och känner mig hoppfull, nu ska A bort ur mitt liv. Jag gör som ni säger, i dag är en nykter dag och det beslutet ska jag ta varje morgon igen och igen. Jag har ju mitt eget facit hur bra jag mår utan.
Mulltant: Jag kommer ihåg vår betalda från förr, men idag finns förstås inte ens ekot kvar. Som du säger, man måste ju lära sig för att gå vidare på ett bättre sätt, och det är vad det handlar om nu.

för respektfullt och klokt inlägg tidigare. Beträffande S´s insikt kan jag berätta att jag har lärt mig mycket om egna beroendefällor och triggers via mannens nykterhet. Insikter som är mig till stor nytta. Önskar dig Lycka till med projektet och skön sommar! / mt

ska jag klistra in en del av det jag skrev till Ullabulla nu på morgonen. Den tidiga morgonen som är min bästa tid.

Jag är också här.... Ända sen jag läste ditt inlägg har jag - än en gång - funderat varför. Jag tror att det till en del beror på att jag tycker om att skriva och att det jag skriver har en riktning, att någon ute i världsrymden läser. Av eget val.

När jag läste Ebba, LenaNyman, PP, Stingo och Buzzz 'återvändaren' till morgonkaffet kände jag värmen -forumvärmen- så starkt och tänkte 'därför är jag här'. Människorna, forumfolket, är faktiskt en viktig orsak till varför jag finns kvar här. Muränan och Sisyfos hör också till långvariga värmespridare. Jag nämner er, som jag många gånger nämnt tidigare forumvänner, som jag känt stark gemenskap med. Jag tänker på Izzy som kämpar sin frihetskamp, mest med dig själv, och flygcert som jag ser att fortfarande tittar in nu och då. För att inte glömma Berra som fortfarande ofta, om än inte längre varje vecka bidrar med sin söndagskrönika. Riktiga människor som ger av sin tid för att dela äkta liv med varandra.

Jag har lärt mig oändligt mycket om ödmjukhet, respekt och självrespekt här. Inte minst av dig Ullabulla.

Nu skrev jag inte alls det jag tänkte.... Så blir det ofta för mig. Jag tänkte skriva att i vår relation är det jag som stått för att 'man klarar sig alltid', för behovet av frihet och utrymme. Trots det levde jag fem år i medberoendecirkusen ( som jag bukar kalla -träsket). De dryga fem år som gått sen allt vände har också vänt balansen i vår relation. Mannen har för länge sen konstaterat att han skulle kunna leva ett eget liv och jag... jag är, vågar vara? - närmare än någonsin förr under våra snart 40 år tillsammans.

Tack människor för att ni finns här och delar liv! / mt

Out of My character too, men om man dricker när alla sover så funkar även whisky. Har inte hänt särskilt ofta, men nån gång.

Nej, jag skulle inte ha trott att hon hade druckit den i smyg, det skulle vara totalt "out of character".

Blev förresten förvånad då du talade om att dricka whisky i smyg. Den som har så väldigt stark doft. Då man inte dricker själv, så känner man ju doften hos andra på många meters avstånd.

Du skriver så igenkännande!
Vi delar just detta helvete att inte kunna hantera måttlighet, fast vi så gärna vill.

Styrka till dig!!

Klart man ska ventilera här på forumet, Stingo. Och intressant att S berättade om sina känslor inför whiskyn. Om den försvunnit, skulle du ha trott att hon gjort sig av med den, inte att hon druckit upp den. Ytterligare ett bevis på att det är knepigt med alkohol och att man måste ta ansvar för sin egen konsumtion. Läste förresten dina båda trådar och du verkar ha ett gott förhållande till a idag. Men då är det också väldigt sällan som du dricker. Det är där jag tror man bör vara om man ska dricka. Ett väldigt begränsat intag.
Och LN tur att du hittat din Mark.