Senaste kommentarerna i forumet

Fel kan väl alla göra och de skall ju intyga att du har haft för hög belastning. Du kommer bli riktigt sjuk om du håller på så här med dig själv.
Sök hjälp så det inte går alldeles i botten, hoppas du inte tar illa upp för råden

Min arbetsgivare har gett mig bra stöd idag faktiskt. Jag hatar mig själv just nu.

Tiden flyger när man har roligt, eller i mitt fall pluggar sönder. Inte hunnit skriva här riktigt, men det är lungt med mig. Inget att oroa sig över, försöker sluta röka (igen) lite bitter på det.
Studerar nästan varje vaken timme just nu, men jag ser ljuset! Snart sommar och jobb, snart vila ❤️

Men nu kommer min klasskompis strax hem och ska köra ett till pluggrace. Have to goooo.
Allt bra med dig? Er?
Kram!

Mitt första råd är sjukskriv dig, är ju inte klokt det här.
Man kan inte ha det som du har det på en arbetsplats, du behöver vila och ro.
Är inte konstigt att du känner dig deprimerad är ju rena mobbningen.
Hoppas du kan släppa detta nu och börja bygga upp dig själv igen.
Kram och styrka till dig

Nej knappast Muränan ;-) Det är väl bara så att om någon är lite nere så försöker vi motverka med lite sund positivism? Det är bara bra tycker jag. Skulle gärna göra det för andra och ditt svar värmer.
Gällande din fråga och det du uppfattat den sista tiden kan jag tyvärr bara bekräfta. Men inget som jag ska belasta "invigda och icke invigda" med.
I och för sig är jag inte så orolig för vad som skulle hända om någon fick reda på mina bekymmer kring drickandet idag. Vad skulle kunna hända? Det var då och nu är nu tänker jag. Får väl göra som du och söka någon att tala med om livet i allmänhet. Den typen av frågor löser vi nog tyvärr inte i cyberrymden.

Klok farmor där. tålamodet var kanske aldrig min styrka? Kanske en av anledningarna till att jag gärna försökt maxa livet med kryddor?
Jag delar fullt din tro på att vi kan läka oss, bara vi försöker hjälpa processen på traven. Det första är ju att inte dricka mer, men det verkar inte räcka till, eller jag är som sagt fortsatt för otålig. Nåväl jag har ju tiden för mig så tiden får utvisa. Får ta dig som ett exempel och försöka arbeta hårdare på andra saker/roller jag har i livet.

Puss & Kram och ta vara på dig vännen!

//PP

Jaha, så var mötet över. Du överlevde. En skrapa fick du. Du skriver att allt skickas till Stockholm för utredning. VAD exakt ska utredas? Diskuterades revisorernas insats? De fick väl också en skrapa? Jag förstår att en rad misstag har begåtts från din sida men jag insisterar angående revisorerna. Deras funktion måste definieras bättre, tycks det som. Var de med idag på mötet? Vad sa dom? Ska även deras insats utredas i Sthlm? Facket har kanske egna revisorer, du skulle kunna begära hjälp från dem, att begäran kommer från DIG.
Nu kan du ta dig en kopp kaffe och pusta ut en stund.

Ni är fantastiska. Jag har berättat för min arbetsgivare som tyckte detta var jävligt elakt. Jag har ju lämnat mina uppdrag i mitt fack. Jag är ju fortfarande ämnesansvarig i mina ämnen och har hand om pengar. Detta kan jag inte släppa. Ska försöka att inte döma mig själv.
Detta har inträffat under stor press, stress och under min sjukdom. Ja utan uppsåt. Bara så jävla klantigt.

...och btw...

om jag nu låter som en hurtbulle, så får du tåla det. För det är så jäkla sällan som jag gör det... ha ha ha...

Det är ju petitesser! Fattar bara inte hur människor är funtade...
Nu vet du i alla fall. Släpp det nu och ägna dig åt dig själv och familjen. Kan du inte bara släppa alla åtaganden utöver ditt jobb? Kaffekassor och dylikt kan väl någon annan ta hand om? Var snäll mot dig själv!
Kram

Jo, jag bryr mig... och jag snokar inte ;-) Jag figurerar inte heller på någon som helst form av sociala medier, men här har jag liksom fläkt ut mig själv än värre än hos psykologen tror jag. Inbillar mig att anonymiteten ska skydda mig... Eller rättare sagt, blundar nog egentligen för att det är fler än "de invigda" som läser... Ganska korkat, jag vet...

Jag frågade faktiskt på förekommen anledning den här gången. Det har inte verkat som du varit på topp senaste tiden och det kanske var rätt uppfattat? Jag letar också efter den där festprissan / partypinglan... Hon försvann någonstans på vägen. Men jag tänker så här. Även om jag i perioder mått skit under de här senaste två åren, så har jag i alla fall varit närvarande i skiten. Jag har jobbat med mig själv, jag har utvecklats som människa, mamma, partner, vän, kollega... Jag tror verkligen att våra hjärnor är svårt skadade av alkoholkickar. Det tar tid för hjärnan att vänja sig vid att nu ska vi glädjas över den glittrande spindelväven en tidig söndagsmorgon istället för ett härligt glas rött vin på lördagseftermiddagen... Men jag tror med en dåres envishet att vi kan läka och lära om. Jag tror att vi kan bli lyckliga. Jag tror också att vi har de bästa förutsättningarna i världen att bli lyckliga - just eftersom vi inte fuckar up hjärnan med alkohol hela tiden!

Försöker att tänka som min gamla farmor alltid sa - allt har sin tid och det finns en mening med det också...

Puss & kram

PS. Förlåt om jag låter som en hurtbulle, det är inte meningen...

Kan förklara lite. Jag har gjort avdrag för resor från hemmet till fackexpeditionen (som är vid min skola) sedan till möte och sedan hem igen. Detta får man inte. Jag har gjort avdrag från fackexpeditionen till kommunhuset (när jag ska på möte) det får man inte heller. Jag har inte dragit skatt på mitt arvode men jag har deklarerat hela summan jag fått så skatten kommer på min deklaration. Detta får man inte heller tydligen. Så mest okunskap men också något slarv. Jag sa att jag kunde betala tillbaka allt omedelbart.

1. Vem har hittat?
2. Har inte revisorerna godkänt??? Alltså revisorernas ansvar!
3. Man får göra fel!!
4. Ta utomstående hjälp för att hjälpa till med detta!!!!

Det är självklart att det känns för jävligt nu. Men du kommer att klara av det här också.

Tänker på dig!!!!!

Jag bröt ihop. De har hittat felaktigheter i bokföringen resor som jag inte är berättigade till och sedan har jag bokfört löneavdrag dubbelt upp tydligen. Så bokföringen är överlämnad till Stockholm för granskning och ev polisanmälan. De sa att de skulle framföra att detta inte var uppsåtligt och till stor del berodde på stress arbetsbelastning och min sjukdom. De skulle också framföra att jag är villig att återbetala varenda krona. Så jag mår skitdåligt nu men jag jobbar iaf. De avgör i Stockholm om det blir polisanmälan eller inte.

Tack för frågan ;-)

Jo men visst, när det gäller Forumets huvudsyfte dvs. alkoholen är allt bra. Har det lite kämpigt med annat men det hör ju liksom inte hit. Trots att jag är ganska öppen, är jag kanske inte en person som tar upp livets alla frågor i sociala medier och i synnerhet inte i ett forum som detta, men tack igen för frågan. I dina inlägg här på forumet känner jag att du faktiskt har ett genuint intresse i hur folk har det, och det är just en av anledningarna till att jag är så glad att du finns kvar här. Men kanske är det något eller några saker som fattas hos mig för att livet ska bli helt och fullt ut som rubriken på din tråd?! Jag söker nog fortsatt efter det som ska fylla ut efter den livsbejakande, njutningsorienterade festprissen som njöt av livet i alla dess former, dock tyvärr allt mer med alkoholens hjälp. Med tiden tog den ju som du vet allt mer grepp och slutligen överhand. Frågan är så fortsatt hur fyller man på med tillräckligt med "lycka" för att fylla på? Ventiler till motiga saker i livet? Känner starkt igen mig i ditt inlägg häromdagen.

Och med dig då? Det verkar i alla fall som det för tillfället rullar på ganska bra? Jag har ju läst vad du skrivit.

Vi får njuta av allt det fina runt omkring i sommaren, och inte glömma det viktigaste av allt: Att värdesätta den nya situationen utan alkoholens elaka grepp som åtminstone jag satt ordentligt fast i.

Ta vara på dig, stor kram

//PP

Jag håller med Sisyfos ovan: när det här är över...
Det är lustigt hur människorna är funtade, en del glider omkring belåtna och glada även om de inte gör så värst mycket bra, andra kan aldrig få ro oavsett om de t o m gör storverk.
Andas djupt.

Håller tummarna för dig idag. Du grejar det här. Och när detta är över måste du jobba lite på din självbild. Jag läser och läser mellan raderna om hur mycket bra du gör, vilket ansvar du tar och hur mycket positiv feedback du faktiskt får, men det är som att det andra sätter sig djupare. Sträck på dig Mange, du är värd ett bättre bemötande än detta och det är de som inte kan bete sig.

Jag sitter nu och vaktar nationella prov i matte men blir avlöst snart av en kollega. Jag har huvudvärk, en klump i magen, tryck över bröstet. Jag har intalat mig att jag fixar detta. Klockan är nu 8.36

Lycka till idag och jag hoppas så att det är något bra/kram på dig

Jag ska försöka sova nu.

Aeromagnus, det är inte bra för dig och din hälsa med obekanta situationer men var snäll mot dig själv. Plåga dig inte med outhärdliga tankar. Var snäll mot dig själv.
Låtsas att du ska hjälpa en 5- eller 15-årig aeromagnus, hur skulle du göra då?
Imorgon tänker vi på dig allihopa. Sov lugnt i natt. Det finns godhet i livet.

Nej det är inte avtackning. Jag har ju meddelat medlemmar och dom som kommer att vi har en förtroendeklyfta eftersom de inte litar på mig.

Du måste rapportera hur det gått imorgon. Egentligen tror jag inte att du behöver vara orolig. Tänk om det bara är en avtackning för allt gott arbete du gjort. Du måste nästan ha med det i beräkningen och tänka efter hur du reagerar då. Jag har så oerhört svårt att tro att det är något annat, nåt som du gjort fel, och att människor skulle bete sig så illa och försöka sätta dit dig.

Mycket tänkvärt skrivet! Heja dig :)

Jag kommer inte säga så mycket för hag har inte så mycket att säga. Om man nu anser jag felat så få de precisera detta. Handlar det pengar kommer jag nog bara säga att om ni anser något felaktigt så kommer jag återbetala varenda krona. Jag kommer dock säga hur jag mår, att jag fått diagnosen måttlig depression och att jag nog haft denna ganska så länge MEN att allt på sista tiden utlöst det sista. Jag kommer också att säga att bara vill gå vidare med mitt liv, tillfriskna och klara av min framtid. Jag frågade min kollega i valberedningen om vad de sa om mig förra veckan när de haft möte. Bara positiva saker sa Ben. Att jag verkligen engagerat mig och lagt ned massor med tid. Jag kommer nog bryta ihop imorgon är jag rädd. Börja gråta för jag orkar verkligen inte fler motgångar. Då kommer jag nog att braka in i den berömda väggen.

Tänker på det när jag träffar folk på promenaden, i affären, på jobbet, att det kan vara någon av er? Förmodligen inte med tanke på att vi är över 9 miljoner i Sverige, men ändå.. Jag läser olika trådar, och saknar vissa på forumet. Jag fantiserar om vad dom kan tänkas göra om dom inte skriver här på länge. Vissa klarar väl av sina problem och försvinner från forumet. Andra orkar inte skriva när det är som jobbigast. Vi använder forumet på olika sätt. Jag samlade information hela tiden fast mitt missbruk av a ökade. Jag funderade mycket och pratade med människor som hade erfarenhet av missbruk på något sätt. Någonstans så visste jag att jag skulle kunna sluta, med hjälp, men oftast kändes det hopplöst. Det blev värre och värre. Dom vuxna barnen pratade om problemet varje gång vi sågs. Hemma började missbruket visa sig i form av ofärdiga projekt, säckvis med tomburkar att panta allt som oftast, besvikna barn när jag var full, mm mm. Ändå en fasad som kanske såg ok ut. Umgänget bestod oftast av andra vänner som dricker mycket. Och dessa bastukvällar (förtäckta fyllefester) som allt som oftast slutade i gräl eller sambo som slocknade i soffan. Jag har trott en massa saker om a-missbruk och beroende som inte stämmer, eller som jag missuppfattat. Tex att man kan sluta med a utan att det har gått helt åt skogen. Tidigare så skulle man nå botten, men jag förstod inte att det var väldigt olika som botten såg ut. I mitt fall så var det nog mycket nära a missbruket gett bestående konsekvenser för jobbet, kroppen, psyket, utseendet, ekonomin, hälsan, mm. Det hade redan gett konsekvenser i relationer inom familjen. Mycket gräl, besvikelse, skam. Jag hoppas vi alla som har problem med a kan klara av det, förr eller senare. I början kanske vi tar små steg... men sen behöver vi vidga vyerna och tänka på vad vi vill få ut av livet så att vi lever det liv, vi själva vill och önskar....Kram <3