Senaste kommentarerna i forumet

att jag inte verkar ha överdrivit känslan av kärlek och stolthet som infinner sig på mötena :-))

Och man blir gärna lite kramig där ! För mig som i alla år hållt en 2 m hög stenmur runt mig var det en befrielse när den plockades ner och jag tordes släppa andra nära mig. Idag stortrivs jag med kroppsberöring vilket var fullständigt otänkbart under min aktiva tid. En belöning som heter duga !!

var en enastående upplevelse. Dels hela den långa samvaron med Mullegubben, vi åkte dit med bil i lugnt tempo med mysiga avbrott på torsdagen och hade tid att vara tillsammans och orientera oss innan det hela drog igång på fredagen. Jag hann med 12 möten, de första i mitt liv, och inser att det inte går att beskriva erfarenheten i ord. Tre av mötena (tror jag) var gemensamma med AA och när jag tänker efter nu upplevde jag en skillnad i tonen i gruppens möte med en delande jämfört med Al anongrupperna....

Det gick till så som jag läst i Jan J:s bok att den som vill dela säger ”Jag heter xx och är alkoholist/anhörig/vuxet barn/vän” – vad man nu är. Jan J beskriver känslan när han möttes av ett kraftfullt unisont ”Hej Jan” som han fick som gensvar. Det var verkligen en obegripligt häftig känsla speciellt på stormötena. I Al anongrupperna var hälsningen ofta mera stillsam och dämpad – men varm och mottagande. Jag fick känslan att ritualen i sig är viktig. Mycket viktig. Det skiljde något beroende på vem (från vilken hemmagrupp) som ledde mötena men jag kände snabbt igen mig då det huvudsakliga mönstret återkom. Ritualen skiljer mötet från vanlig samvaro. Det finns en skillnad och den betyder.

Den omedelbara känslan när vi var och kollade platsen på förmiddagen var välkomnande och varm och den känslan bara växte. Ingen av oss kände någon på förhand – Mg väntade en kamrat från annat land men han dök inte upp. Snabbt blev man bekant, nej man möttes i sitt gemensamma problem och kramarna blev många – precis som Adde brukar säga. Ja – vi fick krama Adde och vi fick vara med och välkomstapplådera Mammy Blue (fast det visste jag inte då). Och jag som inte är nån kramig typ ville kramas många, många gånger...

Det var många unga kvinnor i AA där! Kvinnor som utstrålade stolthet, styrka, självförtroende och sårbarhet. Herregud vad det gjorde gott att se dem! Där var unga, äldre och gamla människor, mammor med unga, vuxna barn, pappor som talade om sina barn... män som jag betraktat med misstro om jag mött dem på gatan, som talade, vittnade om starka andliga upplevelser... Alla slags människor som delade djupaste sårbarhet med varandra. Och allt bara togs emot enligt före- och eftertalens direktiv: ta till dig det som passar dig och lägg resten åt sidan. Red ut oklarheter men skvallra inte. Det vi delat är förtroenden, bevara dem i ditt hjärta. Ungefär så. Och ingen kunde mer, visste mer, betydde mer än nån annan. Jag lärde mig av dem som hunnit längre (alla hade hunnit längre) och en del av dem var mycket yngre än mina barn.

Jag förstår nu på ett nytt sätt att forumet inte kan ersätta AA eller Al anon och jag förstår att man ska gå på ett antal möten för att fatta... komma igång. Lite på samma sätt som jag tror på att skriva här även om man tror att man inget har att skriva om... det kommer inifrån.
Om alkoholism är en skammens sjukdom så var detta en motvikt i gemenskap och hopp. Och stolthet över alla segrar.
Ja ni hör - dvs ni ser, läser - att vi kommer att delta i liknande tillställningar igen. Jag har nu kontakter till Al anon-människor och vänner här och där. Någon kallade konceptet en livs-skola och det håller jag med om. I den ska jag gå kvar.

Kram på er alla forumvänner / mt

att jag lånar din tråd för lite reklam nu när Al-anon äntligen fått ut ett program för Gullbranna på nätet.

http://www.al-anon.se/upload/konvent/Halmstad/Gullbrannakonventet%206-8…

Fenix, all respekt och glädje från mig! LillPer har varit dålig på att hålla nykterhet och att skriva här. Nu börjar jobb och rutiner igen och då kommer jag ha det mycket lättare att avstå. Så idag blir min dag 1, IGEN!
Undrar hur många dag 1 det blivit genom åren?

Jag kopplar grepp runt dig och din nykterhet och ser som vanligt ett hopp där framme vid horisonten som jag envist kommer hänga mig fast vid.
Jag måste försöka bättre denna gång för varaktig glädje.

Jag kände så väl igen din beskrivning om det rastlösa körandet runt bolaget, ska jag, ska jag inte?
Fan, vad mycket känslor som går genom kropp och själ i det ögonblicket. Starkt att du stod emot.
Jag tänker göra det samma!

LP

Du är på god väg mot varaktig nykterhet. Det är du värd. Jag skulle vilja råda dej att se till att inte ha nåt hemma med alkohol i. Då kan inget hända. Ja man kan ju alltid sticka iväg och handla men försvåra så mycket som möjligt för dej. Tänk på att tillfället gör tjuven:). Du har en stor fördel då frun också är med på att inget dricka.
Håll fast vid ditt beslut och du har faktiskt allt att vinna och väldigt lite att förlora eller gå miste om. Jag menar, hur kul har det varit på sistone att dricka?

Jag har nog aldrig mått bättre än nu som nykter, stolt och rak i ryggen. Jag kan lita på mej själv och det är värt allt. Jag sviker inte andra och jag sviker inte mej själv. Inte med alkohol i alla fall.

Jag tror på dej och att du nått din botten. Då finns bara vägen upp eller att kräla kvar där nere. Och det vill du inte. Där värd bättre än så.

Den där lugna beslutsamheten, den är go! Den där man känner liksom i mellangärdet att "jag är chef, jag har kontroll" på ett avspänt, lugnt sätt.

Älskar det, älskar livet, det kunde gått rejält åt pipsvängen, men det gjorde det inte.

Härligt, Fenix, nu är du framme!

Kramar!!!!
/MB

känns det i dag. Ensam hemma, det värsta brukar då hända, nämligen att jag dricker. Så inte idag, har inte ens varit nära. Men när tanken dök upp, så tänkte jag ordentligt efter och var helt på det klara med att numera är det riktigt farligt. Jag har inte kontroll, och det kan gå ännu värre än förra veckan. Vad som helst kan hända, och just nu finns heller ingen som helst förljugen romantisk bild av hur trevligt det är att dricka. Dag 12 nykter, och jag känner riktig glädje att drickandet inte fanns som något alternativ när frugan åkt iväg ett par dagar.
Köpte en actionfilm som nog bara jag gillar, så den åker in i dvd:n nu som sällskap i stället för burkar och flaskor.
Ha en fortsatt bra helg alla,
Fenix

på nordiskt landsmöte i Göteborg. Underbart!

för era kommentarer! Ja, nog trodde jag också att jag slutat. Hur faan gick det till att jag provade att dricka igen?
Nu inne på dag 7 och det får bara inte gå fel den här gången. Vilken varning jag fick, jag är rätt tagen fortfarande. Tack Santorini för att du delade med dig av din erfarenhet, lättar lite att någon annan berättar om en liknande upplevelse. Hu så hemskt det kan bli, känner mig fortfarande lite off i huvet, skrämmande. Men har börjat gå promenader varje dag för att bygga upp både fysik och det mentala. Vi går ihop min fru och jag, och det känns bra att vi sporrar varandra till bra saker.
Nu väntar ett nyktert sänggående och ett nyktert uppvaknande, och det är lika positivt varje dag.
Så glad att forumet finns, vad skulle man annars ta vägen med sitt virrvarr i huvet.
Fenix

Och lite besviken, jag trodde som Fia skriver att du faktiskt slutade i början av juli. Sen kände jag igen mej själv för mycket. Jag har också ramlat, troligen nån mikrosvimning, man kan få blodtrycksfall av för mycket alkohol. Jag vaknade på golvet med glasögonen i bitar och lillfingret utåtvridet. Stukat. Blåtira fick jag förstås också. Kunde inte visa mej ute på en vecka av skam, vilket gjorde att jag heller inte kunde gå till läkare med mitt finger. Det betyder att mitt finger för alltid är en krokig påminnelse om vad jag gjort. Bra i sej men trots det drack jag under några månader till, otroligt. Så din berättelse blev en smärtsam påminnelse. Fast nu är jag nykter sedan dess, 1 år och 2 mån nu och kommer så att förbli. Jag tror nog du nu har nått din botten, du behöver inte lägre, vad? Jag önskar verkligen det.

För mej var det viktigt att acceptera att jag aldrig ska dricka igen. Det har inte alls varit svårt med den tanken nu. Så mycket skit som jag fått med alkoholen. Jag önskar dej detsamma. Ta hand om dej.

Inte har du skrämt bort mig heller Fenix! Vi har alla varit där och det var starkt av dig att skriva ner det. Däremot blev jag kanske lite paff över din uppriktighet och kunde kanske inte riktigt hantera den. Jag trodde verkligen att du hade slutat i början av juli. Men nu har du slutat, eller? Vare sig ja eller nej så önskar jag dig det bästa och en stor kram får du! Liksom MB tycker jag att det är fantastiskt att du fått din fru med dig. Ta till vara på det och försök att varken svika henne eller dig själv nu. Upp igen! Den stora kramen från Fia.

jag trodde faktiskt att jag kommenterat ditt "blodbad". Jag får nog vara mer noggrann med att kolla att det jag vill att mobilen gör faktiskt blir gjort...
Ja, the bottom is nådd kanske man kan säga. Bra att din fru nu inser allvaret i din kamp, det är mycket lättare att låta bli att dricka sånt som inte finns.
En stor kram eller två!
/MB

bort alla från min tråd med sista inlägget? Snart en vecka sedan jag ramlade ned i avgrunden, och det har förutom alla blessyrer varit en bra och nykter vecka. Är fortfarande ganska skärrad över vad som hände. Inser nu varför alkisarna på stan ofta ser ut som de göra med blåmärken och sår. Finns inte en droppe hemma, och min fru har också lagt av i solidaritet så vi har ett nyktert och bra liv just nu. Semester nu och det finns inte en tanke på att dricka alkohol. Som det skrevs här någonstans, det där med att slå i sn botten känns som jag nu gjort med råge!
Fenix

Kanske inte filmtips direkt men du nämnde den så jag kollade upp den och oj, jag bölade som en bebis.
Trovärdigt och för mig igenkännande av att växa upp som barn till en alkoholist. Tror faktiskt aldrig jag tidigare sett en film som skildrat det så bra, allt från att som vuxen tvångsmässigt rätta till mattan så att den ligger i en exakt rät linje till de där nästan kalla, föraktfulla ögonen när hon pratade med sin mamma. Starkt.

En förälder har jag förlorat till missbruket utan möjlighet till försoning, förutom hos mig själv då. Men en har jag kvar och när jag såg filmen kände jag, förutom sorg, även tacksamhet. En sådan enorm tacksamhet över att min pappa är nykter idag och att vi har kommit så pass långt i att släppa på skuld och skam och lyckats skapa en faktisk fungerande vuxen pappa/dotterrelation. Det är ingen självklarhet utan ett resultat av att vi båda jobbat hårt på olika plan. Någon här på alkisdelen av forum har tipsat (för andra alkisar som funderar på att dricka) att "spela filmen från början till slut". Jag tänker att vi medberoende också kan göra det. Tidigare tänkte jag mig att något i stil med Svinalängorna var oundvikligt men nu, i relation till min pappa, när jag spelar filmen från början till slut så slutar den faktiskt lyckligt. Det är häftigt.

Kram

Hej! Ville bara säga det. :)

Kram!
/H.

Stort Grattis till Dig, så starkt och det blir bara bättre livet har jag hört, själv en månad nu...

Mvh

StevieBoy

kanske det var natten till tisdagen. Satt uppe alldeles för länge vid datorn, skulle bli min sista öldag hade jag bestämt. Och då måste man ju dricka upp allt som finns förstås. Satt där och drack och drack starköl efter starköl och klockan gick, tappade rätt mkt kontrollen. När jag äntligen skulle lägga mig, reste jag mig och kanske var det ett somnat ben, men också all alkohol, jag tappade helt balansen och flög rakt in i ett sängbord med huvudet före. Vaknade till sans av att stå med händerna i en stor blodpöl, skärvor från ett krossat glas och blodet droppade rätt häftigt från ett stort jack ovanför ena ögat. Lyckades gå på autopilot och ta mig till badrummet för att tvätta bort allt blod i ansiktet. Såg hemsk ut, men lyckades med hjälp av en handduk få stopp på blodflödet. Mitt rum och hela vägen till badrummet kantades av blod, liksom badrummet. Kom in i ett fylletillstånd där saker faktiskt kan fungera trots tung berusning. Hämtade hink och mopp och började städa undan det värsta, innan jag stupade i säng. Frun helt skräckslagen på morgonen. Hade förstås kunnat sluta riktigt illa. Nu sitter jag här sent på fredag kväll, skorpan över jacket ser hemskt ut, men det har läkt bra. Det blev en rejäl fläskläpp också som börjar lägga sig. Fick gå till läkaren dagen efter och bli ordentligt undersökt, men tack och lov verkar inget vara allvarligt skadat i ansiktet. Dagen efter blev tanken att nu har du fått kanske sista varningen Fenix, och den tanken har bitit sig fast. Aldrig mer alkohol för min del, det gå helt enkelt åt helvete och jag har ingen som helst glädje av det längre.
Jag har känt hela veckan att jag måste skriva ned vad som hänt, så att missbrukaren i mig inte ska kunna förvränga och förtränga sanningen när ärren bleknat. Men även om det mesta läker, så kommer jag att ha ett nytt ärr ovanför ögat som varje gång jag ser mig i spegeln kan berätta för mig hur illa det var på väg att gå. Och vilken sjukdom jag lider av.
Puh, nu var det gjort.
Ha en bra sommar alla kämpar, i kväll lägger jag mig nykter och i morgon vaknar jag nykter.
Fenix

Ja, kroppen borde vara innerligt tacksam när man slutar hälla i den grejer som inte hör dit. Själv blir jag påmind om mina sex månader nykter varje gång jag tittar i spegeln, mina påsar under ögonen behöver ingen BH längre, hihi!
Snyggt jobbat med snuset!
/MB

en sponsor du har förtroende för och tassa igång lite med stegarbetet. Ta det sakta och försiktigt och känn dig för, det är inget som kan eller ska forceras fram. Du har ju tagit några år på dig att komma till det här läget i livet och det kanske tar lika lång tid att bli komplett igen om man nu nånsin blir det :-) Vi är ju trots allt bara människor och inga helgon :-)

Med hjälp av beslutet att inte dricka just idag så ramlar dagarna på med en dag i taget !

Jag hänger gärna på! Att hantera ett nyktert liv är det enda tror jag, därför är det lite skrämmande att avdelningen "förändra sitt drickande" här fått flest inlägg, men så är det ju, det är väl det man egentligen vill...sedan går åren och man inser. Ja stegarbetetm är grunden, jag ska påbörja det nu. Jag vet inte hur det ska gå, att rota i känslor som jag stängt inne. Det blir otroligt svårt...att hitta dem tror jag, men ett givande arbete. Jag tänker så att man måste göra nykterheten till ens livsstil. Nykterheten är det viktigaste som man inte får frångå, grunden till ens liv och välbefinnande, förutom alla andra livsnödvändiga saker, eller tillsammans med alla livsnödvändiga saker. Det blir en härlig och spännande resa, det kommer inte att bli det där lidandet om man gör det med andra som gått samma väg, AA är bra, jag skulle ha mycket svårt att gå vidare utan AA och skulle nog aldrig bli hel utan AA heller...kanske nykter men inte hel. Jag har i många år funderat på att lära mig dricka kontrollerat, det kanske går för en del, kanske för mig med, men ännu har jag inte lyckats eller velat ens då jag satt igång. Bara det är en risk jag inte längre vill ta. Jag har inte heller kunnat se alkoholism som en sjukdom, men idag har jag börjat göra det. Bara det sätt som alkoholen förändrar alla alkoholister, och hur alkoholister tillsammans i nykterhet försöker ta sig tillbaka till ett nyktert liv och tillfriskna vittnar mycket om det. Vad jag vill tala mer med sådana som bestämt sig för att inte dricka mer...

Mvh

Stephen

Tack för fina ord i Markattas tråd, de värmer, plus att jag känner att jag är på rätt väg i kommenterandet i trådarna. Det här är ju verkligt känsliga ämnen, väldigt viktigt att väga sina ord på guldvåg. Tack för stöttningen!

Ang ditt inlägg om dej, Mullegubben och lögner så känner jag självklart igen mej själv i honom...
Kram!/MB

lära sig att hantera ett nyktert liv och hitta sig själv efter att ha gått ut i nykterhet blir så mycket enklare om man använder stegen. Framförallt att få inventera sig själv och få tömma ur sig all gammal skit som jag bar på var för mig en förutsättning för min fortsatta nykterhet. Jag hade ju supit bort över 20 år av mitt liv och den förändringen som jag var tvungen att göra krävde ju hjälp och styrning från de som gått före mig. Fördelen med att jobba med andra alkisar är ju att jag inte har en möjlighet att försöka försköna eller ljuga något om min bakgrund, alla knep är ju liksom redan använda och vi speglar ju varandra.

För mig betydde de stora konventen enormt mycket för min utveckling, 2-3 dagar med ett koncentrat av ett liv i nykterhet som höll mig nykter i veckor efteråt. All denna kunskap och erfarenhet är ju helt ovärderlig. Numera åker jag mest för att få träffa fina vänner som jag träffat genom åren och få en chans att mingla med dem. Våra middagar och träffar ute i "verkligheten" brukar dra till sig blickar från "vanliga" människor för att vi är så uppspelta och högljudda med våra skratt och flams ! Många är de gånger när vi känt blickarna i ryggen och de stela kommentarerna att "dom där har nog fått tillräckligt!!" Om de bara visste hur rätt de har :-)))

Häng på vettja !!

Jag har funderat på det där i många år....fick äta dipsan första gången då jag var 22, sedan har jag hållit på med antabus, lyckades komma ifrån dygnet runt supandet och börja med vin hemma på kvällarna...mådde väl bättre av att jobba, äta sova men aldrig bra och ville helst kunna styra drickandet. Snart fyller jag 44 år...i sommar bestämde jag mig för att sluta dricka, efter ett AA-möte. Gå på några och träffa andra i din ålder, det finns ett bättre liv då du kommit över alkoholen och drogerna. Jag ser det inte nu hos mig själv men hos alla andra, skaffa dig vänner där som stöttar dig och här med. Du förlorar så många år på att vänta med det beslutet. Ge AA en chans och gå dit flera gånger.

Mvh

StevieBoy

Hej och Tack!
Nej jag var inte på konventet, men funderar på att åka nästa år :) Det lär vara häftigt! Ja nu har jag ju börjat arbeta igen, samt går på terapi två ggr i vecka n och beroendemottagningen och AA, några helger har jag inte planerat in ännu, men det låter spännande. Har du gjort stegarbete? Vilken stad bor du i?

Mvh

StevieBoy

gänget ! Var du inte med på Gotlandskonventet ? Eller då kanske du inte var där. Nästa helg är ju Landsmötet i Göteborg och månaden efter i Gullbranna utanför Halmstad. Bra ställen att få lite styrka för den fortsatta vandringen.

Vi kanske ses :-)