Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Vad härligt att du kom iväg till gymmet! Iblamd är det bara att bara ta sig dit som ska till. Det är naturligt med känsla av motstånd. Och man behöver inte göra precis det man tänkt. Bara dyka upp räcker gott! 😍🌼

@Andrahalvlek Krya på dig, både fysiskt och mentalt❤️. Jag tycker inte heller att det är konstigt att du är trött! Kanske du ska lägga ifrån dig dig aktivitetsklocka och verkligen bara gå efter vad din kropp o knopp vill säga dig att du behöver. Återta din förmåga att själv kunna scanna av o avgöra. Jag är helt säker på att du kan det! Prova några dagar. För att liksom återställa din inre kalibrering.
Var rädd om dig❤️

Godmorgon!
Reflekterade över dagens datum, det är snart augusti! Juli har swishat förbi väldigt snabbt. Jag har ju jobbat största delen av månaden, kanske därför. Allt känns bra faktiskt. Vi är en mindre skara på jobbet, det blir mer intimt o bra samtal på rasterna. Tempot är precis lagom på patientarbetet.

Jag har kommit in i spinningen lite mer. Var tre ggr nu i veckan. Jag tror kanske att flåset börjar komma. Jag har ju gjort detta förr innan barnen, känner igen hur jag ska öka eller minska motståndet för att hitta rätt nivå som håller hela vägen. Blir energifylld o samtidigt avslappnad efteråt. På ett annat sätt än yogan o gymträningen. Alla delar har verkligen sitt att bidra med!

I övrigt, nej inget nytt direkt. Var hos terapeuten i veckan, vi börjar närma oss händelser i tidiga tonår. På mitt initiativ. Där finns så mycket smärta, ensamhet, utsatthet, hjälplöshet. Jag var i vänskapsrelation med två andra tjejer, som inte alls var vänskap. Höll fast i detta destruktiva i flera år. Precis som med mina äktenskap... Vi jobbar med DBR, där situationerna bearbetas i kroppen, inte kognitivt. För mig är denna metod väldigt hjälpsam.
🌸🌸🌸🌸🌸🌸

@Andrahalvlek Ja, helt klart att du är trött efter allt som hänt. Vad bra att du klarade dig relativt bra efter att du snubblat. Hoppas att det inte blev för mycket smäll på revbenen och att det snart gå över. Ha en vilsam helg och sköt om dig! Kram❤️

Jag förstår att det kan triggas, @Varafrisk och det är jättebra att lägga sinnesrobönen på när det blir jobbigt. Jag gör det väldigt ofta, speciellt när det gäller mamma och det hjälper otroligt mycket.
Du får tänka att du var nöjd med ditt val av hur du ville spendera semestern och det ska inte intryck utifrån få ändra på, ellerhur?❤️ Stor kram och jag är jätteglad för din skull att du blir hjälpt att terapeuten🙏❤️

@Andrahalvlek❤️ Ja, din trötthet är helt naturlig. Din kropp skriker VILA!
Hur gick det med revbenen? Lyssna nu t din kropp. Nu kommer du först det enda som kommer före är hundpromenad.

Kram🥰

Ikväll är jag helt slut. Noll procent kvar i mina batterier. Löpträning var bara att glömma, men en hundpromenad blev det förstås efter jobbet. Aktivitetscirklarna i min iwatch är slutna.

Det stör mig att jag är så trött. Värk i precis hela kroppen har jag också. Jag har märkt det tidigare - att mental trötthet yttrar sig som värk i kroppen. Som om min kropp skriker åt mig: ”Ligg ner och vila för fan.”

Började fundera på varför det kunde bli så här. Hmm, få se. Nya arbetsuppgifter på jobbet denna vecka. (Och det har gått bra, men det har givetvis krävt lite extra fokus.) Teater med dottern i tisdags kväll, som var bra men alldeles för lång. Födelsedagsmiddag för dottern ihop med övriga familjen i onsdags kväll. Haft yngsta dottern sovande hos mig två nätter. Handla ihop med mamma i torsdags kväll.

Som lök på laxen snubblade jag igår. Skulle gå över en sak, fastnade med tån och landade pladask på magen. Alltså raklång. Lyckades få upp händerna och ta emot och lyfta huvudet, så ansikte och glasögon klarade sig. Lyckades ta mig upp och hem. Tack och lov inga frakturer.

Idag har jag ont i bröstkorgen som fan, och i armarna, konstigt nog. Att ta emot hela min tyngd med byst och armar kostade på.

Så jag behöver en lugn helg, och min trötthet är helt naturligt när jag tänker efter.

Trevlighelgkram 🐘

I dag kom jag iväg t Friskis💪🏻Tog bilen dit eftersom man varnat för skyfall men än så länge har det endast kommit några droppar. 132 steg upp och ner, en kvart på motionscykel och två varv i e-gymmet😅
Det kändes att det var länge sedan jag varit där men väldigt skönt efteråt nästan mest för självkänslan och självförtroendet🙏🏻❤️

Kram☀️

@Ros beställ en fin present till dig själv, det är du väl värd. Grattis till 1,5 år! Bravo!

@Himmelellerhelvette Jag förstår dig och jag respekterar dig🙏🏻❤️

När vi pratar om det här med projicering tänker jag på mig själv. Återkommande kommer det stunder/perioder då jag känner mig väldigt ensam. Jag har min man och barn samt svärdotter. Jag har vänner men inte de närmaste. Två stycken har varit väldigt nära men nu är vår relation ngt annat. I min kontakt med min terapeut har vi genom diskussioner om min barndom kommit fram t att jag känner mig väldigt avvisad/övergiven. Det är inte någons avsikt att få mig att känna så men utan att veta så landar jag där. Då kan min besvikelse över dem komma upp t ytan igen, det enda jag hör och ser vänner som träffas gm båtresor, golf, bokklubbar, tjejgäng mm mm. Och nu på semestern kan det bli jobbigare. Jag har varit ganska lugn i det här i början av semestern eftersom jag bara har velat vara hemma men nu börjar det kännas lite mer. Känslor av…borde vi inte åkt iväg lite mer, svårt att acceptera mina känslor.
Jag vet dock att när jag börjar känna mig ensam, utanför då handlar det om mig själv. Att acceptera hur det är, att gå tillbaka till mig själv..vad behöver jag?
Jag vill inte vara utan de här vännerna men det kommer aldrig bli som tidigare. Jag märker att när jag själv inte orkat, har man då ingen riktigt nära vän då försvinner de bort med tiden. Om jag lägger för mycket energi på det så blir jag bitter. Jag tänker att för mig handlar det mycket om acceptans.
Tänker på Sinnesrobönen:
”Ge mig ro att acceptera
vad jag inte kan förändra
Mod att förändra
vad jag kan
Och förstånd att inse skillnaden”

Kram☀️🤗

@Ros Grattis till 1,5 år som nykter! 🥳🥳🥳 Och ett nytt, bättre liv!

Kram 🐘

Firar 1 1/2 år utan A idag🥳 Ska köpa en present till mig själv som en härlig påminnelse. Mitt liv nu är så mycket renare, saligare och tydligare. Jag går från klarhet till klarhet o landar mer och mer i mig själv o livet. Under stressiga o pressande prerioder så kan jag stoppa mig själv o känna efter vad är det som händer, stoppa mig själv o ta beslut vad nästa steg ska vara. Har tagit stora avgörande beslut och gjort det nykter. Förr så blev det så rörigt o med mycket A vid sådana beslut kunde jag bli rabiat o elak. Så underbart att den delen är borta hos mig nu. Andra året som nykter har varit fantastiskt för mig. Nu ska jag ta o beställa min present till mig själv. Jag önskar er alla en fin dag 🤗

Tack @Varafrisk, jag vet att du vill väl❤️Men jag är inte där, den dagen jag känner att jag inte kommer vidare, då kommer jag kolla på det alternativet ❤️

Jo det känner jag förstås igen @Andrahalvlek ❤️ Jag är min egen hjälte, haha. Jag litar på mig för det är den som hjälpt mig mest, men är det ändå inte lite så det ska vara? Jag är den enda jag ska leva med hela livet så jag behöver ha tilltro till att jag kan själv. Jag tycker ändå jag tar väldigt mycket hjälp av andra, jag har fått oändligt mycket hjälp av er på forumet, sedan har jag många fina vänner som jag bollar med, det som är skönt är att jag inte trackat en vän utan jag har liksom delat upp det jag behöver processa på alla, så ingen har behövt tröttna på att jag använder dem som samtalspartner. I början av min nyktra resa kände jag mig väldigt ensam och hade väl i princip bara er på forumet att bolla med men nykterheten har fört mig närmare alla dem jag hade ytligare relationer med sedan innan genom golfen, träningen, bokklubben o.s.v. De har bollat sina djupare ämnen med mig och jag mina med dem, detta har lett till mer genuina relationer och har hjälpt och hjälper mig enormt❤️ Tack fina du❤️

Tack underbara @vår2022 ❤️ Det är verkligen exakt som du skriver, oron i mig själv projicerar jag på andra. Jag har observerat detta jättemycket de senaste veckorna när vi varit på stranden dagligen. Hur jag lägger allt mitt fokus på hur andra kroppar ser ut och vad andra vräker i sig för fett och sockrig kost, hur jag äcklas av andras kroppar för att jag äcklas av min. För egentligen struntar jag fullständigt i hur andra ser ut! Det är bara att jag speglar mig själv, när jag inte tycker om min egen kropp letar jag de felen på andra. Mår jag bra i min kropp tänker jag inte ens på andras. Jag har reflekterat över detta många gånger med hur jag mår i mig projicerar jag. Så jag vet att det alltid är mig själv jag ska komma tillbaka till när jag exponerar ut! Det är mycket svårare med badsäsongen än att bli utsatt för alkohol tror jag? Utseendefixeringen sitter djupare än alkoholberoendet, tror det är därför? Överallt där jag inte är i badkläder försvinner tankarna nästan helt, så stranden är absolut en trigger. Jag behöver lära mig att tycka om min kropp och jag kan det ibland men oftast letar jag fel. Det är vad jag jobbar med mest nu.

Min man lyssnade ordentligt återigen nu när jag tog upp detta häromdagen med att det triggar mig något enormt när han sätter i sig enheter dagligen, jag klarar inte av det och det enda som kretsar i mina tankar är skilsmässa, att vi inte kommer kunna få detta att fungera. Han blev nog lite rädd för han vet när jag pratar från hjärtat eller om jag bara pratar av ilska. Det känns mycket bättre mellan oss nu sedan några dagar tillbaka 🙏 Kram❤️

Tack fina @Varafrisk ❤️ När jag förstod att jag var medberoende, att begreppet ens fanns och vad det innebar för några år sedan så satte jag mig in i det med hull och hår, läste allt jag kom över och lyssnade på alla poddar jag kunde hitta i ämnet, jobbade stenhårt med mig själv gentemot min mamma och satte gräns efter gräns, det var obeskrivligt smärtsamt och jag bröt till slut kontakten med henne under något år, bollade med släkt, min man och vänner, grät mycket och gick igenom ångest från helvetet! Jag har jobbat med detta under många år nu men det är som med vilket beroende som helst nästan skulle jag nog säga, jag kan få återfall men de brukar gå över inom några dagar, då hjälper det mycket att bolla med er och att skriva om det, skrivandet är väldigt terapeutiskt.

Precis som du skriver har jag blivit sviken av systemet och det kommer mest troligt inte att funka på mig eftersom jag bestämt inte tror på det och ändå tycker det funkar bra utan❤️

Bulimin är inte så svår när jag är ifrån den tänkte jag skriva och hör hur roligt det låter. Alkoholen är inte så svår den heller när jag är ifrån den. Du förstår hur jag menar. Jag tror väl att jag varit fri från bulimin i 15 veckor något sånt, har det uppskrivet men orkar inte gå och kolla. Tar jag återfall är jag fast men som med alkoholen, låter jag bli att kräkas kommer jag inte falla in i de dåliga vanorna igen, tar jag inte ett glas alkohol så kommer jag inte falla in i de dåliga vanorna igen. Jag har varit periodare med bulimin sedan jag var 15år, haft friska år, flera i streck men har aldrig förut satt mig in i att det är en sjukdom så som jag gjort nu. Tror det är som med de som slutar dricka i perioder utan att ha satt sig in i vad det egentligen handlar om, att de har problem med alkoholen, jag tror att när man tar till sig ordentligt med kunskap och förstår på djupet kan man bli fri! Min träning har hjälpt mig från alkohol, nikotin och nu bulimi. Träningen är min absolut bästa vän, den hjälper mig alltid med allt och den är så flexibel så den finns alltid till hands, är jag skadad kan jag byta den mot en annan variant, simma, yoga, styrketräna, cykla, paddla kanot, det finns oändligt mycket olika, det viktiga är att göra något för kroppen och hjärnan är byggda för rörelse🙏❤️
Kram❤️

Tack underbara @Andrahalvlek! Så skönt att du kan sätta de orden på varför jag engagerar mig så mycket i hur andra dricker, jag blir orolig för att det ska leda till misär. Det är precis så för mig, jag målar upp bilden i mitt eget huvud om hur mannen är elak mot frun eller tvärtom eller båda lika galna och hur barnen får lyssna på bråk och skrik. Jag behöver se att det är mina egna erfarenheter jag speglar i andra. Det är min rädsla som jag behöver hantera. Men samtidigt vet jag hur många barn som far illa bakom stängda dörrar och jag oroar mig alltid för barnen.
Jag har läst mycket litteratur i ämnet men ibland räcker det inte bara att jag läser jag behöver bolla med och när jag gör det med er faller bitar på plats❤️

Stor egenkänning på när jag är i obalans, då tar jag in allas ångest och oro som om det vore min egen. Det motverkar jag med kunskap om hur jag fungerar och får visualisera en vägg mellan mig och den andra och att hens problem studsar mot den, att de inte går in i mig, att jag lyssnar, ger råd men inte går in i känslan, sedan allt det du gör men istället för SSRI kör jag högintensiva konditionspass ett par gånger i veckan där jag ligger på 80-90% av min maxpuls. Promenader, bra sovrutiner, näringsrik kost, socialt umgänge både med vänner och familj, tid för återhämtning när jag blir socialt överstimulerad och ta till mig ny kunskap! Jag älskar att lära mig mer och utvecklas🙏
Kram❤️

@vår2022 och @Andrahalvlek har skrivit var sitt fantastiskt inlägg. Jag hoppas att de är hjälpsamma för dig🙏🏻
@vår2022 har verkligen kommit åt kärnan i problematiken enligt hur jag ser det,
När jag ger råd är jag ibland lite för försiktig här på forumet för här är jag mig själv men i min yrkesroll är det något annat.

Låt oss jämföra om du hade haft en fysisk åkomma är förmodligen inte jämförbart med hur du mår nu men iaf….Du hade googlat, du hade sökt på 1177, du hade pratat m ngn vän men jag tror till sist att du hade sökt vård. Jag tänker att terapeutisk behandling vore värdefullt för dig. Nu skriver jag tvärtom vad jag skrev igår för då skrev jag att det är inte hjälpsamt om du inte själv vill. Men, jag tänker att om du träffar en kompetent terapeut så skulle hen kanske ha förmågan att fånga upp dig. Jag träffar föräldrar i mitt arbete inte i terapeutiska samtal (de som behöver det råder jag att söka egen hjälp) men i kurativa samtal. Ibland känner jag motstånd och tvivel så starkt vilket utmanar mig att verkligen vinna personens förtroende men det kan ta många samtal innan man kommer någonstans.

Kostnaden är ju hög men ibland kan man få stöd via sin hemförsäkring el sitt fackförbund. Fast, då kanske de bestämmer vilken terapeut man ska ha. Du skulle kunna söka via vården för att få en remiss.

Bästa @Himmelellerhelvete fundera över dessa råd du fått ..hoppas det finns ngt som kan hjälpa dig❤️

Kramar🥰

@himmelellerhelvete Och jag vill bara tillägga att uppfattningen om att man själv är den enda som kan göra något åt sin situation är en del av medberoendet.

Under min barndom lärde jag mig tidigt att den enda jag kunde lita på var mig själv. Ingen annan kunde hjälpa mig. Jag minns ett mantra jag hade som jag mumlade för mig själv när jag skulle sova: ”Bara jag blir vuxen snart så jag får klara mig själv.” Och det tänket har jag fortfarande, jag har ursvårt att be om hjälp.

Att bli medveten om det är första steget, sen kan man börja försöka så smått. Utsättningsterapi. Be om småsaker, be om större saker osv. Så sakta bygga upp tillit till andra. Och det är som sagt en tydlig del av medberoendet. Beteenden som var nödvändiga under uppväxten, och som följer med oss upp i vuxenlivet.

Att skriva är en form av terapi som jag också tillämpar, och att bollplanka med er här på forumet. Oerhört värdefullt ❤️

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Du berättar om det ena obehaget och motgångar som avlöser det andra. Jag tänker att alkoholberoende, matmissbruk, tabletter, medberoende mm som du varit med om är något som hela tiden också omger dig. När tex andra dricker, din man dricker, i kontakt med din mamma, på badstranden… Du blir liksom exponerad och utsätts hela tiden för detta som kan trigga dig. Det skapar obehag, oro och ångest, flashbacks och kanske ptsd. Kroppen är i fight and flight mode, i helspänn och det är svårt att slappna av. Man måste ha superkontroll för att parera och hantera alla triggers och det tar massor av kraft och energi. Det ena obehaget avlöser det andra. Du kämpar hårt med att inte hamna tillbaka i beroenden.

Tänker också att om man är van vid detta så blir det lätt ett normaltillstånd. Då blir tankarna också lätt att det finns ingen hjälp för mig att få, ingen mer än jag själv kan hjälpa mig, det är som det är. Vi är komplexa och vi har stark självbevarelsedrift. Jag tror som jag tidigare skrivit om att det alltid finns en ”vinst” i det man gör och att det är därför man håller fast vid det. Den ”vinsten” är komplex och är många gånger komplicerad att förstå och som gör att man håller fast vid något, även om det är obehagligt och många gånger självdestruktivt. Tex att man håller sig kvar i en våldsam och destruktiv relation. Jag tror att det är den ”vinsten” man behöver förstå och bearbeta på djupet för att komma loss ur tankar, känslor och beteende och då krävs en terapeutisk behandling, hjälp och stöd. Men för att göra detta så måste det finnas ett värde i att göra det och en ny ”vinst”. Kanske kommer det först när man är i ett läget där man känner att ”nu orkar jag inte mer, jag ger upp!”

Vi lägger ofta vårt fokus och oro på andra och vår omgivning när det egentligen handlar om oss själva. Oron man har om andra handlar egentligen om den egna oron, men den projiceras på andra. Att det är där vi behöver jobba, med oss själva och vad som händer inom oss själva. Om man hittar ett lugn och förstår sig själv med all sin komplexitet så kommer omvärlden att te sig annorlunda i våra ögon. Vi kommer inte att projicera vår oro på andra, när vår egna oro är i schack. Då får man också bättre kontakt med sina egna behov och vad som är viktigt i sitt liv och kan välja vad man vill anpassa sig till, på vilket sätt och vad man vill ta bort.

Vi är ofta komplexa med olika tunga bagage, vilket är spännande och fascinerande, men det kan också var jävligt tungt och jobbigt. Tänker också att vi ofta hittar olika lösningar på hur vi ska hantera livet på, hur tungt det än är. Vi är mästare på det. Det är vi själva som sätter gränsen för när det är nog och när vi vill göra en kursändring, precis som vi gjort när vi blev alkoholfria. Det kan vi göra även på andra livsområden.

Lite djupt funderande från min sida😁. Sköt om dig! Kram❤️

@Varafrisk Tack ❤️

@Himmelellerhelvette ❤️Tack för fina ord!

Jag tänker att oavsett vad din mamma är värd eller inte så tänker jag att vad du gör är tillräckligt. Man kan alltid göra mer men någonstans måste det finnas en gräns. Behöver hon mer hjälp så finns det ju hemtjänst. Jag hade en god relation med mina föräldrar så det var inte svårt att sätta mina gränser. Fast, det var aldrig krävande men min syster tyckte nog att jag borde göra mer. Det var alltid svårt att säga till henne för hon blev sur och jag kände mig så liten.

@Andrahalvlek nämnde vad AA kallar ”vuxet barn”. En av behandlarna i min behandling gick i en sådan grupp som AA har för vuxna barn som vuxit upp med missbruk i familjen. Kanske vore det något? Bor du i en stor stad då är chansen större att det finns ett större utbud av grupper.

Jag har också sett alkoholens inverkan på människor dels på mig själv dels på andra. Min dotter ska inte dricka alkohol dels för sin sjukdom/mediciner dels för att det blir alltid för mycket. Jag bryr mig om henne. Min son har också druckit mycket på fester. Jag bryr mig även om honom. Men, jag orkar inte bry mig mer, mer än här på forumet förstås och de vänner som jag mötte på behandlingen samt på NA. Jag kan förstå dina tankar om att alkohol är ett gift mm med tanke på din uppväxt. Fast, åter igen de flesta kan hantera alkoholen men jag tänker att det är få som förstår att alkohol kan leda till missbruk och beroende. Det fanns ju inte på min världskarta att jag skulle drabbas även om jag visste att vem som helst kan drabbas. Jag tänkte…det vore ju hur skämmigt som helst men jag fastnade i alkoholens klor.

Återigen jag ska inte tjata om terapeut …fast det låter ju ändå som jag gör det😬
Jag vet att du har bott i familjehem och behandlingshem eller hur? Tänker att du har haft mycket kontakt med professionella, med myndigheter och känt dig väldigt sviken? Jag tänker även att när man läser böcker, poddar så kan man sluta att läsa när man vill när det gör för ont vilket man kanske inte kan hos en terapeut. Visserligen kan du få råd här också som väcker det smärtsamma. Jag kanske är helt fel ute. Fast, jag tänker precis som du att tänker man att det här kommer inte hjälpa är risken stor att det kommer inte göra det. Det är också ohyggligt mycket pengar som man får betala och då vill man ju ha något för valutan.

Ang bulimin så kan jag förstå att det är en jättesvår sjukdom. Har ju berättat om en ung kvinna som jag träffat på NA som är svårt sjuk i anorexin. Är på behandlingshem just nu och har varit det i omgångar. Jag känner oro för om hennes kropp rent fysiskt kommer att hålla.

Ha en fin onsdag☀️

Kramar ❤️

@Andrahalvlek Det är underbart att kunna glädjas så på det viset! Vi alla skulle ha det lite mer inom oss eller iaf jag.
Önskar dig och din dotter fin födelsedag🥳💐

Kram 🥰

@Himmelellerhelvette Känner igen mig enormt vad det gäller medberoendet. Handla en gång per vecka och skicka mess med godmorgon och godnatt dagligen är min hjälp till min mamma just nu, när det mest akuta lagt sig. Och betala räkningarna. Jag får också hia mig, inte hjälpa henne för mycket. Jag tänker på syrgasmasken i flygplanet - hjälpa mig själv först innan jag kan hjälpa andra.

Även ditt tänkande om andras drickande tror jag hänger ihop med medberoendet faktiskt. Det sitter så starkt i dig sen barndomen också att drickande leder till misär. Inom AA finns ett begrepp som heter ”vuxet barn”, som hanterar just medberoende hos oss som upplevt missbruk i vår barndom. Det mönstret sitter så starkt i oss. Det borde finnas litteratur i ämnet.

Jag tänker på andras drickande ungefär som jag tänker på nyheterna på tv. ”Låt dem hålla på, idioter, orka engagera sig i allt, näpp”. Jag måste tänka så för att ens kunna titta på nyheter. MEN det förutsätter att jag är i balans mentalt, när jag är sårbar äter allt elände in sig under huden på mig. Och hur behåller jag min balans mentalt? SSRI, äta bra mat, noll socker, motion och goda sömnrutiner. Och trevligt umgänge då och då 😍

Kram 🐘

Underbara @Varafrisk ❤️ Tack för att jag får bolla med dig. Jag är så tacksam över er jag bollar med här på forumet.

Det obehagliga som inte tar slut är motgångar, jag vet att det tillhör livet och jag vet att dem gör mig starkare när jag tagit mig igenom dem men jag tycker nog ibland att de bara avlöser varandra. Kan det vara så gör att jag inte tagit tag i dem innan! Förut har jag lagt alkohol på medan jag nu tar tag i ett obehag efter det andra? Mamma är jag rätt lugn kring, jag hjälper henne med en gång i veckan med handling och och lite annat praktiskt, umgås ett par timmar och ringer några gånger mellan besöken. Hon mår inte bra men jag tror jag accepterat nästan helt att jag gör det jag klarar av för att själv inte dras ner, försöker ligga på en rimlig nivå. Ibland kan jag tro att jag kanske borde göra mer men då drar jag tillbaka mig själv och frågar mig om det är hon som är värd all min energi eller om jag faktiskt ska lägga den på mig och min familj. Jag har oändligt många och långa perioder lagt all min tid och energi på att sörja och ha ångest kring henne. Jag tror ju det är ett missbruk på ett sett det med, medberoendet och jag är väldigt tillfrisknad från det jämfört med hur det varit men det innebär ju också att jag kan få återfall så jag får passa mig.
Bulimin går fortfarande väldigt bra skulle jag säga, tror det är ca 15 veckor utan återfall nu, har inte kalendern framför mig så vet inte exakt. Jag får kroppsfixerade tankar oftare när det är badkläder som gäller och det har det varit mycket av senaste veckan, vi har varit iväg hela familjen, sol och bad har det varit konstant men det har ändå inte fått mig att ta till bulimin, jag har gått upp ett par kilo och de stör mig men jag vill absolut inte gå tillbaka till stressen i bulimin så antingen får jag acceptera att kläderna är tightare eller så får jag röra på mig mer och skippa alla glassar😉 Ätstörda tankar räknar jag med kommer vara med ett tag och glesas ut med tiden såsom med alkoholen.

Jag pratade med min man igår och jag tror nog efter @vårs fantastisk kloka ord att jag förstår att jag behöver försöka förstå att folk kan dricka utan att de blir som för mig, det är väldigt svårt för mig att se det ur det perspektivet, du får gärna hjälpa mig mer med det, du har säkert fått mycket klokheter med dig från AA kring det? Jag har ju på nått sätt hamnat i ett tänk att alla har problem och gömmer det, alltså jag speglar mig själv i alla nästan? Det behöver jag verkligen jobba med att förstå varför jag tänker så och hur jag ska kunna ändra mina tankebanor. Jag tycker också det är jobbigt att se folk jag tycker om dricka gift! Jag vill inte att de ska förgifta sig, tänk om dom får cancer, så går mina tankar, alkohol = gift= allvarliga sjukdomar! Varför normaliserar samhället gift! Jag blir så arg och frustrerad, förstår inte människor att de leker med ett beroendeframkallande medel?
Jag litar inte på professionella kontakter, jag är helt inställd på att jag kommer bli besviken, finns ingen som kan övertyga mig om annat, de få gånger jag försökt få hjälp har jag råkat på dem som inte brinner för sitt jobb och jag har inte ekonomi att betala 800kr/samtal eller om det till och med är upp till 1500kr/samtal? Jag älskar att jag får bolla med er och jag får bolla med vänner och jag får mycket hjälp av böcker, poddar och att skriva, när jag skriver får jag syn på det jag försöker förstå från en annan vinkel, det är terapeutiskt har jag hört, googla skrivande som terapi, finns en del om det. Kram❤️