Senaste kommentarerna i forumet

hade modet att ändra dig! Jag gillar att läsa det du skriver - och i största allmänhet att du finns aktivt med här. Läser allt. Intressant tankesväng om bilkörning med alkohol i blodet - jag vet inte om körskickligheten är nedsatt trots ökad tolerans men tror du är på rätt. Det sista stycket omfattar jag totalt. Glad liten söndag, spelglädje om du har arbetsdag idag! / mt

han är 24..my God

Smutstvätt överallt, matrester som ruttnar i rummet, smutsigt i badrummet...JUST SÅ har vi det hemma åxå....o min son 34 bor hemma fortfarande

Åh, mullegullet! :-)

Grattis på "födelsedagen" då! ;-)

/H.

ett år sen jag skapade min tråd "Att vara medberoende". Följande dag, 4 mars skrev Lelas:

Hej, mullegullet!
Jag vet precis hur det där är... Rädslan för att bli sviken, igen.
Men när jag grubblade som mest på det så fick jag rådet att spara den oron tills den är befogad. Alltså... Om du både oroar dig just nu och dessutom när det eventuella sveket inträffar - då ägnar du dubbelt så mycket tid och kraft åt att oroa dig... Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men klarar du att spara oron tror du?
Jag insåg dessutom att det jag egentligen oroade mig mest för var att bli "idiotförklarad" (inte minst av mig själv) för att jag skulle ha litat på någon och blivit lurad och sviken igen... Jag vill inte vara så "dum" och lättlurad, liksom. Men, vet du... Det är faktiskt inte så farligt. Jag tar den smällen om det behövs, om det gör att jag kan slappna av och må bra under tiden. Kram! /H.

Ha ha - de orden är precis lika rätt idag! Kollar bakåt hur livet såg ut då - 24-25 februari och 13 mars var svarta dagar i vårt då nynyktra liv. Då var det smärtsamma uppgörelser... Kollar min räkneramsa 24+53+15+173+60+122(idag) och ser att för ett år sen var ett kritiskt skede. Jag har väldig nytta av min räkneramsa:) Den ger mig perspektiv.

Så befriande att Lelas formulerat oron för att vara lättlurad - det är också det som känns värst för mig - fast det känns lite billigt, lite lågt, på nåt vis. Men - att låta sig luras - Usch! Men också... således mitt problem och jag som äger rätten att lösa det - jag ska öva mig på att ta till mig det som Lelas skriver: "Det är faktiskt inte så farligt. Jag tar den smällen om det behövs, om det gör att jag kan slappna av och må bra under tiden." Och de allra flesta dagar tänker jag inte ens på alkohol längre, det är andra livs- och vardagsbekymmer som gör sig påminda. I det stora hela lever jag trygg med att mannen är nykter även om det är för att jag krävt det och står fast vid kravet. Han hänvisar ofta till sin starka vilja och den känner jag så väl. Jag konstaterar att jag kan inte bestämma vad han ska tycka, kanske det är att acceptera vad jag inte kan förändra. Han frågade i somras varför hans nykterhet "inte duger"... När jag tänker på "Att vara medberoende" är det medberoendet JAG kan göra något åt. Och jag ger mig själv ganska gott betyg:)

Läste i mina kopierade inlägg hur livet såg ut för ett år sen - så tacksam jag är för allt jag skrivit. Ger verkligen perspektiv att gå tillbaka. Och än en gång, vilken lycka att jag hittade hit. Utan forumet hade jag inte haft kraft att stå fast vid kravet på total nykterhet. Då skulle vi varit tillbaka där vi var - troligen skulle jag bott någon annanstans idag.

Att bli fri från medberoende och missbruk är ett pågående och ihärdigt arbete! Så är det bara.

Nu har mannen stigit upp, kaffet är klart och det ser ut att bli en fin dag. Det känns till och med som om förkylningen är på tillbakagång. Idag ska jag köpa en stor bukett tulpaner i många olika färger. / mt

dunderförkyld och ännu lätt omtumlad efter "fallet". Det djupa hålet bestod av en tom - och visade det sig dammig - spritflaska som på ett ögonblick startade hela processen av tvivel... Då gick det inte att "dissa" fast jag annars är ganska bra på det. (Googlade fram en artikel om det efer Pias inlägg.) Nej, nej - totalt uppfylld av känslor som jag inte kunde sortera ut och inte kunde hantera. Mannen hanterade, förtvivlat men bra, vilket (än en gång) övertygade mig om hans nykterhet - han förstod helt min reaktion... men blev ledsen. Vi talade direkt i situationen och mer igår om hans nykterhet och hans vilja att vara nykter. Att det går bättre och bättre, att han alltmer sällan tänker på att dricka.

Det här har hänt några gånger och det är min egen reaktion som skrämmer mig mest - att jag så totalt, på ett ögonblick, tappar fotfästet. Tvivlet, tänker jag just nu, kommer alltid att finnas kvar - och det kan väl tom vara sunt - eftersom risken för återfall alltid kommer att finnas. Förvissningen om magkänslans tillförlitlighet stärks alltmer. De gånger jag haft konkret oro utan magkänsla har han varit nykter. De gånger jag haft magkänsla utan "bevis" har han druckit - om än mycket lite.

Jag har ännu inte fått mitt deltidspensionsbesked. Situationen på jobbet har varit väldigt pressad denna vecka, omorganisationer och förändringar som skapar stor oro.

Jag påverkas också en del av att se hur jävla svårt det är för de flesta att sluta dricka och hitta vägen till ett nyktert liv. Vilket fruktansvärt gift alkoholen är.

Det känns hoppfullt att det är så mycket lättare att prata om alkohol och nykterhet nu. Jag inser också att jag inte kan ta ansvar för hans nykerhet, den känslan har förändrats mycket det här året och blir alltmer självklar. / mt

Jag fortsätter skriva när jag tycker att jag vill skriva. Om nån vill läsa så är det fritt fram. Och kommentarer uppskattas såklart <3

Jag har tänkt på att bästa stunden på dygnen denna veckan har varit när jag släckt lampan och knött in huvet i kudden för att somna. Jag vet inte om jag ska tycka det är bra eller dåligt. Men jag försöker tänka att själen nog mår rätt bra när natten och mörkret inte skrämmer utan snarare får mig lugn och rofylld.
Sen kan jag tycka att det skulle kännas så bra även att vakna och kanske lite då och då under dagen. Men det kanske kommer det med.

En annan sak jag tänkt på sen en tid tillbaka är på det här med rattonykterhet. Jag såg henne Svt-reportern köra rattfull i en simulator häromveckan. Hon hade en promille och körde naturligtvis därefter. Hon var väldigt noga med att påpeka att hon aldrig skulle satt sig bakom ratten i verkligheten.
Men vi alkoholister som är igång tänker inte så. Och jag har tänkt på att för en alkis som har hållit på ett tag, så är väl en promille knappt märkbart? Och har man hög toleransnivå så kan det väl även vara så att man kör bättre med en promille än ingen alls? Eller?

Såklart ska man aldrig under några omständigheter köra nägot fordon när man är påverkad. Men jag kommer inte riktigt ur tankevurpan.
Och ska man vara riktigt krass, så är det väl ändå så att om man kör med alkohol i blodet så har man problem med alkoholen.
För har man ett sunt förhållande till drickat, ja då har man också omdöme nog att låta någon som är nykter köra.

Hur är det Mulletant? Önskar att ni får en bra helg, kanske lite sol på näsan också. Kram♥

Nja, sådär...det funkar några sekunder men jag kan liksom inte stanna i känslan såpass att det eg förändrar faktumet att jag är ordentligt förbannad och less på ungen. Nu gör jag istället det relativt omogna valet att fly fältet = Jag låser in alla mina ägodelar i garderoben och drar till husvagnen och åker skidor över helgen istället - UTAN VUXEN-UNGEN! Tänker att jag önskar mig en elefantgraviditet just nu, dvs 620 dagar som man har full kontroll på avkomman.

Men...jag ska verkligen öva på att assa och dissa, förstår att det är användbart och nyttigt. Kram på dig vännen.

:-)

/H.

Kram!

berätta om gropen om du vill. Vi lyssnar och stöttar.

kram

Hur gick det?

grop, nej handlöst i ett djupt hål igår. Igen visade sig nykterheten i reaktionen och mötet. / mt

måste också få följa med hit

Färgerna är så klara nu, kanterna skarpare och hörnen vassare. Ingen dimma längre utan en klar ren obarmhärtig tydlighet. Jag ser dig nu - och mig... i ett annat ljus. Det gör lite ont i mina ögon med all denna skärpa, som att jag vill kisa lite. Men jag kanske vänjer mig? Kanske ljuset tillslut inte längre gör ont i mina ögon och då kanske jag hittar vägen, jag som levt i våra dunkla rum så länge.

jo jag menar att man måste ha betalt sin hyra innan den sista i månaden ÄVEN om det är februari: ) Och ja, dottern skulle nog behöva, precis som Vasa, peta in en och annan dag både här och där för att vara i synk. Ett låååångt år skulle det bli!

Jag vet inte riktigt vad du menar med det där med februari, men... jag hörde på radion igår att februari faktiskt hade 30 dagar en gång. Man petade in en dag för att komma i synk med resten av världen, på något vis. Om jag inte minns galet så var det Gustav Vasa som beordrade det hela... Det måste ju gå att googla fram hur det var.

Jag tyckte att det var lite kul att höra, jag gillar sånt där "värdelöst" vetande.

Inte vet jag om det gör varken till eller från med din dotter, men..... ;-)

Kram!
/H.

Hoppas du får lite vårsol på nosen i helgen!
Så skönt att hörs att du har det bra!!!
Stora kramar!!!
/k

Men Viktoria, du har ju precis tecknat ett nytt 20-årskontrakt, hur tänkte du där? ;-)

Nej, skämt å sido, dom är ju det finaste som finns. Även om dom hade varit ännu finare om dom städade efter sig... :-)

Menar ni att ni känner igen er?! Det kanske är en liten tröst då, fast ändå inte...ska prova det Pia skrev om, att ta ett steg tillbaka och betrakta situationen utan alla känslor. Kram o tack

Nu ska jag prova det Pia, att dissa. Jag går ut (mentalt alltså) på gården och tittar in genom fönstret på mig och dotter och annat...tar ett steg tillbaka och försöker betrakta utanför känsloorkanen. Nu ska jag prova det...återkommer.

...är ju också en djävul. Känner att han finns lite här hos mig med. En sak i taget hade jag tänkt tills någon här påpekade att ge efter för sockersuget även kan trigga ett alkoholsug. Jag skall också försöka träna lite mer, behöver ju inte vara så avancerat bara något litet varje dag (ner på golvet och gör armhävningar!).

Hoppas du och gamla vännen bestämde er för att träffas i alla fall (fika?) trots att det inte längre går att ta en öl ihop.

Ha d gott!

låta bli att skratta åt dig Viktoria :-))) Känns igen så väl !! En sak vet jag i alla fall och den är jag helsäker på : Det är sååååå djävla skönt när de flyttar hemifrån !!!

Kan det vara så att hon också faller tillbaka i gamla beteenden när hon visste att mamma alltid städade undan ?? När hon lämnade över ansvaret till sin "högre makt" dvs lilla mamma !?

Kul att vi är lika även i barn-avseendet också Viktoria :-))

vad jag behövde just i dag, just nu. Tack Pia / mt

är inte så dumt. Vuxna (?) ungdomar på återbesök är tröttsamt. Bekant fenomen! Kram / mt