Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Ja, sådana där minnen och associationer har vi nog kring många saker hela tiden. Men vi uppmärksammar det mer just när det gäller alkohol. Så bra stt du kom på vad det var och tur att vi måste lyft glaset själva. Det kan inte ta sig in genom en tanke, som tur är!😀🙏🏻
Ha en fin lördag!

@vår2022 Känner igen den där känslan av att saker står i kö för att göras, att det hänger på mig, att jag blir stressad… Men nu blivit bättre på att ta ett steg tillbaka och tänka att någon annan kan göra det eller att det kommer att lösa sig ändå. Vilket det oftast gör!
Vansinnigt skönt att tänka så, eftersom världen faktiskt funkar utan att jag behöver ha koll på precis allt…😵‍💫
Ps Tack för tips om klocka till mannen, har redan frågat men han vill inte ha. Jag tror han är orolig för att jag får ännu mer koll på vad han (inte) gör då.🤣

Häromdagen fick jag en blixt av att ”skönt med ett glas vin”
- Va! Vad var det? Tänkte jag och fick börja analysera.
Jag hade gått förbi gubben som byggde på garaget och där stod två öl på marken (de var a-fria) men min hjärna gick in på en upptrampad väg.
Vägen var: fint väder, bygge, alkohol, njutning.

Intressant att den vägen bara kom upp.

Jag hann bli rädd innan jag kom in på min nya stig i tankebanan igen och kunde lugna mig genom att tänka att det inte är farligt. Ingen alkohol kommer plötsligt ha hamnat i min kropp, då behöver jag hälla upp och dricka och det gör jag inte.

Kände att jag ville dela.

Reflektion
Idag har mina rutiner, inte varit rutiner. Morgonen startade tidigt med en kort löprunda för att hinna rasta hundarna. Sedan dusch och ett digitalt möte hemma. Iväg med bilen på en hemmalunch hos en kollega och därefter flexade jag ut. Passade på att göra lite ärenden, köpte höstblommor, krukor mm då jag hade bilen. Kom hem runt 15 igen. Tänkte göra en massa saker, plantera, städa mm men kom av mig helt. Tiden på klockan var på något sätt ”mittemellan”. Jag hade svårt för att ta för mig något alls. Maken försökte prata med mig, säga att gå och vila, men kände mig bara stressad. Gick ifrån till ett annat rum för att bara vara, tänka, ifred. Försökte få igång mig, men satt liksom fast. Tänkte på hur jag skulle gjort tidigare, tagit några glas vin för att slå ihjäl mittemellan tiden, stressen jag upplevde. Tänkte att om jag lägger mig i soffan kommer jag bara att vilja stoppa i mig gotter. Stressad över allt som jag borde göra och inte hunnit med. Stressad av att åka iväg imorgon och sen på söndag och som jag inte känner att jag hinner med. Satt kvar och bara satt. Tog emot ett telefonsamtal från en vän och pratade om ditt och datt. Det tog sin tid, men till slut hade stressen gått över. Funderade och bestämde mig för att skjuta på mina helgplaner. Vara kvar hemma och dona med det jag behöver göra för att må bra. Komma ikapp mig själv och inte stressa. När jag hade bestämt mig med min nya plan kändes det mycket lättare igen. Energin var tillbaka och jag lagade middag. Det var ett tag sedan jag kände denna typ av stress. Jag är verkligen en rutinmänniska och när en mittemellan tid uppkommer i en vardag kan det störa mig och bli en slå ihjäl tid. På helger och semester är det annorlunda, då är det liksom ledigt. Men jag gillar att ha planer.

Det som var intressant att studera var att det skapade stress, för det kändes som att jag inte skulle hinna göra något vettigt av den tiden. Att det blev slå ihjäl tid och då kom tankar på hur jag förut löst det med alkohol. Och att jag nu tänkte på att äta istället på den tiden, för att göra något. Intressant också att verktyget är att vänta ut stressen, sätta sig ner och stirra, tills det går över. Prata i telefon med en vän. För det går över. Lite liknade process som ett sug kan ha. Efter det är det möjligt att göra upp nya planer och hantera situationen. Energin och lusten kommer tillbaka😁.

@Amanda L Så roligt att höra att klockan är så givande😁. Håller med dig! Det förändrade mitt liv, ha ha! I alla fall en hel del och den hänger med mig varje dag och man har blivit liksom en med den😂. Den håller koll och den håller igång en. Ja, jag är också på elit och tänker att då har vi nog en bra kondis🏃‍♀️. Jag köpte en lite mer avancerad variant till min man, så nu kan vi prata om våra kurvor, utveckla, underhåller, underbelastar och överbelastar, vilket han inte hängde med i innan. Han åker rullskidor så den varianten av klocka passar bättre för hans aktiviteter. Så ett tips, köp en klocka till din sambo! Är en fotbollstjej i grunden och gillar bollsport, gåfotboll har jag inte provat men det låter kul!

Ha en fin helg!❤️

@vår2022 Hej fina vår2022. Tänker på dig ofta tack vare min träningsklocka. Så glad att du tog upp idén och att jag köpte den.
Den ingår nu i en av mina käraste nya vanor. Min sambo tycker att jag verkar bry mig mer om klockan än honom :)
Hmmmm....
I alla fall så har jag utökat min träning. Och lärt mig en hel del om vilken träning som påverkar vad. Har exempelvis upptäckt att golf tillhör det som stärker hjärtat allra bäst! Antagligen för att man tragglar på så länge med högre puls.... Hur som helst det är kul att mäta och kolla vad det ena och andra ger. Jag har också provat på gåfotboll, som är oerhört jobbigt och roligt. Rekommenderas!
Jag har också testat kondition och syreupptagningsförmåga med hjälp av klockan och hamnat på "elit"!!??
Visserligen har jag väl rört mig någotsånär, men... verkar alldeles för bra för att vara sant (men kul!)
Ja, som du hör har jag bytt rödvinet mot klockan och det är ju jätteskönt. Men gör även annat som är givande på andra sätt, så har inte blivit helt galet träningsberoende.
Tack igen i alla fall. Hoppas allt väl med dig också ?:) Kram.

@Se klart Jag har 11 år kvar till pension, eller mer om pensionsåldern höjs. Jag har jobbat på samma ställe i 31 år, i olika konstellationer. Uppåt i hierarkin, men också i olika typer av projekt, och sen var jag personalansvarig under 15 av de åren.

Jag är också nöjd med min fasta lön och uppskattar mina nygamla arbetsuppgifter. Jag är kreativ och får utlopp för min problemlösande ådra, jag får ett färdigt resultat inom någon-några timmar, kan hålla mina arbetstider, ta ledigt när jag vill och jag slipper helhetsansvar. Jag kan leva med det 😊

Det jag saknar från mitt personalansvariga jobb är att introducera nya medarbetare - praktikanter och vikarier. Det var guldkanten i mitt jobb - att lära känna nya förmågor och se dem blomma ut och ta mer och mer ansvar. Det kan jag sakna, men jag tänker att det lätt skulle kunna införlivas i mitt nuvarande jobb. Att jag får en nykomling bredvid mig på jobbet som jag kan vara farsan Baloo till: ”Jag ska lära dig allt jag kan.” Jag ska suga på den karamellen lite.

Fördelen med att växla ner lite de sista åren innan pensionen är nog att man orkar jobba litegrann även efter pensionen. På timlön eller deltid. Det tror jag att jag skulle må bra av, istället för att sluta tvärt.

Kram 🐘

Idag är dag för återhämtning. Hämta sig själv åter som jag brukar tänka.
Det har varit mycket på jobbet av olika karaktär- jag funderar väldigt intensivt på mina ”sista år” i arbetslivet. Hur ska de se ut? Är jag ”klar” med karriären- och är jag klar med utvecklingen på jobbet. Det känns ofta så- men jag är också oerhört van vid att alltid vilja fram, mer, lära mig.
Nu lyfter jag fram andra, lär ut.
Jag hör att det låter som det ska- men det är ett paradigmskifte i hjärnan som pågår och det verkar ta mycket kraft.
Ungefär som när man ”blev familj” med allt vad DET innebär. Nu när jag blir pre-pensio, vilken sort blir jag?
Och jag hittar inte riktigt, får inte helt fatt i. Ina drivkrafter som aldrig någonsin varit pengar.
Men nu känner jag att det är oerhört skönt att få den fasta lönen som räcker- istället för att ge sig ut i en konsultbransch som jag vet väldigt lite om. Och av vilket skäl?
Lite friare liv- har jag alltid tänkt.
Men sanningen är att mitt liv är ganska så fritt. Jag kan då och då ta en dag ledigt- som idag.
Jag har en stor frihet inser jag när jag skriver. Mina tankar behöver visst gå ett varv till kring dessa frågor- och då får de det, helt enkelt.
Jag ägnar en tacksamhetens tanke- varje dag- över att jag är nykter och framförallt-vad nykterheten lärt mig.
Om mig själv och andra. Låter mig växa stark och rak i ryggen.
Låter mig sväva ut- och sen komma tillbaka.
Njut av fredagen, här ska det göras så lite som möjligt. Sortera i lite skåp. Ta en kort springtur.
Hunnit med 2 x Pilates denna vecka- bra där! Jag är nog igång nu.
Kram på er. 😍

Jag tycker det är så mysigt att läsa om dina dagar! Fint 😍
Det förvånar mig allt att inte vilja laga mat- MEN- jag lagar själv inte mat till bara mig själv. Så det är ju inte förvånande alls. Min man lagar oftast mat på vardagar- han vill vekligen äta varm mat, medan jag plätt-lätt nöjer mig med knäckemackor och yoghurt-bär. Tex.
På helger och sammankomster lagar oftast jag, det kräver massa logistik och jag har övat mer på den biten- i köket.
Fast på helgen, nja inte så mycket logistik men däremot älskar jag att pula i köket en lördag.
Ha en fin fredag nu och var rädd om dina knän! Kram 🤗

Ps. Besök hos hundfrisören har vi hunnit med också. Lillprinsen skötte sig galant 🥰 I två timmar satt jag på gården utanför och väntade på att rycka ut om han ballade ur, men det gick så bra och han var så fin när han kom ut.

Efter resan har jag fått så sjukt ont i knäna. Vet inte om de är överansträngda? Kanske. Artrosknän gillar inte att köra bil heller har jag märkt, då har man benen halvböjda under lång tid. Efter några dagar då jag knappt har kunnat gå, men har gått ändå eftersom jag har haft saker inplanerade, så tar jag det väldigt lugnt idag. Inget inplanerat, ska endast åka och handla.

Igår fick jag privatlektion hos hundkurstanten eftersom jag missade en lektion i lördags. Hon är lite kufisk faktiskt, såpass att jag får bita mig i tungan. Hon är diskussionslysten och lite kategorisk. Hon har minsann haft hundkurser sen 2001 i egen regi och hennes sätt är det bästa på varje jycke. Personligen tycker jag att lite ödmjukhet är på sin plats även om man känner sig tvärsäker.

En gång hade jag för kort koppel och igår hade jag för långt koppel - och halsbandet var för stort, så det krånglade sig Emil ur. Det var nästan så hon hytte med långfingret åt mig för dessa misstag. När jag berättade att jag har förstått att jag är lite för tålmodig med honom så ropade hon högt: ”Det måste du ändra på”. Öh. Ibland är det bra att vara tålmodig, tänker jag, och jag kan liksom inte förändra min personlighet. Jag är tolerant och tror att alla, människor och hundar, vill göra sitt bästa. Min taktik är att försöka minimera tillfällena då han kan göra fel. Ge honom timeout när han biter och bråkar tex.

Tidigare har kurstanten sagt att Emil är rädd för folk: ”Det måste du ändra på”. Det baserar hon enbart på att han inte vill följa med henne. Jag har tänkt att han är försiktig, men rädd upplever jag honom inte. Det är hans personlighet - och väldigt vanligt hos rasen pudel. Igår kände han igen tanten och då hade han inga problem att följa med och interagera med henne. Då blev hon helt perplex och undrade vad jag hade gjort med honom. Öh, han får följa med typ överallt och ju äldre han blir desto fler erfarenheter får han, plus att han känner igen folk och tredje-fjärde gången man träffas visar han tydligt att han gillar en person. Eller inte. Kurstanten gillade han - hon har godis.

Kurstanten tror på godis, godis, godis och ännu mera godis. Eller falukorv i Emils fall. (Med hög köttprocent.) Jag inser att det är ett perfekt sätt att motivera honom att träna lite mer organiserat. Man riktigt ser hur han anstränger sig för att förstå vad jag vill. Både röst/ord och handrörelse är viktig. Men jag kan samtidigt inte ge honom godis varje gång han luktar på skräp och jag säger ”isschh” (ungefär som usch fast med i). Då ska han låta bli ändå. Jag går inte runt med falukorv i magväskan hela tiden.

Men som alltid när jag ska lära mig något anstränger jag mig för att förstå den kunskap som hon vill förmedla - och sen tar jag det göttaste och införlivar i mitt eget agerande. Jag måste liksom alltid göra på mitt sätt. Alltid. Jag kan inte ens följa ett recept slaviskt. Färdiga matkassar skulle jag aldrig kunna beställa, ska någon annan bestämma vad jag ska äta? Nope.

På tal om matlagning. Idag känner jag för att laga mat, så det ska jag göra. Jag minns inte ens när jag kände så genast. Att jag VILL laga mat. Ibland gör jag det för att jag måste, men lika ofta struntar jag i det. Det finns mycket god färdigpaketerad mat i kyldisken på Ica. Ljummen fransk potatissallad och kycklingspett ska jag göra. Åt just det från Ica igår och insåg att det här kan jag göra mycket godare själv.

Trevlig helgkram 🐘

Ja såklart går det upp och ner. Och- en del av glädjen som jag nu ofta känner handlar om tacksamhet mot honom som gav mig så mycket. Alla spår av liv jag har här hemma, gemenskapen vi hade, upplevelser av musik, som var hans stora intresse, konst, skönhet. Och en galen glädje att bara leva. Efter ett år av lite vanmakt, dödens närhet, ett år då vi visserligen oftast lyckades ta en dag i sänder men förstås till priset av lite förnekelse. Jag har också kommit ännu närmare mina döttrar, vilket är underbart. Middag hos den ena igår. Delvis har det absolut också att höra med nykterheten, att de börjar ha ett riktigt förtroende för mig. Underbart med de halvstora barnen, höra om skola, kompisar, hobbyn, funderingar om allt möjligt.

Det låter som att din arbetsplats är helt dysfunktionell när ingen reagerar på en misshandel. Se till att bli sjukskriven eller säg upp dig. Du har ju ett liv utanför arbetet, fokusera på det och hur du vill må där. Du har länge varit inne på att jobbet får dig att må dåligt. Nu är det nog hög tid att ta dina känslor på allvar och hitta nys vägar i livet. Det går, finns så många som gör förändringar de trodde var omöjliga.

@aeromagnus Usch så hemskt! Är det ngn slags dålig attityd i största allmänhet ? Har ni ingen manual för vad som ska göras i liknande situationer?
Du borde fått stöd och rektorn borde väl prata med elev och föräldrar?
Kram till dig och hoppas du kan byta arbetsplats om detta är hur det (inte) funkar…

@Se klart Bara två månader kvar! Sen klarar jag mig❤️🙏🏻

Idag har jag blivit misshandlad på mitt jobb av en elev. Fick en spark i ryggen. Chefen har inte ens bemödat sig med att fråga hur jag mår idag. Har ont men eleven är kvar som ingenting hänt. Skulle avstyra ett slagsmål. Så jag orkar inte mer nu. Funderar varje dag på hur jag ska orka och varför det är fel på mig. När jag berättade detta för mina kollegor så var det INGEN som frågade hur jag hade det ont eller liknande. Det är kört nu nu skiter jag i allt snart.

Hej @sisyfos
Nej, jag skrev inte att barnen måste hämtas tidigt- men oavsett så handlar det i första hand om att jag resonerar med mig själv, och här- kring tidens anda (tidiga hämtningar) och en mormors roll, både i allmänhet men också specifikt. Jag dividerar inte med mina barn om vad de anser vara en lämplig tid att hämta på förskolan, för det handlar ju om deras val och prioriteringar i livet. Jag hämtade alltid sist- de prioriterar pä annat vis.
Att hämta är egentligen inte den viktigaste hjälpen, utan med tiden inser jag att detta att vara en stabil vuxenperson i detta ”familjeblivande” är något viktigt- för vissa. Mina barn har olika inställningar till allt möjligt. Jag vill vara nyfiken och hänga med i deras tankar, värderingar. Inte alls verka fantastisk- jag är allt annat än det. Man lika väl som människor på jobbet, eller vänner, eller forumkompisar är spännande! En livs-energi. Så är ju också barnen, och barnbarnen det. Det handlar mindre om att ställa upp- och mer om att få vara med i livets olika flöden! Kram 🤗

Grattis! 7 månader- då är ju ett barn i magen livsdugligt även utanför magen- men behöver lite hjälp och stöd. Jag minns att 9 månader kändes nästan larvigt symboliskt - pånyttfödd.
Heja dig! 😍

SeKlart, du skriver att barnen MÅSTE hämtas tidigt på förskola, det stämmer inte. Vem bestämmer det? Är det förskolan som stänger tidigare, eller dina barn som har satt de tiderna? Kanske har de valt en förskola med dåliga öppettider, men de ska ha rätt att ha barnen där längre.
När mina barn var små pendlade jag långt. Jag hade så dåligt samvete för att jag ibland hämtade sist av alla. Men när man kom fram hade barnen ofta en väldigt mysig lässtund med personalen. Ibland sätter man egna krav som ”duktig förälder” som skapar en enorm stress. Nu förespråkar jag inte att ha barnen på förskola så länge som möjligt. Jag tror att det är utmärkt att gå ner i tid om det funkar, men att de skulle vara tvungna att hämta 15:30 verkar jättekonstigt med de regler som finns. Så antingen har de satt de tiderna själva för att vara ”duktiga föräldrar”, eller så gör förskolan fel. Nu vill man kanske inte bråka om sånt, men det går.
Jag tycker också att du är helt fantastisk som ger så mycket stöd. Tänker att man ”behöver” så mycket stöd som man kan få. Att du tar dig tid är ovärderligt och skapar bra relationer med barnbarnen (och barnen). Tror som du att det är svårt med balans för många. Viljan och lusten är stor hos många, men orken varierar, kanske med årstider och ålder och att det är viktigt att inte köra sig själv i botten.
Tänker att när det ”roliga” känns som måsten, då behöver man säga stopp.
Ha det fint!

@Eirene Oj, nästan rodnar🥰 Är det jag??
Tack för fina orden! 🙏🏻❤️🙏🏻

Du har uppfattat helt rätt- det ÄR lite mycket vissa veckor. Att ha balans är ju svårt, jag tror knappt jag vet någon som inte tampas med dessa frågor.
Vilja, orka, lust, som går över i trötthet- däremellan växlar man liksom hela tiden. Jag tror det är ett livslångt projekt. I synnerhet när man kommer in i livets nya faser, såsom småbarnsåren, tonåringar, barnbarn, jobba mycket eller lite.
Då får man vända och vrida på allt! Kram 🥰

@Se klart Jag vet inte riktigt i vilken ålder dina barn är i även om du och jag är kanske i ungefär samma ålder? Fast jag är kanske ca fem år äldre? Mina barn är födda -94 och -98. Jag tänker att det är en stor skillnad för hur det var när mina barn var små emot hur det är idag. När jag hade mina barn på som det hette då, dagis, så var det få föräldrar som båda två arbetade heltid medan jag idag möte så många föräldrar där båda arbetar heltid. Det är ju faktiskt en förmån vi har i Sverige att vi kan ner i arbetstid till 75% ända till barnen är 8 år utan arbetsgivarens tillstånd. Det är ju få människor som på ålderns höst önskar att de hade jobbat mer under sin yrkesverksamma tid i livet. Hur som helst så missuppfattade jag nog dig. Jag uppfattade det som om det blev lite mycket att hämta dina barnbarn så jag ville bara hjälpa till lite och sortera.

Kram:)

Tack för tipset @AmandaL 😍😍

@varafrisk tack för dina tankar och ditt inlägg här hos mig. Mina barn jobbar helt normalt- det som jag inte tycker är normalt nuförtiden är att barn ska hämtas så tidigt på förskola. Vem hinner jobba heltid om barnen måste hämtas kl 15:30?
Det är förstås så att många i Stockholm som inte jobbar tex inom vård och omsorg- har viss flex i schemat nuförtiden. Så var det inte när jag hade småbarn. Då var det 8:15 sharp på kontoret. Lämningsturnen startade vid 07:30…
Jag upplever också att barnen behöver mer stöd än vad jag kanske gjorde? Jag tycker inte att jag curlar dem- men jag har mycket omsorg om dem. Jag känner mig tacksam att jag är stark och frisk- kan hugga i. Om tio år kanske jag inte orkar?
Jag har en vilodag i veckan- den njuter jag av något otroligt. Sen har jag ju lärt mig ta små pauser- flera gånger om dagen. En av många bra grejer med nykterheten.
Kram 🥰

Grattis från mig också 🥳Du är så härligt konsekvent i ditt sätt att resonera och hur du valt att leva ditt liv. Också underbart klok och omtänksam. Tror du var en av de första som
sade något till mig på forumet. Det betydde mycket! Dina kommentarer till alla och en var är så peppande och inspirerande. Fortsatt lycka till!
🌻