Senaste kommentarerna i forumet

@Charlie70 Tycker också att det var ett märkligt agerande från Familjerätten. Jag tänker att de skulle ringt pappan och bokat en tid med er tillsammans. De kan ju inte tvinga honom men då vet du och de vet om det blir ett möte el ej. Samarbetsavtal som familjerätten upprättar är juridiskt bindande om jag inte missminner mig. Jag vet inte om du berättade för hen att han dricker när din flicka är hos honom. De borde de reagera kan jag tycka. När det gäller samvetet att du kanske inte blundade men kisade som @Se klart skrev så kan du inte göra så mycket åt det nu. Det är lätt i teorin att säga så ngt annat är det i verkligheten men det tar bara energi fr dig som du behöver till annat. Det finns saker som jag kunde gjort annorlunda i mitt föräldraskap bla att inte dricka jag kan inte göra det ogjort bara visa nu att jag är nykter och kommer så förbli.

Skriv och berätta hur det går och bolla med oss här på forumet.

Allt gott t dig🌷🥰

@sommarkatten Det eskalerade under de senaste 15 åren och blev typ dagligt bruk kanske under 10 år, lite fram och tillbaka. När jag var på fest blev det alltid för mycket eller så fortsatte jag att dricka när jag kom hem och grundade före. Jag drack helst hemma för då kunde jag dricka i egen fart och mängd. Jag och min man drack tillsammans men han kunde sluta i tid, medans jag smög, gömde och smusslade även inför honom. När jag slutade för ca 3,5 år sedan, berättade jag hela sanningen om min alkoholism för honom och att att vi måste sluta tillsammans annars kommer det aldrig att gå. Han förstod allvaret och har inte handlat på bolaget sedan dess. Han dricker 3,5 öl emellanåt åt det är ok för mig. Vi mår så mycket bättre båda två och har ett mycket bättre liv tillsammans. Han är min största supporter. Jag ville alltid komma åt ruset och kunde svepa i mig ett glas för att få påverkan. Min romantiserade bild var att dricka ”fint”, få en guldkant i tillvaron och ”göra även vardagen till en fest” men det blev alltid för mycket och inte så fint, med ångest, förvridna tankar, ågren och oro.

Idag finns det inget värde i att överhuvudtaget dricka något. Tidigare var det värt att må skit bara jag fick mitt vin. Alkohol har blivit helt värdelöst för mig och jag ser det mer som ett helt onödigt gift. Jag kan få skönare känslor och roligare stunder utan alkohol och jag kan hantera motgångar så mycket bättre utan alkohol. Jag mår psykiskt bättre utan alkohol, mer balanserad och harmonisk. Jag har bättre självkänsla och självförtroende utan alkohol. Mina relationer är bättre utan alkohol. Jag jobbar bättre och fysiskt mår jag bättre utan. Som du ser är det bara fördelar för mig utan alkohol och alkohol förstör bara för mig, så det går bort i mitt liv.

Så tråkigt att det blev som det blev med din man, förstår att det är en sorg. Men man kan aldrig förändra en annan människa, det är något man måste göra helt själv. Man måste inse, acceptera och ta sitt egna ansvar över sitt egna liv. Precis som du gör. Men du kan inte förändra på din man. Det bästa du kan göra är att fokusera på dig själv och ditt liv och mindre på honom. Hade inte min man slutat tillsammans med mig skulle vi nog inte vara ihop idag. Jag skulle nog börja hata honom, jag kan inte leva ihop med någon som är alkoholiserad. Jag/vi har skapat en nykter livsstil där träning, uteliv i skog och mark med våra hundar, sunda vanor och att vakna upp varje morgon nykter är det som värderas högst.

Fokusera på dig själv och ett nytt kapitel i ditt liv där du mår bra och har god kontakt med dig själv och dina behov. Det är nog först då du kan må bra och börja leva som du önskar. Kram❤️

@Varafrisk @Andrahalvlek @Se klart Tack snälla ni för, som vanligt, kloka kommentarer som är oerhört hjälpsamma. Dina erfarenheter från yrket Varafrisk och AH och Seklart med era erfarenheter från - livet. Jag ringde Familjerätten på socialtjänsten och har nu bett dem hjälpa mig med ett samarbetssamtal. Nu skickar de ett brev till pappan, därefter bygger det hela på att han kontaktar dem och bokar en tid och då blir jag också kontaktad. Gör han inte det hör jag inget heller, utan då får jag helt enkelt gå och vänta. Och med tanke på hur han fungerar kan den väntan bli oändlig, det vet jag. Märklig konstruktion kan jag tycka. På deras inrådan (som inte är bra, men nu har jag gjort det) kontaktade jag pappan och berättade detta. Han blev (så klart) mäkta upprörd. Jag "förstorar saken" och han "ska sluta dricka när han har flickan". Varför slutade han inte när han blev kontaktad av socialtjänsten förra gången? Hade jag varit i hans situation, t.ex. för 5 år sedan när jag fortfarande drack, hade jag skämts ögonen ur mig och slutat dricka ögonblickligen. Nu funderar jag på skälet till hans motstånd. Är det så att jag överdriver eller är det så att han dricker sådana mängder numera att han tappat perspektiven fullkomligt? Flickan säger inte något, hon skyddar sin pappa. Men när jag tog upp frågan i helgen för att tala om för henne att jag tyckte det var BRA att hon ringde mig så tyckte jag mig förstå från henne att detta inte var någonting särskilt, det brukar vara så här hos pappa. Detta gör mig så klart ledsen och orolig. Jag har också ett stort sting av dåligt samvete för den utsatthet som flickan ställs inför. För jag har i så många år gjort precis som du Se klart, tittat bort, för jag har inte orkat se trots att sonen tagit upp detta så många gånger tidigare. Det var förra året när jag började känna mig piggare efter "allt" som jag tog tag i frågan, men detta har ju pågått sedan skilsmässan för 7 år sedan. Jag får se vilken information jag ger till LSS-handläggaren när jag pratar med henne nästa gång. Allt detta kräver eftertanke.

TACK snälla för att ni bryr er!

Vi lär oss hela tiden @andrahalvlek
Jag är sjuk men försöker anamma min terapeuts ord ”hur blir det för mig” när jag tänker att jag borde orka jobba litegrann. Bara stöka undan några grejer.
Hur blir det för mig?
Inte bra. Jag behöver supervila, inget annat, det är vad som blir bra för mig.
Ibland tjafsar jag med terapeuten kring att ”känna efter”. Jag hör min pappas röst, lite jante blandad med stoicism.
”Tänk om man alltid kände efter, vad skulle bli gjort då”
Min terapeut menar att min trackrecord inte tyder på att jag känt efter alltför mycket- utan snarare mest kört på.
Det vet jag uppenbart hur man gör.
Att INTE bara köra på. Det är min utmaning. Livet är jäkligt coolt för om man inte ligger i en soffa och sörplar vin och tycker synd om sig själv- så erbjuder livet på egen hand en massa utmaningar.
Man får som vanligt vara tacksam.

Jag är urless på alkoholens skit och skadeverkningar. Mitt tålamod för snack om ”myset” med ett glas är noll.
Från att ha känt att jag inte direkt bryr mig, folk gör som de vill, grattis till de som kan dricka lagom. Så är jag nu inne på att det borde vara totalförbud för alla.
Klart slut från sjukstugan. 🤒🙏

Det har blivit väldigt många alkholfria dagar för mig igen. Tyvärr har jag tappat räkningen men jag började räkna när vi kom hem från "grankan" i januari. Kände under semester att jag fått nog och vill ta en paus. Det har jag gjort många gånger tidigare. Jag vet att jag kan dricka kontrollerat men övertid går konsumtionen upp till oönskade nivåer. Jobbar mot helvitt men har haft ett par "hack" i min strävan. Det ger mig bara ångest att dricka alkohol så jag vill helst inte göra det. Jag mår absolut bäst när jag undviker alkoholen. Stress och oros problematiken försöker jag lösa med promenader, gym, yoga och mindfullness. Det funkar riktigt bra men ibland känns det hela lite hoplöst. Det gäller att inte tappa taget. Igår var det nära att jag hoppade över 55 min spinning för det kändes jobbigt. Efteråt var jag super nöjd med att jag släpade mig till gymmet. I kväll väntar ett yoga pass på mig. Det ska bli skönt. En dag i taget :)
/Mrx

@sommarkatten Hej! Jag har en första tråd ”vågade skriva här” när jag startade min nykterhetsresa för ca 3,5 år sedan och den är inte aktiv. Detta är min andra tråd i ”det vidare livet” efter att jag varit nykter i 7 månader. Min tolerans för alkohol har successivt ökat under mitt liv liksom mängden. Till slut drack varje dag minst en flaska vin och mer på helgen. Det pågick under många år. Jag började också med återställare på morgonen. Jag gömde, smög och smusslade. Jag tog ganska tidigt ett beslut om att aldrig mer dricka efter att tidigare misslyckats med att dra ned och hålla upp. Jag accepterade och insåg äntligen att jag är alkoholberoende och inte kan hantera alkohol och det fanns bara en väg för mig att gå, alkoholfri, för att kunna må bra och känna livslust. Jag har också accepterat och insett att jag har en sårbarhet för att bli beroende och att jag och alkohol inte är en bra kombo.

Mitt liv har förändrats med nya alkoholfria vanor och rutiner och jag mår så mycket bättre. Det finns inte i min tankevärld att kunna/vilja ta ett glas och vid tillställningar är jag nykter. Att leva ett nyktert är min nya livsstil och mitt förhållningssätt till mitt liv. Jag känner mig fri och sann mot mig själv. Man skulle kunna säga att jag har skapat nya kopplingar i min hjärna som inte triggar sug eller tankar/önskan om att kunna dricka. Skulle jag dricka skulle jag väcka alkoholdjävulen ur sin djupa dvala och snabbt vara tillbaka i dåliga alkoholvanor och koppla om hjärnan raka vägen till alkoholdjävulen igen. Inget jag skulle kunna kontrollera för jag har en sårbarhet för alkoholberoende och jag har accepterat att min hjärna automatiskt skulle kicka igång alkoholberoendet. Där finns det inget som heter ett glas bara, det är allt eller inget, bara gasen i botten och ruta ett. Det vill jag aldrig vara med om igen.

Hur såg dina vanor ut och hur tänker du? Och bra jobbat med 16 dagar!💪. Ha en fin dag!❤️

Nu har min mamma fått komma hem. Hämtade henne på sjukhuset vid tvåtiden. Sannolikt har hon haft inflammation i en tarmficka, men det har hävts med hjälp av antibiotika. Så tacksam över att hon slapp operation.

Jobbet fick jag sköta hit och dit idag också, lämnade över vissa delar. Inte optimalt, men det gick. Kollegorna stöttade.

Tillåter mig ikväll att vara dödens trött. Efter-anspänning-trött. Det är liksom inte aktiva oroskänslor jag har behövt hantera, de ligger liksom på ett undre lager och gnager. Det är inte heller så att orostankar far runt som vilsna hönor, det är mer att hålla fokus på annat som är svårt.

Det är svinsvårt att bemöta och hantera känslor som gömmer sig. Det är först efteråt som jag förstår att jag burit omkring på dem.

Jag tror också att alla kriser under årens lopp med yngsta dottern spelar roll. Då har jag bara köttat, gjort vad som krävs. Och när krisen är över har jag packat ner känslorna noga i ryggsäcken.

Men nästa gång en kris uppstår kommer liksom hela byltet upp igen, det känns som att få en spann vatten över huvudet. Men jag visar inget, pratar inte ens om det. Vad är det att prata om? Skit händer då och då.

Huvudsaken är att kriserna går över, att vi tar oss igenom det. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

@Se klart Ensambarn brukar man nog säga, även om jag är vuxen. Jag hoppas innerligt att min mamma slipper opereras för det är svintufft att återhämta sig efter en bukoperation. Hon har noll kondis och noll muskler. Och det verkar som antibiotikan hon får hjälper. Hon kan gott stanna några dagar till, äta upp sig lite. Och jag får lite välbehövlig mamma-vila.

Kram 🐘

@Se klart Likadant för mig, en-två kvällar per vecka orkar jag med något åtagande. Absolut inte mer, och absolut inte fredagar. Även helgerna behöver vara lite ”lediga”. Om jag reser bort en helg behöver jag en ledig dag efter helgen, har jag märkt.

Kram 🐘

@charlie jag har inte så mycket vettigt alls att säga för jag är dåligt insatt i lagar och regler MEN jag har haft samma upplevelse som du av att ha en ex man som dricker. I efterhand har jag sett att jag undvikit att ta tag i saker för att jag inte orkat. Eller velat se. I efterhand ångrar jag att jag inte agerade och att jag om inte blundade- så iaf kisade.
Jag säger inte det för att lägga nån sten på börda, men ibland kan agerandet t om vara mindre arbetsamt än att hålla tillbaka. Om man kan se saker klart och nyktert: han dricker, det påverkar er dotter- det måste få ett slut.
Han får avstå att dricka när hon är där.
Man kan bli in-nästlad i en massa tankar kring det ena och andra. Men på ett sätt är det enkelt.
Jag kunde själv inte tänka så när jag var i en liknande situation. Förmådde inte. Orkade inte. Jag vet inte. Idag är jag hård mot mig själv. Fanns inga skäl att göra livet enklare för den alkade ex-mannen.
Det innebar bara mer problem för mig och främst för barnen.
Tänker på dig! Skriv här, vi är som du vet alltid vakna 💕🤗

”När min pappa dog”*

Mammor mammor. Förstår att det blir mycket i synnerhet när du är ensamt syskon. (Kan det heta så?) men så skönt att du har mamma nära. Min mamma är tio år äldre och pigg som en spigg. Däremot fick hon akut opereras för blindtarmen för något år sedan. Ingen fattade nånting, men så var det. Det tog på hennes krafter tycker jag. Även om hon kämpar på med träning och promenader varje dag. Våra föräldrar processar sitt åldrande och ibland vet man inte säkert vad som är vad. Vissa saker är såklart också smärtsamma för en själv att närma sig. Då kan det bli svårt med dialog och samtal. När min pappa dig hade han tappat sitt tal men vi kunde kommunicera väldigt väl ändå, på ett sätt jag inte hade kunnat föreställa mig innan. Livet överraskar oss hela tiden! Kram 🥰

Härligt att läsa dina inlägg @varafrisk! Kram 🤗

Jag hör till dem som också tycker att våren kan vara lite knepig. Så abrupt känns ljuset, allt som gror och vill upp. Själv släpar man sig i nåt litet koppel. Jag läser oerhört mycket nyheter nu, lyssnar på politik-poddar, försöker hänga med. Inte enkelt eller begripligt alls. Min pappa var så allmänbildad kring världen, känner ansvar att hålla mig uppdaterad. Men annars försöker jag glädja mig åt småsaker. Mitt hem, mina barnbarn och kollegor, lagren av liv en har möjlighet att promenera runt i. Kram till dig! 😍

Det här nya att man får scrolla länge för att hitta sin egen tråd 🧵 När jag är på forumet läser jag faktiskt främst hos andra, kollar läget hos alla er jag känner o följer, samt kikar in hos några nya (men hänger inte riktigt med, och det är väl som det ska vara) Blir glad över alla framsteg, både när det gäller nykterheten men också livet i stort och smått.
Åkte hem i torsdags efter barnbarns-kväll, var frusen och hade lite ont i halsen. Det visade sig vara vad jag tror är nån influensa. Har iaf legat i sängen och mest sovit sedan dess. Missat stor fest och mysigt kalas men vad är väl en bal på slottet. Kroppen talar med STORA bokstäver. Är ändå tacksam att denna vinter varit den friskaste på flera år. En vecka sjuk är nog allt. Lite småskrufs men inget jag stannat i sängen för.
På lördag är det dop i familjen och det vill jag för allt i livet inte missa.

Jag hann göra en cool grej på jobbet i veckan, och det är att jag hittat ett sätt att effektivisera, jobba smartare- och för just mig- jobba lite mindre. Känns otroligt om allt går i lås. Blir ett lugnare tempo och inte samma hets, något som faktiskt tröttar mig nu för tiden på ett annat sätt.
Jag märker också att när jag har för mycket socialt på kvällarna blir jag helt slut. Egentligen vill jag iaf varannan kväll bara vara hemma. Förra veckan hade jag aktiviteter varje kväll. Det funkar inte längre. Jag blir helt slut.

Nu ska jag beställa lite fler frön! Snart ska allt i jorden, och knölar väckas upp. Hoppas på snabb återhämtning här. Kram och njut av solen som jag ser lever life på balkongen.

@Sattva Hoppas det går bra med försäljningen och att du hittar ett nytt fint boende som du trivs i och kan starta om på. Låter som att det flyter på bra i livet, trots allt. Skönt att du trivs med din psykolog och att det känns bra.

Ha det gott!❤️

Kikar bara in snabbt och säger grattis till beslut om flytt, det kommer att innebära utveckling och frihet, så klokt 😍

Härlig läsning @Sattva ❤️ Så glad jag blir för din skull ❤️

Hej @Varafrisk! Så härligt att läsa om hur du har det, att du har det bra❤️Kram

@Varafrisk Vad fint att höra att det känns bättre och att det går framåt❤️. Det är ett livsjobb vi har att göra och är ett tufft jobb, men när vi tar i det så kan vi må bättre och utvecklas i våra tankar och känslor. Sköt om dig och ha en fin söndag!🌞

@Sattva Så ledsamt att höra om din mammas hjärnskada 😢

Jag upplever min mamma mer och mer glömsk. I onsdags sa jag till henne att det är en trygghet för mig att veta att hon har ett trygghetslarm. ”Ett sånt har inte jag”. Jag blev helt förskräckt, det står ju en mackapär i hennes kök, och till den finns en dosa i snöre som hon kan hänga om halsen. Men nej, en sådan har inte hon.

När jag hämtade ögondropparna i fredags hittade jag dosan i ett snöre liggande på den bricka hon har på sin inne-rullator. Hon minns inte att hon har en sådan.

Hon blir otroligt stressad också när hon ska betala räkningar, scanna qr-kod och knappa in bank-id. Jag sitter bredvid och vägleder henne. Men hon blir inte mer bekväm med tiden, snarare blir hon mer och mer stressad.

Jag är ensambarn, och det är en sorg att inte kunna dela ansvaret med någon. Men mest är jag tacksam för att jag övertalade henne att flytta hit för nio år sedan. Det har gett oss många fina och roliga stunder, och det hade varit en mardröm att ha henne 30 mil bort.

Kram 🐘

Så fint att läsa att det börjar vända för dig Vara frisk!❤️

@Andrahalvlek Ja, det förstår jag. Min mamma är jämngammal med din, och jag känner samma sak. Hon är inte heller i bästa form, och vi syskon försöker göra hennes sista år så bra som möjligt för henne. Jag vill verkligen fokusera på det som är bra o varit bra. Resten får pareras utifrån situationen. Hon är ju hjärnskadad och ser inte riktigt själv sig själv så att säga.

@Sattva Och som sagt, det enda jag vill är att hon ska slippa lida sina sista år. Genomgå plågsamma behandlingar 😢

Oj, vad länge sedan det var sedan jag skrev senaste gången! Det är nog första gången sedan jag började skriva här på forumet. Har tänkt att skriva men har känt, vad ska jag skriva om?? Fast, det brukar ju vara om livet som jag skriver om, mitt liv.

Jag måste nog säga att det är bättre än på länge men jag vågar inte riktigt lita på känslan. Då kan jag känna en viss oro, lite svårt att koppla av. Fast, jag är bättre på det än vad jag har varit…att släppa taget. Träffar min terapeut varje eller varannan vecka. Hon är toppen! Jag börjar mer och mer kunna ta min plats. Börja lita på min känsla. Pratar mycket om min mamma och min syster. Deras påverkan på mig. Hur jag kompenserar vad jag inte fick som barn på mina barn. Förresten så skulle min syster fyllt 70 år igår. Hon dog för 11,5 år sedan min bror för 27 år sedan. Skulle så gärna velat ha kvar dem i livet även om det var knepiga relationer.

Min terapeut undrade om jag äter för att jag har tråkigt, understimulerad, ingen som speglar mig. Och, så är det nog precis som jag gjorde med alkoholen…ett drickande som utvecklades t ett beroende. Har inte tillräckligt med krafter än för att hitta nya platser, möjligheter till tillfredsställelse och glädje. Nummer ett just nu är träning vilken i och för sig gör mig tillfredsställd på delad första plats är sockret/snacksen.

Idag är jag ensam under dagen. Skjutsade ner min man till stan vid 9.30. Ska hämta honom ikväll, hade aldrig gått för 2,5 år sedan då hade jag druckit istället och han hade fått cykla hem fr stan. När jag hade skjutsat honom gick jag t Friskis och tränade. Min son har varit hemma och ätit lunch. Sällan vi ses själva så det var mysigt❤️

Önskar er alla en fin lördagskväll🥰och till er som kämpar …det kommer en dag då kämpandet är över och nykterheten kommer och med den friheten🙏🏻

Kram🌷