Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Man kommer ju inte överens med alla om allting, så är det ju. Man har inte samma sätt att se på saker och olika sätt att arbeta på. Har man bara en bra inställning så ska ju ändå två olika personligheter kunna arbeta bra tillsammans och kanske till och med ha olikheterna som en komplementerande styrka. Men i det här fallet låter det som att hon sätter sig på tvären och jag lider med dig :( Det enda du kan göra är väl att jobba på och förhoppningsvis kan hon komma att mjukna upp åtminstone något så att det går att se en väg framåt.

Skördehelg, potatis, vinbär, ingen svamp och äpplen som tyvärr är oätliga… men mysigt. Samlat ihop oss lite inför vardagen. Tjugo burkar och flaskor (saft) till höstens middagar och vinterns c-vitaminboost. Min man äger detta område hos oss så jag har mest diskat bunkar idag.
Nu är jag hemma hos min hårtork och plattång, hela jeans och sneakers. Mina fötter har format om sig efter fyra månader i flipflops…
Längtar till och med efter lite nyttig mat och spanar på gymmets grupp-klasser- var så länge sen..
Så himla glad faktiskt att vi så småningom ska få återgå till kontor och längtar så mycket efter att träffa mina kollegor, ett så stort glädjeämne i mitt liv.
Ja den här söndagen får fem plus av mig. Läser nykomlingarnas dag ett, två, tio.
Kämpa, det blir bara bättre. Kram på er!

Ja helt klart högstadiet-känsla @andrahalvlek 🤗 och jag tror inte jag känner av oro utan mer förväntan och att resan fortsätter. Det känns som om nykterheten gett mig chansen att fortsätta utvecklas. Sedan vet jag inte riktigt åt vilket håll det bär, och oros-flasharna får hanteras nyktert. Kram 🌸

@Soffi skrev:"men tänk om jag skulle behöva lära mig fiska också 😱"

🤣 Ja, det hade ju varit ett öde värre än döden! Det märks att du ” scannar” av forumet bra och puttar in i dina morgonkrönikor.😍 Det där med att ha samma intressen är intressant. Min fru är totalt ointresserad av fiske, och säger ibland: Ska du verkligen åka 20 mil för att få en liten fisk? Min dotter utbrast till min son i dag: Asså, jag fattar inte varför du vill i väg och fiska varje dag. Du får ju nästan bara likadana fiskar varje gång!😂

Men min dotter och frugan har andra intressen. ( klädshopping tex)😩 Och det är ju det som är huvudsaken, att man gör något som man tycker är kul själv. Sedan är det ju förstås trevligt om någon delar ens intresse, men det är långt ifrån nödvändigt tycker jag.

Ha det gott! Kram

@Pilla Härligt! Och grattis till att det ser ljust ut för din egen del!🤩 Stolthet är en go känsla, den är så himla viktigt för ens välmående också.

Kram

Har förstått att några "gamla" här inne väljer att inte skriva till nya, av olika anledningar. Jag är ju inte helt ny här, ser mig lite som "nygammal" med nya erfarenheter ;-)
Jag tycker inte någon ska känna press på sig att skriva i alla trådar. Då blir det inget bra... Jag skriver när jag känner mig inspirerad, och har tiden. I början tycker jag man får mest ut av att läsa i andras trådar, de som kommit längre än man själv gjort. Hoppas det inte blev för svamligt nu!

Hoppas du får en fin kväll!

Kram Mamsen 🌺

Varit och tittat på lopp så skönt att inte köra själv och inte känna nån som kör,bara njuta.Uppe tidigt och hotell frukost och sen ut.Inte vara bakis utan känna att livet är på topp och kunna se på ett intresse jag själv har och få energi😊utan att vara tung,trött och deppig.Jag är tacksam och känner mig nöjd och stark 👍💪.Är också glad över att jag själv också förmodligen kommer kunna köra 2 lopp den här säsongen,jippi!Och att jag nu förtiden kan känna mig stolt över mig själv,på riktigt!!
Kram Pilla

@andrahalvlek jag är helt med dig här. Men om erfarenheterna i livet är att ingen varken tar emot eller ser till att det blir gjort, så kan vägen dit vara knölig. Och då tänker jag inte på matlagning eller så utan mer svårfångade känslor av att vara trygg.
De kan spöka i olika maskeradkläder! 👻
Kram 🌱

@Se klart Och när man tränar på att släppa taget och låter någon annan göra så måste man fullt ut acceptera att det blir gjort på den personens sätt, inte som det hade blivit om du hade gjort det. Och det är okej, okej, okej.

Kram 🐘

@Se klart Det känns lite som att börja högstadiet nu i höst. Nästan lika läskigt, men ändå förväntansfullt. En sak har alla motgångar i livet lärt mig och det är att det är onödigt att ta ut oron i förskott. Jag utgår från att det blir bra. Punkt. Allt annat får jag hantera när det uppstår. Men jag får oros-flashar då och då, som jag försöker titta på, etikettera som oro, och sen skicka vidare. Sysselsätta hjärnan med något annat.

Kram 🐘

Igår på jobbfesten deltog även min blivande allra närmaste kollega. Vi har ju en jobbrelation sen tidigare, en bra sådan, men hon är lite tjurig ärligt talat. Lite långsint och sätter sig på tvären ibland, samtidigt som hon är en doer och högpresterare.

När jag lärde känna henne för 15 år sedan var hennes självkänsla urusel, och jag tillhör dem som pushat henne i rätt riktning för att jag trodde stenhårt på hennes potential. Det var faktiskt jag som erbjöd henne ett jobb som hon inte ens vågade söka. Hon var min första rekrytering då jag börjat som personalansvarig.

Hon och en annan kollega satt lite på sin kant igår. De två har rätt god samsyn om att företaget de jobbar för gör mer fel än rätt. Cheferna gör allra mest fel. Tycker dem. Vad man än gör så blir det fel på på något sätt. Jag hamnade precis bredvid dem och försökte bryta mig in i konstellationen lite. Funkade sådär.

Helt plötsligt sa den andra kollegan: ”Jag tänkte maila dig, jag undrar om jag kan vara ledig de två första dagarna när jag ska börja jobba.” Ridå. Jag svarade bara lugnt att det ska du inte fråga mig nu, när jag är ledig. Sen pratade vi om distansarbete och jag sa att det var skönt att börja jobba på kontoret igen, att jag har saknat det. De två höll inte med, de trivdes så himla bra hemma och hoppades få fortsätta med att jobba hemifrån.

Då sa jag att jag tror att man behöver jobba ihop, i närheten av varandra, för att bygga vi-känsla och gemenskap. Och blev förstås totaldissad av dessa två och det var så tydligt att de två allierat sig inför att de ens skulle komma på festen, visa enad front. Sen berättade jag att jag vill att jag och min snart närmaste kollega ska ha arbetsplatser bredvid varandra. Att jag ska få bort den person som sitter där just nu, för att bereda plats för henne. Och får kalla handen tillbaka. Hon vägrar att jobba på plats i de lokalerna. Möjligen kan hon tänka sig att jobba på ett annat av våra kontor. Orsaken var typ ”det har hänt så mycket jobbigt historiskt på det stället, det sitter i väggarna.” Då sa jag inget mer.

På cykelrundan hem och idag har jag bara känt mig ledsen. Hur ska jag lyckas få en bra allians med henne om hon stöter bort mig både fysiskt och mentalt? Möjligen kan jag tänka mig att sitta på det andra kontoret också, men samtidigt vet jag inte varför jag ska falla till föga för att hon sätter sig på tvären. Suck.

Jag var den enda chefen på plats igår. Jag har ju tidigare varit en del av kollektivet och ska ju bli det igen delvis, men i den roll som jag har just nu representerar jag väldigt tydligt arbetsgivaren. Jag vet att det kan vara problematiskt, jag aktar mig noga för att bli för personlig eller alliera mig med någon. Men jag vet också att jag blev inbjuden till festen av min kollega som gått i pension - och att han verkligen uppskattade att jag kom.

Det är inte lätt att vara människa. Det är okej att vara lite ledsen. Jag får sova på saken så mycket som jag behöver och sen får jag bestämma hur jag ska göra. På något sätt måste vi mötas på halva vägen.

Kram 🐘

@Torn Jag har tyvärr dålig koll på antalet fiskarter. Det har ju inte blivit någon Havstenssund nu heller :( Jag har ett tidningsutklipp från när jag som 11-åring fick en nejonöga på ett drag och kastspö, vill minnas att det var en wiggler, när målet var att få en lax. Den satt rättkrokad i munnen, vilket ju är ganska ovanligt då det inte hugger på sådant.

Lite i taget smyger sig nya tankar in.
Ibland känns de läskiga, rubbar identiteten trots att det gått så ”lång” tid sedan jag ägnade mig åt den massiva förträngningen av verkligheten som det innebär att dricka.
Jag känner mig stabil nu men jag tror själen har växtvärk.
Jag plockade av ett antal liter svarta vinbär i förmiddags och sa till min man att jag saknar den delen av mig som brukar vara modig.
Han höll inte med. Att jag gör modig saker, tackar ja till nya jobb, driver på flytt och sånt. Och det är lite sant. Men jag tänker på något sorts livsmod. Ännu mer gå sin egen väg, något jag genom livet ofta känt att jag har gjort. Att vara livsmodig är också lite ensamt. Man måste våga lossa från sin botten och lite grann, driva med. Se vartåt forsen bär.
Kanske känner jag mig lite mer ensam med nykterheten, jag har ju absolut inget driv att initiera eller vara med i så många sammanhang som innebär drickande. Orkar numera nog inte heller anpassa mig så värst. Noll sugen på att pimpla a-fritt vin för att ”verka normal”. Inte så sugen på mingel eller sånt som enbart bygger på att dricka drinkar.
Alla vanliga grejer, kräftskiva sånt, har ju lockat OCKSÅ för att alkohol har funnits med. Vad finns kvar när inte? jo, samtal och umgås, men kanske föredrar jag en frukost och promenad istället för myggig kväll? Jag vet inte. Såklart blir det fler kräftskivor. Men jag känner starkt inombords att denna höst nummer 2 som nykter. Med mer vanlig vardag och återgång till jobb på kontor. Ja, att det kommer att bli annorlunda. Osäker på hur. Ungefär som att packa för en resa. En plats jag inte varit på förut.
”Vi blir ju bara hö, tids nog” sa jag till min man med fötterna just i fuktigt hö som ligger kring mina vinbärsbuskar.
Så frågan är väl på något grundläggande vis, vad man gör av sina dagar tills dess.
Att ha fått bli nykter- och för tillfället frisk- är två saker som är osannolikt turliga.
Mitt hjärta slår lite hårdare än vanligt.
Idag åker vi hem till stan. Imorgon börjar ändå någon sorts vardag.
Jag ska fundera noga på hur jag håller mina gränser kring arbetet- och vem jag är. Inte att förväxla, vilket jag har en tendens att göra.
Nu koka sylt, plocka ihop. Resan ”hem” idag är ju ingen överraskande färd men nånstans känns det som om nånting är annorlunda.
Kram på er som orkat läsa! 🥺

Tack @torn och @andrahalvlek det stämmer nog med både chill och harmoni. Den sista tredjedelen av sommaren blev faktiskt vilsam! Kram på er 🌸

Tack för grattis @Mamsen.🤗 Såg att du jobbar på och har flyttat din tråd till ”vara alkoholfri” Bra där!

@Orosmoln, den känns kul att höra att min resa kan ge dig inspiration! Jag läste nyss i din tråd och tror verkligen att du kommer fixa detta galant. 🤗 I bland pratas det ju om att man halkar tillbaka på ruta 1 efter ett återfall. Så är det ju naturligtvis inte, man har ju fått en försmak på fördelarna med att vara nykter, och lär sig vad som triggade så det kan undvikas framöver.

Dock tror jag att varje gång kroppen får i sig en dos av det beroendeframkallande giftet så får man börja om en hel del vad gäller sug mm. Det får man kallt räkna med och är inget som är konstigt.

Kram

@Sisyfos Har också läst alla dina råd som du fått. Kloka råd. Hoppas att när du har tid hittar något som passar dig. Jobbigt med din värk. Har själv sluppit värk men den måste ta mycket energi.

Ville titta in hos dig inte för att jag hade så mycket att bidra med men ville ge dig kram och styrka. Du brukar ju alltid skriva kloka ord i min tråd.

Kramar🤗

Ett litet ps från mig som jag inte vet om det passar ämnet/i din tråd men tankarna kom upp. Vad gäller mitt eget behov av att projektleda/ha kontroll/ och i värsta fall detaljstyra, så handlar det i grunden om en väldig brist på tillit. Det i sin tur har med min uppväxt att göra, där jag sedan jag var väldigt liten-tagit mycket ansvar. Vi pratar 3-4 år. Jag är inte uppfostrad med tilliten att någon annan tar hand om viktiga saker- jag kan sova vidare. Istället har jag haft mina känselspröt långt ute, känner av, steget före, en grund-oro.
För mig är det övning och mognad, ungefär som alkoholen. Jag har vänner som kan lägga sig i hängmattan när det vaknas middag - i full tillit till att någon annan gör. Och det gör mig både förvånad och lite avundsjuk. Men för mig handlar det här sättet att fungera om brister snarare än att vilja, visa upp eller vara duktig. Jag tror det iallafall. Ibland är drivkrafterna till våra handlingar väl dolda. Då, särskilt då, är det skönt att vara nykter och kunna lyssna till sånt som viskar.
Kram.

@Sattva Jag kan känna igen mig i alla typerna faktiskt. De varierar med min formkurva. När jag känner mest flow och självförtroende är jag en presterare och när jag mår som sämst är jag sjukligt passiv, och jag har lärt mig att säga ifrån när jag hamnar i min plikttrogna roll tror jag. Men oavsett om man glider in och ur de olika rollerna är reload-tipsen i boken superbra att ta del av. Och jag blev som sagt glad över att jag redan aktivt praktiserar många av tipsen i boken.

Kram 🐘

Tittar in och läser i din tråd, vill bara skicka kraft och en stor kram 🥰 Du har fått många fina och bra råd, du kommer hitta din väg så kämpa på ❤️ kram Strulan

Tack för era väldigt fina och tänkvärda inlägg allihop! Jag ska läsa om dem igen när jag har lite mer tid för det finns många saker att tänka på i det ni skriver!
@Se klart du har så rätt i att jag behöver hitta rimligheter/gränser.
@Andrahalvlek läste om boken i din tråd och du har nog helt rätt i att den skulle passa mig perfekt. Jag vet att jag behöver jobba med återhämtning. Det är svårt i praktiken.
@Soffi @Tofu jag måste ta mig en större funderare över vad ni skriver. Måste läsa om, begrunda, Återkommer. Och Sattva det räcker så fint med lite omtanke.
Jag är faktiskt helt överväldigad av hur fina svar jag fick från er alla. Det känns så bra att få respons på ens ”knasigheter.”
Jag har ju inte alkohol tillgänglig hemma, så det blir ingen fortsättning på smuttandet. Och kanske palla äpplen får bli min nya kick.

Trevliga inlägg Sofi! Alltså din gubbe är så fel ute i vad ridning är. Skulle egentligen tro att ridning är en av de bättre träningsformerna rent muslelmässigt. Om du tvingar upp honom på hästen får han med största sannolikhet träningsvärk överallt. Det finns en anledning till att du inte har ont i ryggen ens när du gräver.
Ja, jag tänker också att du ska fokusera mer på allt som har fungerat nu. Det kommer situationer tror jag som blir jobbiga och det gamla flyktmedlet funkar inte. Hemma har jag ingen alkohol. Jag tror att det är bra för mig. Jag tänker inte återgå till att handla, smyga, dricka även om det blir jobbigt i höst. Jag vet alltför bra att det inte är någon lösning på livet.
Du får ju nycklar angående sömnen som är ditt stora problem. Jag måste hitta nåt med min smärta. Både sömn och smärta tror jag påverkar vår förmåga att fatta beslut. Så det gäller att sätta upp rätt höga murar. Där och då är det kanske inte säkert att man kan lita på sig själv och sina föresatser.
Så vi fortsätter att jobba förebyggande Soffi tycker jag. Du är på väg mot ett toppresultat. Jag också! Låt oss stanna vid den insikten.

Jobbig situation Sattva och jobbigt att veta hur du ska agera. Nu har du frågat och han ljuger. Jättetråkigt, men det betyder också kanske att han har mått bra under alkoholfriheten och kanske inte vill dricka.
Han hade ju egentligen kunnat säga till dig att nu är det sommar, nu vill jag kunna dricka. Du kan ju, som du skriver, inte tvinga honom att vara nykter. Nykterheten var ditt val, men han hängde på och det i sig är ju så positivt.
Om du väljer att konfrontera honom kan han kanske välja att dricka öppet istället.
Jag hade givetvis kunnat välja att dricka öppet, men jag valde smygandet. För att jag visste att drickande inte var bra.
Min pappa smygdrack ibland. Skulle gissa att han fick samma effekt som jag. Han drack även öppet, men inte så mycket. Ibland kunde jag märka att han fått i sig för mycket.
Det är ett jättesvårt dilemma, tycker jag. Smygandet i sig kan börja ge kickar också. Jag låter säkert helt sjuk när jag pratar om det. Men för en del är det nog så. Jag pratade om det med min alkoholterapeut och jag uppfattade det som att hon kände igen fenomenet.
Och om du konfronterar och han väljer att dricka öppet kan han kombinera smygande och öppetdrickande också. Han har ju som jag uppfattar det också varit beroende. Det är svårt att återgå till ”normaldrickande” då. Det vet vi ju alla härinne. Jag som tänker mig att jag kan ta ett glas ibland kan inte riktigt tro att 9 glas per vecka är en bra idé för mig längre. För mig får det i så fall vara enstaka glas med långa mellanrum, eftersom jag har en tendens att medicinera med alkoholen.
Du kommer att veta hur du ska göra snart tror jag. Hoppas ni kan börja prata öppet om drickande, varför och vilka effekter han är ute efter och vilka effekter som han faktiskt får av alkoholen. Det kanske är lika bra att du konfronterar lite försiktigt och pratar om det. Väljer han att dricka öppet kan ni i så fall i alla fall då och då ha en diskussion om hur det påverkar. Jag har riktigt svårt att tro att det finns människor som mår bra av alkohol.
Håller tummarna för att du hittar din väg!

God morgon!
Idag är en sådan dag igen - högsta blandade tankar som "hoppar" omkring ... få av dem är färdigtänkta ... jag skriver och ser vart de vill ... 😲🙄 ... ja, det är ju lättare att följa dem och (eventuellt) få dem att landa på "papper" 😂😅🤣🤣

@Sattva skrev:"Men jag har släppt att vi ska dela passionen."
Ja, det är bra att jag och gubben har våra egna intressen, vi mår bra av att kunna lägga timmar (och åter timmar) på varsitt håll med det vi gillar utan att känna stressen att den andre "sitter och väntar". Jag kan iofs lite om bilar och jag kan svetsa (även om det var lääänge sedan) - men tänk om jag skulle behöva lära mig fiska också 😱! Nej, han slipper hästen 😂. Men ibland lackar jag ur på "Du måste träna", det har förföljt mig i alla år ... Trots att jag varken är fet eller svag och orkar gå ett par mil utan problem ... och kan skotta ut 20 ton jord för hand på en vecka utan att få ryggskott ...
Jag tror mer på vardagsmotion än på att vara soffpotatis och träna en timma tre-fyra dagar i veckan. Men var en får hitta sitt sätt att må bra.

@miss lyckad skrev:"Vi får se vad jag och min nuvarande kille hittar på framöver. Vi gillar att resa, åka bil, vara nära vatten, och basta..Än så länge fixar vi på våra egna hus..Får se om vi bygger gemensamt framöver."
Samtidigt finns det där också ... tankar på att jag och gubben har lite för lite gemensamma aktiviteter, något att GÖRA tillsammans ... Det låter så härligt @miss lyckad att ni har flera saker gemensamma - och kanske, kanske kommer att bygga tillsammans framöver 😍. Jag får besöka dig (din tråd) och läsa lite😊, har inte gjort den på ett tag.
@Mamsen skrev:"Det är verkligen inspirerande att läsa dina inlägg "
TACK! Jag ska läsa lite hos dig också 😊.
Det leder mig till ..
Att skriva eller inte skriva?
Hos nykomlingar.
🤔🤔🤔
Varje gång jag läser att någon funderar över att sluta skriva till nykomlingar av olika orsaker blir jag lika förskräckt 😲. Det finns ju inget rätt eller fel - det behövs olika! Det behövs inspiratörer.
Ändå ... jag har slutat skriva hos dem som kämpar i början ... för jag känner mig inte värdig ... jag har inte hittat "det" ... mitt mål är att må bra HELT nykter och jag är inte där - än.
Om jag ställer mig utanför mig själv. Även om jag tar höjd för flera snubbel, enstaka glas för att jag inte reder ut min trötthet (ja, jag är rädd, på riktigt RÄDD för att den strategi som jag har nu på semestern för att må bra inte kommer att hålla när jag kommer åter till jobbet och vardagen), i höst så kan jag klara det här året 2021 med färre än 10 dryckesdagar och med EN fylla (14 januari), i övrigt helt utan berusning. Det är ju JÄTTEBRA för en sådan som mig som i så många år har varit berusad (eller full) 364 dagar om året!!!
Varför är det så svårt att se det man gjort istället för det som finns kvar att jobba på????
Kanske kan jag tom ha lite bättre förståelse nu för att det är inte så dj*kla lätt att hitta vägen än vad jag hade i början, då när jag faktiskt skrev, hälsade välkommen och hejjade på?
Om jag får berömma mig själv så är jag ju faktiskt en fena på "Upp igen, borsta av mig, inte ge upp, aldrig tänka skitsamma och jag kan lika gärna ta ett glas till"!
Jag kan skriva under till 100% att livet är bättre utan alkohol. Ja, jag mår väldigt mycket bättre nu även om det kanske inte alltid låter så här då det är här jag luftar mitt gnäll över den bit jag har kvar till att må helt bra.
Jag har släppt skammen och är inte det minsta orolig för vad folk ska säga. Två stötestenar för många. Jag är förbi dem.
Jag är tämligen säker på att jag inte kommer att dricka mig berusad någon mer gång (skriver så för att man aldrig bör skriva aldrig i den här branschen - förutom _aldrig_ sänka garden helt).
Så ... ska jag våga skriva?? ...fast jag är misslyckad ...😞 ... eller en Miss Lyckad to be 😏😏😏
Jag får se ...

Promenadseger!!
Ja, det var ett ord som dök upp igår när jag var ute och gick i skogen i ösregn.
Jag är på väg mot en promenadseger i klassen "Nykter semester".
Mina promenader hjälper mig hitta lugnet, sortera tankar, bli lagom trött på rätt sätt så att jag sover bättre - och då är det lätt att vara nykter!
Lätt att njuta av livet!
Nej, jag ska inte ta ut segern i förskott ...

Men jag fortsätter att njuta av livet, ledighet och friskluft även idag.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!🧡🌼🦢🌼🧡

@Andrahalvlek Läst ikapp o låter som du har det riktigt gott! Vad kul med suppen!
Spännande bok den där Reload. Jag är säkert den plikttrogna😃.
Känner särskilt just nu att jag är väldigt tacksam för min yoga. Den ger mig påfyllnad.
🧚‍♀️🤗😍

Härligt att läsa att det går så bra för dig 😊