Senaste kommentarerna i forumet

Vad skönt att du kan gråta. Det finns säkert ett hav av tårar inom de flesta av oss. De flesta ogråtna. Så låt dom flöda. Det är läkande. Kram / FM

Sådär var det också för mig den första veckan jag grät för precis allt, det var som en fördämning som öppnats, jag grät för allt möjligt. Tills lut grät jag för att jag inte kunde sluta gråta.
Du är väl ledsen och trött förmodligen, jag kan får såna där lavinras när jag tänker på 15 år av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaka. Det är vårt att svälja. 15 år är åndå lång tid att sörja.

FataMorgana, Lena och PP, tack för fina stöttande ord.

Idag var en jobbig dag, min omplaceringshund var tvungen att åka in akut till sjukhuset och kostnaderna för vård blev helt astronomiska på grund av att den ursprunglige ägaren underlåtit att försäkra hunden. I vilken annan tidigare situation som helst hade jag supit mig full efteråt. Nu köpte jag bara en påse yoghurtöverdragna nötter, vätskeersättning till hunden som kräkts som ett såll på grund av tarmvred och en flaska Herrljunga cider.

Jag vet att (H)ALT är en rätt stor bermudatriangel. Jag lyckades undvika återfall, trots att jag var både trött, arg, hungrig och kände mig ensammast i världen, men tack vare att jag höll lugnet så njuter jag nu av en trött men relativt välmående kräkfri hund som snusar sött bredvid mig. SÅ värt ännu en dags nykterhet<3

Hallo och välkommen.

Det är så många som beskriver liknande tillstånd under den första tiden av nykterhet. Har själv upplevt samma sak och trots att det nu gått nästan 1,5 år, upplever jag det inte som en cirkel som slutits. För mig ser jag det inte heller som en cirkel med tydlig start och mål.

Jag trodde nog att det skulle vara så i början. Jag börjar idag och dag x är det klart ;-) Nopp! Stämmer inte på mig i alla fall.

Ser det i så fall mer som en utåtgående spiral. Det blir lättare även om det går upp och ner. Det blir mer och mer självklart, men vaksamheten är viktig. Centrum i spiralen (startpositionen) är magnetiskt laddad och risken att dras in kommer för alltid att finnas där. Inte lika hotande som i början, men många har vittnat om att det tyvärr händer allt för ofta. Även efter lång nykterhet.

Men just att det är lite oförutsägbart vad framtiden har att erbjuda gör det även lite spännande. Takten på förändringen har avtagit med tiden, men den fortsätter ändå.

Så mitt råd blir - skippa cirkeltänket, med start och mål.

Välkommen att resa i spiralen ut från sitt svarta magnetiska centrum.

//PP

Gomorron från sängen:). Säger som Lena: Välkommen i gänget :)' Jag har också inte druckit a på en månad.
Tänker på att det är precis samma fenomen som händer många som slutar röka och snabbt ökar i vikt för att man äter mer kolhydrater Uppenbarligen måste det hända grejer i hjärnan när man slutar med ett missbruk. Svårt att säga vad- man har ju nött in samma spår i flera år och så plötsligt ändras det. Nåt för forskningen att svara på
En del i det hela kan ju vara rastlösheten och oron som sätter in när inte kroppen får a. Hålet som ska fyllas med nåt. "The hungry ghosts" som Gabor Mate kallar det ( se mitt senaste inlägg i min länk).
Kan du döva suget med t ex mörk choklad som inte innehållet så mycket socker? Och samtidigt sysselsätta hjärnan med nåt annat? Göra nåt tills suget har lagt sig?
Ha en fin söndag ! / FM

Min första tanke är att det handlar om b-vitaminbrist och förmodligen också järnbrist. Googla på det och fundera om symptomen känns relevanta.

För övrigt; välkommen hit och grattis till den snart kommande cirkelslutningen!

:)

/Lena

"Att kasta vinterpälsen" kallar vi i Finland det när man första gången för året badar i sjö- eller havsvatten. (Känner man till uttrycket i Sverige? försökte googla lite, men hittade inte). Vattnet var 6-7 grader och jätteskönt, med massa kicks!

Själv ute på stugan och ställer i ordning, då fru och barn alla är småkrassliga. Bestämde mig för att fira årets första bastu här ute med en riktig bastuöl, så köpte en mellanöl, då jag tankade båten. Eftersom jag behöver mycket vätska med bastu, så drack jag först en 0-öl och öppnade sedan den riktiga... Blev uppriktigt förvånad, men 0-ölen smakade betydligt bättre. Egentligen borde jag inte bli förvånad, för jag vet mycket väl hur stor betydelse vanan har för vad vi gillar. Jag har tidigare medvetet lärt mig gilla en hel del olika saker, bara genom att sakta vänja mig vid dem. T.ex. yoghurt, svart kaffe, bitters, ... Så nu är jag visst van vid smaken av 0-öl och ovan vid riktig, vilket för mig till nästa punkt...

0-öl! Jag dricker en hel del av det. Minst en per dag, ofta två, ibland tre. Där är det stor skillnad till min fru, som nästan helt lämnat ölet efter att vi slutade dricka. Hon dricker en del 0-cider i stället. För mig visar det här att jag verkligen gillar ölsmaken, medan hon inte gjort det alls i samma grad. Men 0-öl är egentligen en helt suverän dryck: Nästan inget socker och låg på kalorier (1/3 kalorier av motsvarande mängd sockrad läsk och de flesta av dem kommer från längre kolhydrater), inga sötningsmedel, inget salt, innehåller B-vitamin och spårämnen... och väldigt Gott (när man vant sig ;).

Tillbaka till den riktiga ölen. Det står några övervintrade burkar i köket, men jag har ingen som helst lust att pröva om de fortfarande är bra. Bastuölen fick bli min enda ikväll och jag läppjar i stället förnöjt på en 0-öl till.

Hej!
Hoppas att du inte tar det jag skriver på ett felaktigt sätt. De viktigaste är ju dina framtida val att dricka. Du måste ha någon form av strategi för när suget går in. Att gå i hypnos kanske hjälper mest akut men det är dina val som är viktigast. Hoppas det går bra.

Sök samtalsstöd enskilt istället där du kan prata ut och lätta ditt hjärta. Din lättnad över att fått"säga som det är" på mötet måste snabbt ha bytts ut mot oro och ångest. Oavsett hur din sambo har betett sig mot dig så är nog inte ett sånt möte rätt forum. Du blir också väldigt sårbar inför gruppen och andras åsikter kan mer själpa än hjälpa. Sitter dessutom ditt ex. Med i samma grupp så fattar jag inte alls vad DU gör där? Lycka till med att hitta en annan form av stöd för dig själv!

Hej på dig med,

Nej, det valet bådar nog inte gott. Nu får man väl vänta och se hur det går med regeringsbildandet.

Go'förmiddag! Har du hämtat dig efter riksdagsvalet och mår småchillisarna bra?

Jag googlade, sökte på hypnosterapeut i den staden jag bor i och hittade en jag mailade, och fick en tid snabbt.

Var hittar man sån terapeut? Tack på föehand

Men du fasen va du gjort det bra!!! 19 dgr är ju kanonbra och visst är det skönt att vakna på morgonen och bara kunna studsa upp ( om man inte är morgontrött dvs :) Jag har börjat motionera rätt mycket och det hjälper mig, som igår på en fredagskväll var jag och barnen ute och letade geochach tillsammans i 4,5km:)
Fortsätt kämpa

Hello Stingo!

Håller med dig om kickarna. Jag skrev också något om detta för ett tag sedan - att vi behöver nya champagnekorkar i livet. Det som jag nu börjar märka är att kickarna inte är lika nödvändiga längre. Livet är ok i mera mellanmjölksstil. Det är ok. Borta är det högsta topparna, men med dessa försvann även de värsta dalarna också. Tidigare fanns liksom inget mellanläge. Allt var svart eller vitt, på eller av. Ja, du minns säkert den diskussionen också. ;-) Men nu är livet mer utplanat och det känns faktiskt himla skönt. Att kunna luta sig tillbaka och få känna lugn. Det kan man också få mersmak efter.

Kram

Om du gjorde det rätta el inte att hänga ut ditt X på det sättet kan man ju ifrågasätta men av egen erfarenhet från NA där jag själv gjort samma sak men ibland så måste man få ur sig saker som man bär på!
Dessutom om de flesta vet vem han varit tillsammans med och har pratat om dig, dock inte vid namn, är isf lika illa!
Kämpa på!
Bra skrivet btw pettidream, alla har vi något som kanske genom stöttning och lite medmänsklighet kan hjälpa en människa att komma långt.

"Ibland gör man inte det hjärnan säger åt en att göra utan själen styr för att få komma till ro"

Jag har hittat till Al-anon och det har hjälpt mig att börja se ett mönster jag måste bryta och där jag måste lära mig att skäppa kontrollen över någon som har ett missbruk....min tjej då i detta fallet!

Tack till m-m, Santorini och PP för att ni ger hopp och framförallt bekräftar det jag egentligen redan vet. Livet blir lättare, roligare och sannare m.m utan alkoholen för oss. Jag är nykter sedan tre månader och det ska ni veta ,,,,, era ord är så viktiga. De ger kraft och styrka :)
kram på er
önskar alla en härlig alkoholfri vår//mod 60

Det är intressant att läsa hur lika vi är och tänker även i vår nykterhet. Jag känner likadant, att livet är så mycket enklare och friare. Att jag inte missar nåt utan fått så mycket bra istället. Det som gör det så mycket enklare nu är också att jag inte bryr mej om vad andra ska tycka. Hur jag ska förklara varför jag inte dricker och sånt som jag minns att jag funderade mycket på i början och vid tidigare perioder av nykterhet. Nu vet alla i min omgivning att jag inte dricker alkohol. Vissa undrar säkert varför och andra kanske misstänker att jag är alkoholist, hmm. So what! Åt den som faktiskt ärligt undrar säger jag att det blev för mycket, att jag mår bättre utan och att jag kämpar mot sockersug. Vilket är sant. Inte många frågar, faktiskt, och jag känner inget behov att berätta. Jag är faktiskt aldrig sugen heller fast min man dricker. Ibland köper jag Torres Natureo med 0,5% alkohol, starkare än så rör jag inte.
Firar 3-års nykterhet om två månader, man kan fira utan champagne!

Så roligt att höra från dig också! Tänker en hel del på er som jag kamperade under en så lång tid med. Konstigt att veta att några av er som finns därute och som betydde så mkt för att jag klarat min resa, vet jag inte ens hur ni ser ut! Och dig, PP, har jag tänkt mkt på - hur går det med ditt nya liv, förutom alkoholen då? Vet ju att det hände en del i ditt liv... För min del tycker jag som sagt att utvecklingen på det personliga planet har gått framåt med stormsteg efter en ganska jobbig första period med grubbel och depp. Känner mig mycket säkrare på vem jag är och vad jag är värd numera. Kan se att alkoholen verkligen inte hjälpte mig att må bättre, och att när jag slutade döva mina tankar och känslor med vin så är det mycket som kommit upp till ytan som krävt sin del för bearbetning. Det är säkert inte klart än (hoppas nästan inte det!), finns nog ett och annat lik i garderoben som ska fram för att begravas på riktigt.

Ha det bra, många kramar m

Så trevligt att läsa din uppdatering! Gläds både av att det känns så bra för dig, och att du trots det tar dig tiden att lämna avtryck. Som du säkert förstår går vi fortfarande likartade vägar i livet, och det är ju nu en riktigt lång tid. Snart ett och ett halvt år! Läser även jag till och från på forumet och i vissa perioder inget alls, ibland lite oftare. Finns säkert en anledning till det. Själv har jag inte provat att smaka alkoholen, förutom ett missöde då jag i somras fick med mig fel veteöl från bolaget. Klantskallarna hade ställt vanlig alkoholhaltig i hyllan med alkoholfri... Efter en stor stadig klunk märkte jag på eftersmaken att det var alkohol i. Resulterade då i att jag hällde ut resten. Några veckor senare gick jag och reklamerade. Något som sällan hänt på det lokala bolaget enligt dom.

Nej, jag varken vill - eller vågar för den delen - att dricka alkohol. Det känns så otroligt avlägset. Det är det enda jag behöver att "avstå" ifrån för att kunna göra allt annat. Känns så mycket bättre än att avstå från livet för att dricka alkoholen.

Tack vännen för draghjälpen under resan! Tycker att det vore trevligt om även andra som inte skriver ofta skickar en rad till och från. Känn ingen press, men tänker på er till och från....

Ha en underbar alkoholfri vår, och njut med öppna sinnen!

//PP

Länge sedan förra inlägget nu. Har hållit mig ifrån forumet, läst lite då och då - inte glömma, inte bagatellisera... Inte för att jag tycker att jag gör det, varken glömmer eller bagatelliserar min a-historia. Har varit alkoholfri i 18 månader om några dagar. Har under dessa månader förändrats och vuxit på ett sätt som jag inte kunnat föreställa mig innan jag fattade mitt beslut. Livet är sååå mycket enklare och friare nu. Helt tvärtom mot vad jag trodde att det skulle bli. Nu kan jag ha våndor eller utanförkänslor enstaka ggr på ett år istället för varje dag, som det var tidigare. Nu för att det då och då uppstår situationer där jag vill ta ett glas för att ingå i en social gemenskap.

Har faktiskt gjort det för ett par månader sedan när jag var på finfin-restaurang med maken och ett par till. Har varit på några sådana besök under de här månaderna och när varje maträtt och glas vin serveras tillsammans med en historia om ursprung på mat och det står en sommelier vid bordet som berättar om varenda vindruvas liv och död för att hamna i just den här flaskan... och man själv hamnar i äppelmustträsket igen är det inte lika kul. Så den här gången bestämde jag mig för att ja, ett glas får det bli. Och det var gott. Men... lite som pest eller kolera, äppelmusten - inte kul i sammanhanget, vinet, nja, kunde ju såklart inte känna att det var så bra det heller, kunde inte njuta av det heller. Det som var positivt i sammanhanget var att jag är inte sugen på mer, varken då eller senare. Har haft fler tillfällen efter med gäster, och bortbjudna där det serverats alkohol, men det finns ingen tanke på att ta något mer. Det passar inte in i mitt liv alls längre... Vaknade dessutom morgonen efter med sprängande huvudvärk - kanske inte pga vinet, mer pga kass kudde och sängplats och varmt rum, men hjärnan kopplar ju direkt till vinet. Bra i det här fallet.

Min psykolog sa en gång till mig att jag, om jag funderade på att dricka ngt igen skulle fråga mig själv om jag lärt mig något om mig själv som gör att jag kan omvärdera mitt beslut att inte dricka. Efter den här tiden tror jag faktiskt det. Jag tror inte att jag kan dricka mer, på ett sätt som jag gjorde innan jag fick problem. Jag tror inte att jag kan dricka alls egentligen, men jag vet nu att jag inte VILL, det passar inte in i mitt liv. Jag tränar de flesta dagar i veckan, jag gör en massa andra saker som kräver närvaro, ångestfrihet och ett något sånär intakt intellekt. Och det kommer jag inte att kunna ha med alkohol i mitt liv, så enkelt är det.

Ni som är i början på er resa, håll ut. Det blir bättre!! Det är värt all möda i början :-)

Ha en bra kväll därute,
/m

Tack för ditt svar.
Var på NA möte i kväll.
Jag pratade ut o grät. Talade om vad min f.d sambo gjort med mig.
Han var oxå på samma möte. Efteråt var det inga nådiga ord, att jag smutskastat honom, hängt ut honom.
Att han pratar om dig, o inte hänger ut mig. Jag försöker förklara efteråt att jag behövde säga detta, min själ mår inte bra
Har jag inte rätt att säga det jag vill på mötena?

Det finns medberoendeträffar som hjälper medberoende . Man träffar andra, får tips, råd.
Jag har gått 12stegs -behandling, o det kan vara mckt tufft. Där ingår i steg 1 att erkänna att man har ett beroende, sedan i steg 4 ska du gå igenom dig själv med hjälp av många frågor, en del mer och mindre känsliga.
I ett 12stegs program får du lära dig att ta hand om ditt problem, strategier för att inte återfalla m.m.

Hej Taesa.

Hur jobbigt du än tycker detta är - och jag förstår att det är det - så andas dina rader ändå hopp. De är förtvivlade, men också vackra och på något sätt känns det som att din djupa sorg som nu tillåts strömma fram är förlösande. Läkande.

Tiden för detta är kanske kommen nu?

Med värme.

/Lena