Senaste kommentarerna i forumet

klistrade in Carinas Bångs länk http://medberoendeinfo.blogspot.com/ i en tråd tänkte jag att alkoholen aldrig har känt som ett bekymmer i vårt hem på julafton. Mullegubben har inte förstört några helger eller familjefester - säkert en anledning till att en del av familjen fortfarande inte förstår (inte vill förstå - och behöver inte heller) hur det var. Hans alltmer labila sinnesstämning, desperation och konkreta självmordshot samt några enstaka utbrott mot saker; en pall, en radio och kanske något mer - sådant skedde när vi var ensamma.

De svåra julaftnarna - det var nog två... var det första året, 2010, efter att jag gick och kom tillbaka i början av december. Insikten att han skulle fira jul i ett sällskap och inte "få" dricka infann sig på julaftonens eftermiddag och det var inte så trivsamt mellan oss just då. Den andra julen, 2011, fanns också en viss laddning. Även de vuxna vi firat med var (lätt med dock) besvärade över vad som skulle serveras... Detta var "de vita knogarnas tid" ser och förstår jag idag.

Däremot kunde jag själv skriva en berättelse om hur det var att vara barn på julafton med en alltmer onykter far. Det har jag "alltid" vetat men det stod glasklart när jag såg barns berättelse i kampanjen Vit jul Min barndomsberättelse kunde vara där.

Utsätt inte era barn - utsätt inget barn för en sådan jul! / mt

Hallo Fenix

Du fanns ju här redan när jag var inloggad här den första tiden, så du är minst sagt en kämpe!
Har inte läst allt i din tråd, men det kanske blir tid till det framöver.

fina du och många lyckönskningar om ett fint, nyktert, liv ♥

Nu lyfter jag din tråd. Skriv gärna oavsett nykterhet eller ej, jag, vi andra behöver det!
Spes

Hej Peter!

31 december har jag varit helt nykter i 11 månader, och jag tänker att vara nykter i minst 1 år till.

Det vore otroligt synd för dig själv, om du dricker igen. Mig eller oss andra spelar det självklart ingen roll för, men jag är helt övertygad om att du sviker dig själv.

Orsaken till att du vill dricka, är därför att du säkert tror att du missar något, men det vet både du och jag, att du inte alls gör. Däremot så undrar nog mer dina kompisar som dricker vad de missar, eftersom de inte dricker, och de missar MYCKET medans du inte missar någonting. Ställ dig följande frågor:

Vad får du ut av för att dricka?

Du drack, men sedan slutade du, eftersom du antagligen inte tyckte om det, varför vill du börja igen? Det låter inte som en bra hobby.

Njuter du av att dricka?

Är det värt att betala för en fyllerisk?

Är ingen psykolog, men så tänker jag!

Jag förstår att du (och ni) ni haft en lång väg att vandra och det känns så fint att ni har det gott tillsammans på så många sätt idag!

Jag håller med dig om hur det är att läsa anhörigas berättelser - även jag skriver ju färre inlägg nu än när allt var som värst, men det är fortfarande en tröst, en hjälp och ett stöd att läsa på forumet! Både att få stöd, men också att försöka ge och dessutom att få påminnelser om var jag inte vill hamna igen!

Idag var min kära exsambo igång åt andra hållet - han är sååå trevlig nu igen, helt plötsligt?! Och han vill gärna tala om att jag är duktig, att jag sköter mig nu, att han kan lita på att jag löser saker osv - jag förstår inte varför han anser sig kunna bedöma mig och huruvida jag gör rätt eller fel? Men jag återvänder hit och försöker ta djupa andetag...

Söndagskram

Jag känner hur mycket kärlek som finns i mulleholken när jag läser din betraktelse. Det känns fint. Väldigt fint. Kramar till er!/NM

Igår ägnade jag mycket tid åt forumet - tack Fia för inputen. Jag läste och skrev till lillaskutt och Yogi, även till Izzy har jag skrivit senaste veckan om jag minns rätt.

Just nu insåg jag (stort!) att det är hjälpsamt för mig som medberoende att ägna mig åt andra medberoende - på samma sätt som grundtanken i AA är att den bästa hjälpen för en alkoholist är att hjälpa en annan alkoholist. Adde brukar tacka i sin tråd för att bli påmind om vart han aldrig mer vill (välja att) hamna - ursäkta mig Adde om ev fel i ordvalet och rätta mig gärna.

Vi talade om detta, att grunden i AA är att hjälpa andra, mg och jag alldeles nyligen då det kommit nya till hans AA-grupp.

Och nu denna tidiga morgon - när jag med en stilla suck än en gång skriver till nykomlingar på anhörigsidan - inser jag att det verkligen är till hjälp för mig att möta dem som skriver och undrar hur de kan hjälpa sin missbrukande anhörig. Exakt där har jag varit. I denna hopplösa frågeställning. Där har jag varit. Länge.

Jag sade otaliga gånger till mannen att jag vill hjälpa honom, bad honom vända sig till mig före han öppnade burken/flaskan/boxen... Sa och påminde honom otaliga gånger om att jag står på tröskeln, att det måste bli en ändring annars går jag. Det om tröskeln fattade han den dagen jag faktiskt gick. Sen när vi började om, ett nyktert liv - pågick den långa perioden av önskan om ett trevligt gemensamt drickande "vid festliga tillfällen" - det blev summa två försök som följdes av att han drack något även följande dag vilket jag upptäckte genast. Och därefter om "det festliga" det envisa svaret: "Det är inte festligt/trevligt för mig längre! Bara oro och ont i magen." Och det avgörande "mötet" när han mår dåligt, är orolig, ångestfull - säger det till mig och jag svarar det enda möjliga som finns kvar att säga "Du måste hitta DITT sätt att ta hand om dig själv. Jag har gjort allt jag kan och det har inte hjälpt. Jag finns här men du måste hitta dina egna sätt att ta hand om dig. Jag kan inte." Ungefär så. Och det har varit den rätta vägen. Det svåra har varit att verkligen överlämna hans eget ansvar till honom själv när han insåg att så måste det vara. Och så är det nu.

Men TACK ni som skriver i början av vägen, ni påminner mig om var jag varit och vart jag aldrig mer vill komma!

Det är svårt att förstå idag varför jag lät så lång tid gå och att jag lät det gå så långt... Långt mer är jag tacksam för att jag tog det avgörande steget ut så länge han och vi faktiskt hade allt kvar. Körkort, jobb, hus och hem, anseende och oförstörd hälsa. Den största och bästa insikten jag tagit med mig från de Al-anon möten jag varit på är raderna vi läser att man kan ha ett bättre liv för egen del oberoende av om alkoholisten dricker eller ej. För mig visar det att det första och avgörande man ska göra som medberoende är att ta hand om sig själv och det kan man göra även om man finns kvar i hemmet och/eller i relationen. Att ta hand om sig själv, sätta fokus på sig istället för att lägga merparten av sin energi på att grubbla över varför en annan missbrukar är en avgörande förändring. Att verkligen inse det är omvälvande. Carinas inlägg 7.2.2011 har varit en av mina ledstjärnor, det kom i så exakt rätt ögonblick som en krycka när jag tog mina första stapplande steg mot tillfrisknande... jag har delat det massor av gånger och ger det idag till mig http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Med tacksamhet / mt

och vill tala om att jag saknar din röst här på forum. Är säker på att Fia-med-alla-Förtecken också saknar dig här.
Kram i natten - hur det än är / mt

Tack mt! Nu blev jag glad. Jag har ju så livlig fantasi och du - liksom jag själv - är ju ingen lammunge längre. Zoega är bra kaffe och mg verkar vara en bra gubbe. Njut på och tack för livstecknet. Allt gott (du)!

Fia

Allt väl! Fin känsla 1) att vara ihågkommen 2) saknad 3) av omsorg och 4) att jag betyder. Gott:)

Just nu eftermiddagsfika med mullegubbe och ett gästande barnbarn. Zoega Estanzia och pepparkakor. Ikväll ska mg på AA-möte, han har kaffekokarservice och väntar med spänning på om en relativ nykomling ska komma ikväll också. Jag är genuint och stillsamt lycklig.

Två positiva nyheter: 1) På mitt jobb har vi i flera sammanhang hamnat att diskutera alkohol och det verkar finnas en något större öppenhet för att det finns problem... Och 2) i veckan åt vi julbord på en restaurang där de i somras inte hade något alkoholfritt. Nu fanns a-fritt vitt mousserande vin, rött vin och två slags öl. Heja!

Vet inte heller om jag skrev att vi nyligen på kalas - där snapsen och sångerna "flödade", vin dracks i fri mängd liksom konjak till kaffet. Vi hade medtagit a-fritt vin som vi delade med vårt bordssällskap, vi dansade hejvilt, hade jättekul... och sen körde mg hem.

Så har vi det. Livet är gott.

Varmaste, gladaste Lucia-kramen till dig FinasteFia och även till andra Forumvänner / mt

Hej mt! Jag vill bara checka att du är ok? Jag är så van vid att du skriver lite varje dag, här i din egen tråd eller så till någon anhörig/något fyllo. Men nu är du tyst och jag inbillar mig genast att något har hänt fast det kanske bara är så att du inte vill skriva. Hur som helst så betyder du och dina ibland smärtsamma sanningar ganska mycket för mig och säkerligen många andra. Så ett livstecken skulle uppskattas.

Fia

saknar dej här... Sänder en hälsning i ruskvädret och hoppas allt är väl med dig. Kramar / mt

när jag skrev ett inlägg till en medsyster insåg jag att i denna stund är det tre år sen jag åkte till ett evenemang och bad mannen lova att vara nykter när jag kom hem. Han lovade och har berättat senare att omedelbart jag stängt dörren började han dricka. Det märktes minsann när jag kom hem ett par timmar senare. Den natten bar jag ut det mest nödvändiga till bilen och på morgonen for jag till min vän. Om detta har jag skrivit många gånger här.

Nu sitter vi och mår bra i varandras sällskap medan stormen viner utanför. Man kan förändra sitt liv / mt

Hej ED, även jag är här sporadiskt nu förtiden. Jag tycker du ska prova under menyn "Förändra sitt drickande" där många skriver dagligen. Välkommen hit hur som haver!

så aktiv längre, tittar in lite då och då. Men har nog tyvärr missat dig. Meningen är ju att vi medlemmar på sidan stöttar varandra eller berättar hur vi har gjort för att uppnå en förändring i livet. Absolut bästa sättet är att skriva för sin egen skull så att man själv ser i skrift hur livet ser ut, det hjälper mycket mer än man kan tro. Oftast hoppar nån med i tråden efter ett tag så häng kvar !

Om jag får ge dig ett råd prova inte. Jag har svårt att tänka mig
att man kan bli en normaldrickare. Du har ju varit nykter så länge.
Jag testade ett antal gånger och jag kan säga dig att det blev värre
och värre för varje gång att ta sig tillbaka. Sista gången slutade
med avgiftning precis som du. Trodde oxså jag skulle dö. Till slut
drack jag dygnet runt visste knappt om det var natt eller dag.
Kan bara prata för mig själv men jag skulle aldrig våga prova.
Och då har jag bara varit vit snart 3 månader. Du har ett och ett
halvt år av nykterhet det är ju fantastiskt.
Håller med dig att skriva här har varit min räddning.
Ha det bra
Konstnären

Hej!

När man blir riktigt sjuk av drickandet så det slutar med inläggning på sjukhus.

Då blir man väldigt avskräckt från att våga dricka igen.

Som ni läste i mitt inlägg, så har jag aldrig haft respekt för alkoholen.

Har druckit på tok för mycket i perioder, men alltid lyckats ta mig ur det på egen hand.

Har trappat ner med öl några dagar,sedan har det varit lugnt.

Sista gången, fastnade jag på riktigt på min långa utlandsresa 3 månader.

Var tvungen att hålla promillen uppe för att inte få abstinens, var som att fastna i en mardrömsvärld.

Drack när jag vaknade till frukosten.

Var helt fast, och varje dag när jag vaknade insåg jag att det var ingen mardröm utan verkligheten.

När jag kom hem till sverige, blev det direkt från flyget till akuten, var så dålig trodde jag skulle dö.

Blev inlagd 3 dagar och avgiftad.

Sedan dess har jag inte vågat/velat dricka.

Även om jag nu funderat på om jag kan prova och dricka kontrollerat tror jag inte jag skulle våga chansa.

Skulle aldrig vilja fastna i mardrömsvärlden igen.

Att skriva här hjälper mig att hålla den nyktra vägen, att påminna sig själv, samt att andra också delar med sig.

Hej!

När man blir riktigt sjuk av drickandet så det slutar med inläggning på sjukhus.

Då blir man väldigt avskräckt från att våga dricka igen.

Som du läste i mitt inlägg, så har jag aldrig haft respekt för alkoholen.

Har druckit på tok för mycket i perioder, men alltid lyckats ta mig ur det på egen hand.

Har trappat ner med öl några dagar,sedan har det varit lugnt.

Sista gången, fastnade jag på riktigt på min långa utlandsresa 3 månader.

Var tvungen att hålla promillen uppe för att inte få abstinens, var som att fastna i en mardrömsvärld.

Drack när jag vaknade till frukosten.

Var helt fast, och varje dag när jag vaknade insåg jag att det var ingen mardröm utan verkligheten.

När jag kom hem till sverige, blev det direkt från flyget till akuten, var så dålig trodde jag skulle dö.

Blev inlagd 3 dagar och avgiftad.

Sedan dess har jag inte vågat/velat dricka.

Även om jag nu funderat på om jag kan prova och dricka kontrollerat tror jag inte jag skulle våga chansa.

Skulle aldrig vilja fastna i mardrömsvärlden igen.

over and out....
Varför tillbaka?
Kör ett år till. Ikapp dig om 1 år och 8 månader... ;-)

Kämpa på!

Det vore väldigt synd om du chansade på att dricka kontrollerat.
Du har ju varit nykter 1,5 år det är fantastiskt bra.
Jag kan bara gå till mig själv. Tog nog tio återfall innnan
jag hamnade långt ner i botten och sist var nu i september.
Har nu varit nykter snart tre månader. Sista gången blev
avgiftning på sjukhus.
Tänk till i alla fall om det är värt det.
Konstnären

Det är säkert som ni säger.

Är just nu på en semesterort, och det lockar att ta en kall öl eller några glas vin.

Känner mig spänd stundtals och längtar efter den sköna avkopplande känslan.

Så då har jag undrat för mig själv, om jag skulle kunna dricka måttligt?

Jag menar att man fått respekt för alkoholen och inte är kvar i destruktiva mönster?

Samtidigt har jag inte vågat prova, skulle vara en mardröm att falla in i okontrollerat drickande.

Har inte haft sådana här tankar, utan varit väldigt bestämd att aldrig mer dricka.

Förstår inte varför det kommer efter 1.5 år, är det vanligt?

ur forum-brorsan-Berras tråd:

Helgen innehöll även annat som breddade mitt medvetande, och att jag kände mig trygg i min egna övertygelse att jag svarade servitrisen igårkväll med att det går absolut inte bra med med en lättöl istället för en alkoholfri öl, en lättöl innehåller minst 6 gånger mer alkohol än den sämsta nollbiran på sina 0,5%.
Ge mig en ginger Ale istället, och så var dryckesfrågan inte ett problem längre, mer ett litet mörkt mullermoln över att baren inte hade sett över sitt sortiment av de alkoholfria alternativen, de skulle ju aldrig gå torsk på starkbiran t.ex, eller hur?

helt med Adde. Varför skulle du dricka nu? Och varför skulle det fungera nu plötsligt? Eftersom du frågar så svarar jag ärligt vad jag tycker; lär dej istället att det går att leva ett mycket bra liv utan alkohol. Jag tror inte att den som druckit på missbruksvis nånsin kan återgå till normalt drickande. För har vi nånsin druckit normalt? Ids inte chansa på det.

frågan VARFÖR du ska återvända till en dålig vana ??

Beroendet är en sjukdom som är kronisk, progressiv och dödlig. Jag kommer aldrig att bli frisk så jag skulle aldrig chansa på att försöka dricka "socialt" eller "kontrollerat".

En frisk person hamnar inte på avgiftning.