Senaste kommentarerna i forumet

Hej,

Jag vet hur det är när det där när suget tränger sig på. Jag har varit nykter i lite över 6 år nu och jag tror att jag skulle varit död nu om det inte vore för AA. Jag vet att det fungerar. Om du bor i Stockholm så kan vi gå tillsammans.
Jag var 19 år när jag nådde min botten. Det var då jag stod med valet att antingen fortsätta tills det tar slut eller ta emot hjälpen från AA och jag valde det senare för att jag hade ingen kraft över alkoholen. Det medbegäret jag fick när jag drack gjorde så att jag körde över allt som stod i vägen för mig och mitt drickande.

Om du vill ha hjälp så finns det människor som skulle bli glada över att få hjälpa till.
Jag skulle gärna hjälpa dig om du vill
// Mvh Nicklas

Hej! Tack för svar!
Jag hat testat att äta antabus, men har mått så dåligt i kroppen utav antabus. Känner inte att jag har modet att gå på AA-möte.
Idag har jag varit nykter i tre dagar men det är väldigt kämpigt.
Försöker räkna timmarna och hålla ut suget..

Du har länge velat förändra dina alkoholvanor då du upplever allt fler negativa konsekvenser. Du slriver att du dricker fast du vet att du mår bättre då du är nykter. Det är bra att du skriver här och försöker finna ett sätt som fungerar för dig. Utöver att försöka sluta på egen hand vad har du mer provat? Det finns olika sätta att få hjälp, vad skulle kännas som ett rimligt steg för dig nu?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Här är en verklig godbit för faktabitare. En färsk (2015) 240 sidors rapport om alkohol inom OECD länderna och om hur man kan försöka minska dess skador.

Bland det som framkommer är att de med hög socioekonomisk status dricker mera, medan män med låg och kvinnor med hög socioekonomisk status har det mest riskbenägna drickandet.

http://www.keepeek.com/Digital-Asset-Management/oecd/social-issues-migr…

För den som inte vill/ orkar läsa artikeln som Stingo länkade till så är det här lilla utdraget en bra sammanfattning av vad den/ det handlar om. Begäret efter mer. Oavsett vad.

" We see something attractive outside ourselves—something that promises to fill the inner emptiness—and we crave it. Then we reach for it, grasp it, and despite the pleasure or relief we might achieve temporarily, it’s never enough. We crave more. That’s what keeps the wheel going round."

Kan väl mer förklara det som att mitt intresse av mindfulness blev ett slags uppvaknande över mitt eget beteende. Under en längre sjukdomsperiod när jag hade panikångest, smärta och gick på sömntabletter och smärtstillande, började jag använda mindfulnessappar. Jag pluggade in dem både dagtid och nattetid. Allt för att kroppen och hjärnan. skulle slappna av. När jag mådde som sämst drack jag inget. Det gick bara inte. Men sedan när jag så sakteliga blev bättre och mitt rastlösa sinne gjorde sig påmint igen, så började jag dricka vin igen. Själaglad över att äntligen "vara som folk". Och ökade som alltid konsumtionen efter hand. Fortsatte dock med mina appar, yogade och läste och en dag trillade polletten ned kan man säga. Jag har lång väg kvar. Jag blir fortfarande rastlös men nu SER jag det också och förstår varför jag vill dricka vin i det ögonblicket. Jag kan stanna upp i bland då jag plötsligt ser en katastrofsituation som jag bara byggt upp i min skalle med mina katastroftankar. Energi som jag bara slösar bort på fantasier. Enligt buddhismen är det ju våra begär som leder till lidande. Kanske man kan lära sig dricka mindful utan att känna begär efter mer. Där har jag långt kvar och vågar inte försöka.

Tack för inlägget. Där slog du allt mig i skallen med självaste Dalai Lama :) Hittade en text där, som är speciellt relevant för det jag nyss skrev: https://www.mindandlife.org/research-and-initiatives/craving-cycle/ Ni, som inte orkar läsa mina råddiga texter, läs den. Där finns det jag också försökte säga i en mera välformulerad form.

När jag läser din text mellan raderna så blir jag väldigt nyfiken, eftersom där framstår något jag funderat över själv. Om jag läste dig rätt så har du utövat mindfulness samtidigt som du drack? Hur gjorde du då? På något sätt låter det väldigt svårt att kombinera medveten närvaro med att döva sig med alkohol?

Jag har läst om och testat mindfulness ett bra tag nu och kommit fram till att det är det vettigaste sättet att hantera tillvaron på. Om man större delen av tiden kan vara medveten om sina tankar och sitt beteende så skulle man inte falla i så många gropar på livets stig. Det är en intressant resa att börja iaktta sig själv. Hur hjärnan bygger upp kedjor av tankar i skallen som är helt åt he........ Katastroftankar som skapar ångest. Ångest som måste hanteras på nåt sätt (dövas). Hjärnor som går på autopilot. Jag är så glad att jag hittat mindfulness. Det finns mycken intressant forskning runt det. Kolla på The Mind and Life Institute - bara ett exempel av alla dem jag hittat. Är som du att jag gärna plöjer allt om ett ämne när jag blir intresserad. Och här finns det mycket:). /FM

Jag snubblade för några veckor sedan över mindfullness, nästan av misstag. Jo, förra hösten skrev jag en del här om att söka aktivt efter någon avslappningsmetod, men då behovet sakta avklingade, så blev det aldrig av att göra något aktivt åt det. Men så erbjöds jag att ta del i en kurs i mindfulness (Mindfulness Based Stress Reduction, MBSR), som jag nyligen har börjat. Nu är jag naturligtvis ingen mindfilness-guru efter ett par veckor, men jag har en tendens att ofta gå starkt in i sådant jag börjar med, så jag har läst en hel del och hittat några intressanta kopplingar, som jag vill gå närmare in på här. Det jag skriver om är alltså än så länge mera förhoppningar och läskunskap än egen erfarenhet.

Svenska Wikipedia beskriver mindfulness så här "Termen Mindfulness eller Medveten närvaro används idag för att beskriva ett mentalt tillstånd, en förmåga att vara närvarande i nuet som alla har tillgång till från födseln och som återförvärvas genom träning i riktad och avsiktlig uppmärksamhet kombinerad med reflektion över förhållningssätt." Mindfulness har sina rötter i Buddhistiska traditioner och meditation är ett viktigt verktyg för att tillägna sig mindfulness. Den idag populära versionen av mindfulness, som på 1970-talet utvecklades av Jon Kabat-Zinn är ändå helt fri från mystiska element och religiösa kopplingar. Denna mindfulness motiveras med de positiva effekter den har för oss och många av dessa har bevisats vetenskapligt.

Man tränar mindfulness genom att iaktta sina egna tankar och känslor, både i meditation och vardagsliv. Man söker ett accepterande och nyfiket sinnelag, där man inte strävar någonstans, utan är närvarande i stunden och accepterar den precis sådan som den är. På det sättet lär man sig bland annat hantera sina egna känslor på ett accepterande sätt, man får lättare att känna glädje, man lär sig att observera sig själv och kontrollera sina impulser. Man har kunnat påvisa att områden i pannloben för impulskontroll växer... Vänta litet - den där listan börjar låta väldigt bekant... Acceptera sina känslor, glädje, impulskontroll, pannloben..., var det inte nästan samma lista på sånt som alkoholen har skadat.

Just det, när jag läst om alkoholens skadliga inverkningar och den möjliga nyttan med mindfulness har jag inte kunnat låta bli att slås av hur mycket likheter där finns. Följden, så som ja tänker det, är att mindfulness borde kunna vara väldigt nyttigt för oss gamla alkoholister! Mycket riktigt, så finns det åtminstone i USA en terapiform som kombinerar mindfulness med KBT (för Pavlov-delen). Den terapin (Mindfullness Based Relapse Prevention, MBRP) har i vetenskapliga studier visat sig effektivare än standardmetoderna, men om jag förstått rätt så har de här studierna tills vidare varit rätt små.

Vad tilltalar då mig i mindfulness? Jag satt i dag på en sten på stranden och följde löst en meditationsövning. Då slogs jag av hur nära det jag gjorde låg till sådant som jag gjort när jag var yngre, men tappat bort emellan. Hur jag t.ex kunnat röra mig i naturen, eller sitta på stranden och se på vattnet och bara vara där, på ett naturligt sätt tillsammans med omgivningen. Det känns som om mindfulness kunde vara ett strukturerat sätt för mig att söka mig tillbaka till sådana upplevelser. Jag gillar också att mindfullness inte fokuserar på några problem, utan på det naturligt positiva inom oss. Jag får utveckla hela mig själv, min självmedvetenhet och -kännedom och samtidigt kanske jag i bästa fall helar min alkoholism. MBSR är en 8 veckors kurs och efter den skall vi ha förutsättningar att fortsätta för oss själva. Inte så att man lär sig mindfulness på 8 veckor och sedan är man klar, men efter kursen skall vi ha verktygen för att själva fortsätta leva våra liv i medveten närvaro. Ett väldigt annorlunda tänkesätt än inom t.ex. AA eller WeightWatchers, där man uppmanas att fortsätta inom ett strukturerat program livet ut. Här finns förståss en fälla. Ansvaret för att fortsätta ligger tungt på individen.

Om det här låter för bra för att vara sant, så är det antagligen det. Inte tror jag att mindfulness är någon undermetod som kan göra alkoholister friska, men kanske det kan vara ett bra hjälpmedel bland många. Något värt att bekanta sig med?

Själv tror jag förresten att jag hade haft svårt att ta full nytta av mindfullness, då jag var i en akut fas av att sluta dricka, nu 9 månader senare befinner jag mig i en mental plats där jag tror att förutsättningarna att lyckas är betydligt större.

Tack till dem som orkat läsa ända hit!

...eller snarare hur kan man sluta göra det, eller kan man? (Stingo tänker högt igen och väldigt långt den här gången...)

Jag skrev något till Santorini i en annan tråd om att det krävs en massa kontroll för att dricka "bara om man tänker som en alkoholist". Lena snappade upp en annan rad jag skrivit "man kan inte vara fri att dricka om man är tvungen dricka". Jag har funderat en hel del över dessa rader sedan dess och kanske också tidigare. Kan man bli fri från alkoholisttänket och tvånget - på riktigt? Och i så fall hur?

Låt mig backa litet. Många här har beskrivit fall då (ofta kända) alkoholister varit nyktra i många år för att sedan plötsligt falla dit igen, efter "första glaset". Den berättelsen används gång på gång föra att påvisa att alkoholism är en obotlig sjukdom och att "inte ta första glaset" är den enda räddningen. För många är det säkert så, men för mig berättar de här berättelserna också en annan möjlig historia. En historia om en kamp som misslyckats, inte nödvändigtvis för att den varit mot en omöjlig fiende, inte nödvändigtvis för att de som fallit mött ett ögonblick av svaghet, utan kanske för att den kämpats på fel sätt från första början. En kamp som inte rustat att möta framtida svårigheter.

Vad är jag då möjligen ute efter? Hur kan vi lära oss att "kämpa bättre", "kämpa smartare"? Det är naturligtvis väldigt individuellt, men jag skulle våga lyfta fram tre huvudpunkter, som jag tror att alla är lika viktiga, ingen av dem får lämnas bort.

1. Vi måste se till vilka orsaker som fick oss att börja dricka första gången. Vi måste kanske möta våra demoner från barndomen eller ordna om våra liv, så att skadliga element inte mera kommer åt oss. Många här gör redan det här, i högre eller lägre grad. Till exempel . Terapi är säkert rätt väg för många, men vi är alla individer, så vägarna är många.

2. Vi måste ta hand om de skador som vi åsamkat oss och andra genom vårat drickande. De skador som får oss att "tänka som alkoholister". En del av de här är rent psykologiska och ofta oskiljaktiga från det som redan finns i den första gruppen. Här handlar det både om skador vi gjort på oss själva och skador vi gjort på andra. Försämrad självkänsla och förlorad tillit, för att nämna några av de vanligaste.

Jag tror att alla här som klarat en längre tid av nykterhet har mött och jobbat med båda de här aspekterna, mera eller mindre aktivt, mera eller mindre formellt. Jag vet att tex någon går i stentuff terapi (strongt!) för att möta och bemästra sina demoner, Jag själv gåt i parterapi, med min fru för att reda ut sådana här saker. Andra har jobbat på annat sätt.

3. Den tredje punkten jag vill lyfta fram är de fysiologiska förändringar som skett i hjärnan och det är här det kanske finns något nytt. Mulletant lade två mycket bra länkar i en annan tråd, som kort beskriver det vetenskapen nu vet om dessa förändringar https://suntliv.nu/artiklar/bruk-och-missbruk/vad-hander-i-hjarnan-vid-… och http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna. Bland annat där kan man läsa om det "som vi alla vet", eller att hjärnans belöningssystem (dopamin) blir stört av alkohol och att vi därför har svårt att må bra eller bli glada utan. Enligt ny forskning är ändå kanske processer i pannloben (hjärnans tankeområde) starkare ansvariga för sena återfall. Om jag förstått det jag läst rätt, så kan dopamincykeln normaliseras med lång tid av abstinens (goda nyheter, kanske jag kan bli glad igen!), medan förändringarna i pannloben är mera bestående. Speciellt beskrivs två förändringar, som kan förklara återfallen: Betingelse (Pavlov!) och försvagad impulskontroll. Det här är sådant som kan påvisas med bilder av våra hjärnor. T.ex minskar områdena i pannloben, som har att göra med impulskontroll, vid långvarit drickande.

Vi vet idag att också vuxna mänskors hjärnor är formbara, att vi kan träna dem litet på samma sätt som man tränar muskler. Eftersom de här processerna är starkt kopplade till det medvetna jaget, så borde de enligt allt förnuft (tycker jag) gå att påverka med mental träning, det borde gå att befria den kidnappade hjärnan.

Vilket för mig till nästa ämne...

för ett tänkvärt o bra inlägg. Det du skriver om vanan, stämning o förhoppningar är något jag känner väl igen. Blir nästan lite sorgset ibland... att detta kan jag inte göra igen, inte sitta i tystnaden o dricka vin o slappna av som var en höjdpunkt vissa kvällar förut tex.
Ja ja det är ju mycket som förändras i livet och så sorgligt är det ju egentligen inte att man just inte kan dricka en speciell dryck.
Önskar dig en riktigt skön dag Mt! Kram o så..

Här kommer ett GRATTIS till. Det hörs i din text att du mår bra nu. Glad jag blir!

säger jag också! Det är viktigt att komma ihåg var man kommer ifrån men att inte älta utan njuta av att man kommit ur det. Jag tycker själv att jag varit mycket lyckligare dessa tre år jag varit nykter. I skuggan av hur det var innan jag lyckades bryta så gläds jag över små enkla saker.

Livet vinner!

och välkommen hit till det vidare livet! / mt

är en fråga som varit aktuell av och till under de år jag rört mig här på forum. Oftast, för att inte säga alltid, med rätt så hög känslofaktor. Ibland har den också varit kopplad till om AA är den "enda rätta vägen" att hålla sig nykter.... när jag tänker efter tror jag aldrig att de som går på AA har förespråkat det så, de berättar mest hur AA hjälpt dem själva. OBS att detta är min minnesbild av resonemangen.

Jag som medberoende har lärt mig mest av att följa dem som kämpar med att sluta dricka eller dricka måttligt - "normalt" - vad det nu är. Jag har ju kunnat konstatera att folk blir nyktra på olika vis, med eller utan AA, med eller utan Antabus, med eller utan behandling. De nyktra som är långvariga här på forum har gått olika vägar, det att de har funnits, och finns kvar, har betytt och betyder oerhört mycket för mig, mer än jag kan beskriva.

Trots att jag hade viss sakkunskap i ämnet, om man säger så, tog det länge innan jag insåg att min man var beroende av alkohol. Alkoholist. Gud vilket skrämmande ord. Trots att jag kunde en hel del om fysiologiskt beroende och medicinsk behandling hade jag svårt, nej, jag hade ingen insikt om vad det innebär för en alkoholberoende att hålla sig nykter. Om medberoende visste jag ingenting kan jag säga idag, trots att jag hade kunskap om "flodhästen", om familjemönster och normaliseringsprocessen. De insikter jag har idag har jag tillägnat mig på olika sätt, det mest grundläggande har jag lärt mig här genom att få ta del av erfarenheter. Carina Bångs blogg har varit en mycket bra kunskapskälla. Mina djupaste intryck har jag fått på möten med Al-Anon och AA fast det tog länge innan jag hittade dit. En del berättelser jag fått dela på möten har satt outplånliga spår... spår av den kvaliteten att de verkligen satt min världsbild i gungning. Det låter inte riktigt klokt kanske men så är det.

För övrigt minns jag mycket väl hur urbota trist det kändes att lag mat på helgen utan att öppna vinflaskan, hälla upp matlagningsglaset och smutta in lördagskvällen.... Några veckor tog det allt när det var riktigt påträngande tomt och trist... - och då var jag inte ens beroende på det sättet att jag skulle ha haft nåt problem att dricka "måttligt". Det handlade om vanan, stämningen, förhoppningen... som otroligt nog fanns kvar trots att det inte längre var festligt och trivsamt utan en påtaglig risk för dålig stämning. Ja gode gud... så skönt det är att leva ett nyktert liv! Tack alla forumvänner och hela min forumfamilj för att ni funnits och finns. Ni vet vilka ni är:)
Kram, kram / mt

klockren, din kommentar: "Man är inte fri att dricka om man måste dricka". Ja, om än inte ordagrant så var det en riktig fullträff man borde ha som bumper sticker på bilen.

:)

Tack rara!!!!!

Så härligt att höra om hur det går framåt för dej! Men var inte rädd för att höra av dej om något inte blir som du har tänkt dej... jag och många andra finns här för att stötta! Kramar

Tack! Ja det känns jätteskönt att ha berättat sanningen för mina väninnor!
Min sambo är så underbar oxå och stöttar mig! Idag har han letat upp ett godkänt alkolås som vi ska hämta imorgon för 3500:-. Han har läst på hur det fungerar och om lagar och villkor! Vad hade jag gjort utan honom!

Det var helt ok på bolaget! Kände mig stark och beslutsam. Min väninna sa att hon gärna avstod vin men jag sa att nej det är mitt problem detta och det är helt ok, men jag uppskattar din fråga!

Tack för stöd och pepp här!!!

Så bra att du kunnat berätta för dina väninnor om hur du,faktiskt mår. Du kommer att känna mer och mer frid i sinnet när du är ärlig mot människor som du litar på. Ja, det kan faktiskt vara så att du inte ska säga allt till släkten. Jag förstår att det var en påfrestning för dej att åka till systemet. Nästan övermäktigt kan jag tänka. Men du klarade detvdenna gång. Nästa gång kanske du ska be din väninna att ni båda ska vara utan alkohol nör ni,ses? Ja det är ditt beslut, men var ärlig och känn efter vad du tycker känns ok Allt gott önskar jag dej!

Dina jobbfrågor känns verkligen som fackliga. DU ska inte vara ensam i detta, ring upp din ombudsman på lärarförbundet, eller lärarnas riksförbund.Bättre alternativ än alkohol. Kämpa på !

Med och jobbytet och livet? Undrar en nyfiken FM som följt dig. Hoppas allt är ok?

Tack! Jag känner mig som världens sämsta så skönt med lite pepp!
Jag har berättat sanningen för mina tre bästa väninnor! Det känns jätteskönt!
Igår sms:ade jag mina systra och mina föräldrar att jag är av med körkortet pga fortkörning. Att jag inte vill prata om det och att jag bad dem respektera det.
Må aldrig sanningen komma fram!

I torsdags till igår så var jag iväg i en stuga ensam med min ena väninna. Vi tog bolaget på vägen dit. Hon köpte "vanligt" vin och hag köpte mig två olika alkoholfri vin. Det kändes så bra!

Tack! Jag känner mig som världens sämsta så skönt med lite pepp!
Jag har berättat sanningen för mina tre bästa väninnor! Det känns jätteskönt!
Igår sms:ade jag mina systra och mina föräldrar att jag är av med körkortet pga fortkörning. Att jag inte vill prata om det och att jag bad dem respektera det.
Må aldrig sanningen komma fram!

I torsdags till igår så var jag iväg i en stuga ensam med min ena väninna. Vi tog bolaget på vägen dit. Hon köpte "vanligt" vin och hag köpte mig två olika alkoholfri vin. Det kändes så bra!