Senaste kommentarerna i forumet

Ledig några dagar igen❤️Fått 3:e covid-vaccinet. Nu är smittspridningen på uppgång, när det gäller både Corona, och andra influensor. Det känns lite jobbigt med tanke på mina nära i Norge. Måtte det inte bli någon nedstängning innan jul. Den ena dottern med familj ska fira jul här i Sverige. Jag jobbar en del i jul, men det känns bra. Helst när man får lönen i Januari, med Jul-tillägg. Yngsta dottern var här i helgen. Vi var ute med hundarna i skogen. Vinterväder och snö. Vi hämtade grankvistar och andra kvistar. Dottern gjorde en jättevacker krans som vi hängde på min dörr. Mina 3 döttrar är väldigt olika, men jag trivs jättebra med alla. Dom har en kreativ ådra, och gillar att både pyssla, men även större projekt när det gäller hus och hem. Jag är så glad att just jag fick bli deras mamma. Vi skojar mycket, men pratar även om djupa saker. Alla 3 tjejerna gillar SPA, precis som jag. Funderar på nästa år när jag fyller jämt, kanske åka på något sånt, eller hyra ett hus med spaanläggning. Det är tack vare många på forumet som jag lyckats bli den jag är idag❤️. Det kanske hade blivit bra ändå, men att ha människor runt sig som tror på en, som vet vad det handlar om, och som finns 24/7. Det är fint och unikt❤️ Torn ” den grabben” har betytt oerhört mycket för mig, just för att han har sagt att jag är betydelsefull för honom, och hans nykterhet. Även flera andra som gillar det nyktra livet, och som förstått grejen..😉..Det är klart att alla ska göra som dom vill med sitt liv..Vill man fortsätta försöka dricka kontrollerat, så gör det. Jag har aldrig levt kontrollerat med någonting, aldrig gått på diet, eller bantat. Jag har alltid ätit det jag vill, och gjort dom motionsformerna jag gillar. Att jag började dricka för mycket handlar enbart om att min hjärna blev beroende. Precis som att jag kunde bli beroende av andra kemiska substanser. Jag har aldrig tyckt synd om mig själv, däremot var det synd om mina barn när jag och deras pappa drack som värst. Det var väldigt synd om dom när jag försökte kontrollera mitt drickande. Just för att det lyckades ett bra tag, till djupdyk och ner i fyllan igen efter några månaders ” kontrollerat” drickande( vad fasen det nu betyder.). Kontrollerat knarkande finns det? Same-same. Tycker jag. Olika substanser bara. I helgen ska jag till mannen jag börjat dejta. Det ska bli spännande. Han har också bastu och badkar. Ett stort +. 😍

@Se klart Tack för att du påminner mig om mina egna ord.
Kämpar också hårt med en tuff verklighet, många måsten, orosmoment och en del sorg.
MEN jag är nykter. Allt annat får helt enkelt ordna sig på det ena eller andra sättet.
Kram!

Tack för alla ❤️❤️❤️ Jag bär med mig alla kloka och och tankar, och så kikar jag in här och tänker på det RIKTIGA jobbet jag har gjort och gör varje dag. Nykter.
Slår allt. Kan missa både det ena och det andra, faktura-attester, inlagd sill, eller skjuta medaebetarprocess till februari.
Jag dricker inte. För MIN skull.
Allt annat kommer efter det, hör jag @blendas ord eka inuti.
Att inte ta första glaset är sedan en tid en lag som sällan eller aldrig ens i tanken dyker upp.
Att nykterheten går före allt är också en process att etablera.
Jag tror att det för mig är nödvändigt med forumet- så länge det känns nödvändigt (och så länge jag själv kan bidra med något men det är inte heller livsviktigt varje dag)
För mig har det kommit att bli en del av mig. Ett tag tänkte jag på det som doft-allergi för att man då får avstå vissa festligheter när människor brukar ha parfym! Men numera tänker jag att det är en superkraft, inte en brist. Stor skillnad i mitt mindset som gör mig mer livs-stolt.
Idag kör jag tricket att gå väldigt långsamt, så kroppen tror att jag har all tid i världen!
PS! Tips på superbra tv-serie är Dopesick som handlar om Oxycontin-katastrofen i USA och läkemedelsföretagens bisarra cynism

Låter bra Mrx. Jag var bara tvungen att fråga, för ibland har det varit så att det är ett planerat återfall som är på gång när man lämnar. Och november/december är en svår tid för många.

Vi kanske har lite andra erfarenheter av hur och när man druckit både du och jag än vad som ibland är fallet här och då är de ”sanningar ” och generaliseringar som ibland skrivs lite skavande. Som att man ”inte har fattat ännu bara”, men snart ska få se. Lite nedlåtande från en enstaka person som gärna också skriver ”vad var det jag sa”. Önskar att alla kunde vara som Berra, han dömer ingen, bara betraktar. Väljer nykterhet för sin egen skull. Och det är väl så de flesta härinne gör också men ibland när det blir de massiva inläggen om giftet alkohol då är det svårt att ha en annan väg. Och lösningen verkar vara att de som gör annorlunda backar ut. Funderar på det själv ibland, men jag gillar så många här och funderingarna om livets vedermödor. Man lär sig så mycket av så många. Skulle dock aldrig skriva om det inte gick bra för mig, för ”vad var det jag sa” grabben skulle bli så jäkla nöjd och än mer uppblåst. Så ämnet alkohol är liksom inte möjligt att resonera om. Där är det en väg som gäller, men livet som de flesta skriver om, det är min behållning av forumet.
Jag tycker att det är synd att du lämnar.
Lycka till!

Bla, bla, bla, blahablaha. Same procedure as last day. Två steg fram och ett tillbaka känns det som på jobbet nu. Dubbelsuck. Men jag har gott hopp om att det blir bra till slut. Jag måste ”uppfostra” mina närmaste kollegor först bara 😉

Jag har i mitt tidigare jobb skött mig själv till stor del, jag har löst problem på egen hand och sen har jag kommunicerat ut det till andra. ”Så här blir det, så här ska ni göra”. Nu sitter jag på ett ”löpande band” och är beroende av att ledet före mig levererar korrekt och i god tid, för att jag i min tur ska kunna leverera korrekt och i god tid till nästa led. Det är inte konstigt om det blir tjafs. Det vore konstigt om det inte blev tjafs. Det blir tjafsigt när folks uppfattning om vad som är rätt och fel gnids mot varandra.

Jag är tacksam för att jag har förmågan att brusa upp på ett sansat sätt, jag blir inte helt skogstokig 🤪 Och folk brukar skärpa till sig. Faktiskt. Åtminstone efter några påstötningar. Och när jag vägrar ta skit, och markerar mina gränser tydligt, så behöver jag inte bära med mig konflikterna så länge. De svallar ett tag, och sen kan jag lägga det bakom mig. Hyfsat snabbt.

Jag brukar alltid be om ursäkt om jag har gjort fel eller inte levererar i tid. Oavsett orsak. Oavsett om det egentligen beror på att någon annan inte har levererat till mig i tid. Jag ber om ursäkt, säger eller skriver ”förlåt, det blev fel”. Det är väldigt sällan någon gör detsamma till mig. Är det inte brukligt att göra så på arbetsplatser? Det slog mig just nu faktiskt att jag känner mig som en udda fågel som högt och tydligt eller skriftligt ber om ursäkt om det har blivit något fel där jag är inblandad.

Jag ber om ursäkt kollektivt för företaget också, senast igår till en ny vikarie som blev inkastad i det här getingboet hastigt och mindre lustigt. Jag bad om ursäkt för det, för att hon inte hade blivit mottagen under lite mer ordnande former. Trots att det inte alls är mitt ansvar längre. Och sen frågade jag om jag kunde hjälpa henne på något sätt, vilket jag kunde.

Det är otroligt avväpnande att be om ursäkt. I samma stund som jag säger ”förlåt, det blev fel därför att…” så kan man bokstavligt se hur axlarna på motparten sänks, hur de andas ut långsamt och sen säger något i stil med ”det är okej, gör så här nästa gång”.

Nu låter det som jag gör fel hela tiden 🤣 Det gör jag förstås inte, men just nu när jag är ”ny på jobbet” så sker det kanske 1-3 gg/vecka. Inga jättestora saker, men jag är inte van att göra fel alls så det känns mycket för mig. Och då är jag inte huvudansvarig för felen, absolut inte. Jag är en del i en lång kedja och det är oftast till personen som kommer efter mig som jag ber om ursäkt, och försöker kompensera på något annat sätt.

Att be om ursäkt, att faktiskt säga eller skriva ”förlåt” är väldigt berikande för jobbrelationer. Mottagaren känner sig sedd och tagen på allvar, och jag behöver inte gå och älta misstaget utan kan lägga det bakom mig hyfsat snabbt. Det gör inte mig till en sämre människa eller yrkesperson. Tvärtom. Tror jag.

Min chef är en mästare på det motsatta. Hon ber aldrig om ursäkt. Hon går i försvar som en obstinat tonåring, skyller ifrån sig och/eller förringar/negligerar min irritation och ilska. Gång på gång. Sån vill jag absolut INTE vara.

För övrigt ser jag verkligen fram emot min semestervecka den 10-14/1.

Kram 🐘

Att säga att man inte förstår, då är man smart, att låtsas att man förstår, är tokigt. Att be om hjälp när man behöver är bra, helst om man vet vem som kan hjälpa mig, att hjälpa någon annan när man kan, är bra för själen.❤️..Jag har haft sömnsvårigheter för några år sedan, det hade troligen med alkoholen att göra. Nu om jag sover dåligt en natt, så är det oftast något jag är orolig för, eller grubblar på. Oftast löser sig det mesta, om man inte räknar med svår sjukdom. Se Klart, var rädd om dig, det finns bara en DU ❤️

Funderar lite...jag tänker att det finns de röster på forumet som inte förespråkar helvitt....men de röster som förespråkar helvitt och även vill förbjuda alkoholen de rösterna kanske hörs högst. Jag vet inte men det är kanske så.
Jag förstår att jag behöver vara helvit för mitt beroende är för långt gånget. Även om jag vet att alkohol för med sig många negativa konsekvenser med både sjukdom, våld mm så tänker jag nog ändå inte ett förbud. De flesta kan ju faktiskt hantera alkoholen ( iaf enligt Rådgivningscentrum). Jag tycker dock att det är viktigt att alkohol endast säljs på systembolaget. Skulle inte göra något om man begränsade öppettiderna. Kanske även begränsade tider på restauranger och krogar.

Ha det fint!

@Se klart Tänker på det där med att be om hjälp. Jag är ganska dålig på det. Det ena gäller tex när det gäller datatekniken..journalföring osv...har jag fått en genomgång en gång och inte riktigt förstår..har jag väldigt svårt att be om hjälp igen...till slut måste jag be om hjälp men det kan ta lång tid innan jag gör det, det är då väldigt pinsamt att fråga..att jag inte har frågat tidigare. Det andra som handlar om att be om hjälp var när min man var sjuk i cancer framför allt när han låg på Sahlgrenska under drygt två veckor. Jag hade behövt hjälp då. Jag hade behövt att istället för att köra själv att någon var med och körde. Jag hade behövt be om att få komma hem till någon vän att äta mat. Jag gjorde det inte då, jag tänkte att man borde förstå...fast många är ju upptagna med sitt. Om jag skulle utsättas för en svår situation igen ja...då skulle jag be om hjälp...det är ju inte säkert att jag skulle få den...men jag skulle be om den.

Du är ju också en oerhört klok person...så jag tänker...precis som du gör...lyssna till din kropps signaler...du först!

Varm kram:)

@Charlie70 Hej! Jag har sagt det förr och jag säger det igen..du är klok som en bok! Tycker allt du gör är så genomtänkt. Ser att det är snart två år som du har varit nykter..så strongt! Inser du själv vilken styrka du äger..vilken förmåga! Jag säger bara wow!
Tänker på din son..känner så starkt för barn och ungdomar. Min son hade inte många betyg när han slutade nian kom inte in på något program utan fick börja på IV som det hette då. I november första terminen skulle vi på ett skolmöte vilket i ordningen minns jag inte men min son sa till mig "Mamma, jag går inte på något mer skolmöte efter detta" och jag svarade " Inte jag heller"...där och då blev det bestämt att han skulle ut på praktik. Började på det byggföretag som min man arbetade på. När min son fick sluta skolan då började livet för honom. Vändningen var i princip total. Han hade turen att man köpte in ett traditionellt lärlingspaket till honom. Idag har han arbetat många år som byggnadssnickare och trivs med sitt val. Jag önskar så att det skulle finnas något mer än skola för våra ungdomar. Att man får pausa kanske plugga senare i livet om man vill.

Det är trist att Covid-19 ökar igen...det känns lite som ett bakslag...på jobbet går vi hela tiden med munskydd förutom när vi är i våra egna kontor. Hoppas att din dotter snart piggnar till.

Allt gott till dig och stor varm kram!

Tack snälla ni! Jag kan säga att hade läxhjälp hjälpt hade problemet varit enkelt. Jag har funnits vid hans sida hela tiden och har såväl kompetensen som tiden eftersom jag inte jobbat heltid på ett tag, men han pallar inte plugga hemma helt enkelt. Vi kämpar vidare. Det finns så otroligt många olika möjligheter för honom. Till exempel tycker jag att han kanske skulle jobba ett tag i stället, men han är inte där. Det är som en dans mellan oss med pepp och olika alternativa förslag på andra vägar. Men han är som sagt i den åldern att han snart är myndig och han måste börja ta sina egna beslut.

Mina tankar om Rövhålet har jag släppt. Jag kan inte göra något åt hans ointresse. Har i stället funderat på hur bekantskapskretsen ser ut (kraftigt decimerad efter skilsmässan, märkligt, eller hur?) för att se om det finns annan manlig förebild att bjuda in till vår lilla familj. Ser lite skralt ut men jag funderar vidare.

Fröken fick sin vaccindos nummer två i går och som ett brev på posten vaknar hon med lätt feber och ont i armen. Vi får ha en hemmadag eller flera, ska läsa på hur riktlinjerna ser ut just nu. Inte vad jag räknat med förstås men så är livet.

Kram!

@Se klart men som jag känner igen mig i ditt inlägg från igår lunch. Det är många Imovane genom åren som har räddat mina arbetsinsatser. Det har känts som det enda rätta - men är det det? Jag tror vi får oanade insikter här i nykterheten.
Var rädd om dig!
Kram!

@Mrx Jag tycker det är tråkigt att du "hoppar av" forumet. Vi träffades ju på den fysiska träffen för snart två år sedan och du har också deltagit vid en online-träff som jag också deltog vid. Med all välvilja vill jag understryka att det inte råder någon enhällighet här om att helt nykter är den enda vägen. Jag är en del av forumet och kan se att det finns andra vägar som fungerar, om än inte för mig. Det forumet har gett mig är en balanserad och kärleksfull hjälp i mitt arbete för att bli fri. Det är inte alltid lätt att kommentera eller ta emot de kommentarer man får. Men jag upplever att jag har fått stort stöd hela vägen. I övrigt har jag samma funderingar som @Varafrisk och @Sisyfos. Vore fint om du orkar kommentera. Vi vill ju att alla som önskar ska trivas här.

Kram!

Sisyfos, jag har alltid gått min egen väg här i livet. Jag tycker alla människor har rätt att välja hur de vill leva sitt liv. Forumet har utvecklats i den riktningen att det är bara totalt nykterhet som gäller. Hos mig skapar det bara ångest och ingenting som jag strävar efter. Jag har inte planerat att supa ner mig. Har aldrig haft dessa planer eller tankar. Jag har aldrig haft alkoholsug eller abstinens. Jag ville bara göra en förändring av min konsumtion. Nu går vi mot jul. För mig innebär det mer umgänge med barn och barnbarn. Vi har aldrig druckit alkohol under julen i min familj. Det är barnens högtid och då funkar det inte att vara berusad. Traditionellt brukar Januari vara hel vitt för mig. Vilket jag även strävar efter nästa år. I februari har vi en resa inbokad till Gran Canaria då brukar jag dricka sparsamt. Jag som oliktänkare här på forumet känner att jag behöver ta en paus på obestämd tid. En dag i taget 😉
/Mrx

Der är väl det som är en viktig insikt, att våra problem ser lite olika ut och har olika lösningar. Du har hittat en väg som är svår att ha här på forumet. Jag kan tycka att det är synd, eftersom jag tänker att vi har mycket att lära av alla. Jag vill bara skicka en fråga - vilken är anledningen till att du hoppar av just nu? Det är december. Trötthet och deppighet för många. Ät lite D-vitamin kanske om du känner att du dippar nu. Att öka alkoholkonsumtionen är inget bra alternativ, men det är kanske inte det som du har tänkt? Eller är det det?
Det är en fråga av ren omtanke, för vi har ju en tendens att lura oss själva lite om vi vill dricka.
Och om man ska vara krass, har du möjligtvis gradvis trappat upp din konsumtion igen? Det påverkar ju negativt på många olika sätt. Så jag hoppas att anledningen till att du hoppar av är att det går slldeles lysande och inte att du vill kunna dricka utan att något skaver.
Men jag förstår också att det skaver att ha en annan strategi här på forumet och att inte riktigt känna igen sig i den modell som så ihärdigt förespråkas. Ibland blir det för mycket och skriver man om det är man en fiende hos någon enstaka person eftersom man ifrågasätter den konsensus som råder här. Men det är väl så att det är en stor grupp som har hittat samma lösning och mår bra i det. De andra hörs inte lika mycket eftersom det inte är någon som jublar åt någon som dricker ett enstaka glas. Lycka till Mrx, jag tycker att oliktänkarna behövs här på forumet.

@Mrx När du skriver att forumet har utvecklats åt ett håll som du inte önskar så blir jag nyfiken på hur du menar? Det är fler personer än du som säger det därför undrar jag.

Ha det gott och Lycka till fortsättningsvis 🌟🌟

Okej räcker bra SeKlart! Frågan är om det inte ändå är mer än ok. Jag sätter ribban rätt högt på nåt sätt. Också extremt dålig på hjälp och har lite höga ambitioner. Pianisten skrev: ”Det jobbiga när man kör det där maskinläget är nog att jag mått ganska bra i det, man blir lite hög på sin energi på nått sätt.”
Jag tänker att jag till viss del kan känna igen mig i det. Planera helgerna så att de går i ett, check, check, check och att det är lite tillfredsställande i att kunna bocka av och lite maskinellt. I helgen havererade min tidsplan. Det är då det blir lite jobbigt. Och det är då på nåt sätt jag måste fatta att det är mina egna ambitioner som är högt satta. Ingen annan varken vet eller bryr sig. Och jag kan egentligen både delegera och be om hjälp. @Se klart skrev:"Jag klarar inte allt, och framförallt klarar jag inte allt på egen hand."
Det är en viktig insikt. Men det är nog så svårt att leva efter, särskilt när man hamnar i maskinläget. Jag tänker att det är en varningssignal ändå och att det är bra att du ser den. Snart jul och viktig avkoppling.

@Se klart ❤❣🌷

Jag tror att man faktiskt har kommit en bra bit på väg när man både kan förstå och också uttrycka att man behöver en paus.
Och också ta en paus! Bra jobbat! Jag tänker också som du att det är en bit ifrån att krascha då,

Jag har insett att jag inte behöver forumet på samma sätt längre. För mig var det bra att använda forumet för att bryta en slentrianmässig över konsumtion. Jag tyckte det var guld att skriva med andra som vill göra en förändring. Jag bokförde all alkohol jag drack under tre års tid här på forumet. Jag hade aldrig som mål att bli nykterist. Jag är nöjd att jag kunnat ändra på mina rutiner till det bättre. Samtidigt vill jag inte engagera mig för mycket i andras problem eftersom de är annorlunda än mina. Jag saknar många av mina forum vänner som inte längre är aktiva här inne. Forumet har utvecklats åt ett håll som inte är vad jag önskar. Var sak har sin tid. Kanske jag tittar in längre fram men just nu är det tack och hej från mig. En dag i taget 😉
/ Mrx

Hej! Vill bara titta in och se hur ni har det. Jag vill tacka för din kunskap som du delar med dig av Tappadigen. Jag brukar gå in och läsa emellanåt, me. Jag skriver sällan själv. Jag borde ju flytta in hit nu, nykterheten är stabil och årsdagen gick förbi utan att jag tänkte på det ens. Det tolkar jag som positivt. Jag blir glad av att se så många som kämpar, imponerad över hur du möter upp nya med viktig information och värme. Ni är flera härinne som gör detta viktiga mottagandet med värme och förståelse. Det betydde mycket för mig och betyder mycket idag också.
Varmt tack för klokskap, tålamod, kunskap, ja att ni finns ❤️🌹🤗

Tack tack alla som skrivit här hos mig idag. Jag skulle kunna säga ”ni anar inte vad det betyder” men ni om några vet betydelsen av att lägga bomull och kloka ord kring dagar som skaver mer än vanligt. Idag var en sån dag och även om det inte direkt var desperation jag kände så var det helt klart ett lite skamset viskande ”hjälp”.

Jag är inte bra på hjälp. Att våga be om hjälp är det yttersta av svårt för mig. Det är sådär svårt så det blir lite knöligt i halsen när jag sväljer. Att be om hjälp är liksom ett blottande av, eller snarare att öppna upp för att jag inte klarar allt själv.
Jag klarar inte allt, och framförallt klarar jag inte allt på egen hand.
Det här låter som ord man pratar på förskolan. Jag ligger väldigt mycket efter där.
Jag återerövrar eller kanske erövrar jag insikterna lite i taget.
Tack vare alla era smarta och framförallt så genomsnälla inlägg känner jag mig stärkt i att jag är okej. Att okej räcker bra. Att jag är bra nog, troligen på alla möjliga kanter men också här.
Jag kan hjälpa till. Och jag kan få hjälp när jag behöver.
Körskola för mänskliga livet del ett. Tack för den varsamma lektionen. Kram ❤️🙏🏻

@majken_r Tack snälla ❤️ Jag kände mig jobbig, men samtidigt kändes det förbannat skönt att stå upp för min åsikt. Jag är inte så konflikträdd som jag trott. Mina kollegor är dock väldigt konflikträdda, så de brukar bara bli tysta och huka bakom skärmarna.

Kram 🐘

@Se klart Ibland snurrar det förbannade hamsterhjulet lite för snabbt för att man ska hänga med på ett bekvämt sätt. Och gränsvakterna hamnar på efterkälken eller tittar bort lite för länge. Det är inte lätt att räcka till för alla, men allra viktigast i ditt liv är du ❤️ Det är lätt att råda andra, men väldigt mycket svårare att själv se de trasiga mönstren i sitt eget liv. Lyssna på kroppens signaler är det enda vi kan göra. Den är smart och tar till alla knep den kan ta till. Till och med sjukdom och feber om det krävs.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Heja dig💪🏼

Tisdagen började skitdåligt. Försov mig, eftersom jag glömde ställa larmet, och sen kunde jag inte riktigt tygla mitt humör på morgonmötet. Nåväl, ingen behövde sväva i ovisshet om vad jag tycker, och det är ju bra. Att jag aldrig kan hålla tyst är både en välsignelse och en förbannelse.

Tur att jag är trevlig och snäll och hjälpsam 99 procent av tiden. När jag väl visar mitt humör får jag hjälpande händer och sympatier från hjälpsamma kollegor, och det uppskattar jag verkligen. Inget ont som inte har något gott med sig. Ungefär som med döttrarna när de var små. Jag skällde verkligen inte över småsaker, men när gränsen väl var nådd tog jag till mitt lejonvrål och då stod båda döttrarna givakt. Ooops.

Lite så kändes det på jobbet idag också, även om mitt lejonvrål var blygsamt. Tyckte jag i alla fall. Jag frågade min närmaste kollega efteråt om min ilska märktes, och jo den märktes. Bra!

Så dagen tog sig med tiden och jag avslutade jobbdagen med att sluta två timmar tidigare och åka till frissan. Efter ett kort besök hos dottern efteråt var det bara att börja traska. Pga ofrivillig sovmorgon och kort snabb lunch återstod cirka 8000 steg att få ihop. Men jag gjorde det! Inte fan ska mitt jobb fördärva min streak! Vissa dagar räcker det inte enbart med goda vanor, då får man bara göra.

Kram 🐘