Senaste kommentarerna i forumet

Det är så sant. Jag slutade snusa för ett tag sedan men fortsatte med olika nikotinfria varianter. Det var inget större problem för mig att lägga av så länge jag fick stopp upp något under läppen och det brände till (det var det viktigaste!). Detsamma när jag beställer en (alkoholfri)drink med ingefära eller juice, då ber jag om extrastark- gärna så att det bränner i halsen på mig. Det är något riktigt tillfredställande när det brinner till. Tänk om jag bara kände så med träningen. Åh jag hade älskat att vara en sån som bara ÄLSKAR att ta ut sig och maxa. Nä där fick jag feggenen.

Jag har sådd chilifrön :-) hoppas det blur många fina plantor :-) Vem vet kanske fler testar på att knappra på massa chili.

Vilket otroligt bra tänk. Börja införa mer nykterhet i mitt liv. Klokt i mina ögon som har svårt med beslutsamheten att sluta helt med A. Men jag är beslutsam på mer nykterhet i mitt liv :-)

Det är ju i hjärnan det händer. Lite av samma tänk, kanske, som när jag i dom resonemang jag för med mig själv säger att "jag börjar nu införa mer nykterhet i mitt liv" - inte "nu slutar jag dricka"? Det ena öppnar upp för nya möjligheter, det andra är bara en dörr som slås igen.

Så sätter alkoholen dessa kickar ur spel.I det vanliga livet utan alltför mycket alkohol så har vi dessa kickar lite nu och då i form av sex spel samvaro ett bra program på tv osv.Men när man dricker så blir kickarna starkare och mer koncentrerad till just och enbart alkoholen så att de övriga kickarna i livet blir utarmade eller tom helt försvinner.När man då sen återgår till nykterhet kanske dessutom tillkämpad så lyser då verkligen kickarna med sin frånvaro och livet blir sådär gråmassa aktigt som många beskriver.

Det jag inte förstått är om beroendepersonligheterna behöver kickarna bättre,eller reagerar starkare eller om de helt enkelt inte har samma kurva av kickar i normallivet.Att de helt enkelt måste söka sig till stimulantia för att få må som folk.Dvs jag som "bara" är medberoende kan gå igång på en väninneträff,eller en härlig hundpromm osv,medan då min exdrinkare inte reagerar på någon annan stimuli än alkohol.

Men om man som du säger letar de i ofarliga världar så borde den resan vara bra på alla plan,dels berikar man kanske livet med nya saker som man inte provat.Dels ger man då kanske livet den artificiella kick som de flesta behöver för att känna att livet är meningsfullt.
Bra ide och bra plan,hoppas att fler kan anamma iden.

... eller, som Steglitsan så träffande uttryckte det "...Samma för-e-bannade belöningstjofräs..."

Om ni tillåter att jag tänker högt ett tag...

Jag har funderat en del över det där med kicks, eller belöningsbehovet, eller endorfiner (eller vad vi nu vill kalla det), och hur vi ställer oss till det då vi försöker sluta dricka. Vad gör vi? Jo vi säger att vi måste "motarbeta suget", "gå ut och jogga", "socker är ändå mindre illa" ... låter det bekant? Låter det positivt och uppbyggande? Inte så väldigt kanske, åtminstone inte i mina öron.

Många av oss har sökt kicks via alkoholen i år. Om vi inte hade ett beroende av kicks från början, som ledde till vårt drickande, så har vi det åtminstone när vi försöker sluta. Varför inte bejaka det här? Varför inte jaga positiva kicks aktivt? och försöka hitta dem där de inte gör oss illa. Vad som ger oss kicks är naturligtvis helt individuellt, det kan vara vad som helst från bungy-jumps till flow genom att sticka (halsdukar), från sött eller surt till (just det) chili.

De som följt min resa, vet att jag slutade dricka ungefär samtidigt som frukterna på mina chilibuskar mognade förra sommarn och att jag aktivt tuggade färsk chili för att motarbeta a-suget. Men vad gör chili med oss, jo chilins brännande smak är riktig smärta. Och kroppen reagerar på smärta med endorfiner och när smärtan tar slut finns endorfinerna kvar en stund och ger en känsla av välbehag - En perfekt minikick med andra ord, en som jag kan dosera själv i så många och stora doser som behövs och som är helt ofarlig, jag känner ingen som helst oro över att bli hoocked på chili för resten av livet, för chili är bara hälsosamt och dessutom billigt.

Nu försöker jag naturligtvis inte säga att alla som slutar dricka skall börja tugga chili. Om det är något jag har lärt mig här, är det att det som passar för en inte passar för alla. Men kan det kanske löna sig att fundera litet allvarligt över det där med kicks och att se positivt på dem. Inte "hur skall jag kunna lägga av med... (socker)", utan "Vad ger mig kicks?", "Hur kan jag få kicks utan att skada mig själv eller andra" och sen "go for it". Vad tror ni?

P.S. Under vintern har jag också hittat kanderad ingefära. De med minst socker och starkast smak (mest kicks!) är bäst för mig. Urbra, då chilibuskarna haft vinterpaus. Och nu börjar det äntligen bli litet färggrant i chilisnåret igen och jag börjar på allvar undra hur mycket jag egentligen har dem att tacka för min nykterhet...

Efter min 8 veckors behandling har jag ett års efterbehandling. Det innebär att grupoen träffas och mer inriktar sig på att prata om livet som nykter, vardagssituationer och hur man hanterar det. Osv.

Hej på dig! Jag har haft ett långt missbruk, ända sen tonåren och är idag 43. Har försökt sluta åtskilliga gånger utan att lyckas. I somras bestämde jag att det fick vara nog och vände mig till kommunens alkoholmottagning. Man får vara anonym, inget skrivs om en. Det enda dom ville ha var ett telefonnr så dom kan nå en.
Efter några enskilda samtal med en terapuet så föreslogs en gruppbehandling på 8 veckor. Har alltid varit livrädd för sånt, men tänkte att om jag nu misslyckats så många gånger på egen hand så kanske det är värt att testa något helt annat. Lite var min tanke att göra precis tvärtemot vad jag brukar. Gick dit med sån ångest så det går knappt att beskriva. Idag är jag evigt tacksam att jag gjorde det!! Gruppen är idag min trygghet, det är där jag kan prata om sånt jag inte kan prata någon annanstans om.
Just min behandling har varit inspirerad av tolvstegsprogrammet. Dock är den helt fristående från AA. Vi har haft 2 terapuefter som själva är fd missbrukare. Upplägget har varit att vi varje gång diskuterat utifrån ett "tema". Sen har vi fått individuellt utvalda uppgifter som vi delat. Har varit jobbigt, svårt och tungt men också extremt befriande. Att höra andras historier, att dela deras tankar och funderingar ger så mycket. För mig har den gemenskapen varit A och O.
Jag har själv ingen kontakt med AA, men funderar på att gå på mitt första möte på torsdag. Känns läskigt, det där med tillit till andra är svårt för mig.
Jag hoppas det går bra för dig, sköt om dig! Kram

Grattis till din nykterhet jag lyckas hålla mig nykter i 6 veckor tog sedan en pubkväll med kompisarna min fru va stolt över mig när jag kom hem eftersom jag inte va full. Dock hade jag minnesluckor. Påsk helg nytt återfall påskdagen nykter. Hur funkar din terapi ? Funderat på att prova aa men vet inte kanske är där bara äldre jag är snart 30 klara inte dricka mer varje gång jag dricker blir mina perioder längre och mitt uppförande sämre och stora minnesluckor

Tack för ditt svar ☺ Idag känns det bättre. Kram

Tjenixen och välkommen hit. Härligt med 6 månader nyktert pepp pepp.

Jag är ny på denna sida men utifrån vad jag läst om hur din man reagerar så kan jag tycka det är hårt!
Hmmmm.....jag lever med en alkoholist(på behandling) men jag stöttar henne för att jag älskar henne trots vad hon gjort under våra år tillsammans och jag tror på ett förhållande i nykterhet!
Jag tycker du är stark som går på AA och slm pratar m din familj om vad som händer och vad du känner, jättestarkt av dig!

Som anhörig önskar jag att den öppenheten du har nu kommer jag kanske få när sambon kommer ut från behandlingen!

Ta en dag i taget....

Jag är också ny på forumet sedan några dagar, efter att ha läst ett par veckor. Jag kände mig ledsen för din skull när jag läste din berättelse, så himla trist med en omgivning som snarare stjälper än hjälper. Du måste vara en stark person som tagit beslutet att stå emot trots att du då inte får ingå fullt ut i gemenskapen. Självklart har du gjort rätt val och så mycket bättre det måste vara att kunna fortsätta vara nykter och stolt än att ge vika för grupptryck!! Önskar dig all lycka på din fortsatta väg och stort GRATTIS till att du redan kommit så långt!

Hoppas det reder sig på övriga plan också. Du förtjänar att ha det gött.

Kram!

Du verkar ha bra balans och koll. Grattis!!!

Ja det är ju inte bara alkoholen som kan "ställa till det". Du nämnde att det går trögt men jag hoppas det är ok ändå! :)

Gällande a går allt bra. Har inte rört något sen resan och inte känt behov av det, fast det finns en hel del annat här hemma som går trögt just nu. Bar nyss hem en stor kasse full med a-fritt öl och cider till mig och frun

Undrar bara lite hur det går för dig? Hoppas allt är bra.//mod60

Trevligt att se dej mulletant! Vi hänger med fast inte så ofta här. Vi har kämpat och nu gått vidare kan man väl säga. Var sak har sin tid. Känner du dej fortfarande fångad i medberoende? Jag hoppas inte det. Jag hoppas du mår bra och känner dej fri.

jag skrev här. Läser gör jag, översiktligt och oregelbundet men dock. Jag har hittat nya platser och sammanhang där jag bearbetar mitt medberoende och fäster mina tankar på papper. Med förundran och frustration ser jag den långa vägen vi har att gå... vi som är fångade i medberoende och de som är fångade i missbruk. Frustrationen bär jag och bearbetar - den är min och det är jag som ska ta hand om den.... eller släppa den:) ... Inse att långsamheten är en annans, ett tillstånd där också jag varit. Och kanske är... om än på en annan station. I min vardag möter jag också de som ännu är fångade i missbruk. Så smärtsamt och så obegripligt att se människor snava och falla... efter många månader av nykterhet... och den enorma tröskel som ska överskridas för att börja om på den nyktra vägen. Jag förstår så väl att jag saknade och ropade efter mg´s "sanna jag" då när han drack. Med förtvivlan och förfäran ser jag den som förvanskas och försvinner inför mina och andras ögon. Och inser min maktlöshet... ständigt det första steget. Men jag möter också dem som insett att ett nyktert liv är ett liv i frihet och jag möter de medberoende som skakar av sig de problem man är maktlös inför och som tillhör en annan. Underbara, befriade skratt ... Det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

Välkommen till forumet. Du har det riktigt tufft nu och är osäker på vilken väg du behöver ta för att bli nykter. Bra att du hittat hit. Forumet är för många ett hjälpsamt komplement då de vill förändra sitt sätt att dricka eller som du skriver påbörja ett nyktert liv. Fint att du har en person som älskar dig. Fortsätt gärna att skriva här, berätta om hur det går för dig.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det är otroligt trevligt att dricka vin tror man. Sen efter ett långt uppehåll tycker jag att det var ju inte alls som jag mindes det.
Det blev inte det fantastiska som man lurar sig själv att komma ihåg. Bara ganska som vanligt lite surr i huvudet bara.

Men kärlek tycker jag har samma egenskaper som alkohol bra och dåliga. Nykär störtförälskad är man i paradiset allt känns lätt och roligt. Man är beredd att göra vad som helst för att få kärleken, luras, ljuga, manipulera andra och sig själv för att få känna åtrån samhörigheten och eufori i ruset av den starka kärleken. Man gör dumma saker man blir väldigt egoistisk.
Hur många äktenskap och familjer har inte gått i kras pga ny kärlek. Sen när det första starka kärleksruset har lagt sig kommer ånger och ångest för vad man gjort. Svikit sina barn svikit sin partner. Ändå gör man det fastän man vet att det kommer skada och göra illa dom man lever intill. Kärleksdrogen är lika stark som vilken annan drog som helst.
Finns det terapi för det? Ser andra ner på en för allt man ställt till med? Anses man svag och dålig som människa? Nej!!!
Vi förtjänar att känna oss älskade och älska.

Nej kämpa med högt huvud och ta en dag i taget ibland trillar man dit men kanske behövs som påminnelse. Vin har också många egenskaper som jag i alla fall behöver. Allt bleknar lite man får faktiskt lite ro och avstånd från problem och den stenhårda värld vi lever i. Men det är den tar över när vi bara vill leva i den tillvaron som det blir ett issue.
Vetenskapen om alkohol går framåt man behöver inte vara absolutist, funkar inte för alla men för många. Få redskap att kunna begränsa och ta kommandot över sin vilja och drickande.
Försök hitta nya skolor för att få ett perspektiv på hur man kan hantera vin. Oftast är en annan orsak varför man tappar kontrollen, som i mitt fall PTSD. Det kan också vara ohållbart på jobbet en skilsmässa ett trauma. Mitt råd red ut det först nykter sen försöka hitta en bra nivå sitt drickande.

Pettidream

haft det kämpigt ett tag, trodde jag var på god väg. Vill acceptera nu att det är som det är och inte släppa fram djävulen varje dag som tycker att några öl inte kan skada i kväll. Vill acceptera fullt ut att jag har sjukdomen och ta konsekvensen, nämligen att inte dricka mer. Varför så djävla svårt??? Vi hörs Tjalle i vår kamp, den ska ge resultat NU!

Hur går det för dig? Jag har själv haft det kämpigt ett tag nu. Skriver mer senare. Sköt om dig.
Tjalle

Varit utomlands igen. Långa dagar. Två glada kvällar, med cocktails den ena och restaurangmiddag den andra. Mycket prat och glam. Jo jag drack båda kvällarna, men helt inom de gränser jag satt upp på förhand. Blev tre standardenheter vardera kvällen. Tog dessutom en öl med en kollega på flygplatsen på hemvägen tredje dagen.

Känns som att det där gick väldigt bra. På cocktailen hade det varit så väldigt lätt att bara låta dem fylla på. Sex..., sju... glas och ingen skulle ens ha blinkat. Men kände ingen ansträngning att bromsa alls. Andra kvällen gick jag med på efterkör, men kände inte för att dricka och stannade bara helt kort. Först nu när jag började skriva det här inser jag att jag ingendera kvällen hade något som helst sug för en sängfösare då jag var tillbaka på hotellrummet. Hade helt enkelt inte minsta tanke på att dricka mera, fast jag nog satt uppe ännu en stund. Väldigt stor skillnad mot hur det någon gång var.

Resten av den här månaden torde bli torr, om inget oväntat dyker upp. Kanske... bara kanske..., Steglitsan har rätt och jag långsamt börjar hitta en balans.

Bra gjort. Jag var nykter alkoholist i 3 år o tog återfall .
Går på beroende, väntar på 12-stegs program igen, men är inte 100% peppad.
Äter Antabus, har vansinniga sug efter vin.
Kämpa på. Livet är värt det.