Senaste kommentarerna i forumet

Läser på forumet istort sett varje dag, och har lite funderingar kring min nuvarande situation. Jag har ju för tillfället ett sorts "naturligt" antabus, eftersom jag är gravid. Tänk om jag slappnar av för mycket i det? I känslan av att min nykterhet är självklar och varaktig. Fast så känns det ju. Sedan läser jag i Addes tråd om vännerna som tagit återfall, en efter många år. Är det verkligen så att vi aldrig får släppa garden, slappna av? Jag har lite svårigheter med att acceptera det, vill tro att det skulle kunna vara på annat sätt. Att det faktiskt ska få fortsätta vara kännas så självklart som det nu gjort ett tag. Jag vill inte behöva vara på min vakt hela livet, har svårt att tro på att det MÅSTE vara så. Är känslan av den självklara nykterheten en fara för mig, eftersom jag inte kommer att vara gravid i all evighet? Att jag känner mig så främmande för ett återfall? Eller KAN det vara så att jag faktiskt kan lita på min egen förvissning om att detta är ett avslutat kapitel i mitt liv, alkoholen? Jag känner mig mer tillfreds med att känna tillit till mig själv, än att se "hur nära jag har till första glaset". Lite tankar jag haft dess dagar, som oroar mig lite. Gör jag fel på något vis?

Vad händer vännen? Ser lite konstigt ut i din andra tråd. Raderar du den? Varm kram V.

fundering om stiltje här på forumet. Och om återfall:(

Minns första gången jag funderade över rörelsen här - som jag nästan vill beskriva från stiltje till storm, faktiskt ja. Som livet. För den som har stöd och hjälp av att läsa och skriva här tror jag att envishet och uthållighet är bra... Att inte tro att man är färdig och att inte ge upp. Det har skrivits om att vara beroende av forumet - det är jag gärna så länge jag har ett liv irl. Också.

Det jag tycker mig ha sett ett antal gånger är den inledande, nästan euforiska lyckan över att hitta människor som "vet och förstår" och hur det sen avtar och människor försvinner. Jag minns att jag frågade Adde första gången jag "kände" det här... Nu när jag tolkar in sådant önskar jag att människor ska hålla ut, lite längre och lite till. Ha tålamod att vänta ut tider av stiltje.

De senaste dagarna har jag funderat mycket över mitt skrivande här, min känsla av att det är en trygg plats har varit i gungning. Det aktualiserar vad jag vill lämna ut och hur människor tolkar varandra - speciellt hur andra tolkar mig... Jag väljer ändå att fortsätta både läsa och skriva, det är viktigt för min egen skull. Forumet har varit så viktigt för mig och några av människorna här har haft en avgörande betydelse för var jag är idag. Mitt nya år ska få vara ett år. / mt

bra dag på mitt jobb och hemma. Idag kan det bli ungefär hur tungt som helst, svåra saker som ofrånkomligen måste tas omhand.

Jag har fortsatt läsa framåt i min medberoendetråd och känner vilka tider jag har varit "närmare livet" och vilka dagar som bara rullat iväg. Utbytet på forumet har varit en del av "nerven". Utbytet och min förmåga att vara öppen utåt och inåt. Skrivandet bidrar till att öppna mina spjäll.

Igår talade jag med den terapeut jag besökte för lite mer än ett år sen. Det var i helt andra ärenden men jag berättade hur bra det gått och att man KAN förändra sitt liv. Fenix gratulerade viktoria till två års nykterhet och önskar att hon finns kvar, att de som blivit nyktra är ett hopp för dem som kämpar på. Så har det varit och är för mig också. / mt

- har läst tillbaka i min tråd och är så glad att du tog steget in dit i somras. Jag ser några tillfällen när dina inlägg betytt väldigt mycket för mig. Tack för att du finns och finns kvar här ♥ / A

tiden rusar och jag undrar vart dagarna tar vägen. Blir hela tiden allt mer medveten om dagarnas värde - låter så trivialt men det är ett faktum. Väntar på min pensionsutrdning. Tänker på barbalala som bor trångt och vänder på varje krona och har ett ljus och frid i sitt hem. Olika uppbrott och avslut. Just nu äger jag stunden - dagarna är så intensiva så jag knappt hinner tänka tanakr till slut. Har det gott hemma - ovärderligt. / mt

till alla på forumet! / mt

Det var väl det jag visste!
<3.

för alla dina fina och eftertänksamma funderingar som jag under många månader delat med värme och glädje! Jag skrev just ett svar till dig i "min" tråd. Kramar / M

... jag ser mig som den stolte riddaren du utmålar stående på klippan med vinden blåsande i håret. Och du har förstås helt rätt, det är ju jag. Det tog sin tid av tvivel och gnissel, men nu har jag faktiskt kravlat mig upp och det har vänt. Återigen känner jag mig nöjd och tillfreds med mitt nyktra liv. Uppskattar verkligen att vakna och lägga mig nykter. Sedan alla små saker, som att kunna köra mig och min hustru till krogen, eller bion och det känns helt naturligt och hon kan dricka vad hon vill för att det frestar mig inte ett dugg längre. Nu ska jag studera boken om återfallsprevention, och gå igenom vad som är särskilt farligt för just mig, vilka fällorna är. Tänk att jag är gräsänkling en hel vecka, och tycker det är lite syndigt med en påse godis. Innan jag satte på korken var dessa tillfällen en enda stor möjlighet att dricka så mycket som möjligt, och lalla omkring ensam i mina fyllor. Som jag såg fram emot att komma hem från jobbet och sprätta upp den första ölen. Men också så deppad och nedslagen jag var efter bara en timme, när ledan över mitt drickande hann ifatt mig och jag ångrade att jag ens börjat.
Bra lillablå, vi kör positiv egoism så slipper vi bli sura, griniga och bittra:-)
Kraaam själv,
Fenix

igår... talade om det imorse och konstaterade båda att värre än så blev det inte. Det är en så markant förändring i vårt liv att dagliga bekymmer inte blir särskilt stora.

När jag läste min tråd igår fäste jag mig vid funderingarna om mitt jobb som vuxit fram under året. Det finns några saker i vårt liv där jag vill ha absolut klarhet innan jag trappar ner jobbet för gott. Att bli pensionär är ett STORT steg. Tänkte idag på min ålder, som jag sällan gör - jag kom ihåg när vktoria bad mig berätta om mitt liv strax före 40 där hon (du) är nu. Himmel, idag insåg jag att vårt flickebarn är 40... och vår minsting är 32. Ni förstår...

Precis nu kom Mm och berättade att han har en plan... att vi ska töja tiden mellan våra dåliga stunder så lång som möjligt. Vi är så eniga om att dåligt har man emellanåt och gräl hör livet till. Sen talade vi om kriser och trauman och minnesspår. Sånt vi båda har mycket kunskap om men vi har inte alltid kunnat använda kunskapen i tjänst för oss själva och varandra. Idag är det gott att vara. / mt

på min tråd "Att vara medberoende". Från mars till mitten av augusti 2011. Vilken resa och så glad jag är att ha kvar allt det jag skrivit. Mycket har jag glömt och utan forumet skulle det ha varit borta. Nu finns olika möten och händelser och mina tankar och känslor kvar så som jag valt att beskriva och åtege dem i stunden. I tråden finns också "forumsamtal" som betytt och betyder så mycket för mig. För mig är forumet den bästa terapimottagningen på den plats där jag lever. Absolut! Det är jag övertygad om efter dagen flera timmar långa återblick. / mt

läser jag och blir varm och glad i hjärtat, jag berättar för Mm att du är hemma och han hälsar!

Nej, man behöver absolut inte berätta allt, nånstans har jag läst så klokt att man ska fundera varför man vill berätta, eller avslöja, om det gagnar - eller kanske gör illa. Så fint du säger att en del vi bär inom oss är skatter, så ömtåliga... Visst är det så. Mycket vet man utan ord, kanske det viktigaste. Jag fick anledning att söka fram Lille prinsen igår. Känner du till den? - en barnbok av det slaget som kanske är bäst för vuxna... Nja, kanske inte ändå... berättelsen när Lille prinsen mötte räven har jag läst otaliga gånger för en kär liten flicka. Nu när hon är vuxen har vi fortfarande ett band emellan oss med den berättelsen.
J
Nu är vi här i det vidare livet. Känns gott att ha den här platsen, jag är beroende av att skriva och jag ser värdet av att kunna se tillbaka. Mycket faller i glömska annars. Morgonkram / mt

Grattis till två års nykterhet och till ditt nya liv!

Innan din resa skrev du om modet att möta konflikter - eller rädslan som gör att vi inte... En väg som tilltalat mig mycket har sitt ursprung (tror jag) i Non Violent Communication, kallas ofta giraffspråk. Handlar om jag-budskap. Har hittat en text på nätet som jag tycker är riktigt bra men har problem att få fram en länk. Googla på texten:

För att kunna hantera konflikter behöver vi kunna uttrycka våra känslor och behov på ett sätt som gör att andra kan ta emot dem utan att känna sig anklagade. Non Violent Communication (NVC), även kallat ”giraffspråk”, hjälper oss att ... visa att vi tar ansvar för våra känslor och behov, och samtidigt är intresserad av andras.

... så borde du hitta läken Giraffspråk - ett språk för kontakt och samarbete
www4.goteborg.se/prod/sk/.../dalis2.nsf/0/.../Om%20Giraffspråk.docLiknande

Det finns ett företag - i din del av landet tror jag, som jobbar med det här. Friare liv heter företaget http://www.friareliv.se/index.php/sv/ Jag har varit väldigt frestad att gå kurs med dem men inte hittat (tagit mig) utrymmet ännu. Liv Larsson har skrivit en bok "Ilska, skam och skuld" som jag läser av och till.

Kram till dig och hälsning till den inneboende:) / A

Önska dig all lycka på din fortsatta resa Pianomannen, allt gott!/Victoria

Gull-Pian♥ fint att se dig här igen. Och att få läsa att ditt liv är gott. Du var här med din öppna famn och värme och klokhet när jag bokstavligen kröp in över tröskeln med sista krafterna. Hade jag inte fått ett så omedelbart och varmt deltagande och stöd som jag fick här då, kanske mycet hade sett annorlunda ut idag. Tänk att sådana här möten mellan människor kan förändra liv.
Tänk att det blev ett liv på landet för dig! Vana ställer ut sin konst, Mulletanten är igång med planerna för livet efter karriären, DetSkaGå (inte aktiv här nu) som fick sitt efterlängtade nya boende. Jag blir så lugn och tryggt förvissad om att livet kommer med det du behöver om du vårdar det, vårdar ditt liv, lever det med omsorg om dig själv och andra - icke att förväxla med att ta på sig andras problem och åtaganden. Omsorg är inte det.
Jag har lärt mig mycket av dig, och är tacksam över att ha fått dela dina tankar. Hoppas på att få fortsätta med det här. Kram

Godmorgon systra mi♥ Inspirerad av Astrid-hyllning i annan tråd.
Känns fint med din nya tråd - din fortsättningstråd. Har gjort en likadan.
Känner mig mjuk och varm på flera vis efter min vecka på Costa Meloneras med mannen. Vi har det fint just nu, tänker jag med ödmjukhet. Inna resan några dagar med/hos min syster. Vi slapp Uppsala och tillbringade tiden mestadels skavfötters i soffan. Fick mycket tid för orden, bara hon och jag. Men hur säkerställer man att allt verkligen blir sagt i tid? Försöker bestämma mig för att det som inte blir sagt vet vi ändå, eller får vetskap om då det är dags för det. Får man lämna/låta någon lämna det här livet utan att allt blev sagt, alla hemligheter röjda, alla korten på bordet? Ja, jag tror faktiskt att det kan få vara så. Det får inte handla om att rentvå sig av enbart egoistiska skäl. Läste ikapp här på forumet inatt, och såg att mycket handlat om det här med ärligheten i det sista. Men måste alternativet till ärlighet bestämt vara Oärlighet? Av vilken anledning vill jag lasta av mig? Alla hemligheter är faktiskt inte en börda att bära, en del är skatter, eller så ömtåliga att de inte tål att valsas runt med hur som helst. Jag kan ju iofs ha fel, det har hänt förr även om det är sällsynt ; )
Kram i morgonstund, nu påtåren!

https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/4247

länk till min tråd under menyn Förändra sitt drickande, Styrkan att välja väg. Start i december 2009.

morgontimmarna åt att läsa bakåt i min tråd. Från starten 3 mars till 23 maj när barbalala startade skrivandet som "gäst" i min tråd. Så glad jag blev att möta dig där, du skrev för ett tag sen att jag, mt, på ett sätt känns som en vän till dig - du ska veta att det är ömsesidigt.

När jag läser bakåt inser jag att utan forumets stöd hade jag sannolikt inte orkat "stå" så fast som jag gjort. Ibland gäller det "bara" att stå och det är inte lätt, inte alls så lätt som det låter. Utan forumet hade jag absolut inte förstått de faror och fällor som finns längs vägen mot ett nyktert liv. Att kunna gå bakåt i min tråd och följa min berättelse är av stor betydelse, där finns framstegen men också svackorna i ett tidsperspektiv.

Tack Lelas, Mie, lillablå, Adde och Berra för ert sällskap i början av min resa här - ovärderligt! Ni har bidragit till att förändra mitt liv! / mt

dvs jag säger vad jag tycker utan att lägga tillrätta och mannen gör som han tycker (efter många vändor) fast jag klargjort att jag tycker annorlunda... MEN att han just i det här fallet kan göra som han vill och jag kommer inte att ha synpunkter. Det handlar om kakel och bårder i badrummet. Tidigare skulle jag alt 1) hävdat mitt förslag (snyggast:) alt 2)sagt att det inte spelar roll, hans förslag är lika snyggt (slätat ut min åsikt). Eller, sagt att han kan göra som han tycker men undeförstått att jag verkligen kommer att ogilla:-(
Det är intressant att lära om sig själv och öva tillsammans. Medvetet. Det har blivit mycket lättare, eller eg möjligt, när det sker utan inblandning av vin:) / mt

Är ensam vaken i natten. Har sovit några timmar, vaknade och kunde inte somna om. Njuter av tystnaden och ensamheten... ensamheten hemma där jag just nu äger tid och rum. Helt annat än ensamheten när jag var vaken på hotellrum i förrgår och kände mig bara instängd.
Igår, fredag, var det för andra gången mannens hundrade nyktra dag 24+53+15+173+60+100. Jag räknade fram till 100 när jag flyttade mig och min ramsa till den här sidan och tänkte att vi ska fredagsfira lite. Det glömde jag men Mm kom hem med tulpaner och present och då kom jag ihåg det. Han visste inget om 100 dagar men jag informerade honom. Presenten är en muminmugg med Rådd- och Såsdjuret, han framför brasan och hon i brudutstyrsel. Söt ♥.
Ledarskapskursen ons-to väckte många tankar och känslor. Ser de stora utmaningar som står framför och strukturer som måste tydliggöras. Ska ta till mig allt jag förmår av den här utbildningen som säkert är min sista och kanske blir en av de bästa. Ser hur mina medberoendetendenser också, självklart, finns med i arbetet. Utmaningen att hitta och hålla balansen mellan krav och omsorg om människorna är ... om inte densamma så likartad. Klargjorde att jag just nu jobbar för att göra ett bra bokslut och en bra övergång - ett steg på vägen i mitt medvetandegörande.
Ska lägga mig och läsa nu. Fint med ett livsforum att fästa tankarna i. Godnatt alla - just nu tänker jag på alla som har det svårt på olika sätt. Styrkekramar till den som behöver det. Rakt ut i universum... / mt

råder religionsfrihet i vår del av världen. Tack och lov för det. Fransiscusbönen läser jag en gång om året i ett speciellt sammanhang och jag tycker mycket om den. / mt

är faktiskt ett stående tema på ett av mötena på Gullbranna första helgen i september. Hela konventet handlar om relationer så det passar ju utmärkt att dela om de tankar bönen föder.

O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.

Och för säkerhets skull påpekar jag igen att jag inte tillhör de religiösas skara.

Läst och blev glad...det går att leva ett "normalt" liv alltså :)
Kram

till Mm, katterna och Fransiscus efter ett intensivt dygn. Haft det bra men längtat hem - på ett gott sätt. Drack vin till middagen igår, för första gången på över 13 månader. Smakade inte särskilt gott, nej, fast det var väl valt. Vi hade talat om det tidigare, Mm och jag i ett annat sammanhang att det kändes helt ok för honom att jag dricker så det var lätt att välja det som var bekvämast. Jag drack 1½ glas, kände mig lätt påverkad -det var inte behagligt. Inget jag har behov av att uppleva för att förgylla livet längre. De som drack fler glas blev markant påverkade även om alla skötte sig. Det var ett dygn med intensivt och disciplinerat arbete.

Har ibland tänkt att jag ska skriva om Fransiscus som flyttade in vårt hem hösten 2010, ett par månader före mitt uppbrott. Jag hörde om en utställning av ikoner och gick dit med en god vän. Beslöt att köpa en ikon och valde med omsorg. Det blev Fransiscus som förmedlar frid till hemmet, PAX HUIC DOMUI. Han tog lite tid på sig men han är en medhjälpare genom att finnas här i övre hallen. Han är ganska viktig för mig. Hans närvaro är följden av ett medvetet val och en konkret handling. / mt