Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek tips på lurar: Sony WH-1000XM4
Det är de bästa denna hörlurstunga familj har funnit.

Kram!

@Torn Absolut 👍🏻 Allt man lär sig är positivt, nu kan jag släppa de och gå vidare på min nyktra resa.
💕kram sländan

@Sisyfos grubblerierna passerade. De föranleddes av att jag anmälde mig till en större fest som inkluderar spöken från förr. Festen är uppskjuten, grubblerierna också uppskjutna.
Med maken har jag kommit-ingenstans. Jag erbjöd (helt emot alla min principer) min hjälp. "Det är inte stökigt hos honom och han städar varje vecka" (ren lögn enligt sonen). En annan nästan ännu viktigare fråga gäller dotterns hygien. Det gör så ont i mig när hon får gå med fett hår och luktar armsvett eftersom hon inte klarar hygienen på egen hand. Exmaken anser att jag måste förstå att han inte kan hjälpa sin dotter i yngre tonåren. Jag sa att det kan jag - eller inte. Flickan behöver hjälp, han behöver hjälpa henne handgripligen. Klarar han inte det så får han ringa mig när det är dags för duschning eller om han tar del av de avlösartimmar flickan har så kan någon av våra avlösare bistå hemma hos henne (inte 100 procent vad de timmarna är till för enligt lagen menmen..). "Nej, han behöver ingen hjälp". DET bekymrar mig.

Jag läser om funderingar här kring varför vi började dricka en gång i tiden. För min del var det nog redan från början en avkoppling från ett alldeles för stort ansvar jag tagit under min uppväxt. En möjlighet att snabbt och lätt få kul. Ett sätt att känna mig mindre ensam och eljest (fast effekten blev så klart den motsatta på sikt). Mitt drickande började vid 18 år så inte särskilt tidigt. Däremot märkte jag tidigt att mitt förhållande till alkohol inte var okomplicerat. Sedan nästa dag 1 har min relation till alkohol varit högst oavslappnad. Tankar om dricka eller inte dricka, dricka lagom och inte klara det har alltid funnit där. Till nu. Jätteskönt att slippa!

Bjöd hit en gammal vän (moderat med alkoholen) på middag i lördags. Helt i enlighet med mitt nya jag så var maten högst opretentiös och städningen bestod av en snabb dammsugning. Inte mer. Jag gjorde den nötköttsgryta jag planerat göra ändå. Vännen blev eld och lågor eftersom hon är dålig på långkok själv. Under dagen slog det mig att jag inte hade något vin att erbjuda. Alkoholen är ju en fullständig icke-fråga här nuförtiden. Men vännen som inte vet något om mitt alkostopp hade med sig en flaska gå-bort vin. Då fick jag sagt att jag inte dricker längre. Inga frågor på det (hon är mycket klok). Däremot tog hon gärna ett glas själv nu när inget annat fanns. Sagt och gjort. När kvällen var slut var flaskan det också. Någon kommentar om att intaget ökat under covid och någon kommentar om att det var ju inte riktigt bra efter hennes GBP-operation och allt. Hmmm, tror inte jag sett henne dricka en flaska själv någonsin. Vi hade en jättetrevlig kväll med mycket att catcha upp och mycket att prata om som rör nutiden. Fint att känna att gamla vänner finns kvar även om man i någon mån valt lite olika inriktning under en tid i livet. Sonen var hemma men var helt obrydd över hennes efterhand lite lulligare framtoning. Han framstod som fullständigt trygg med att jag inte drack. Märkte inga kontroller från hans sida.

Tyvärr har jag backat och är nu sjukskriven på 50% igen för min utmattning. Hade ju gått upp till 100 och kände att nu jäklar, I am back! Men nej... Känns som om jag hamnat på nästan samma ställe som för tre år sedan. Jätteledsen för det. Tappar tilltron till min kapacitet i arbetet och min förmåga att "komma tillbaka". Doktorn som jag tidigare tyckt framstått som lite lat och pensionsmässig blev väldigt i gasen när vi talades vid sist. "JAG kommer inte ge upp detta. Vi SKA få tillbaka dig!" Var några saker hon sa. Fint, nästan så jag blir tårögd.

Underbart väder i helgen och det tycks fortsätta på samma sätt i dag.

Kram!

@Torn Hurra för att du ska köpa solcellspanel! Hurra för er ekonomi, men allra mest för miljöns skull.

Kram 🐘

På temat självkänsla drog man en liknelse i senaste Alkispodden. Tänk att du ska hålla en föreläsning om rymden. När du står där och pratar kommer Christer Fuglesang in. Har du dålig självkänsla blir du dönervös och tänker ”Vad gör han här? Jag kan ju ingenting om rymden i jämförelse med honom.” Med god självkänsla tänker du istället ”Vad kul att han kom - honom ska jag prata med efteråt”.

Kram 🐘

@Se klart Jag vet inte heller hur jag ska förhålla mig till anknytningsteorin riktigt. Mina föräldrar har på många sätt gjort ett uruselt jobb som föräldrar. Min pappa pga sitt missbruk och min mamma pga medberoende. Sen jag själv fick barn har jag verkligen förstått hur dåligt jobb de gjorde och under många år var jag skitförbannad på dem. Jag har dock förlåtit dem sen många år, de gjorde så gott de kunde.

Jag anser dock, om jag försöker vara objektiv, att jag har god självkänsla. Jag vet mitt värde, jag vet vad jag kan och behöver inte få cred hela tiden. Jag har inga problem att verka lite i det tysta, för mig är målet det allra viktigaste. Jag tycker att jag har gott självförtroende också. Men jag har inget behov, längre, av att vara ”poppis”. Jag har inget behov av att putsa på fasaden, för mig är det inte den som räknas.

Och inget av det har ett dugg med min uppväxt att göra. Under min uppväxt kände jag mig annorlunda (vilka ungar gör inte det?) och jag kämpade med att tillhöra de mest populära på skolan. Det var orsaken till att jag började både röka och festa, tror jag. Med bättre självkänsla då hade jag kunnat avstå om det inte kändes rätt. Jag plågades svårt av fomo (fear of missing out) under min uppväxt. Det gör jag nästan aldrig längre.

Kram 🐘

@Torn Tips på bra hörselkåpor? Av ren princip tänker jag att jag ska köpa sådana och låta företaget betala.

Kram 🐘

För kort helg, så många böcker och artliklar jag vill läsa. Filmer jag vill se, vänner att umgås med. Det märks väl att restriktioner snart är ett minne blott. Men imorrn är det måndag. Punkt.
Jag och @andrahalvlek kämpar på även om ”pigg på dagen” inte brukar dyka upp till mitt måndagskaffe. Men det är ju möjligt att det också går att öva upp 🧐
Haft en fin helg. Umgåtts mycket med min man vilket är väldigt kul och betyder mycket. Handlat ihop, fixat, lagat söndagmiddag. Idag pratade vi random om att det är så skönt att vakna pigg på helgen. ”Inte fattade jag då att jag skulle sluta” sa jag om mina 3 månader…”nä hade jag fattat det så hade jag inte peppat så hår” sa han halvt på skoj. Sanningen är att jag bryr mig 0.0% huruvida det är sant. Jag skulle säga att inte ens mitt äktenskap går före nykterheten. Så här är jag. Finns inga alternativa ”jag”….
Nu ska jag sova! Kram och godnatt 😴

@torn ja ovärdeliga har vi varit och fortsätter att vara. Sen kan iaf jag vara här mycket eller lite- men nog förhåller jag mig till forumet på något sätt varje dag- och då är det ju min nykterhet och värdet av att det ska fortsätta så.
Tänker ibland att så småningom kommer vi skriva mindre, med åren. Men jag är precis som @sattva brukar skriva också faktiskt rädd för alkohol! Jag vill inte fara iväg med jollen för långt från skeppet och tappa fart och sikt. På samma gång känner jag allt mer att moderskeppet bor i min lilla jolle också, numera. Det mesta av mitt skrivande/läsande här är för att kolla läget med er 😍 och det är bra skäl. Håller mig också skärpt! Kram, får se om du har jobb eller aktivitetsvecka nu då 😀

Ja @tofu jag har lite svårt med anknytningsteori för i en del fall så blir den förenklande. Det finns liksom alltid något man stämmer in på. Men jag ska absolut titta på studien, tack. Självförtroende är väl vad man tillskansar sig och självkänsla liksom mer medfött eller åtminstone mer känsloruset. Jag tycker jag erövrat båda genom åren. Mina båda föräldrar har varit kassa på vissa saker, urdåliga. Men jag har klarat av knepiga och utmanande saker ändå. Jag tänker att vi är himla mycket mer än de där anknytningsåren, och att det är hoppfullt. Jag har för övrigt varit en rätt kass mamma till och från. Barnens självförtroende böljar säkert som mitt gjorde. Jag är rädd ibland att jag återupprepar det där att det man gör är lite ”osynligt”. Som barn/ung, jag kämpade på så otroligt men hade aldrig en känsla av det var bra nog. Det har jag nog övat allra mest på under nykterheten. Att bara jag kan bestämma bra nog. Ingen annan kommer att sätta den gränsen. Försöker infusera det i barnen! Kram ⭐️

Nu blir det en jobbvecka med start i morgon. Har haft en bra ledigvecka och vädret har verkligen varit grymt skönt.😍 Gräsmattan behöver dock klippas väldigt ofta.😅 Men det ger bra motion. Har fått mätt av allt som behövdes för att få en offert på solpanelerna. Elpriset har ju varit det högsta någonsin nyligen, och det kommer garanterat bli mycket mycket dyrare i framtiden. Läste att dom har kört oljeeldade kraftverk i Södra Sverige förra veckan. Det drog ca 100000 liter olja i timman! Hur bra är det för den globala uppvärmningen!🥺

Ha det gott!

@Andrahalvlek Helt grymt ju!😍 Jag fattar ärligt talat inte hur du har klarat så många dagar på raken.😂 Särskilt förra veckan med nytt jobb och allt. Det låter helt sjukt att det är sånt oväsen på ditt jobb.😩 Det går ju inte att koncentrera sig för fem öre om det är en massa kacklande runtom dagarna i ända. Kan du inte trycka in ett par öronproppar, eller ännu hellre, ta på ett par riktiga hörselkåpor de dagarna du är på kontoret? Det gör jag alltid om jag går ner i fabriken på mitt jobb. Kul att du gillar linedancen! Det måste ju ge en grym motion också.

Kram

@Se klart skrev:"tänker att man har mest hjälp av varandra när man är på ungefär samma ställe?" Jag har också funderat på det där. Tex du och Andrahalvlek har ju varit till ovärderlig hjälp för min del,🥰men samtidigt så var det ju dem som hade gått före som fick mig att få hoppet om att det verkligen gick att lyckas få ett bra liv.
Jag har märkt att jag är inne och skriver på forumet mer de veckorna jag jobbar. Jag har mer ” dötid” då liksom. Det låter ju bisarrt egentligen, men kan bara konstatera att så är fallet. 😅 Om du har lika varmt och fuktigt väder hos dig, som här i Götet, så klarar sig nog dina växter på landet prima!🤗

@Tofu Jag började ju min alkoholistkarriär pga dåligt självförtroende i 15-års åldern. Jag har funderat på om det beror på mina föräldrar, men har inte kommit fram till något specifikt. Förutom att min pappa jobbade extremt mycket när jag var liten. Han var nästan aldrig hemma, och var han hemma, så jobbade han väldigt mycket då med. Det kan ha varit en bidragande orsak. Att vi barn kom lite i andra hand.

Kram på er kompisar!

56 dagar uppnådde jag idag med min streak 12.000 steg/dag och 0 choklad. Heja mig! 🥳🥳🥳 Stegräknaren stannar på 15.400 steg idag. Endast cirka 1.500 steg kommer från en promenad som jag gjorde ihop med dottern till affären innan jag körde från henne. Resten har jag städat mig till, men framför allt dansat mig till under nästan tre timmar linedance 😍

Jag vet inte vad som blir mest slitet - skallen, benen eller fötterna. Skallen tror jag faktiskt, shit vilken hjärngympa det är att sätta koreografin på totalt 8 danser idag. Pust. Jag går ju både nivå 1 kl 15.15-16.45 och nybörjargruppen kl 17-18. Strax innan kl 18 är det inte mycket bevänt med mig längre kan jag säga. Men himmel vad roligt det är!

Kram 🐘

@Sländan Tack, jag tror jag fattar nu.😅

@Sländan skrev: jag känner mig plötsligt fri att få tänka och göra som jag känner.
Perfekt! Då kom det ju något positivt från det hela ändå.😍 Kram

@Torn skrev:"När klassar dom en som en alkoholist då? "
Det är när man själv kan identifiera sig som en alkoholist, genom hjälp av enbart stora boken. Jag gjorde egna skattningsskalor från bla. Vården där jag hamnade under riskbruk/ beroende i mittersta graden. Det fick jag inte referera mig till enligt Henne. Allt ska enbart göras genom stora boken. Jag kunde ha sagt att visst känner jag igen mig och fortsatt. Men jag känner inte igen mig, och då går det inte.
Det här är min tolkning, men det känns som om man ska ta tag i det sista halmstrået innan man dör i sin sjukdom, sista utvägen. Sedan säger de att alla har sin egen botten, men det känns som om jag inte har gjort de, att den måste vara djupare.
Det är dessutom väldigt svårt att ställa sin egen diagnos, och veta att är det inte riktigt så kommer det inte att fungera. Jag kommer då inte kunna bli sponsor själv, som är en viktig del i programmet.
Men jag är inte emot programmet, det har hjälpt många människor. Men då måste man känna i hela sitt hjärta att man är sjuk i alkoholism. Det kan jag inte känna och säga, eftersom jag inte vet säkert.
Jag har fått flera gråa hår efter dom här veckorna 🤪😅 men nu känns det så bra, jag känner mig plötsligt fri att få tänka och göra som jag känner.
Kram 💕 sländan

Tack @Andrahalvlek, det känns så bra! Du skrev ”Du har börjat lyssna på kroppens signaler” och jag tror du har helt rätt i det. Tidigare har ju kroppen ofta haft fullt upp med att hantera alkoholen, nu börjar den vakna till ett liv utan. Som att komma tillbaka till något ursprungligt.

Jag tillåter mig att vila mycket, men det där med aktiv återhämtning tror jag är väl så viktigt, jag tar med mig det. Just nu försöker jag ta mig tid till promenader i skog och mark, det gör mig gott. Annars låter körsång och dans alldeles underbart, optimalt, fint med något man gör tillsammans också!🤗

@Sländan Jag tycker det låter väldigt konstigt.När klassar dom en som en alkoholist då? Om man drack varje dag? Eller om man hade blivit av med jobbet eller sin partner kanske. 🤔 Åkt dit för rattfylla? Man kan väl vara alkoholist ändå. Hmm, nä mycket konstigt.

Kram

Tack @majsan_nu, och grattis själv till dina 4 veckor, bra jobbat! Är så glad över att kunna avstå alkoholen som ju absolut inte hjälper när livet är skört, tvärtom. Och ja, jag känner tydligt att tröttheten är av ett annat slag nu. Som @andrahalvlek skriver beror det säkert på att man utan alkoholens verkningar blir mer lyhörd för kroppens signaler. Det är faktiskt väldigt skönt!

@Varafrisk skrev:"Min känsla är iaf att det finns fler vägar att gå för att få stöd/hjälp samt lättare att vara anonym."
Visst är det så, det är en stor fördel i detta perspektiv iallafall.
Jag ska kontakta den mottagningen så fort jag har landat lite. Det här tog en enorm kraft och tid med AA så jag behöver landa lite känner jag. Och det är ingen som helst bråttom, jag vill bolla tankar och få lite stöd att fortsätta min nyktra resa. Det är ju så många som trillar dit igen, även efter lång tids nykterhet. Typiskt mig, måste alltid vara ett steg före.
Kram 💕 sländan

@Andrahalvlek skrev:"Vi måste väl också vara välkomna i den nyktra gemenskapen? Allt annat är ju puckat."
Vi är välkomna på möten med en vilja att sluta dricka, men vi får inte göra stegen om man inte har sjukdomen alkoholism.
Kan man inte göra stegen, så känns det för mig lite meningslöst. Förutom att man kan träffa trevliga människor förstås.
Man kanske får öppna upp AR - anonyma riskgrupper 😜 det skulle nog gå väldigt bra. ”Med lite andra steg då förstås”
Kram 💕 sländan

@Se klart Fördelen med att sova på saken, helst flera nätter, och att låta hjärnan repetera ”brandtalet” gång på gång är att mitt förnuft hinner gå in och styra upp. Jag har redan raderat de värsta brandfacklorna, fokuserat på lösningen och tonat ner kritiken rejält. Men mitt budskap lär ändå vara glasklart.

Jag är förstås inte den enda som känner så här. Jag har en akut lösning för egen del, och en varaktig lösning på sikt som min chef bara behöver okeja. Men jag vill ändå flagga för grundproblemet - att folk efter en lång period av hemifrånarbete är ovana vid att andra pratar omkring dem.

Min hjärna har redan börjat processa den mer varaktiga planen. Vi har ett kontor till, ett mycket lugnare sådant. För mig blir det bara att köra tre mil åt andra hållet. Min närmaste kollega bor nästgårds det kontoret, och på så sätt kan vi två jobba nära ihop.

Nu ska jag bara fundera ut hur vi ska lösa det praktiskt. Det bästa är att ha planen i princip helt klar så att min chef bara kan säga ”kör”!

Kram 🐘

PYRANDE tal och varmt i BOTTEN istället för BRANDTAL skulle det stå…

Full fart som vanligt kan man väl numera tillägga. Du kanske inte behöver brandtals? Kan det räcka med ett… pyrande tal? med rejält varmt i borren? För mig låter det du önskar inget annat än helt naturligt- jobba hemma kommer ju på många arbetsplatser vara väldigt naturligt, jag tänker att arbetsgivaren verkligen vill att människor ska må bra, och i det ingår ju tillit till att medarbetares beslut kring viktningen av hemma/kontor. Jag vet ju inte exakt hur det är hos dig, men kanske 1-2 dagar på kontoret kan vara en ”tillfälligt temporär” lösning? Att bygga konstiga kuber etc hade man ju önskat att någon satte stopp för globalt 😤 Vi hade mycket önskemål om kakor till kaffet (!!) i om återgång till arbetsplatsen… har folk blivit knäppa tänker jag.
Skönt att dansa av sig lite av hjärnjobbet. Du kommer komma hem med mindre last i huvudet. Kram!

@Lillek skrev:"prövningarna är mer hanterbara nu, i nykterheten. Försöker, mitt i allt, möta varje ny dag med tacksamhet och nyfikenhet, övar på att ta en dag i taget, ett ögonblick i sänder."

Grattis till 70 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Jag delar din uppfattning ovan - det jobbiga består, men allt känns mer hanterbart. Man blir mer chill helt enkelt. Och den känslan blir bara starkare för varje nykter månad. Efter 1,5 år krävs det en hel del för att göra mig upprörd faktiskt.

Vad det gäller tröttheten så känner du numer att du är trött på ett helt annat sätt. Du har börjat lyssna på kroppens signaler. Det är sunt. Och gör livet mer hållbart i längden. Jag kan vissa dagar känna att min hjärna checkar ut på eftermiddagen, och då kan jag lika gärna stänga av datorn. Jag upplever också att det är viktigt med aktiv återhämtning - roliga aktiviteter som inkluderar hela kroppen och knoppen. Som att sjunga i kör eller dansa linedance 😍

Kram 🐘