Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk
Vi har också onlinebesök, och jag känner som du i grunden. Ett fysiskt besök ger mer av det där som inte går att ta på, mrn som spelar in. MEN, jag har faktiskt kanake 1/3 av mina patienter online. Inte för att jag måste (vilket jag rent statistiskt iof måste), utan för att det blir bättre för pat så. I många fall har det blivit så oplanerat. Pat har avbokat pga sjukdom, men blivit erbjudna online istället. Sedan har det fortsatt så. Många som jobbar hel- eller deltid har online. Eller de som är för dåliga att ta sig till mottagningen. Har man väl etablerat en fysisk kontakt funkar det bra tycker jag, även om det som sagt är mitt andrahandsval rent personligt.
Som jag brukar föreslå mina patienter som ska prova något nytt; PROVA! Bara x antal gånger! För att kunna utvärdera om inte annat.
Men Vara frisk, du gör såklart som du vill. Vill bara dit väl!

Har man läst tidigare inlägg förstår man att när jag skriver om resor handlar det om resorna t terapeuten

@Charlie70 Tack för att du tittar in och för dina råd❤️ Har fått jättefin återkoppling av Sattva🙏🏻

När det gäller min sjukskrivning så är jag lite orolig för hur det kommer bli. Nu ska jag träffa min gamla läkare som sjukskrev mig när jag gick på behandlingen. När jag bad om att få bli sjukskriven 50% blev jag inte det. Var tvungen att jobba heltid men efter några veckor blev det halvtid ändå. Har en kollega som kom tillbaka i måndags som har sin läkarkontakt gm företagshälsovården hon får en helt annan hjälp. Från dag ett har jag känt att man jobbat för att jag ska komma tillbaka t jobbet inte att återhämtning är det viktigaste.

Även om det tar energi m resor så ger det även energi. Det är som att komma t en värld som bara vill göra mig gott. När jag kör stänger jag av radion pratar högt om vad jag vill prata om under samtalet. Rensar hjärnan. Bilresan tar ca 45 min enkelresa. För mig är det fysiska mötet så viktigt. Efter samtalet stannar jag ofta kvar i den andra staden och äter lunch. På hemvägen lyssnar jag på radio el musik. Jag arbetar ju som kurator och vi alla inom min verksamhet är ålagda att ha en viss procent av besöken digitalt. Visst är det bra att möjligheten finns men i ett fysiskt möte kan jag läsa av så mycket som inte sägs med ord som är bra information i den fortsatta relationen.

Läser i @Se klarts om pension. Jag borde verkligen ta itu med det för den närmar sig. Fast jag drar på det eftersom pensionen kommer inte bli hög. Har inte haft ngt jobb där jag jobbat massor förrän jag blev socionom. Har jobbat mestadels deltid, studerat, varit föräldraledig och arbetslös….man blir inte rik på det🙈 Det här är faktiskt ngt stressande. Min man arbetar fortfarande, fyller 69 år i augusti.

Kram🌺

@Majaella
Hej Majaella! Jag är inte så aktiv längre, men skriver på helgerna. Vad bra att du är tillbaka! Livet utan alkohol är så mycket enklare. Inte för att livet inte händer, men för att det finns en inbyggd känslomässig distans till det som händer. Man har sin stadiga grund, och jag upplever att den blir stabilare för varje år.
Vad kul att mina tankar efter 4 mån kan plockas fram och hjälpa någon i nuet! Nej, känslor är inte farliga. De är ganska intressanta😊. Och inte bestående. De förändras. Vissa dagar får man bara säga till sig själv "idag är en dag då jag inte ska fästa så mycket betydelse vid mina tankar". Andra dagar vet man att tankarna har bäring.
Jag tror på dig Majaella!🤗

@Himmelellerhelvette Usch och fy, ibland prövar livet en på flera fronter samtidigt. Och är andra inblandade blir det extra svårt. Vi kan inte förändra andra människor, vi kan bara förändra hur vi förhåller oss till dem. Vi kan välja om vi låter dem suga energi ur oss eller inte. Verkligen ingen lätt uppgift, men du kommer fram till ditt bästa sätt om du bara låter dig själv stöta och blöta dessa issues. Vi är gärna ditt bollplank ❤️ Att sluta skriva, och sluta sätta ord på vad man tänker och känner, är i alla fall ingen lösning.

Kram 🐘

@Se klart Och jag tänker att det är helt rätt, och sunt, att tänka på att växla ner när man närmar sig pensionsåldern.

Jag har 11 år till dess, men jag funderar redan på hur jag vill göra. Jag vill fortsätta jobba med det jag gör, som ger mig energi och glädje, men jag kan när som helst stänga av datorn och gå - om tex min yngsta dotter behöver mig. Då tar någon annan över. Den friheten värderar jag högt. Då kan jag jobba järnet när jag jobbar, och verkligen inte tänka på jobbet alls när jag är ledig. Helhetsansvaret är inte min apa längre.

I mitt jobb finns nog möjlighet att jobba deltid efter 65 år, och det tänker jag nog göra. Kanske som timlönare, då kan jag tacka ja eller nej utifrån mina andra åtaganden. Att växla ner lite långsamt är nog klokt, låta livets andra åtaganden ta plats mer och mer efterhand. Att sluta helt från en dag till en annan blir nog ruskigt tomt. Även i plånboken.

Kram 🐘

@Se klart
Vad skönt att du är på bättringsvägen, förkylningar kan verkligen vara sega!

Läser om dina tankar om att växla ner, o tycker det låter väldigt sunt. Du har så mycket annat i livet som också vill o behöver ta plats. Det är härligt!
Ps. Jag kommer till din stad runt 20 april med yogan, stannar en vecka. Ses gärna!
🌸❣️

Mello över och favorittippade M&M vann. Till min yngsta dotters stora glädje ❤️ Och jag är glad för hennes skull ❤️ Och M&M var värdiga vinnare, de vann stort över tvåan Medina. Själva röstningsproceduren var inte ens spännande. Och nu är det ett helt år till nästa gång. Skönt.

Idag blir det bada hunden, bädda rent och tvätta, klippa klor och trimma tassar, skriva ut ett protokoll, städa min hemmakontor-arbetsplats, dammsuga, diska och laga ännu fler matlådor. Och förstås några hundpromenader. Skriver jag ner det jag ska göra på to-du-listor så blir det gjort. Och jag hinner vila mellan varven också 🥰

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Förstår att du är i en jobbig situation. Både med en kollega som min, duperande och narcissistisk och med en beroende och krävande mamma. Båda triggar säkert saker inom dig och kanske är det svårt att veta vem som triggar vad. För mig var det så att min kollega triggade saker inom mig som låg i min ryggsäck. Med kollegan så är min strategi att komma så långt bort från denne som möjligt. Jag har också ”paketerat” henne i en kub i min fantasi för att göra henne så obetydlig som möjligt och för att skydda mig själv. Ger inte något av mig själv, bara artighetsfraser.

På ett sätt kanske det är liknande som du skulle kunna göra med din mamma. Paketera henne i en kub för att skydda dig själv. Sätta gränser genom att bara hjälpa vissa dagar och tider. Säga att det är de tider som gäller, vara hård och tydlig med det. Ha en lapp framför dig där det står nej, när hon ringer på andra tider än bestämt. Koppla in annan hjälp från sociala myndigheter. Kanske finns det något anhörigstöd som du kan ta hjälp av i kommunen gällande din mammas missbruk? Där du kan får råd och stöd i hur du kan hantera detta.

Försök att sätta dig och dina behov främst och se till att du får möjlighet till vila. Du behöver det för att få styrka och kunna koppla bort din kollega och din mamma i sina kuber, så att de inte suger musten ur dig.

Idag är bara din dag. Ge dem inte utrymme i dina tankar. Använd dagen som du önskar göra. Kanske en promenad, en löpning, en god bok. Sköt om dig!❤️

Det blir inte ofta jag kommer in på forumet just nu. Det är väldigt mycket som händer runt mig och vägen är guppig just nu. Jag vinglar vid groparna men lyckas hålla balansen. Jag har fått en kollega på halsen som påminner mycket om @vår2022s. Detta har eskalerat sakta under en tid men nu har vattnet runnit över. Sedan har jag ju min mamma på halsen med, jag tränar på att säga nej men det är svårt, hon ber mig om hjälp hela tiden och har absolut ingen förståelse alls för att jag inte har tid. Två saker som färgar mitt liv enormt mycket. Utan dom två mår jag prima! Jag vet bara inte vad jag ska göra.

Jag hoppas det går bra för er mina forumsvänner❤️

Min sega förkylning ger vika dag för dag- men jag har verkligen behövt sova mkt i veckan när jag börjat på kontoret. Förutom det har jag grejat runt och räknat på olika pensions-alternativ, min nya hobby 👵🏼
Har ju svårt att gå ner i tid, men lutar allt mer åt en tidigare pensionering och mer tid till allt som jag gillar att göra men inte hinner med för att mitt jobb kräver mycket - beslut och många människor- och är ofta väldigt trött när jag kommer hem. Men vi får se! Det känns iaf inte alls lika främmande som för ett par år sen- att växla ner, inser också att ett billigare boende skulle lösa en hel del, så jag har kikat runt även på sånt.
Jag vill ju inte sluta jobba för gott men önskar en lite mindre krävande miljö/roll? Det är säkert åldern, men jag har under mina nyktra år fått ytterligare två barnbarn och ett till kommer i sommar. De betyder mer för mig än vad jag kunde tro, är liksom centrala människor i mitt liv.
Bearbetande av rätt så stora livsval pågår.
Fint att kika in här och läsa ikapp hos er alla 🙏🥰

Hej @flarran
Tack för att du kikar in hos mig! Ja men frön och sånt tycker jag förgyller den här tiden, och sätter man de utomhus, eller på en balkong behöver de inte mycket passning förrän det är dags att sätta plantorna i krukor. Jag började odla när jag slutade dricka, har lärt mig bit för bit- misslyckats massor och lyckats minst lika ofta. Jag odlar mest blommor! Grönsakerna mognar ofta i ”fel” takt och jag är inte så bra på att syra och lägga in… googla på vintersådd - eller bara peta ner några frön i en kruka och ställ i fönstret.
Ser att du börjat koka kaffe 😊 Det är min drog, älskar första koppen på morgonen!
Jag har friskat på mig, man kan säga att jag har sovit mig pigg. Skönt att bara låta kroppen få bestämma! Nu ska jag läsa runt lite på forumet och kolla hur alla har det! Kram kompis (ar) 🌷🥬🌱

Det kommer att lösa sig! Var glad att bli av med honom, och lycka till med ditt och dotterns egna boende .
Jag har fått en hel del pepp av dig tidigare men har farit fram och tillbaka här på forumet med anledning av perioder med okontrollerat ”kontrollerat drickande ” Då jag är i startgroparna ( dag. 4 ) kopierade jag något jätteklokt som du skrev efter fyra månader … så här skrev du:
” Jäklar, sov till 11 idag! Jag ÄR nog väldigt trött helt enkelt! Bara att ta hand om, inte ignorera men inte heller överanalysera.
4 mån!! Så skönt. Jag har faktiskt lagt märke till en längtan efter vin de senaste dagarna. Men ni kan vara lugna som läser, jag kommer INTE agera på det. Jag vet ju att alkohol inte fungerar för mig. Jag är en beroendepersonlighet i läkning och detta är bara min kropp o knopp som signalerar att jag behöver....vila? Uppskattning på jobbet? Bekräftelse?
Vill inte vara rädd för känslan av längtan efter vin. Man får känna den. Den står för något!”

Tänk så långt du har kommit !
Kram

@Varafrisk bra att du har en lista med dig till läkaren på tisdag. Har du med på den att du blir arg och arg på din man? Som jag ser det bör du vara halt sjukskriven eller max 25 % jobb så du hinner med det du ska för att bli frisk. I att hinna ingår att du behöver vila mellan alla besök. Du kommer inte orka med det du vill förrän du har vilat/återhämtat dig till att bli frisk. Det tar tid. Men det tar längre tid om du pressar dig till jobb (eller någon annan som det är i ditt fall). Så himla bra återkoppling du fått från Sattva! Det är svårt att acceptera att man inte orkar. Tror aldrig jag har kommit till det läget i min utmattning. Kan bara konstatera att jag nu 4 år senare äntligen jobbar heltid men med en hel del kvar fortfarande. Jag pratar tvärtom till exempel. Häromdagen pratade vi om energiförsörjning och då sa jag konsekvent vindkraft när jag menade kärnkraft - och tvärtom. När jag häromveckan pratade med min chef och skulle säga "onsdag" kom ett "röd" i stället. Och, jag hör inte när jag säger fel förrän någon påpekar det! Fattar inte varför det blir så men att hjärnan inte är helt återställd ännu är ju helt självklart.. Är fortsatt trött och har svårt med fokus men kan inte göra mer än det jag gör nu tänker jag (träning och kalla bad och allt det där). Jag var ju sjuk under Covid och då hade jag i princip alla möten över telefon eller digitalt. Gick utmärkt att göra övningar på det sättet också. Så jag tänker att fundera ett varv till på det Sattva säger, om du kan försöka ha fler möten så. Resan i sig tar mycket på krafterna när man är i ditt läge Varafrisk. Du behöver all tid du kan få till att vila!
Kram!

@Sattva ❤️Jag tror att jag har mycket svårt att acceptera att jag mår som jag gör. Min hjärna tänker på aktiviteter som jag vanligtvis tycker om att göra men eftersom jag inte orkar blir jag ledsen. Fast här hemma är jag väldigt arg tills jag kapitulerar och gråter. Vill inte vara så arg och otrevlig mot min man…men han finns kvar🙏🏻

När vi åt lunch satt vi och pratade om hur min/vår träning sett ut genom åren. Min man har alltid sprungit förr deltog han i olika tävlingar. Numera springer han m en förening i staden där vi bor samt går på spinning och gym.

Jag har aldrig varit ngn sporttjej men före jag flyttade t stan så var det mest promenader och cykelturer. När jag flyttade ihop med min man tränade jag på Korpen började även springa. Sprang en del tävlingar men de korta distanserna. Fick problem m benhinnorna och slutade springa. För 30 år sedan kom Friskis t stan. Hade ingen egen lokal utan passen var i en gymnastiksal numera har man en egen lokal. Gick på pass regelbundet tills jag började på högskolan. Två barn på 3 och 7 år. Pendlingsväg på fyra timmar tur och retur. Slutade träna och slutade sjunga i kör. Familjen först och därefter studier. Så mycket stillasittande! Där ngn gång kom de första extra kilona och de blev fler. Gick dock ner 10 kg åt gången vid två perioder för att därefter gå upp dem igen när min man blev sjuk i cancer.
Tränat i korta perioder men perioderna har blivit kortare för att inte finnas alls knappt några promenader heller. Men jag har träningskort på F & S…har bett själv om fysisk aktivitet på recept vilket jag har. Kort på badhuset. Och ja… jag tycker om att träna men nu är det så svårt att få till det…sa till min man att jag kanske bara ska gå ut en runda på tio minuter för att få t ngn form av rörelse.

Tänker att min terapeut jobbar med fysiska möten vilket jag också vill även om det tar kraft m resor. Vi gör även en del övningar. Men tack för förslaget och att du bryr dig om mig 🙏🏻❤️

@Varafrisk
Ps. Kan du ha terapeutsamtalet online? Eller på telefon? För att spara din energi. Många med utmattning kränger sig själva ut o in utan att ens reflektera över vad det kostar i mående/ ork. Det är del i problematiken.

@Varafrisk
Hej igen! Såg det när jag hade postat, att det blev väldigt mycket insatser om man jobbar 50%. Men på jobb 25% harjag många pat med det upplägget. Sedan upptäcker många att de mår väldigt bra av den fysiska träningen o stödet att ta sig an vardagen stärker framåt. Att komma till oss blir en viktig pusselbit i rehaben o något som prioriteras av pat.
Jag vet ju inte i ditt fall, men gymträning iaf 1 gång i veckan ovanpå det du redan har skulle säkert föra dig framåt. Det händer väldigt positiva saker då man liksom tar grepp om sitt mående. Genom att acceptera, som du säger, men också genom att ta emot hjälp. Och låta effekterna ha sin gång, små små steg framåt o återta sin vardag.
Du kommer komma på fötter igen! 😊🤗

@Sattva Tack🙏🏻❤️Förstod nästan att du arbetade på en rehabmottagning. Jag tänker på alla de insatser som ni erbjuder är patienten sjukskriven 100% då för det var ganska mycket. Eller det är kanske så att man har en insats åt gången? Jag var på rehabmottagningen igår och hade ett bra samtal m sjukgymnasten. Tänkte först avboka för jag kände att jag orkar inte med fler tider men gick ändå. Vi bokade inte in ngt nu mem hon ska ringa igen om några veckor. Anledningen var att jag är för trött, orkar inte med massa tider fast ni kanske bokar in ändå på er mottagning? Denna vecka som kommer har jag eftervård, massage och terapeutsamtal (det tar tre timmar två timmar på restid).

Det är svårt att komma med förslag men jag ska ta mig en funderare. Min chef har sagt att ingen får prata patienter m mig. Min kuratorskollega gör en del av mitt arbete och en annan kurator som tillhör en annan mottagning gör en annan del fast vi pratar aldrig m varandra. Jag kan prata m chefen om hur jag känner/tänker men skulle jag säga ngt som inte är t fördel för vår mottagning då går hon i försvar. Hur som helst jag ska fundera…

Kram🤗

Det är så underbart att vakna en pigg och fräsch en lördagsmorgon!

Lördag igen. Sovit länge, lördagar är min sovmorgon o jag njuter varje gång!

Maken tittar för fullt på boenden i staden 40 mil bort. Jag har landat i det nu. Tror ärligt talat inte att vi kommer kunna få ett fungerande särboskap. Har senaste veckan börjat se honom som en bitter människa, med klagomål på allt och alla. Vi har just inget att prata om. Och han hatar min dotter. Nej, att fortsätta över tid ser jag som osannolikt. Jag o han har utvecklats åt olika håll. Kanske vi inte hade fortsatt tillsammans oavsett, vem vet?

Jag känner hopp. Det kommer att lösa sig.🌸🌸🌸

PS. Lillprinsen hälsar att koltrastar är väldigt retfulla och roliga att jaga 🤪

@Varafrisk
God morgon!
Har läst ditt inlägg, och hör att du kämpar. Fick du nån insats av rehab? Hade du sökt hos oss, hade du nog blivit erbjuden/ föreslagen mediyoga 1gång/v (för att få lugnat nervsystemet, aktiverat lugn- o rosystemet, varit bland andra med psykisk ohälsa, blivit omhändertagen i en tillåtande miljö). Troligtvis även individuell träning 1-2 ggr/v med fysioterapeut på mottagningens gym. Individuell behandling med arbetsterapeut där man hade jobbat med struktur i vardagen och också plockat upp konkreta svårigheter i vardagen o provat olika praktiska lösningar. Eller så jobbar du o din terapeut redan med det?
Det är lika bra jag säger, jag jobbar alltså på en rehabmottagning som arbetsterapeut i stort sett uteslutande med just detta. Så hos oss fungerar det såhär. Jag träffar mina pat ofta i början, 1ggr/v eller varannan vecka, så man brukar behöva mycket stöd!

Detta med arbetsuppgifter på deltidssjukskrivning är verkligen olika behov från individ till individ. Många vill att chefen har strukturarat upp ens arbetsuppgifter så att man inte behöver lägga energi på det. Berätta för chefen hur du önskar ha det! Bolla med din terapeut. Kanske ni kan bena upp en lämplig plan ihop till din chef? En del chefer uppskattar färdiga lösningar som medarbetaren kommer med.
Men stående möten tycker jag absolut att du ska ha med din chef. Detta att du känner dig osedd förstärks ju av att hon tittar in till dig när hon hinner då o då i förbifarten.

Vad bra att du fått tid hos din läkare!
Ta hand om dig Vara Frisk🤗

Usch, vilken vecka jag har haft. Ansvarig chef dagtid har varit sjuk hela veckan och han har inte ersatts. Om man bara är fyra som jobbar dagtid, efter en nyligen genomförd neddragning med 1,5 tjänst, så märks det om 1/4 är borta. Chefen är dessutom ruskigt snabb på sitt jobb, han är ju ändå chef. Vi andra tre har slitit som djur för att göra hans jobb också.

Men klara blev vi till slut. I rätt tid, igår kl 17.30, stängde jag av datorn och jag är förbannat nöjd med vårt arbete i veckan, inklusive mitt eget arbete. Jag börjar få upp tempot rejält. Man ska ju betänka att min storhetstid på just det här specifika området sträcker sig bakåt till 2006, därefter har jag jobbat med något helt annat fram till för några år sedan. Mycket erfarenhet från tidigare har jag nytta av, men tekniken och programvarorna är ju helt annorlunda. Jag tillhör inte stjärnorna, men jag gör ett jävligt bra jobb ändå.

I måndags kväll hade vi zoom-möte med volontärerna i tjejjouren. I tisdags kväll höll kommunen infomöte inför årets nattvandringar. I onsdags kväll hade vi ett halvt akut möte på gruppboendet om yngsta dotterns svåra cola-beroende, som ledde till rejäla restriktioner. Hon skrek och grät 😢 Missbruksgenen går tydligt vidare, med andra missbruk som följd. Hon har dock landat i att det blir som vi har bestämt, nu ska det bara efterföljas av alla inblandade.

I torsdags kväll var det kören, och igår kväll var det godnatt 😴 Två helger har jag dessutom antingen träffat min äldsta dotter hemma hos henne 20 mil norrut, eller hemma hos hennes pappa. Även roliga saker slukar energi. Tonårstrotsig storpudelvalp gör inte saken bättre heller om man säger så.

Idag ska jag ta en långpromenad med hunden på en för oss ny plats. Jag ska också köpa hundfoder (14 kg-säck) och fylla på förrådet med hundtugggodisar. Planera, handla och laga matlådor. Och sen ska jag halvdö i soffan framför mello-finalen. I mitt arbete ingår att göra nöjessidor, till åtta olika tidningar, så jag är jä….. trött på mello efter dessa veckor.

Samtidigt är jag mello-fantast - så givetvis kollar jag på alla deltävlingar och finalen. Utifrån andra proffstyckares gissningar och min egen point of wiew så ligger Marcus & Martinus mycket väl till för att vinna ikväll, tätt följda av den ”eviga tvåan” Danny. Själv känner jag mig lite wild and crazy och tippar att nykomlingen Jacqline skrällsegrar. Hon är min favorit 🤩

Trevlighelgkram 🐘

@Amanda L Tack för din omtanke! Nej, jag kom aldrig ut i tisdags. Veckan som gått har inte varit så bra för min del. Det är ju ganska lugnt här på "Det vidare livet" fast emellanåt blir det lite spurt. Det är ändå bra, tänker jag, att för min del använda forumet/min tråd som en dagbok såsom @Andra halvlek har beskrivit att hon gör. Just nu har jag mycket "brus" i min hjärna och jag måste sortera det. Försöka skriva om det och även om jag inte kan släppa det försöka låta denna lördag bli bra! Hitta ngt gott i denna dag!

Igår var en riktig skitdag! Så himla arg! Ilskan beror ju på trötthet, att jag inte mår bra, inte känner mig riktigt sedd, frustration. Mitt största arbete som jag jobbar på med bla hos min terapeut är att veta mitt egenvärde, att känna som jag känner och att det är ok...att inte hela tiden behöva få bekräftelse...att jag vet att jag vet att jag vet....fast det är så svårt...jag behöver också någon att spegla mig i...känner mig oerhört ensam.

Ska äntligen få träffa läkare på tisdag! Det är egentligen "min" läkare så har man iaf sagt till mig tidigare så nu äntligen ska jag få träffa honom. Jag har skrivit ner en lista gällande mitt mående min hälsa som jag vill prata med honom om. Jag känner att jag behöver vara fortsatt sjukskriven 50% men det är frågan om han kommer tycka detsamma. Jag får se på tisdag!

När det gäller jobbet så är det verkligen sisådär. Att arbeta 50% men knappt vara involverad i ngt är som att befinna sig i en bubbla. Jag ska börja träffa två, tre patienter dvs föräldrar. Min chef har valt att jag ska arbeta med det jag tycker är mest givande men även det som kan ta mest energi ifrån mig iaf i nuläget. Ringde en förälder i veckan, hörde hur trött hen var och jag kände mig nästan lika trött och tänkte....hur ska det här gå??Jag tänker att det är bra för verksamheten om jag tar dessa besök för det är svårare för en annan kurator att gå in i . De besök som jag blir hjälpt med är egentligen de besök som inte är så påfrestande. Jag märker även att det är en stor utmaning för mig att andra kuratorer går in i mitt arbete kanske gör de på ett sätt som jag inte skulle ha gjort. Det gäller då för mig att ändå tro på att hur jag gör blir också bra. Där naggas mitt självförtroende lite grann...för en av kuratorerna har jobbat halva sin livstid på mitt jobb...fast å andra sidan..det behöver ju inte alltid betyda att vad man gör är det bästa. Min chef är SÅ upptagen!! Igår skrev jag ett mail till henne att jag önskar ha inbokade tider med henne. Som det är nu så kommer hon in på mitt kontor när hon har en lucka, vill stämma av med mig hur jag mår och vad jag gör, lika fort som hon har kommit in på rummet försvinner hon därifrån för då måste hon koppla upp sig till nästa möte. Jag har för mycket tid på jobbet som är "dödtid" vilket blir så trist och jag hinner tänker. Det känns som om hon glömmer av sitt ansvar...hur som helst få se om hon hörsammar vad jag har skrivit till henne. Något som känns konstigt men det är kanske så det ska vara är att min chef pratar med mig ensam om kuratorsarbetet, pratar om vad de andra kuratorerna gör men vi kuratorer pratar aldrig om vår arbete. Fast det är kanske så det ska vara ...jag vet inte men det känns konstigt..Jag skulle verkligen vilja byta arbetsplats men i nuläget är det inte aktuellt pga mitt mående dessutom finns det inga arbete utannonserade inom mitt område.

När det gäller min dotter så började hon att arbeta 50% i onsdags. Känns verkligen rörigt inom hennes område ingen framförhållning. Hon säger att det går bra men jag vet inte riktigt om det är sanningen, tror även att det är hennes önskan. Igår kväll skulle hon iaf träffa en kompis vilket hon inte har orkat med på väldigt länge så det kändes ju positivt. Men, jag har så svårt att förhålla mig till hur det förändras i hennes liv. Under en tid har vi kontakt varje dag, hon kommer till oss nästan varje dag för att inte alls så ha så mycket kontakt. Vad jag vill säga med det är att jag önskar naturligtvis att hon ska kunna leva ett så bra och fungerande liv som möjligt men det här med att det går upp och ner är ibland svårt att förhålla sig. Det känns som om vi aldrig på riktigt kan klippa navelsträngen eftersom hon alltid kommer att behöva oss men det är som om vi ändå klipper den gång på gång. Det är som att behövas till 150% för att sedan inte behövas mer än till 50%. Vet inte om det låter flummigt men jag ska prata med min terapeut om detta...få hjälp med att sortera.

Så ...jag känner mig väldigt ensam. Vill inte riktigt acceptera hur jag mår. Vill vara glad, njuta av att solen kommer men känner bara stress av solen...vill inte vara arg och ledsen...och när jag tänker att jag vill vara glad blir jag så ledsen. Jag tänker att i ledsenheten finns det mycket...trötthet, ond mage, ensamhet, min dotters sjukdom, jobbet..känner stress över min övervikt...Tänk om jag ändå kunde känna mig stolt över att jag är nykter...alla ni här på forumet vet ju att det är en bragd att bli nykter....Tänk..jag dricker iaf inte och jag kommer inte dricka...är det så att ordet för dagen heter ACCEPTANS.....ja...jag ska öva på det.

Det här inlägget blev kanske lite flummigt men det får vara så...Till er alla ha en jättefin lördag!

Kram!

@Denlillamänniskan "hur jag gjorde".
1/ Det har varit ett antal försök under rätt många år - där jag ibland hade längre o ibland kortare perioder. Längsta förra gången var i hmm... kanske 4-5 månader, tror att "suget" eller snarare problemen runtikring o innuti mig fanns kvar, så en kväll sprack det.
Det tog ett par månader i återfall innan jag kände, nä nu är det nog. så jag slutade dricka.
tittade inte alls tillbaka.
I början fanns det nog osäkerhet om att kommer det gå denna gång.
Men sen har ju tiden gått, och det är lääänge sen det faktiskt funnits något "sug"

så... egentligen lyckades jag inte på något särskilt sätt, annat än:
Försöka nyktra till -> sluta dricka helt! och om man faller, sluta ge upp och sluta tyck synd om dig för att du misslyckats (det kan ju ta tid) -> försök igen!
samtidigt, om det finns saker som får en att falla dit, undvik dem. eller om det är saker inom en som behöver bearbetas och dyker upp, prata om det.