Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek tack, det behövs. De drog tillbaka sitt bud av olika orsaker. Nya visningar. Går segt. Jag lärde mig att absolut inte bjuda själv innan kontrakt på försäljning är påskrivet. Är lite i limbo. Har varit borta på kurs några dagar Nu som i ett underligt tomrum. Tassa runt här i den minimalt möblerade tomma bostaden. Hur länge? Det kanske tar tid. Hög stressnivå. Inte riktigt bra. Nå, det är bara att låta dagar gå. Sen kan jag ju ta itu med att göra mig av med ännu mera saker, källaren är ju full. Godnatt från mig. Glad åt vårsol.

@Sattva Kom på en sak till. Det hjälpte mig oerhört mycket att tänka att barnens pappa faktiskt hade sin sanning. Han var inte dum i huvudet eller elak, han hade bara upplevt konflikten helt annorlunda.

Och han hade rätt till sin sanning. Jag kunde inte övertyga honom om att tro på min sanning. Jag ville inte ens försöka. Jag ville bara att vi skulle separera så snabbt som möjligt. Det ville jag lägga min energi på.

Det mänskliga psyket funkar ju så. Vi tolkar situationer olika. Vi lyfter fram det som stärker vår egna uppfattning. Alla gör så. Och ibland har man helt olika sanningar, båda sidor kan vara lika övertygade. Och då ska man gå skilda vägar.

Kram 🐘

Har varit nykter ett par år och mår bra. Har börjat att få tillbaka minnesbilder som tidigare var suddiga då jag verkligen skämde ut mig själv på fyllan och var okontrollerbar. Mycket vet jag ju om men jag har mest stängt av och inte tänkt på det så mycket. Några har man bett om ursäkt osv. Men att förstå hur man verkligen betedde sig mot människor och hur gränslös man var gör ju att man faktiskt mår rätt dåligt och känner skam. Känslan av att inse hur utflippad man var på fyllan. Dels har jag en förståelse av mig själv så jag då inte var ”klar”. Haft en massa obearbetade trauman i livet som jag på senare år fått hjälp med. Men bara ens handlande på fyllan kan komma som en blixt och en minnesbild mitt i vardagen och då kommer skammen igen. Hur tacklar ni detta ni som känner igen er?

Livet rullar på bra. Börsen har väl gått bra men min portfölj lite sämre. Jag mår prima och behandlingen går bra och vi ska tunna ut den till en gång/månad. Känner mig i balans mer än innan.

@Sattva Han verkar ha fastnat i bitterhetens ekorrhjul som går runt, runt och där känsla av kränkthet bara växer för varje varv. Som att han inte hittar någon väg ut och lägger all skuld på dig och din dotter och där han själv går fri från skuld. Bra att du hittat din väg att stå på och gör det som känns rätt för dig. Kram❤️

Ja att klippa i pulpan har hänt oss också. Inte kul. Tiden läker men man känner sig illa till mods med att man gjort illa sitt djur men dock inte med flit.

Bittra människor suger kraften ur en. Ett förhållande ska ju ge energi och inte dränera. Blir lite som med alkohol, den ger ingen energi men dränerar kroppen. Det är alltid lättare att skylla på andra än att se sin del i det hela. Det är väldigt sällan man kan skylla allt på andra parten. Med tanke på att han hatar din dotter så är det ju ingen bra input i relationen. Hoppas det löser sig för er snabbt.

@Sattva Jag tycker du är oerhört stark som står på dig. Låt honom vara bitter, du behöver inte lyssna på det längre. Så fint för din dotter att känna att hon bor hos dig tills hon bott klart. Att inte behöva flytta hemifrån för att mammas kille inte tycker om en, vilken skön känsla för henne ❤️

@Sisyfos Tack va fint skrivet❤️
Det är svårt att hela vägen tänka att hon inte är mitt ansvar. Jag vet det men tycker samtidigt så synd om henne. Jag har faktiskt blivit mycket bättre på att dra gränser och hålla dom men jag känner hur lätt det är att sudda på dom när jag är trött.

Häftigt att du också tänkt på detta med att bli beroende av att komma undan.
Nu är det så skönt att inte behöva känna så mer, varken för alkohol eller ätstörningen, att inte ha något att dölja sparar så på energin!
Ha en fin vecka du med. Kram!

@Sattva Det är skönt att skriva av sig….betydelsefullt …kan även vara befriande.

Ja, du kan inte göra mer än vad du gjort..man kan försöka påverka än annan människa t förändring men om människan inte själv kommer till insikt om att förändring behövs..då blir det stiltje.

Jag tänker att det är en sorg att det blev så här men du verkar så grundad så du kommer komma ut hel på andra sidan.
Och, det är klart att dottern kommer först…att hon får bo kvar hemma tills det är tid för något annat….

Varma kramar 🤗

Å så en liten hälsning till dig VaraFrisk!
Känner igen din oro inför läkarbesök. Det är verkligen jobbigt. Det ligger nog i de flestas natur att i möte med människor visa en ”allt är bra- profil”, men just till läkare är det oerhört dumt, men ack så svårt att låta bli. Skriv ner vad du vill ha sagt. Du kanske kan ta hjälp av din ”dagbok” härinne för att beskriva hur du egentligen mår. Beskriv din vilja att göra saker som är bra för dig, men din oro för att inte mäkta med det i ett heltidsjobb. Det finns en anledning till att du började dricka. Ibland får jag för mig att du var/är lite som jag där att du inte riktigt får/fick nån kick av alkohol, utan drack för att orka. Men jag vet inte hur du tänker kring det. Tänker att det är lite viktigt i sammanhanget.
Kramar

Skönt att du är tillbaka. Jag har saknat ”filosofiska rummet”.
Skriver kanske lite mer en annan dag.
Måste iväg nu.
Kramar

Jag vill egentligen skriva så mycket till dig, men måste upp och iväg.
Saknade dina inlägg som jag ofta läser.
Tänker att du behöver titta på din relation till din mamma. Hon är ensam, men det är inte ditt ansvar. Så hjälp till i den utsträckning du orkar och förmår. Sätt gränser.
Sen skrev du i ett tidigare inlägg en fråga om man kunde bli beroende av spänningen kring att ”man kommer undan med det.” Och ja, för mig tror jag att smygandet ibland gav en större kick än själva alkoholen. Känns ju ganska fånigt egentligen, men det fanns definitivt där som en komponent.
Ha en fin vecka och bra att du sa nåt till kollegan. Nu kan ni reda ut och gå vidare kanske?

Så tråkigt att läsa Sattva! Synd att han inte går och pratar med någon, det kanske kunde ge honom nödvändiga perspektiv. Du låter så klok i det här - det är faktiskt rätt imponerande. Finns lite berättigad ilska, men ingen bitterhet.
Önskar dig en fin vecka!

Tack @vår2022, jag ska försöka paketera in dom i kuber. Märker att dom kommer åt mig mer när jag är trött. Kram

@Andrahalvlek 🙏 Tack det behövde jag höra, att sluta skriva inte är någon del i lösningen. Jag försöker hålla mig stark i min sanning. Det som känns rätt inifrån. Jag är väldigt stolt över hur jag hanterade senaste konflikten faktiskt, tänkte efteråt på hur mitt tidigare jag hade druckit på den men det jag gjorde var att köra mindfullness. Stängde in mig i ett rum och kände inåt. Hade jag gjort något fel? Hade jag sagt något jag ångrar? Jag kunde inte hitta något sånt så jag hoppas innerligt nu att detta blir rätt för konflikten fortsätter eftersom vi inte löste något. Kram

Tack @Se klart. Känns så oerhört skönt att ni ger respons. Ensamhet i dessa frågor gör dom svårare. Jag har försökt hålla mig från radarn med kollegan men jag behövde säga min sanning tillslut. Undvikande funkar dåligt för mig. Det tar nog än mer energi än att ta upp konflikten i dagsljus. Denna konflikt har sugit energi mer eller mindre under väldigt lång tid. Jag har inte känt mig stark nog att ta tag i den eftersom jag haft så många andra processer i livet efter nykterheten men när något ligger och gror under lång tid tar det tillslut all näring och så kändes det nu när jag tog tag i problemet.

Med mamma önskar jag att jag kunde dela ansvaret med någon. Min syster har tagit avstånd från henne så där får jag ingen hjälp. De andra i släkten är också väldigt skadade av henne men hennes bror kan hjälpa till enstaka gånger, dock väldigt, väldigt sällan. Jag förstår dom, hon har sagt och gjort så dumma saker, folk orkar inte med sånt i långa loppet. Det är så hemskt med dessa beroendesjukdomar, tillslut har man ingen kvar, ensamhetens sjukdom och jag lider så med henne och alla andra som inte klarat av att ta sig ur. Kram

PS2. De första åren märkte jag att han beklagade sig för äldsta dottern också, som då var i gymnasieåldern. Jag hörde hans ord genom hennes mun. Då sa jag till henne att det som sagts och gjorts mellan mig och hennes pappa enbart var vår ensak. Det skulle hon inte lägga sig i. Sen sa jag åt hennes pappa att ge fan i att belasta vår dotter med sin skit. Och då slutade han faktiskt med det. Så helt igenom lycklig var inte vår separation, men vi tog oss ut på andra sidan.

PS. När mina barns pappa börjar tugga oförrätter från vår relation brukar jag säga: ”Det där är din sanning. Min sanning ser helt annorlunda ut. Nu pratar vi om något annat.” Det sker inte ofta, men när det sker markerar jag direkt. Med ett leende på läpparna men med en skärpa i rösten som han mycket väl vet vad den betyder. Jag tog så mycket skit i vår relation. Aldrig mer. Och han tystnar faktiskt, lite muttrande.

@Sattva Du får bara vidhålla din ståndpunkt. För dig är det slutdiskuterat. Och du kan inte möta honom i hans ältande. Du orkar inte lyssna på honom mer. Du behöver all din energi för att få till den förändring som ska ske. Och sen får du göra som med treåringar. Behålla ditt lugn, upprepa ditt ställningstagande. Om och om och om igen. Till slut tystnar han. Till slut flytttar han.

Styrkekramar i massor till dig 🐘

Vill bara skriva av mig lite.
Denna besatthet min man har över hur KRÄNKT han är av min dotter kommer att vara slutet för oss. Det, och att han gjort om hela utvecklingen av det som händer till att det är så FEL att det är han, som inte gjort något, som måste flytta. När orsaken till att han måste flytta är att han inte står ut med att bo med min dotter, som får bete sig hur som helst. Det oerhört kränkande i att HAN är den som måste flytta på sig, och att jag slänger ut honom.
Det är som om han förträngt all skit han själv gjort.
Jag har slutat försöka förmedla min ståndpunkt, att det är ingens, eller allas, fel att det är som det är. Att jag INTE kommer avvisa min dotter, hon bor hemma tills hon inte gör det längre.
Senast igår sa jag att från mitt håll är det slutdiskuterat. Att jag förstår att han behöver älta detta fram o tillbaka, men att jag är fel person för det. Jag kommer inte kunna ge honom den respons han behöver, och det förstör mellan oss. För femtielfte gången sa jag att han kan fortsätta enskilt hos familjerådgivningen, precis som jag. Hans inställning är att han inte behöver prata med någon...

@Sattva ❤️ Har också digitala möte/samtal för att underlätta för de patienter som behöver och vill. Men, jag fortsätter med mina fysiska möten h min terapeut.

Borde vara lagd och sova men så är det inte fast jag är förberedd. Återstår bara ett toabesök och salva i mina ögon och cpapen på. Har svårt för att använda cpapen när jag inte är i form men nu har jag nog använt den en vecka i sträck.

Var på i em tillsammans m min man ”Den sista resan”. Så fin film och i princip fullsatt i salongen. Härlig stämning.

Jobb imorgon. Jobbet är verkligen ett problem för mig på ett vis…den psykosociala arbetsmiljön påverkar mig så starkt. Känner lite oro inför läkarbesöket på tisdag, kommer läkaren lyssna på mig?? Jag känner mig verkligen vilsen. Försöker tänka efter….blunda….hur mår jag?? Vad behöver jag? Vad vill jag? Var kan jag hitta glädje? Jag har mina funderingar men de får stanna inom mig själv så länge.

Godnatt😴

Avslutade alla göromål med att trimma pälsen på hans fötter och klippa klor. Klippte en klo alldeles för långt 😫 Blodspår överallt. Varken potatismjöl eller omslag av papper funkade. Det senare åt han upp. Och det är blod överallt typ. Torka, torka, torka.

Någonstans halvvägs genom torkandet tog min ork slut helt. Jag har mycket ork, men när den tar slut tar den slut. Som att blåsa ut ett ljus. Pust. Nu är odågan hjälpligt rastad och har fått kvällsmat. Nu får han hållas i hallen tills han slutar lämna blodspår.

Nu badet. Sen äta. Sen tv. Sen sova tidigt.

Kram 🐘

Låter som en aktiv dag- jag har mina listor jag med- men just nu flyttas post-it-lapparna fram, hinner inte allt jag ”borde” men då får man fundera över vems ”borden” man styrs av.
Kvällen blir middagsfix, plantera lite frön, och så stryka en vårig duk! Kram 🤗

@himmelellerhelvette
Usch, jag lider med dig! Haft liknande med en kollega- sög liksom all energi ut mig och kände till sist att jag själv måste förflytta mig för att hennes ”strålning” inte skulle nå mig. Lättare sagt än gjort- men så småningom upptäckte jag att jag flyttat mig ur hennes radar. Ett litet steg i taget.
Med mammor är det svårare för vi sitter ihop på så intrikata vis, min mamma är inte som din men hon påverkat mig mycket! Hennes psykologiska tillkortakommanden- att inte kunna härbärgera jobbiga känslor tex. Landar ofta i mitt eller min systers knä. Då försöker vi antingen dela upp henne, dvs ta en vecka var. Eller stötta varandra- att jo, hon är faktiskt knäpp sett till vissa aspekter. Att dela med sig har större betydelse än man kan tro, så fortsätt att skriva och formulera dina tankar och känslor. Stor kram 🥰

@sattva
Ja, ses gärna när du kommer- vad kul. Vi hörs på mail eller mess 🥰🥰

@sattva och @andrahalvlek
Tack för era tankar! Tänk vad det betyder mycket att ta del av andras insikter, reflektioner, alltså människor som man/jag känner tillit till. Att slänga upp lite tankar- och känna att de landar mjukt.
Jag är den minst ”om mig och kring mig” människa jag känner- sett till ekonomi. Jag har inte sällan haft män i min omgivning som velat ge mig ”goda råd” kring hur jag ska tänka eller förhandla kring det ena eller andra. Men jag har gått min väg och alltid gjort det som har känts roligt och lustfyllt. Har aldrig kunnat jobba mycket för pengar- men däremot kunnat jobba mycket av lust.
Konstigt nog har denna strategi lönat sig, också sett till pensionen. Så jag som i mitt sinne är en loser på allt som har med ekonomi att göra- har fått en bra tjänstepension och allmän pension.
Det är upplyftande på så vis att man inte måste vara en smart gubbe för att göra rätt… Oavsett det så blir såklart pensionen mindre än lönen- det handlar ju om hur mycket mindre- och förstås att ha något ben kvar i arbetslivet. Det vill jag ju, och behöver- för både hjärnan och ekonomin.
Men mindre ansvar (personal, ekonomi) för den delen av hjärnan den jobbar inte kontorstid.
Jag har under åren funderat på att omskola mig för att göra något vettigt för andra. Minns en tv-serie med Gina Dirawi, hon reste jorden runt för att få svar på vad som var meningen med livet. Inte sällan fick hon till svar av munkar eller liknande visa människor- att hon kunde testa att göra nytta för andra. Att dela med sig, att hjälpa till. Att allt inte handlade om ”hur blir det för mig” utan: Vad kan jag göra för andra?
Många kvinnor i vår generation är överlastade av att ”göra för andra”. Men jag tänker ändå mycket på det. Hur kan jag höra skillnad? Hjälpa till?
Samtidigt är tiden och energin begränsad. Men min erfarenhet är ändå att detta med osjälviska handlingar faktiskt ger energi.
Nog om detta i filosofiska rummet. Ska nu gosa med min katt som lagt sig bredvid mig i soffan.
Helgen går mot sitt slut- och en ny vecka möter jag med lite förväntan (kören, bokklubben, kompismiddag) men också att komma igång med jobb så mycket jag orkar- inte mer! Kram på er alla ni som just gör så mycket för andra genom att finnas här! 😍🙏🏅